Mina memoarer 2014 i bild och ord

Januari
Det absolut första som hände när jag vaknade 2014 var att jag fick hoppa i brallorna och ge mig ut på en busstur. Ett missförstånd gjorde att 45 glada nyårsfirare på en Siljabåt plötsligt saknade en buss till Sundsvall. Så det blev jag själv som fick leka den Räddande AkutÄngeln.

I januri börjar den riktiga målinriktade träningen inför årets stora mål, Vätternrundan.

Avslutar januari med en rejäl muskelbristning i knävecket. All tennis, mitt stora intresse, ställs in på obestämd tid.

Februari
StockholmsBuss friskvårdsanvarige, Reka, nedkommer med fem urgulliga nästan oemotståndliga små valpar.

Träningen fortsätter allt tuffare. Jag läser från bloggen.

I dödens käftar

Där befann jag mig idag strax före kl 14. I dödens käft alltså. Jag bara väntade på att den skulle slå igen och göra slut på mig.

Jag klarade mig med en hårsmån, och 60 sekunder senare kände jag mig hög, adrenalinstinn och med en inre glädje som är lite svår att beskriva med ord.

Pratar så klart om ett helvetespass på gymmet med min tränare Tommy. Idag tog han mig upp på en högre nivå än tidigare, där jag nog aldrig varit. Någonsin.

Flyttar tillfälligt min arbetsplats till Österrike och blir fråntagen en solklar seger i simtävlingen 4 x 7 meter medley. En domarskandal av oanade mått.

Bortsedd från det så avslutades månaden med vår traditionella skidresa till Bad Hofgastein. Vi har några platser kvar 2015. Häng med vettja. HÄR kan du läsa mer om hur en skidvecka kan se ut.

Mars

Månaden då jag blev religiös. Månaden då jag blev upptagen i Cyklisternas Heliga Sällskap. Och själva Jesus var Mäster Anders, Anders Johansson från Fredrikshovs Nacka/Värmdösektion. Jag läser från bloggen:

.....Det var då jag såg ljuset. Eller om det var solen. Det var då en inre röst samtidigt ropade Halleluja, du är nu upptagen i vårt heliga sällskap Cyklisterna.

Där och då förändrades delvis mitt liv. Vill du läsa mer hur det gick till kan du läsa det HÄR.

Insåg snabbt att här behövs en ny cykel. Sagt och gjort, en ny röd och vit, kort sagt skitsnygg Trek inköptes.

Fick ännu en muskelbristning i ett ben varpå jag ställde in resten av vårsäsongens tennismatcher. Tungt.

Insåg också varthän cyklingen barkade. Skickade in min ansökan till Team Rynkeby att få vara med i 2015 års team och cykla till Paris. En galen idé.

April

Livet, jobbet, träning och cykling forsätter. Nu cyklar jag min första distanstur, 11,5 mil. Läser från bloggen: ....Låt oss börja med min spontana känsla när jag gått i "mål" efter 11,5 mil: Vidrigt, fy faan.

Vill du läsa hela rapporten hittar du den HÄR.

Men det avskräckte inte. Snart dags för en ny distansare med svärson Jonas. Vi fick ihop 9 mil. Även det hysterisk långt i mina ögon. Vätternrundans 30 mil känns nästan ouppnåeligt.

En härlig och kul återträff hann jag också med under april. Gamla kompisar från förr träffades en kväll med diverse aktiviteter och middag på programmet.

Maj

StockholmsBuss fyller 25 år. En fantastisk känsla att ha lyckats lotsa företaget genom 25 år. Faktiskt större delen av mina hittills yrkesverksamma år.

Hustrun och jag gjorde en långweekendresa till Sicilien. Tyckte det var ett bra sätt att fira vår 40-åriga bröllopsdag.

Dags för mitt första cykellopp någonsin, Gran Fondo 15 mil. Kunde ju ha valt varianten 7 mil, but you know me, varför mesa när man kan köra slut på sig själv?

Vill du läsa hela min race report finns den HÄR.

Säger hej då till Tommy Jonsson som jag haft som min PT i fem år. Jag hoppas vi snart kan återuppta vårt samarbete snart igen.

Juni

Årets viktigaste månad. Min stora examen. Mitt livs hittills största utmaning. Vätternrundan ska genomföras. Jag lyckades. Den här bilden har jag klistrat på insidan av mitt pannben. Den plockar jag fram när livet eller träningen går tungt. Då tänker jag att ingenting är omöjligt. Kan vara lite jobbigt, men allting går. Om man vill tillräckligt mycket.

Symbolvärdet i den här bilden kom att betyda oerhört mycket för mig senare under året. Och gör det fortfarande. Race report finns HÄR.

I juni lyckades jag också få segelbåten i sjön. På tiden faktiskt.

Juli

Månaden började med att jag  tillsammans med svärson Jonas cykelpendlade till vår stuga utanför Trosa.  En tur på ungefär 7 mil. Ner blev det regnigt och kallt, men tillbakaturen var bättre.

Min cykelentusiasm har smittat av sig på min dotter/medarbetare Sofia. Hon gick och köpte en racerhoj och vi var ute på hennes jungfrutur på 3 mil tillsammans. Efteråt lärde jag ut cyklingens viktigaste del, fikat.

Äntligen dags för sjösättning av båt nummer 2, motorbåten.

Mycket cykling blev det i juli. Mestadels med Fredrikshovs Nacka/Värmdösektion. En samling härliga människor.

Så härliga att de just på den här träningen som nedanstående bild visar, lyckades övertyga mig om att ställa upp i Mälaren Runt, "bara" 33 mil. Mycket lättare än Vätternrundan sa dom. Jo du.

Ibland cyklade jag alldeles själv.

Augusti

Semesterdags. Men inte från cykling. Fast mest tid i stugan med kära hustrun. Någon segling hanns inte med.

Min värsta idrottsupplevelse någonsin kom under den här månaden. Mälaren Runt. Den som skulle vara så lätt sa dom. Tjenare.

Fick tänka positivt. Det som inte dödar en, stärker en. Rapporten hittar du HÄR.

Dags att downsiza lite. BMW byttes mot en Golf Sportcombi.

September

Månaden började kul. Fick besked att jag antagits till Team Rynkeby 2015 och ska alltså cykla till Paris i juli 2015. Vilken grej! Nu snackar vi utmaning. Med stora bokstäver.

Blev svåra förhandlingar med mig själv hur mycket jag kan träna på arbetstid, för nu måste träningen definitivt intensifieras.

Så blev jag ett år äldre igen. Här med storasyrran som intygar att det inte är så läskigt trots allt.

Så blev det en cykeltävling även den här månaden också. RoslagsHösten med Team Mellanmjölk. Race report finns HÄR.

Det blev även dags att segla tillbaka båten och lägga upp för vinterförvaring. Noll seglade timmar i år förutom ner- resp hemseglingen. Icke godkänt.

Så ännu mer cykling med Hovet och nu har också, äntligen, träningen med Team Rynkeby startat.

Oktober

Hände mycket under oktober. Mest på träningsfronten. Gymmar, springer i backar, cyklar, spinner. Måste göra en akutkoll av min pacemaker. Looking good trots allt.

Gick en kurs hur man meckar med en cykel.

Premiär för mig på MTB-cykel vid Högbo Bruk. Gick väl sådär. Fick tvärstopp, flög som en vante rakt över styret och landade på magen. Klarade mig utan skador, men ett växelreglage på hyrcykeln slogs sönder. Kostade 400 bagis.

Gick det årliga nattpasset på båtklubben. Höll allt bus borta.

November

Började månaden med en cykeltur på Ingarö med Hovet.

Ett Team Rynkebyevent hanns också med under månaden. Vi hade en monter på cykelmässan i Kista.

Blev Årets Pappa, körde in motorbåten för upptagning, ramlade av bryggan och knäckte knät rätt ordentligt. Fick ställa in resterande av säsongens tennismatcher igen.

Knät läkte fint, tillräckligt bra för att kunna springa Stockholm Tunnel Run. Mitt första löplopp någonsin. En kul och berikande tillställning. Race report HÄR.

Direkt efter loppet var det dags för teambildning i Team Rynkeby. En trevlig tillställning i Gustavsbergs badhus.

Så ännu mer träning, på gym och ute i skidbacke.

December

Lyckades byta till vinterpjuck på bilen, våra bussar fixades mycket tidigare. Begick julmustpremiär och så släpptes vår cykelrutt till Paris.

Det stora eventet StockholmsBussmästerskapet i bowling avgjordes. Jag blev diskvalificerad. Men notan fick jag betala.

Ännu en trevlig tillställning med Team Rynkeby på Café Le Mond hände också. 

Dagarna före jul blev jag attackerad av en elak jävla bakterie som fick ner mig för räkning. Inte sådär jättelångt från att den slog ut mig totalt.

Blev ambulans med både blåljus och tut-tut till akuten, där ett läkarlag till och med stod och väntade på mig. Oerhört läskigt faktiskt, det blev några dygn som definitivt kvalade in som några av mitt livs värsta.

Nu hjälpte junibilden som jag har inklistrad på insidan av pannbenet. 

Men jag reste mig på åtta och kunde fira jul hemma med familjen. Nu är jag för övrigt helt och hållet återställd. Utifall du undrar.

Nu är 2014 färdigt och träningsmässigt kan jag konstatera följande (2013 års siffror inom parantes):

Antal tränings- o tävlingspass: 224  (217)
Antal tränings- o tävlingstimmar: 315 (215)

Så här har mina aktiviteter fördelats. Den där fliken "vila" stämmer ju inte, hade hela 141 vilodagar, det är ungefär 2,5 dagar i veckan. Går att minska ner 2015.

Jag säger tack till alla som bidragit till ett av mina bästa idrottsår någonsin. Det har varit vansinnigt kul.

Egentligen ingen nämnd och ingen glömd, men det är trots allt fem namn som har betytt mer än andra.
-Tommy Jonsson, min tränare under fem år. Han som kort sagt fick igång mig.
-Anders Johansson, ledare i Fredrikshof.
-Sofia, min dotter/arbetskamrat och träningskompis.
-Marcus, min son. Tränar inte jättemycket, men följer alltid min träning och äventyr med stort intresse. Tror han är lite smygstolt faktiskt.
-och så klart min fru Kristina som låter mig leka på det här viset.

Avslutade året som sig bör, med en riktigt bra träningspass.

Nu ser jag fram mot 2015 och hoppas det blir ännu bättre. Hoppas du vill vara med då också.

Å du, ett Gott Nytt År till dig och tack för att du läser min blogg.