Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


onsdag, november 24, 2010

Sååå nära

Igår var jag det närmsta en bilkrasch som jag aldrig någonsin varit tidigare. Under en bråkdel av en sekund trodde jag att ”nu dör jag eller får åtminstone en smäll som sänder mig till hospitalet”.

Kom körades på huvudleden Sollentunavägen i lagliga 50 km/tim. Från vänster kommer, som av en händelse, en blondin i 30-årsåldern utfarande från en mindre väg, tydligt skyltat ”Lämna företräde”.

Inte faan brydde hon sig om den skylten, hon verkade inte ens ha bromsat, utan rätt ut på Sollentunavägen bara. Hann slänga dojan på bromsen och tryckte den nästan genom golvet samtidigt som jag vred ratten till höger. Men bara lite lagom, för där stod en refug som jag ogärna ville ramma.

Jag vet att jag samtidigt i ögonvrån såg bilen komma rakt mot mig från vänster sida och jag hann vända bort kroppen för att liksom mildra smällen.

Lika plötsligt stod både min och tjejens bil stilla. Hon stod då med sin bilfront max 1 dm från min dörr.
Läskigt är bara förnamnet.