Anledningen till att jag kallar Audaxgänget för Huller-Om-Buller-gänget beror helt enkelt på att de cyklar inte i fina rader eller Belgiska kedjor eller tvåpar. De cyklar helt enkelt lite som de har lust med. Kort sagt, huller om buller. Men det funkar klockrent.
Det enda man kan vara säker på är att Kapten Daniel Säfström alltid cyklar längst fram som kombinerad farthållare och vägvisare.
Idag var han i huvudsak stigfinnare, för idag var det en grus- och skogsrunda som gällde. Absolut självklart med sedvanligt fika.
Det blev en kylig cykling. Vid första snabbstoppet
var det is på både mina kläder som glasögon.
Även en kaptenscykel behöver ibland lite akutvård.
Torun tyckte det var jättekul och Bosse Diesel
kollar att Daniel gör rätt.
Stundtals hyfsat sammanhållen gruppcykling
(fotot har jag snott av Jens Rencrantz)
Under tiden Daniel försöker organisera ett gruppfoto,
vilket inte är helt lätt med den här gruppen,
passade jag på att ta en sedvanlig selfie.
Det blev såklart en lite spretig gruppbild, men ändå en gruppbild
(även det här fotot har jag snott, den här gången av kapten Daniel)
När jag kom hem blev det omedelbart cykelvård. Härtill var jag nödd och tvungen, som Biskop Brask en gång så träffande uttryckte sakernas tillstånd.
Min coolt nedsmutsade cykel
Måste bara skriva några ord om min, eller snarare StockholmsBuss nya Postcykel. En instegsmodell i Nishiki-programmet. Nu blir det således lite reklam, hoppas jag får nån slags stjärna i himmlen för det. Eller bli sponsad av Nishiki med en ännu bättre modell.
Hursomhelst, trots det billiga priset funkar cykeln fantastiskt bra. Har till och med lite svårt att tänka mig vad som skulle funka bättre om jag lagt till typ 10 tusen. Bättre komponenter, visst, men upplevelsemässigt då? Svårt att tro det skulle bli så värst mycket bättre än det redan är. Cykeln klipper i växlarna snabbt och smidigt, den är stadig, rullar nästan lika bra som min racer. Jag är supernöjd. Både med cykeln, priset och dagens grus- och skogstur.