Ingen frukost, kl 06:45 samling för en kort promenad till simhallen. Där blev det pang på rödbetan på en gång. Massor av teknikövningar under ledning av simcoachen Ulf Hausmann. En f.d elitsimmare på landslagsnivå.
Pigg och glad i arla morgonstund
Kommer ihåg förra årets läger på det första simpasset. Jag försöker kravla mig med stor möda 25 meter. Ulf står vid kanten och säger på sitt typiska sätt med korrande r, "-Görrran, kan du verrrrkligen simma?"
Well, jag hoppas jag svarade ärligt att nej, men jag försöker i alla fall. Gott nog, redan då gav han mig massor av tips och trix som jag faktiskt haft med mig hela året trots inblandning av ett helt sjok av simlärare som jag slitit ut och gett gråa hår.
Idag gick det betydligt bättre och han ställde inte samma fråga, utan sa att det såg rätt så bra ut. Så uppenbarligen har jag gjort min läxa. Eller bra och bra, det finns tiotusen saker som jag måste förbättra, men i år klarar jag i alla fall 25:or lätt som en plätt.
När vi var klara med det passet blev det full fart till frukostbuffén och kl 09:30 var det dags för nästa pass, cykling.
Två grupper, en snabbgrupp och grupp nästan lika snabb. Kul val.
Snillen spekulerar. Här går ledarna Jonas, Johan, Juan och Emma
igenom dagens tur. Inget fikastopp hanns med.
Vill bara nämna det. Jag är helt oskyldig till det etikettsbrottet.
Vi tutade på i 6 mil. Inte märkvärdigt fort, men stundtals så gick det undan. På platten hänger gubben med, men så fort det börja tuffa till sig och det blir backar, ja då är Mr Ego rökt, grillad, stekt, friterad och blir frånåkt på mindre än 30 sekunder. Sketajobbigt, men bara att bita ihop och göra så gott man kan.
Inga märkvärdiga backar idag, snarare några fartgupp,
men de kan vara nog så jobbiga
Vid hemkomsten snabb lunch, ombyte och rask promenad till simhallen igen för ett nytt teknikpass.
Nya tips- och trix och nu skulle vi köra hundringar på olika sätt. Herrejösses, jag som redan började känna mig trött. Int fan orkade jag det inte, så det blev lite uppdelat på 4x25 eller 2x50. Funkade att göra så också.
Men ändå känns det som att jag tar myrsteg framåt. Känns superkul att känna att det går bättre och bättre med simningen.
Blev peppad av chefen och pappa Pål att hänga med på långsimningen i havet om några dagar. Jag sa att jag nog inte var riktigt där än, men Pål hävdade med bestämdhet att jag skulle vara med.
Skit samma om du bara klarar 100 meter, eller 400 meter, du kliver upp på stranden och tar en fika när du inte orkar mer, sa han. Värre än så är det inte, och vi simmar längs med en långgrund strand så det är inga problem att sluta när som helst.
Så vi får se, men visst kittlar det nu lite i äventyrstarmen efter lite pepp. Ibland är jag feg, men ibland är jag också dumdristig som ger mig på saker jag kanske inte klarar. Gränsdragningen är hårfin.
Men jag vet nog redan svaret. Om jag inte försöker kommer jag att ångra mig. Därmed inte sagt att jag gör det.
Efter simpasset två timmars paus. Va? Inget att göra? Vafalls?
Blev lite vila på rummet, och kl 17 var det dags för after raceyogan. Rätt skönt, det måste erkännas.
Yoga är för övrigt ingen lek, det är ju stundtals jättejobbigt ju. Man blir ju rent av svettig Men den sista avslappningen är hur skön som helst, älskar den och bara sjunka in i mig själv helt avslappnad.
Under den stunden idag for en märklig tanke genom skallen. Jag tänkte att om jag dör här och nu så dör jag lycklig. Är inte det en skum tanke?
Sen raskt iväg till middag. Där diskuterades bl.a viktiga saker som rätt enerigintag inför morgondagens jobbiga cykling. Då ska vi cykla över skithöga berg.
En smarrig Hawaipizza är aldrig fel
Hem till hotellet och plums ner i sängen.
Det var den dagen det. Mer än så hände inte. En kul och givande dag.
Hörs i morrn.
Jag på triläger. Dag 1