Teamets första distanscykling i början av april
I fredags kväll hade vi en rejäl avslutningsfest hemma hos Monica och Putte. Två härliga människor som cyklade i teamet.
Samma gäng ca 450 cykelmil senare, men nu förklädda till civilister.
Många minnen ventilerades såklart och glada skratt hördes hela kvällen.
Av årets team är vi sju som kör även 2017 och 2016 års Kapten Jonas Södergren är kapten även i nya teamet. Det känns kalasbra, för jag gillar Jonas ledarstil. Han är som Fantomen, urstark, men snäll mot de snälla och hård mot de hårda. Och han får alltid de hårda att bli lite mindre hårda men ändå behålla sin glädje och passion för projektet.
En lite annorlunda hyllning till teamets kapten Jonas och vicekapten Elin genomfördes också. Lotta höll ett fint tal och gav Jonas och Elin en lite märklig utstyrsel.
Här kommer en hel hoper bilder från kvällen. Sannolikt känner du inte så många, men även fester, och inte bara cykling, måste ju dokumenteras. Tyvärr kom jag på att fota när många redan hade gått hem.
Som av en händelse kom även jag med på nästan alla bilder. Vettefan hur det gick till.
Elin och Lotta H
Sandra och kvällens värdinna Monica
Evas högra öga och Lotta R:s blonda hår syns i alla fall
En gång på bloggen skrev jag att Josephine och Jennie
är tvillingar. Fel fel fel, den ena är storasyster och
den andra är lillasyster.
Kvällens värd Putte och Lina
Lars och Markus
Kapten Jonas och Carolin
Christoffer och "Svesse"
Vår cykelmeck Rille och vår "ekonomichef" Patrik
Marcus och Janica
Classe Lillklinga
Kanske ska nämna att Classe Lillklinga, på bilden ovanför, fick sitt namn av mig våren 2015. Han envisades med att alltid köra på lilla klingan fram, oavsett hur landskapet såg ut. Under turen till Paris 2015 såg jag dock vid ett flertal tillfällen att kedjan hade hoppat över till stora klingan. Och i år var den där nästan hela tiden. Men namnet har han kvar.
Härmed är nu Team Rynkeby Stockholm 2016 avslutat och nerstängt. Ett fantastiskt kul år är till ända och snart börjar nästa fantastiska år med team 2017. Jag är en priviligierad gubbe som får hänga med ännu ett varv.
Hmmm
Hela helgen har jag varit trött, rejält trött. Kom hem efter festen strax före kl 03. OBS, hade bilen, drack bara vatten.
Trots det hade jag en bakiskänsla hela lördagen och låg mest på soffan och halvsov. Är väl inte van vid nattsudd.
Det trista var att jag hade tänkt att köra en lugn och fin tur med Hofvets Audaxgrupp på lördagsmorgonen. Brukar vara jäkligt sköna och lugna turer i behagligt tempo och trevliga fikaställen. Jaja, det får bli en annan lördag istället.
Dessvärre har nu tröttheten utvecklats till en slags infektion i kroppen, jag mår helt enkelt skit med hosta och halsrosslingar och till och med lite feberkänsla. Det FÅR bara inte bli värre, på torsdag åker jag ju ner till årets stora event i Pula med race dag på söndag. Jag F-Å-R inte bli sjuk, då bryter jag ihop av besvikelse. Det är redan illa nog att jag inte kan träna de sista dagarna innan.
Apropå fasansfullt. I går såg jag en granne klippa sin gräsmatta iförd cykelbyxor. Jag var oerhört nära att ringa stilpolisen. Cykelbyxor och gräsklippning, oj oj oj, det kan väl inte vara okey? Dessutom hade han originalhjulen kvar på gräsklipparen.