Har också funderat lite på hur veckan var. Det blev bättre än jag trodde. Jämfört med förra året klämde jag storbackarna lite snabbare, körde en hel hoper Stravasegment snabbare och jag förbättrade mitt distansrekord i simning inte bara en gång utan två.
Så det är klart jag är supernöjd med veckan. Mera sånt vore kul.
Den här veckan har jag bestämt ska vara vilovecka, men med några små diskreta inslag av träning.
Typ intervallträning cykel med Rynkeby i morgon. Typ simning på fredag morgon. Typ distansträning på cykel 15 mil lördag och lika långt på söndag. Träningshelg med Rynkeby vettu, det får man ju inte missa.
Det känns lite konstigt att inte träna något de andra dagarna. Både skönt och konstigt.
Så de helt träningsfria dagarna försöker jag istället träna efter den nya moderna metoden.
I brist på fysträning blev det spontanköp av några reservdelar på nätet till hojen. Ny kassett, ny kedja, och nya bromsbelägg. Simningen ville ju också ha sitt, så det blev ett par nya simglajjor också.
Kollade också runt lite på triathlonsidor. Plötsligt hettade det till. Pulsen steg en smula. De hade publicerat startlistorna på min Ironman 70.3 i Zell-am-See.
Här ser du startfältet i min agegroup. Blir säkert några till innan tävlingen är fulltecknad. Men ändå, kändes lite speciellt när jag läste nationaliteterna. Lite larvigt såklart, men spänningen steg lite kände jag.
Visserligen startade jag ju i höstas i Pula mot andra gubbs från andra länder, men det gick ju åt fanders. Så det försöker jag lägga undan och istället fokusera på nästa försök. Kan ju inte svika svenska folket när det står SWE efter mitt namn. Viktiga grejer det här.
Bara att läsa startlistan taggar mig ännu lite mer att köra hårt. Oddset att klara tävlingen har nu ökat rejält när nu simningen dessutom blivit betydligt roligare när det äntligen har lossnat.