Var hämtar man ut bonusen? Hos Folkhälsan? Hos Reinfelt?
Jag menar, någon bonus måste man väl få som god medborgare när man lyckas inspirera andra medborgare att börja cykla. Min dotter t.ex.
Här kan du läsa hennes blogg, men har du inte tid har jag kopierat det viktigaste. Men å andra sidan kan du gärna kolla hennes blogg, även inläggen några dagar bakåt i tiden. Jättefina cykelbilder bl.a.
Jag tror nog att jag har blivit en smula hjärntvättad av min far. Det enda jag hör hela dagarna är hur fantastiskt roligt och häftigt det är med cykling. Engagemanget och glädjen vet inga gränser! Det är svårt att inte dras med i det och jag börjar faktiskt tycka det är lite roligt att cykla MTB. Dessutom har vi kört på så otroligt fina vägar här på Gotland.
För dig som kanske är oinvigd i min familjestruktur, så jobbar Sofia och jag på samma arbetsplats. Inte heller hojar jag MTB, men man kan ju inte påverka sina barn fullt ut. Men hon har ju även en nyinköpt racerhoj.
Men livet är inte bara cykling. Den 18:e drar tenniscirkusen igång. I mars fick jag för andra gången på kort tid en muskelbristning i ena knävecket. Jag beslutade då att sätta mitt tennisspel på Hold, för att dels rehaba bristningen men i huvudsak för att helt och hållet kunna fokusera på träningen inför Vätternrundan.
Nu är förhoppningsvis bristningen helt och hållet läkt så då är det dags att plocka fram racketen igen. Snart är det också dags att dra igång gymträningen igen efter sommaruppehållet, man får ju inte sitta och stelna till inte.
Har ju nämnt att det snart är dags för nästa stora cykelutmaning, Mälaren Runt. Den är längre än VR, men känns inte alls lika upphetsande som just VR. Vet inte varför, kanske för att jag lyckades klara VR utan störrre problem och jag nu vet att jag kan om jag vill. Är defenitivt inte i sämre form nu, snarare tvärtom efter alla hårda cykelpass ute på Värmdö.
En sak är dock lite skrämmande. På VR körde jag ju själv, nu ska jag ingå ett team på bortåt 20 pers. I och för sig blir det mycket enklare då, men samtidigt kan man inte vila när man själv känner för det, det gäller ju att hänga med i gruppen. Det maler lite i bakskallen, tänk om jag inte orkar, tänk om jag måste vika ner mig?
Men NEEEEEJ Göran, det kommer inte att hända. Jag kan flyga, jag kan flyga, jag kan flyga. För att hänvisa till Stig-Helmer i Sällskapsresan. Dessutom körde jag över mina svarta demoner i Hjotrakten under Vätternrundan.
Men lite läskigt är det i alla fall.
