Samling kl 09:10 Sollentuna Centrum för en knapp 10-milarunda norröver. 29 st kom till start vilket blir en väldigt lång klunga. Idag hade vi därför radiokommunikation mellan frontman, två mittenmän och så jag som grindvakt.
Som sisten får man ta selfies.
Vi hade även förberett att lite snabbt kunna dela upp i två klungor, därav två mittenmän med radio. Funkade klockrent. Stort tack till SVB Försäljning som sponsar med radiokommunikationsutrustning,
Luuuuckaaaaa!
Tanken idag var en relativt lugn cykling med tanke på att det var första långturen och dessutom första långturen i klunga för flera i teamet.
Vi har fortfarande en del kvar att jobba på när det gäller klungkörning, men i det stora hela funkade det bra. Min uppgift idag var att ligga sist som värsta kycklingpappan och hålla ordning på leden.
Vid ett tillfälle brast det för mig vi ett kort s.k. mikrostopp, för klungan uppförde sig som ouppfostrade dagisbarn på promenad. Jag är normalt en timid ung man, men den här gången höjde jag rösten en smula och var kanske lite hård i tonen när jag förklarade hur saker och ting måste funka på vägen. Men det blev mycket bättre efter det.
När man kör på relativt smala vägar där det finns bilister som hatar cyklister, ja då måste man hålla sig på sin kant och hålla undan när bilar vill köra förbi.
Vi tog ett kort depåstopp vid Lunda Livs efter ca 4 mil och efter ytterligare 2 mil tog vi fikapaus vid ett fantastiskt ställe som heter Hökeriet. Har fikat där många gånger med Audaxgruppen.
Här sitter Åsa. "Svesse", Marcus, Jakob, Jonas L, Jörgen, Isabell och Kapten Jonas.
De som står är Satu och Joakim.
Inga stolar lediga för Joakim, Petter och Melissa
Tina, Patrik, Christer och Johan fick inte plats utomhus.
När vi fikat klart klämde vi resterade ca 3 mil tillbaka till Sollentuna.
En härlig tur i härligt väder var därmed till ända. För några var det en behaglig lågpulsträning, för några var det en tur där de gick på rött stora delar. Särskilt på slutet. Skålhamravägen söderut är ingen lek när man redan är trött.
Men så är det i Team Rynkeby när spännvidden är så stor i cykelerfarenhet. Men vartefter tiden går blir skillnaden mindre och mindre och när vi står på startlinjen till Paris kommer alla att vara topptrimmade, samkörda och laddade upp över öronen.
Men du, en hemlis mellan dig och mig, jag var också rätt trött på slutet idag även om jag inte gick på rött. Om du känner någon i Team Stockholm, berätta inte det.
Nästan hela gänget på dagens tur. En klev av vid fikat.
Och så en som tog fotot. Men som kompensation finns
ju jag på en egen bild.
Vad kul det är med wattmätare. Inte för att jag cyklar snabbare, tyvärr, men riktigt kul att se siffrorna hela tiden. 739 watt i några sekunder idag tror jag är något slags PB. Men totalt över hela rundan blev snittet 160.
Men de här blev ju succé, tåvärmarna. Ser lite töntigt ut, det gör det ju, men ack så sköna.
Nu gäller vila och middag, ser att kära hustrun nu står i köket och förbereder en sannolikt magiskt god middag. Hon är sån, min fru.
Men ingen rast ingen ro. I morgon bitti, puuhh, tidigt simpass med mina simpisar Elin, Stina och Sofie.