Kul ord, men mindre kul att uppleva. Idag påminde Facebook mig om min första. Men långt ifrån sista.
Dessutom, bara tre år sedan jag körde mitt första lopp som helt ny gröngöling på cykel. Då hade jag bara cyklat några månader. Gud så kul jag haft sen dess. Och testat massa olika sätt att bonka på. Och träffat massor av härliga människor.
Dessutom, icke minst, under det här loppet la jag grunden för min cykelbränna. Den har aldrig försvunnit sen dess.
Tre år sedan. Bara tre genomförda cykelsäsonger. Känns som jag hållt på i årtionden. Jag är ju i princip fortfarande nybörjare.
Det här loppet, Gran Fondo Stockholm, genomfördes bara en gång, 2014. Synd, eftersom det gick på gator bara ett stenkast från där jag bor. Det var lite häftigt att cykla hela Sollentunavägen utan bilar som bråkade och störde. Men bonkade, det gjorde jag. Vi kan kanske kalla det för jungfrubonken.
HÄR kan du läsa min race report från det loppet. Värt att läsa för dig som är relativt ny i cykling. Sade han lite blygsamt. Sens moral,man får aldrig ge upp. Alltid kämpa så mycket det bara går ända tills det ändå inte går längre. Den egenskapen finns på fler ställen i min familj.
Min brorsdotter Ellinor tycks ha rätt vilja och inställning. Läs bara här vad min bror så stolt skrev på Instagram i går:
Min brorsdotter Ellinor.
Blir nästan rörd av hennes helt fantastiska
inställning och "jävlar-anamma", hon är ju ändå bara 13 år.
Å nu blir det reklam
Ibland får mitt företag lite extra vippiga bokningar. Bilden är tagen på en borggård i en huvudstad i Sverige. Resten får du räkna ut själv.
