Härligt, första gången jag kunde cykla hemifrån till och från samlingsplatsen som var vid Norrvikens IP.
Tretton gentlemen hade dykt upp. Inte direkt ungdomskören. Första gången som merparten var äldre än mina andra kompisar som jag brukar cykla med.
Foto: Ulf Ewerman
Kl 09:00 gav vi oss iväg i perfekt audaxtempo, dvs runt 23 i snitt. Ett synnerligen behagligt tempo för den som absolut inte vill hasta igenom sitt cykelliv. I backarna sänktes farten till en mycket sympatisk nivå.
Kändes superhärligt att kunna hänga med utan minsta problem, till och med när det gick uppför. Det är jag inte van vid, brukar ju leka med de snabbare grupperna och får ju då jaga livet ur mig för att hänga med. Det är kul det också. Ibland.
Men det som är extra härligt att jag märker en jättestor skillnad i ork jämfört med förra säsongen. Vinterns spinningpass har verkligen lyft min cykling. Nu måste jag bara få upp snabbheten, där ligger jag fortfarande långt efter vad jag själv vill uppnå. Å andra sidan är ju säsongen knappt igång, så det blir säkert bra.
Trots den relativt blygsamma farten kroknade en gubbe efter halva loppet och tog sig hem på egen hand. Övriga höll ihop hela rejset.
Vi stannade för en paus efter ungefär 4 mil. Blev lite längre än tänkt, för precis när vi skulle dra iväg igen så fick en cykel punka. Då passade jag på att ta en fika och en Snickers.
Sen bar det iväg igen några mil till ett ställe som heter Hökeriet. Ingen aning var det ligger, men ett mysigt fikaställe var det. Mackan var en av de godaste jag ätit på år och dag med bara lokalt odlade grejer som pålägg.
Foto: Ulf Ewerman
Vad var då skillnaden mellan "vanliga" Hovetgrupper och Audax? Förutom den lägre farten så kör Audax inga belgiska kedjor eller någon gruppcykling överhuvudtaget. Inget byte av farthållare eller positioner i gruppen. Liksom lite huller om buller. Inga raka led, man kör lite som man vill.
Foto: Ulf Ewerman
Men det funkade perfekt, inga tillbud förrän på slutet. Fick känslan att alla gubbsen var rutinerade rävar, så trots det lite rebelliska sättet så funkade allt klockrent.
Oturligt nog avslutade jag turen med ett fall. Typ 200 meter från målgång så står vi vid ett rödljus och väntar. Hade klickat ur vänsterfossingen och stod och väntade på grönt.
Då tappar killen till vänster om mig balansen och ramlar in i mig som inte har en chans att klicka ur högerfossingen för att hålla emot. Faller som en fura rakt ut i högerfilen med högerfoten fast i pedalen. Lite läskigt om det kommit en bil farande, men lyckligtvis gjorde det inte det.
Mina fysiska skador blev begränsade, men måste ändå redovisas på bild. Cykling är en tuff sport. Vilket härmed skulle bevisas.
Bilden visar också skälet till att jag inte tycker jag är snabb nog. Hårbeväxningen. Här måste det rakas ben om jag ska uppnå högre hastigheter när kortbyxesäsongen snart är över oss.
Hursomhelst, en mycket trevlig cykeltur i ett väldigt sympatiskt tempo. Det här har jag inte gjort för sista gången. Perfekt uthållighetsträning i lågpulszonerna.
105 km stod det på min Garmin när jag kom hem. Snittfarten blev 22,8, dvs exakt som den stipulerade Audaxfarten. Bra gjort av Kapten Daniel. Minsann inte varje dag man har en Dart Vader-look-a-alike som kapten.
Foto: Ulf Ewerman
Den här turen cyklade vi.
Förmodlingen sista långturen med den här cykeln. Hoppas nya Bianchihojen blir minst lika bra som den här. Annars blir jag grymt besviken.
Foto: Ulf Ewerman
Nu har jag inte tid att berätta mer, nu måste jag kila iväg till gymmet och träna axlarna. Har lite träningsvärk där, vilket tyder på träningsslarv i vinter. Fy Göran, det var inte bra. Bakläxa där.