En sorglig eftermiddag. Just nu betyder varken min armbåge eller knä någonting.
Vår kära lilla vovvsing Elsa, som jag senast beskrev HÄR, har fått somna in stilla och värdigt.
Hennes matte Sofia är förstås förkrossad av sorg. En sorg som kan vara svår att förstå för den som aldrig haft en kär hund.
Men huvudsaken är att Elsa fick ett bra bra liv och en kärleksfull matte i sin stund på jorden.