Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


måndag, september 26, 2016

Det var ju meningen att jag skulle deppa

Tanken var ju att jag skulle deppa ihop ytterligare några veckor för att liksom bryta ner mig själv ännu mer, för att sedan pigg och glad satsa mot nya djärva mål.



Det började bra hela förra veckan. Mest tunga och djuplodande tankar om idrottens skadliga verkan på humör och hälsa rent allmänt.

Hade kommit rätt långt i beslutet att lägga ner all form av idrottslig verksamhet. Ingen idé att fortsätta träna. Det går ändå bara åt helvete. Plus att det gör ont i kroppen ibland. Lika bra att lägga ner.

Lördagen fortsatte i samma fina tunga anda. Låg i soffan och tyckte synd om mig själv rätt länge.

Men så plötsligt hände något. Vet inte vad. Plötsligt fick jag för mig att testa fölsispresenten, en trainer, ihop med det där träningsprogrammet Zwift på datorn.

Sagt och gjort. På med rätt utrustning, full fart ut till garaget och hämta reservcykeln, en Trek. Upp med den på trainern, letade bland bråten i källaren och hittade det perfekta bordet att ställa datorn på framför hojen. Ett gammalt filmprojektorställ med lite Uppfinnar-Jocke-tänk blev alldeles perfekt.



Har inte använts på säkert 20 år. Där ser man att man inte ska slänga saker-. Förr eller senare kommer saker till återanvändning.

Sen testade jag Zwift. Det var ju superkul. Satsade på en bergsetapp.



Skitkul, men efter en halvtimme kom jag på att jag höll ju på att deppa, så då slutade jag mitt i en 15 %-ig uppförsbacke. Hade dessutom precis blivit omcyklad av M.Lewis från Storbrittanien, men jag lät honom försvinna i fjärran. Hade ju mitt depp att tänka på.

När jag vaknade på söndagen hade jag  upperbarligen blivit återställt, deppat färdigt. Längtan till trainern blev för stor, så jag kilade ner i källaren och körde en hel timme på trainern.

På kvällen var det premiärdags för en ny aktivitet. Yoga. Inte vilken yoga som helst. Den kallades Yoga för stela killar. Anordnad av Team Snabbare.

Vi var 15 killar som ansåg sig stela och som mötte upp i lokalen. Pål Török var ledare och jag var inte stelast. Men som vanligt äldst. Vi höll på i 75 minuter och efteråt kändes min kropp mjuk, fin, härlig och nästan liksom kramgo.

Just den här övningen var bland de lättaste


När vi var klara var det dags att invadera baren


Men lugn, bara lugn, jag drack bara en smothie


Pål visar hur en perfekt planka/armhävning ska utföras

Nu är det måndag. Nya tag. Livet fortsätter. So stay tuned, to  be continued.