Har haft en Garmin 810 i tre år. Häromdagen behövde Garmin Connect uppdateras vilket jag gjorde. Därefter vägrade min Garmin att starta. Allenhanda räddningförsök gjordes.
Hjärt- och lungräddning, jag tryckte och blåste och hade mig. Still dead.
Jag gjorde ett Mayday-inlägg på Fejan och fick många fiffiga svar. Men nej, still dead.
Ringde supporten som mailade någon programvara som jag läste ner. Noop, still dead.
"-Jaha", sa tjejen på supporten. "-jag ser att garantin just gått ut så vi kan ingenting göra garantimässigt. Vill du skicka in den och få den reparerad, priset är 800 kr".
"-Låter bra" sa jag, hur gör vi nu?"
"-du skickar in din enhet, men eftersom den inte säljs längre blir du uppgraderad, så vi skickar en Garmin 1000 till dig".
"-Va?" svarade jag mycket intelligent, "-får jag en ny för 800 kr?"
"-Jo så är det", svarade hon.
Skickade bums in min enhet och tre dagar senare plingade det till i min telefon som berättade att jag hade ett paket från Garmin att hämta ut.
Sånt kallar jag strålande och smart kundvård. Och ser man på, nu får ju flera tusen cyklister läsa hur bra Garmin är.
Sen har det cyklats också. I den där jävla värmen som var i söndags. Jag hatar värme när jag cyklar. H-A-T-A-R. Tål inte värme. När det börjar gå upp mot 28 grader börjar jag koka inombords. Beror väl på gener plus de mediciner jag äter. Skitjobbigt oavsett skäl.
Vi i Team Rynkeby Stockholm hojade det mycket trevliga loppet Vårblotet i Bålsta lite norr om Stockholm. Gick så jäkla bra i sådär 7 mil, kände mig urstark. Då började eländet. Började känna mig mosig och det gick bara tyngre och tyngre.
Kycklingfarmen har rymt
Eftersom jag vet vad som händer om jag fortsätter när det blir sådär, och då blir det inte roligt alls, så valde jag att bryta loppet efter 10 mil medan de andra trampade vidare resterande fem mil.
Hatar när det händer, känner mig som den sämsta cyklist som någonsin fötts. Men det kanske även är något annat som spökar i min kropp, tycker inte jag får den utväxling jag borde få av all min träning, så jag ska boka en hälsokoll för att kolla upp mig ordentligt.
Min PT säger att det kan vara överträning. Verkar ju inte klokt om det vore så. Jag motionerar ju bara lite.
Nåväl, det är som det är och blir som det blir.
Har jag nämnt det? Jag har börjat anlita min gamla PT Tommy igen. Behöver ett proffs som nu ska få coacha mig till en helt formidabel triathlonform som ska blomma ut till 100 % den 27 augusti i Zell-am-See.
Mr Ego and my nygamla PT Tommy
Igår var det premiärlektion i en open watersimkurs som jag anmält mig till. En av instruktörerna råkar vara min dotter tillika medarbetare Sofia. Nä, ingen gräddfil för pappsen inte. Inga gratislektioner, ingen mannamån, lika för alla, så jag är tvungen att boka kurser för att lära mig.
Ungjävel, det är tacken det för den miljon hon säkert kostat att föda upp under alla år hon bodde hemma.
Hursomhelst så var premiärdagen inomhus men med våtdräkt. Ett av de roligare simpassen jag gjort faktiskt. Vi tränade massor av grejer. Kommer att bli två gånger i veckan, måndagkvällar och onsdagsmornar. Plus morgonpass på fredagar med mina simpisar Elin och Stina. Det vore väl själva fan om jag inte kan bli bra på att crawla med tre pass i veckan.
Det här hann vi med på 70 minuter.
Du får nog klicka på bilden om du vill läsa.
I morgon ännu ett inomhuspass och nästa vecka pluppar vi ner oss i en sjö och kör utomhus i skarpt läge. Det blir kul.
Efter simningen hamnade vi direkt i ett stort drama som vi lyckades rapportera från.
Den första inledande rapporten
Den mycket dramatiska slutrapporten