Ganska precis en månad sedan senaste turen på Gula rejsern.
En viss längtan förelåg. Från båda parter.
När jag kom hem hade jag cyklat nästan 11 mil.
För dig som inte vet. Man har inte bråttom i Audaxgrupper. Idag hade vi snitthastigheten 25,1 och jag var inte trött någonstans. Mitt pulssnitt genom hela rundan landade i mitten av pulszon 2. Nyttigt, har jag läst mig till.
Mellanmjölkstempo är sämst, ett lugnt pass ska vara extremt lugnt, som det här, och ett hårt pass ska suga musten ur en. Allt mittemellan är verkningslöst. Sägs det.
Efter några mil kom första depåstoppet med kaffe och tilltugg.
Ett rätt långt stopp, inte riktigt vad jag är van vid.
Vi kom efter ca 7 mil till fikastället Hökeriet där de säljer makalöst goda mackor. Där satt vi i solen och pratade i säkert 1 timme.
Idag luftades flera äkta retrohojar från både 70- som 80-tal.
Alla pauser gjorde att jag hamnade lite i tidsnöd inför eftermiddagens evenemang, teaterbesök med hustru samt svärson på Södra Teatern, så det blev lite stressigt på slutet. Hade högst puls när jag cyklade hem den sista milen från "målgången" i Norrviken.
Tänka sig. Jag har bott i Stockholm i hela mitt liv, men har
aldrig någonsin varit här uppe vid Mosebacke Torg.
Så här hette föreställningen.
Kan inte förklara handlingen. En slags norrländsk
beskrivning av berättarkonst i Västerbotten.
Min poäng är 2 av 5 möjliga.
I morgon är det söndag. Då blir det cykelvård, bl.a montera skärmar och kompislapp på Postcykeln. Sen måste jag väl klippa gräset också.
Oj, jag ska ju ut och springa 50 minuter också enligt min långsiktiga plan.
I morrn blir också en kul dag. Älskar såna här helger.