Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


onsdag, juli 23, 2014

Tre tjejer och jag

I går
I går kväll inofficiellt träningspass med Fredrikshof Nacka/Värmdö. Vet inte om värmen skrämde bort några, men vi blev bara fyra stycken cykelsugna som kom till samlingsplatsen i Orminge Centrum

Trots att officiell ledare saknades körde vi på så det rykte ut till Ingarö i god ordning och i raka led. Helt enligt skolboken.

Det framkom även förslag att vi skulle strunta i backträningen, men vi kände alla att det förslaget var lite skamligt, för Mäster Anders, som körde tävling på Västkusten, skulle nog inte gillat det förslaget. Så vi laddade allt vi kunde i alla tre långa backar i området varav två gick ner till fina bryggor.

Jag vill egentligen inte skryta, men jag vann alla backtävlingar. I och för sig så glömde jag berätta för tjejerna att det var tävling i alla backar, men ändå, jag var först upp i alla tre.

Priset levererades idag i form av lättare träningsvärk i benen. Pain is temporary, glory is for ever.

Men så kom han då. På en lång raksträcka kom han. Vi höll snyggt och prydligt två led så långt till höger vi kunde på den hyfsat breda vägen. 50 meter bakom oss tryckte bilföraren på signalhornet, för det var en bil som kom med en uppenbarligen hjärndöd förare. När han var i höjd med oss slog han på vindrutetorkarna för att stänka ner oss med spolarvätskan. Han lyckades, och hans spolarvätska smakade inte särskilt gott kan jag säga.

Jag är fortfarande fruktansvärt upprörd över detta. Hur kan ens en normalbegåvad människa komma på tanken att göra något liknande. Vi hindrade inte hans framfart en endaste sekund, han hade fri väg, och lång raksträcka med fri sikt. Men lik förbannat gjorde han det han gjorde.

När vi kom ner till bryggan hade vi nästan glömt honom.  En bild skulle tas för att föreviga vår träning.

Denna bild har jag ohämmat snott av Kristiina Blomberg

Man skulle kunna säga om bilden som i Fem myror är fler än fyra elefanter. Förutom att jag själv känner att jag inte riktigt kom till min rätt på bilden.

Tre flitiga myror och en elefant. Gubben ska bort.
Tre vita hjälmar och en röd. Gubben ska bort
Tre mörka coola glasögon och en gul. Gubben ska bort.
Tre bländvita fotomodelleenden och en grimasch. Gubben ska bort.
Tre glada flickor och en sur gubbe. Gubben ska bort.

Sen hojade vi hemåt och när jag var framme vid min bil stod distansmätaren på lite drygt 6 mil.

I dag
I morse var jag, trots begynnande träningsvärk, uppe med tuppen. Eller för att vara noga, uppe före tuppen. For ner till Trosa för att hämta motorbåten som sjösatts. Lagom att sjösätta 23 juli tycker jag.


Efter det vidtog ett jobbmöte med Sofia och företagets IT-ansvarige, Jonas.


Sen for jag hem igen och fortsatte vända papper på mitt skrivbord. Samt döda en geting som flugit in på kontoret och skrämde trafikledare Niklas. När jag ändå var på G klippte jag en fluga också. Utifall den planerade ett bakhåll på trafikledare Niklas.


Det är banne mig inte det lättaste att vara småföretagare.