Skitjobbigt är bara förnamnet, särskilt när årets Team Rynkeby Stockholm är väldigt mycket vassare än förra årets team. Sorry folks från det året, men så är det.
Men nu har jag ju en PT och träningscoach igen att bolla tankar med, det känns jäkligt skönt. Ska bli kul och se om hans program som jag började köra efter häromdagen ger önskat resultat. Inte om några veckor, utan om några månader.
Men då gäller det ju att inte fuska, utan verkligen göra som programmet säger. Det gäller även att jag vräker i mig mer mat än jag brukar framöver, eftersom jag kommer att dränera mig på energi. Typ så.
Intervaller på platten och i backe med Rynkeby är jobbiga grejer.
Några oberörda, några pustar ut rejält.
Körde lite bonusträning på hemvägen. Gick ju rätt bra.
När inte cyklingen känns helt okey, så känns det å andra sidan ohyggligt mycket bättre med simningen. Tre, ibland fyra simpass i veckan är inplanerade, varav två/tre i open water-miljö.
Det gick till slut att lära sig crawla. Ner med huvudet lite bara
och bättre rotation så blir det perfekt.
Senaste simpasset tränade vi stök och
bröt vid start i ow-lopp
Har fått en ny kompis i min nya Garmin. Kolla bilden, Garmin tycker jag är i fin form. I alla fall i jämförelse med andra mossiga åldringar som också är kompis med Garmin.
Då kan man ju undra varför jag känner mig helt ur slag
Så det bästa. Allt är inte elände. Ännu en guldmedalj till samlingen. Känns som mina motståndare mer eller mindre gett upp. Löjligt enkel seger i majomgången i tävlingen "Flest-träningstimmar-i-familjen".
Nä, nu måste jag kila, har en programpunkt att riva av, lätt löpning.
