Mina memoarer 2014 i bild och ord

Januari
Det absolut första som hände när jag vaknade 2014 var att jag fick hoppa i brallorna och ge mig ut på en busstur. Ett missförstånd gjorde att 45 glada nyårsfirare på en Siljabåt plötsligt saknade en buss till Sundsvall. Så det blev jag själv som fick leka den Räddande AkutÄngeln.

I januri börjar den riktiga målinriktade träningen inför årets stora mål, Vätternrundan.

Avslutar januari med en rejäl muskelbristning i knävecket. All tennis, mitt stora intresse, ställs in på obestämd tid.

Februari
StockholmsBuss friskvårdsanvarige, Reka, nedkommer med fem urgulliga nästan oemotståndliga små valpar.

Träningen fortsätter allt tuffare. Jag läser från bloggen.

I dödens käftar

Där befann jag mig idag strax före kl 14. I dödens käft alltså. Jag bara väntade på att den skulle slå igen och göra slut på mig.

Jag klarade mig med en hårsmån, och 60 sekunder senare kände jag mig hög, adrenalinstinn och med en inre glädje som är lite svår att beskriva med ord.

Pratar så klart om ett helvetespass på gymmet med min tränare Tommy. Idag tog han mig upp på en högre nivå än tidigare, där jag nog aldrig varit. Någonsin.

Flyttar tillfälligt min arbetsplats till Österrike och blir fråntagen en solklar seger i simtävlingen 4 x 7 meter medley. En domarskandal av oanade mått.

Bortsedd från det så avslutades månaden med vår traditionella skidresa till Bad Hofgastein. Vi har några platser kvar 2015. Häng med vettja. HÄR kan du läsa mer om hur en skidvecka kan se ut.

Mars

Månaden då jag blev religiös. Månaden då jag blev upptagen i Cyklisternas Heliga Sällskap. Och själva Jesus var Mäster Anders, Anders Johansson från Fredrikshovs Nacka/Värmdösektion. Jag läser från bloggen:

.....Det var då jag såg ljuset. Eller om det var solen. Det var då en inre röst samtidigt ropade Halleluja, du är nu upptagen i vårt heliga sällskap Cyklisterna.

Där och då förändrades delvis mitt liv. Vill du läsa mer hur det gick till kan du läsa det HÄR.

Insåg snabbt att här behövs en ny cykel. Sagt och gjort, en ny röd och vit, kort sagt skitsnygg Trek inköptes.

Fick ännu en muskelbristning i ett ben varpå jag ställde in resten av vårsäsongens tennismatcher. Tungt.

Insåg också varthän cyklingen barkade. Skickade in min ansökan till Team Rynkeby att få vara med i 2015 års team och cykla till Paris. En galen idé.

April

Livet, jobbet, träning och cykling forsätter. Nu cyklar jag min första distanstur, 11,5 mil. Läser från bloggen: ....Låt oss börja med min spontana känsla när jag gått i "mål" efter 11,5 mil: Vidrigt, fy faan.

Vill du läsa hela rapporten hittar du den HÄR.

Men det avskräckte inte. Snart dags för en ny distansare med svärson Jonas. Vi fick ihop 9 mil. Även det hysterisk långt i mina ögon. Vätternrundans 30 mil känns nästan ouppnåeligt.

En härlig och kul återträff hann jag också med under april. Gamla kompisar från förr träffades en kväll med diverse aktiviteter och middag på programmet.

Maj

StockholmsBuss fyller 25 år. En fantastisk känsla att ha lyckats lotsa företaget genom 25 år. Faktiskt större delen av mina hittills yrkesverksamma år.

Hustrun och jag gjorde en långweekendresa till Sicilien. Tyckte det var ett bra sätt att fira vår 40-åriga bröllopsdag.

Dags för mitt första cykellopp någonsin, Gran Fondo 15 mil. Kunde ju ha valt varianten 7 mil, but you know me, varför mesa när man kan köra slut på sig själv?

Vill du läsa hela min race report finns den HÄR.

Säger hej då till Tommy Jonsson som jag haft som min PT i fem år. Jag hoppas vi snart kan återuppta vårt samarbete snart igen.

Juni

Årets viktigaste månad. Min stora examen. Mitt livs hittills största utmaning. Vätternrundan ska genomföras. Jag lyckades. Den här bilden har jag klistrat på insidan av mitt pannben. Den plockar jag fram när livet eller träningen går tungt. Då tänker jag att ingenting är omöjligt. Kan vara lite jobbigt, men allting går. Om man vill tillräckligt mycket.

Symbolvärdet i den här bilden kom att betyda oerhört mycket för mig senare under året. Och gör det fortfarande. Race report finns HÄR.

I juni lyckades jag också få segelbåten i sjön. På tiden faktiskt.

Juli

Månaden började med att jag  tillsammans med svärson Jonas cykelpendlade till vår stuga utanför Trosa.  En tur på ungefär 7 mil. Ner blev det regnigt och kallt, men tillbakaturen var bättre.

Min cykelentusiasm har smittat av sig på min dotter/medarbetare Sofia. Hon gick och köpte en racerhoj och vi var ute på hennes jungfrutur på 3 mil tillsammans. Efteråt lärde jag ut cyklingens viktigaste del, fikat.

Äntligen dags för sjösättning av båt nummer 2, motorbåten.

Mycket cykling blev det i juli. Mestadels med Fredrikshovs Nacka/Värmdösektion. En samling härliga människor.

Så härliga att de just på den här träningen som nedanstående bild visar, lyckades övertyga mig om att ställa upp i Mälaren Runt, "bara" 33 mil. Mycket lättare än Vätternrundan sa dom. Jo du.

Ibland cyklade jag alldeles själv.

Augusti

Semesterdags. Men inte från cykling. Fast mest tid i stugan med kära hustrun. Någon segling hanns inte med.

Min värsta idrottsupplevelse någonsin kom under den här månaden. Mälaren Runt. Den som skulle vara så lätt sa dom. Tjenare.

Fick tänka positivt. Det som inte dödar en, stärker en. Rapporten hittar du HÄR.

Dags att downsiza lite. BMW byttes mot en Golf Sportcombi.

September

Månaden började kul. Fick besked att jag antagits till Team Rynkeby 2015 och ska alltså cykla till Paris i juli 2015. Vilken grej! Nu snackar vi utmaning. Med stora bokstäver.

Blev svåra förhandlingar med mig själv hur mycket jag kan träna på arbetstid, för nu måste träningen definitivt intensifieras.

Så blev jag ett år äldre igen. Här med storasyrran som intygar att det inte är så läskigt trots allt.

Så blev det en cykeltävling även den här månaden också. RoslagsHösten med Team Mellanmjölk. Race report finns HÄR.

Det blev även dags att segla tillbaka båten och lägga upp för vinterförvaring. Noll seglade timmar i år förutom ner- resp hemseglingen. Icke godkänt.

Så ännu mer cykling med Hovet och nu har också, äntligen, träningen med Team Rynkeby startat.

Oktober

Hände mycket under oktober. Mest på träningsfronten. Gymmar, springer i backar, cyklar, spinner. Måste göra en akutkoll av min pacemaker. Looking good trots allt.

Gick en kurs hur man meckar med en cykel.

Premiär för mig på MTB-cykel vid Högbo Bruk. Gick väl sådär. Fick tvärstopp, flög som en vante rakt över styret och landade på magen. Klarade mig utan skador, men ett växelreglage på hyrcykeln slogs sönder. Kostade 400 bagis.

Gick det årliga nattpasset på båtklubben. Höll allt bus borta.

November

Började månaden med en cykeltur på Ingarö med Hovet.

Ett Team Rynkebyevent hanns också med under månaden. Vi hade en monter på cykelmässan i Kista.

Blev Årets Pappa, körde in motorbåten för upptagning, ramlade av bryggan och knäckte knät rätt ordentligt. Fick ställa in resterande av säsongens tennismatcher igen.

Knät läkte fint, tillräckligt bra för att kunna springa Stockholm Tunnel Run. Mitt första löplopp någonsin. En kul och berikande tillställning. Race report HÄR.

Direkt efter loppet var det dags för teambildning i Team Rynkeby. En trevlig tillställning i Gustavsbergs badhus.

Så ännu mer träning, på gym och ute i skidbacke.

December

Lyckades byta till vinterpjuck på bilen, våra bussar fixades mycket tidigare. Begick julmustpremiär och så släpptes vår cykelrutt till Paris.

Det stora eventet StockholmsBussmästerskapet i bowling avgjordes. Jag blev diskvalificerad. Men notan fick jag betala.

Ännu en trevlig tillställning med Team Rynkeby på Café Le Mond hände också. 

Dagarna före jul blev jag attackerad av en elak jävla bakterie som fick ner mig för räkning. Inte sådär jättelångt från att den slog ut mig totalt.

Blev ambulans med både blåljus och tut-tut till akuten, där ett läkarlag till och med stod och väntade på mig. Oerhört läskigt faktiskt, det blev några dygn som definitivt kvalade in som några av mitt livs värsta.

Nu hjälpte junibilden som jag har inklistrad på insidan av pannbenet. 

Men jag reste mig på åtta och kunde fira jul hemma med familjen. Nu är jag för övrigt helt och hållet återställd. Utifall du undrar.

Nu är 2014 färdigt och träningsmässigt kan jag konstatera följande (2013 års siffror inom parantes):

Antal tränings- o tävlingspass: 224  (217)
Antal tränings- o tävlingstimmar: 315 (215)

Så här har mina aktiviteter fördelats. Den där fliken "vila" stämmer ju inte, hade hela 141 vilodagar, det är ungefär 2,5 dagar i veckan. Går att minska ner 2015.

Jag säger tack till alla som bidragit till ett av mina bästa idrottsår någonsin. Det har varit vansinnigt kul.

Egentligen ingen nämnd och ingen glömd, men det är trots allt fem namn som har betytt mer än andra.
-Tommy Jonsson, min tränare under fem år. Han som kort sagt fick igång mig.
-Anders Johansson, ledare i Fredrikshof.
-Sofia, min dotter/arbetskamrat och träningskompis.
-Marcus, min son. Tränar inte jättemycket, men följer alltid min träning och äventyr med stort intresse. Tror han är lite smygstolt faktiskt.
-och så klart min fru Kristina som låter mig leka på det här viset.

Avslutade året som sig bör, med en riktigt bra träningspass.

Nu ser jag fram mot 2015 och hoppas det blir ännu bättre. Hoppas du vill vara med då också.

Å du, ett Gott Nytt År till dig och tack för att du läser min blogg.

Fan, inget guld den här månaden

Nepp, kunde inte upprepa novembersuccén med guld i tävlingen "Flest-träningstimmar-i-familjen-plus-några-till".

Blev faktiskt årets näst sämsta sett till antalet träningstimmar. Trots allt nöjd att jag kravlade mig över 1000-minuterstrecket.

Känner att jag trots allt hade laga förfall, hade det ju lite knepigt med hälsan förra veckan.

Åt Team Rynkeby Stockholms Göran Den Yngre går inte göra något åt. Han är otrolig. Men i familjen tog Sofia guldet med bred marginal. Och Marcus tog en bronsplats. Kanske den första?

Gott slut på 2014 kära läsare. I morgon publicerar jag årets kioskvältare, mina memoarer 2014 med massor med bilder.

På gränsen till pinsamt

Som representant för Team Rynkeby Stockholm ber jag om ursäkt. Jag ber om ursäkt att jag dragit teamet lite i smutsen. Jag snackar tennis nu.

I min serie i dubbeltennisligan finns Peter, Team Rynkeby årgång 2013 och så jag årgång 2015. Det var ju meningen att vi två skulle äga hela serien. Man säger så nuförtiden.

Men det gick inte så bra för någon av oss, minst bra för årgång 2015.

Jag kom sist i gruppen och blir nu degraderad. Peter var bara snäppet bättre och kom på platsen ovanför mig.

Jag hävdar att särskilt jag, hade extrem otur i princip i alla matcher jag förlorade. Spelade bra, men oturen grinade mig i ansiktet. Typ två millimeter för långa eller för breda bollar. En aaaaning för lågt slagna mörsare som oturligt nog fastnade högst upp i nätet. Hela tiden. Hopplöst att vinna under sådana omständigheter helt utom min kontroll.

Dessutom har jag varit skadad och fått ringa in ersättare. Även Peter har varit skadad.

Det är helt enkelt för jävligt, jag ber mina teamkamrater om ursäkt, man ska kunna lira tennis och cykla och träna. Det ska funka.

Men den 7:e januari börjar våromgången och då jävlar, då ska jag vinna serien. Så är det bara.

Dagarna bara går

Julen är över hopptralalala. En fin jul med delvis nystartade traditioner. Det blir så när barnen skaffar familj och plötsligt vill leva sina egna liv. Bara att anpassa sig, och lika bra det, man vill ju inte vara en bromskloss.

Men livet rullar vidare, jag är nu återställd till 99 % efter den fula attacken mot min hälsa dagarna innan julen.

Jag skrev ju det för några veckor/månader sedan varför jag tränar. Självklart för att vara i god form inför kommande skidresa och framförallt inför sommarens cyklingsäventyr.

Men också, minst lika viktigt, att vara i fin form när min hälsa attackeras på olika sätt. Jag skrev då att jag var helt övertygad om att jag sannolikt skulle attackeras många gånger innan kistan sänks i jorden.

Jag fick rätt, den första allvarliga snytingen kom dock lite snabbare än jag trott. Men jag är rätt säker på att min fysik förkortade återhämtningen betydligt snabbare än om jag hade varit en traditionell soffliggare.

Nåväl, idag gjorde kulturföreningen KulturRally u.p.a ett tillslag på Fotografiska museet.

Det är så kul att gå dit med ojämna mellanrum. Kan bli dyrt om man är en fantast med mycket pengar. En bok av fotografen Jimmy Nelson, som visade helt fantastiska bilder på de sista ursprungsbefolkningarna i världen, säljer numrerade böcker, 1-500. Priset blygsamma 6500. I euro. Jorå, såattliksom. Vi köpte ingen bok, vi köpte fika och smarriga bakverk istället. För en lite mindre summa.

Nu måste jag kämpa, jag måste kämpa för att komma över träningströskeln. Just nu känns det ohyggligt plågsamt att ens tänka på träning. Känner mig helt urblåst, som om höstens all träning varit förgäves, som om sjukgrejen sög all kraft ur mig. Som om jag måste starta från början.

Måste måste måste ner och köra en timme på trainern. När jag väl gjort det VET jag att kroppen kommer att längta efter mer, men tröskeln att kliva över är jättehög just nu.

Kämpa Göran kämpa!

PS. Tomten fattade mitt brev som jag skrev häromveckan, det blev ingen löparkurs. Puhh....

Vi har vunnit en upphandling!

Kan man tänka sig. Nu när jag kommit hem från sjukhuset mötte mig ett jättekul besked.

Vi har nämligen vunnit Tomtens upphandling av hans nya transportsätt nu när hans renar gått i pension. Det kanske du inte visste, men så är det.

Här syns han nöjd och glad vid vår allra första julklappsutdelningsresa. Han blev, precis om alla våra andra uppdragsgivare, väldigt nöjd med vår service och chaufförer.

Ber att få citera hur han sa: "- oj, de här chaufförerna är ju lika flitiga och hjälpsamma som alla mina Nissar, det är rätt ovanligt. Och vad skönt det var att åka buss. Man flöt ju fram, det här var mycket bättre än att åka släde".

Avslutningsvis vill jag tacka dig kära läsare för att du läser min blogg. Det kommer mera, det kan jag lova. Jag önskar dig också en riktigt riktigt härlig julhelg.

Inställt

Dagens blogginlägg inställt pga sjukdom. 

Cykelturen till Paris. Del 3. Målgången.

 I del 2 av cykelturen hade vi just landat i Vresse-sur-Semois i Belgien. Misstänker starkt att vi nu är rätt många som börjar känna att kroppen börjar protestera lite. Vi har ju trots allt vid det här laget hojat nästan 90 mil på fem dagar.

Men än är vi inte i mål. Än kan vi inte slappna av. Färden går vidare.

Torsdag 9/7

Nu ska vi krångla oss vidare och över Ardennerna och in i Frankrike. En lång dag, förmodligen en riktigt överjävlig dag. 21,2 mil med 1365 höjdmetrar inblandade. Men ändå en skön miljö när vi hojar genom champagnedistriktet.

En Vätterruntjämförelse igen, Motala till Karlsborg. I övrigt inga jämförelser. Vi landar så småningom i orten Meaux. Nu är de värsta etapperna avklarade.

Fredag 10/7

Sista dagen. Bara 5,3 mil. En uppvärmningssträcka numera.

Någon mil utanför Paris ska nu alla 1450 cyklister från samtliga 32 Team Rynkebylag sammanstråla från olika håll, eftersom alla lag valt olika cykelvägar, och tillsammans cykla in i ett delvis avstängt Paris.

Tänk dig, det finns bara två sätt att cykla på det sättet i Paris. Antingen med Tour de France eller med Team Rynkeby. Och jag kommer att få vara med om detta. Jag får rysningar bara jag tänker på det.

När vi så småningom når vårt slutmål inne i Paris står där tusentals människor som möter oss. Vanliga fransmän blandat med alla anhöriga som tagit sig ner för att möta sina kära vardagshjältar.

Förhoppningsvis finns där också en fontän, för om det finns det så slutför jag mitt eget projekt Fontän-15-Paris genom att kasta mig i densamma.

Två glada cyklister 2014. I en fontän. I Paris.

Ja, roligare än så här kan det knappast bli, men här i Paris tar äventyret dessvärre slut. Nu får var och en ta sig hem igen bäst man kan. På valfritt färdmedel.

Nu har jag gjort mitt bästa för att du ska få ett hum om digniteten av cykeldelen av Team Rynkeby-projektet. Vid det här laget har vi också genomfört det viktiga i projektet, att samla in rekordmycket pengar till Barncancerfonden.

Jag hoppas även att du, som en sann cykelvän, också bidrar lite till insamlingen. Du har den röda knappen ute i högerkolumnen, enklare kan det inte bli för dig.

Vill du, eller ditt företag, bidra med 500 kr eller mer blir du till och med minst en s.k Bronssponsor och får ditt namn, eller företagsnamn, i en egen ruta på Team Rynkebys websida som har tusentals besökare varje dag. Coolare kan det knappast bli att skänka pengar till något livsviktigt.

Just nu gäller för mig personligen full fokus på träning, träning och åter träning. I stort sett varenda dag de kommande 200 dagarna. För just idag är det exakt 200 dagar kvar innan startskottet smäller. De här dagarna kommer att gå fort. I morgon är det t.ex bara 199 dagar kvar.

Jag har kört till Paris med buss ett antal gånger och bara en sån sak gör att man känner sig som en urvriden trasa efteråt.

Nu ska jag CYKLA samma sträcka. Ofattbart. Det ska bli SÅÅÅÅ J---A KUL!

PS. Jag vill bara för säkerhets skull påpeka att det jag nu beskrivit om vår cykling till Paris 3-10 juli 2015 helt och hållet är mina egna funderingar, tankar och förväntningar som jag i min fantasi har satt ihop till ord.

Sannolikt har andra i teamet helt eller delvis andra funderingar, känslor och förväntningar inför den här turen. Den uppritade färdvägen kommer sannolikt inte heller att helt överensstämma med hur det kommer att bli i verkligheten.

KulturRallyt har gjort det igen

Jepp, säsongsavslutning för kulturföreningen KulturRallyt u.p.a.

Besök på Dansens hus för att kolla dansföreställningen Stop > Play < Rewind. Waou, säger jag. Vilken jäkla föreställning! Den bästa som jag sett.

Jag som inte gillar dans, jazz, Ramstein, bruna bönor, våld och en hel del annat. Och så tycker jag att en dansföreställning på 90 minuter är bland det bästa jag sett. Jag slutar aldrig att förvåna mig själv.

I grova drag handlade den om nio individualister, men som i slutänden är beroende av varandra. Ungefär så uppfattade jag det hela.

Det var lite då som jag till och med blev känlsomässigt berörd, för när de alla dansade i sista numret sammanknutna med band, så kom jag att tänka på det jag läste precis innan föreställningen.

Det var ett Facebookinlägg på Team Rynkeby Stockholms "hemliga" sida. En teammedlem, Stina, skrev följande:

..... För vi får inte glömma att teamkänslan är allt om det här projektet ska fungera. Det blir lätt mkt snack om sponsring och hur många watt vi ligger på under träningen. Men glöm inte att zooma ut ibland, ha kul och lär känna dina teammedlemmar. Det är något speciellt att vara med i Team Rynkeby, så ta vara på tiden och njut av året vi har framför oss tillsammans!

Team Rynkeby är precis som dom i föreställningen. Vi är 40 olika individualister som tillsammans ska cykla till Paris. För att det ska funka problemfritt så är vi alla beroende av varandra. Och då måste man känna varandra och känna förtroende för varandra. Annars kan det bli jobbigare än nödvändigt. Så ser jag på saken.

Vet du förresten vad KulturRallyt u.p.a är för något? Jo det är en kulturell ideell förening med målet att med ojämna mellanrum besöka allehanda kulturella tilldragelser.

Stadgarna begränsar dock antalet medlemmar till två. Inträdeskravet är att vara gift med mig. För närvarande är det lång kö för medlemskap.

Min race report från Le Mond

En imponerande rubrik minsann, för den som inte vet. Jag brukar ju skriva mina race reports efter diverse träningar och lopp. Nu var ju inte det här ett cykellopp precis, jag var i går kväll på Café Le Mond på Folkungagatan mitt i epicentrum av Bajenland. Stort. Kändes nästan religiöst.

Sammankomsten var ett event ordnat av Team Rynkeby Stockholm. Av kvällens intäkter skänkte cafét 10 %  till  Team Rynkeby och därmed till Barncancerfonden. Ett fantastiskt fint sätt att stödja något viktigt.

Många var där, ett tremannajazzband var där och lirade. Förde oväsen om du frågar mig. Jazz  ligger långt ner, ohyggligt långt ner på min musiklista. Helt ärligt, jazz finns inte ens på den. 

Tryckte i mig tre öl, av den svagare sorten, helt alkolholfri. Man ska inte nedvärdera alkoholfri öl, den var rätt god. Man blir lika glad i sinnet av alkoholfri öl också. Och så fint man mår dagen efter. Vinglaset på bilden tillhörde inte mig, vill bara nämna det.

Så var där en tävling också. Cykelfrågor. Bara cykelfrågor. På cykelnördarnas nördnivå. Mitt lag blev rena Dreamteamet från Team Rynkeby bestående av tre intelligenta kvinnor, L8 (lista ut av det står för du), Lotta och Doc Lil. Och så jag.

Vi vann inte tävlingen. Jag hade gärna gjort det, för första priset var Stockholms coolaste cykelmössa. Plus två biobiljetter.

Vi hade bara otur som inte vann. Ren och skär otur. Plus att om tjejerna hade lyssnat på mig hade vi säkert kommit på en andraplats och vunnit biobiljetter utan mössa. Jo, kanske jag skulle lyssnat några gånger på dom också, men ändå. VI VANN INTE. Jag tror tävlingen var riggad. Fel frågor helt enkelt.

Ett trevligt och kul event helt utan skandaler av någon slag, där jag lärde känna ytterligare några i TR-gänget lite mer. Plus att där också dök upp några från Fredikshovs Nacka/Värmdösektion, som jag känner. Det var också kul.

Nä, nu måste jag kila. Ut på en promenad med hustrun innan jag hastar iväg till en Rynkebyspinningstimme. Sen blir det förmodligen hushållsarbete, det sägs att det snart är jul igen.

Öppet brev till Tomten

Broder!

Ja, vi är ju inte bröder, det är vi ju inte. Men det känns faktiskt så, vi har ju känt varandra så vansinnigt länge. Tiden går fort när man har roligt, eller hur?

Annars då? Makan mår bra? Och dina många små telningar då, de små Nissarna, härjar väl och har sig kan jag tänka. Men du, mellan dig och mig, är du helt säker på att du, Tomten, är far till alla barn. Så mycket som du varit hemifrån under alla år.

Å andra sidan, du far ju runt i hela världen och besöker miljoners miljoner hus, nog är det väl en och annan kvinna som lockat dig till sänghalmen innan du hastat vidare till grannhuset. Det kanske finns en och annan Nisse lite här och där ute i världen.

Ja ja, det där är ju inte min sak, men du bör nog tänka dig för framöver, det har börjat snackas en del om det där. Bara ett gott råd oss emellan.

Hursomhelst, jag misstänker att du kanske undrat vart mitt brev tagit vägen, brukar ju skriva till dig varje år. Du vet att i år har det varit körigt. Massa prylar har hänt, och händer. Du skulle bara veta.

Tänkte vi skulle snacka julklappar nu, det är ju därför jag faktiskt skriver. Jag har ju rätt mycket prylar nu, har ju varit med om en hel del julaftnar så här långt. Så i sanningens namn önskar jag mig inte så mycket prylar. Önskar mest såna där flummiga grejer som din polare Gud kan fixa.

Men du kompis. Vad du än gör, så kom inte dragandes med nån jävla löparkurs till mig. Gör du det så säger jag upp bekantskapen med dig. Du kunde ge mig en cyclocross istället, DET skulle göra mig extra glad.

Jag vet ju att du och Gud är värdsapolare och snackar en hel del. Skulle inte du kunna snacka lite med hen om några saker. Bjud på en öl, eller ett glas vitt om hen föredrar det. På min bekostnad såklart.

Du skulle kunna lägga fram lite fint att jag önskar behålla min hälsa i vart fall 25 år till, kanske upp till 30-35 år. Jag har massor av grejor jag måste göra innan det är för sent. Saker som jag borde gjort när jag var yngre, men inte hade lust, ork, tid eller råd till. Du vet, cykla till Paris, bestiga Kebnekajse, vandra i Sarek, kanske genomföra en triathlontävling, cykla runt massa sjöar. Såna grejer. 

Äsch, när jag tänker efter, jag har varit ohyggligt snäll i år, särskilt mot mig själv. Har ju gett mig en bra plattform att stå på inför resten av livet.  Så nån liten överaskningspresent skulle ju inte sitta i vägen.

Till min kära fru, mina barn och barnbarn ger jag dig, kompis, fria händer att ge dom kul saker. Presenter i massor och såklart bibehållen hälsa. 

Apropå hälsa. Gör något riktigt fint till alla cancersjuka barn och deras familjer. De behöver dig så inihelvete mycket. Jag gör vad jag kan åt den saken tillsammans med Team Rynkeby och Barncancerfonden, nu får du göra det du behöver.

Ska vi säga så? I trust you Buddy, du kan fixa det här. Har du vägarna förbi mig på julafton, tveka inte, kom in du, så kan vi ta ett glas glögg och snacka lite innan du drar iväg till grannarna. Jag kan berätta lite för dig om min cykling till Paris, det blir en häftig grej det.

Å du, hälsa makan och alla Nissarna. Och ta det lite lugnt, du blir ju inte yngre för varje år precis. Du borde börja träna precis som jag. Kanske börja cykla istället för att sitta i släden. Du blir som en ny människa, eller snarare Tomte faktiskt.

Skulle du tycka det är för jobbigt att cykla, så kan jag räkna fram ett kanonbra pris till dig om du hyr bussar av StockholmsBuss.

Med vänlig hälsning

Göran Demnert

Cykelturen fortsätter mot Paris. Del 2

Nu har vi alltså anlänt till Osnabruck. Förhoppningsvis hyfsat pigga och fräscha.  Men sannolikt en smula slitna lite här och där. Kanske rumpan värker, kanske benen är lite stumma när vi vaknar, men ändå sugna på att fortsätta trampa vidare.

Måndag 6/7

Denna dag kommer förmodligen kännas som ett vanligt kort träningspass, bara 15,5 mil och fortfarande genom ett platt landskap som skänker oss 675 höjdmeter. Dagens etappmål är Wuppertal. En Vätternruntjämförelse är Motala till Fagerhultdepån och lite till.

Tisdag 7/7

Den här dagen är en uppladdningsdag inför resans verkliga cykelutmaning. Under dagens etapp lämnar vi Tyskland och ger oss in i Belgien till etappmålet Grace-Hollogne. Denna dag cyklar vi 16,5 mil och kanske börjar vi känna vittringen av Ardennerna som vi ska ta oss över om några dagar. Dagens höjdskillnad är 675 meter och sträckan är typ Motala till nästan Hjodepån. Eller motsvarande Siljan Runt.

Onsdag 8/7

Onsdagen kommer sätta oss på rejäla prov. Det är nu som all träning under vintern ska blomma ut för fullt, för nu behövs den. Den som fuskat får betala, den saken är klar. Sträckan är bara 13 mil, bara Motala till Bankeryd, men höjden, här snackar vi backar. Plötsligt är dagens nivå 1238 meter som vi ska ta oss förbi.

Efter några uppvärmningsmil kommer vi till den berömda Mur de Huy. Väggen. Två dagar före oss har hela Tour de France-gänget klämt den här backen som är 1,3 km lång och har en genomsnittlig stigning på 9,3 % och ett parti som har 26 % lutning. Det blir något att bita i det.

Om du orkar kan du under 4:22 minuter kolla in den här filmen och följa med nästan hela vägen upp. Klart du orkar, jag och mina teampolare ska cykla uppför. Det tar betydligt längre tid än 4:22 kan jag säga.

Men vet du vad? Ryktet gör gällande att efter den här backen kommer en nästan lika brant historia, om inte brantare. Den vill jag inte ens veta om. Egentligen.

Med förmodade stumma och trötta ben kommer vi så småningom till dagens etappmål Vresse-sur-Semois.

Nä, nu blev jag så trött av att bara skriva om det här, så nu tror jag att vi tar en paus från cyklingen. Resterande etapper berättar jag om om några dagar, i morgon måste jag skriva till Tomten innan det är för sent.

PS. Jag vill bara för säkerhets skull påpeka att det jag nu beskrivit om vår tur till Paris helt och hållet är mina egna funderingar och tankar. Det kan ju tänkas att andra i teamet har helt andra funderingar och känslor inför den här turen. Den uppritade färdvägen kommer sannolikt inte heller att helt överensstämma med hur det kommer att bli i verkligheten.

Nu läcker jag som ett rinnande vatten

Nu. Nu har jag kommit över hela cykelrutten till Paris. Jag kan tyvärr inte avslöja hur, men en källa, en högt uppsatt person i Team Rynkeby Stockholm, har bekräftat till mig att det jag nu kommer att avslöja är korrekta uppgifter.

Min källa vill vara anonym, och självklart skyddar jag denna modiga person in till sista tramptaget.

Okey, då börjar vi.

Fredag 3 juli
Man kan kanske tycka att vi fuskar, men så här är reglerna för den här Pariscyklingen. Vi börjar nämligen rätt lugnt genom att sätta cyklarna på en lastbil medan vi cykelryttare chillar på ett tidigt morgontåg ner till Skåne.

Eventuellt kliver vi av i Lund och cyklar till Trelleborg, eller så åker vi tåg ända till Trelleborg. Inte riktigt fastställt ännu.

Hursomhelst så åker vi färja över till Rostock där vi tar första natten på hotellet som vi ankommer till rätt sent, vid 22-tiden.

Lördag 4 juli
Nu gäller det att ha sovit ordentligt under gårdagen, för vi ska vara startklara på hojarna redan vid 7-tiden. Jag gissar att det nu är rätt många pirriga, spända och förväntansfulla känslor som bubblar i teamets alla 40 cyklister och 10 coreteammedlemmar.

Det är nu Det Stora Äventyret, Tour de Paris börjar.

Första dagen blir lång, 19,2 mil, men relativt lättcyklad med bara 620 höjdmeter. För dig som vill relatera till Vätternrundan så motsvarar det sträckan Motala och två mil förbi Hjodepån.

Så småningom kommer vi att landa i Uelzen. Som du ser har jag blurrat hotellnamnen. Beror på att vi inte vill riskera upplopp. Tour de France kör ju ungefär samtidigt med oss och eftersom vi är ohyggligt look-a-like dom, så vill vi undvika missförstånd.

Söndag 5 juli
Upp och hoppa med pigga ben, dagens etapp är lite längre, 21,8 mil. Alltså motsvarande Motala - Karlsborgsdepån. Hyfsat lätt, bara 467 höjdmeter. Dagens mål är Osnabruck.

Så lite basfakta. Vi har alltså ett serviceteam som följer oss med lastbil och bilar. Med jämna mellanrum far de iväg i förväg och packar upp mobila depåer där vi pausar och äter och fyller på våra energidepåer i kropparna. Vi följs alltid av en servicebil med förmodligen Stockholms bästa cykelmekaniker som har bilen fylld med reservdelar om någon cykel skulle strula under färden.

Med i gruppen finns också ett Medical team, med både läkare och sjukvårdskunniga.

Jag tror vi nöjer oss här idag. Forsättning följer i morgon. Men nu har du i alla fall fått en känsla för varför t.ex jag, känner att jag måste träna i stort sett varenda dag. En sån här tur snyter man inte ur näsan hur som helst.

Det kommer att bli en ohyggligt tuff cykling, de två första dagarna är ändå en walk in the park jämfört med vad som ligger framför oss. Så då bara måste man var så förberedd som det någonsin går. Så tänker i alla fall jag.

Jag får tänka som Jonas Colting sa på Team Rynkebys morgonseminarium häromdagen: "-skit i vilodagar, ta rejäla vilonätter istället. Träna på dagen och vila på natten".

Äntligen ett scoop

Alla drömmer om ett journalistiskt scoop, dvs vara först med en nyhet. Nu är ju jag rätt långt ifrån att vara en journalist, men idag kan jag som första media presentera Team Rynkeby Stockholms cykelrutt genom Europa till Paris.

Jag lyckades kasta upp kameran i exakt rätt ögonblick för att föreviga den här bilden som mycket snabbt och kort visades för en begränsad samling människor.

När färden släpps officiellt så kommer naturligtvis Görans (cykel)-funderingar att gå på djupet och i detalj redovisa färdplanen.

På grund av detta uppkommer tvenne stora frågor:

A/ Kommer Görans (cykel)-funderingar nu att nomineras till Pulizerpriset för en extraordinär journalistisk gärning?

B/ Måste man ha frack vid prisutdelningen?

En riktig guldsponsor

Ibland är det extra roligt. Särskilt när man träffar mitt i prick.

I åtagandet man gör när man blir uttagen att ingå Team Rynkeby ingår också, förutom att cykla till Paris, att göra så gott man kan med att samla in pengar till Barncancerfonden.

Men om du följt min blogg så vet du allt det där.

Ett av sätten vi samlar in pengar på är att försöka få sponsorer som bidrar på olika sätt. Högsta nivån är Guldsponsor, och då får man bl.a en plats på våra kläder.

Mitt sätt att hitta sponsorer har varit att maila ut info till både våra kunder och leverantörer.

En som nappade alldeles omedelbart var Bussexperten, en fullserviceverkstad för bussar.

"-Absolut självklart att vi går all in, vi vill vara en Guldsponsor", sa VD:n Erik Hult.
"-Det här ligger klockrent i vårt företags synsätt på personalvård och samhällsengagemang".

Idag gjorde jag ett besök hos dem, egentligen i ett ärende för StocholmsBuss räkning, men självklart passade vi på att prata om både cykling och deras engagemang kring Team Rynkeby.

Erik berättade att hela personalen är taggade om allt kring hälsa och träning. En vältränad och välmående mekaniker gör helt enkelt ett bättre jobb. Ungefär så.

Så Bussexpertens sponsring till Team Rynkeby är inte bara att de ger pengar till Barncancerfonden, de ser det också som ett sätt att "teambuilda" sin egen personal på ett positivt och hälsosamt sätt.

Exakt så som vi i Team Rynkeby vill att alla företag ska tänka. Fasicken så kul det var med en sån positiv feedback. Jag fick liksom en bekräftelse på att Team Rynkeby verkligen gör skillnad på flera sätt.

Och inte blev det sämre av den julgåva som jag fick. Vi kom överens om att choklad är bra för hälsan och välmåendet. I små portioner.

STOPPA PRESSARNA

Nu är den släppt. Nu finns den på riktigt. Cykeln. Hojen. Velicopeden. Den som ska bära mig hela vägen till Paris i sommar med start 3 juli och målgång i Paris 10 juli.

Ja alltså, just MIN cykel kanske inte rullat av bandet ännu, men ungefär så här kommer den att se ut. Bara lite längre och högre, typ ordinär ponnystorlek.

Just nu känns det som om den riktiga julafton kommer först i slutet av mars då vi får cyklarna.

Så här beskriver Team Rynkeby detta:

TEAM RYNKEBY REVEAL THE FIRST PICTURE OF THE 2015 BIKE

The first Team Rynkeby bike has been finished in Italy and is ready for the Tour de Paris this summer. See the first picture of the bike here.

For the fourth time the Nordic charity cycling team Team Rynkeby embark on their annual tour to Paris riding custom made cycles from the Italian manufacturer Bianchi.

The new 2015 racing bike is built over the Bianchi Vertigo model and fitted with a full Shimano 105 11-speed group, Shimano pedals and Shimano wheels.

The bikes will be handed over to riders before 1st of April 2015, but Team Rynkeby is able to reveal the first picture of the new, yellow racing bike from today.

Team Rynkeby consists of 1,450 recreational cyclists. 1,050 of them will ride the tour on the new 2015 bike - the rest ride on Bianchi bikes from previous years.

Jag har blivit bestulen

Bowling och Göran Demnert funkar inte. Eller jo, det gör vi. Men bowlingtävlingsdomare och Göran Demnert funkar inte.

Igår genomfördes som traditionen numera bjuder, SM i bowling. Alltså StockholmsBuss-Mästerskapet. Alltid ett lika trevligt och avslappnat event med chaufförer, kontorsfolk och reseledare. Men en tävling är ändå en tävling.

Jag hade segern inom räckhåll. Faktiskt var det bara en defilering upp till högsta positionen på prispallen.

Kände mig riktigt nöjd, men under den följande banketten vid prisutdelningen kom kallduschen från tävlingsledningen. Det var då jag blev bestulen på min seger.

-"Göran, du är dessvärre diskvalificerad. Du diskvalificeras pga otillåten ryggskada".

Till saken hör att jag på morgonen bytte däck på bilen och knäckte till ryggen alldeles otroligt. Tävlingsledningen ansåg det vara någon slags doping.

Även tidigare mästerskap har jag drabbats av inkompetenta tävlingsjuryer. Något år diskades jag för övertramp, ett år för felaktig klothantering och något annat år för felaktigt knäppt tävlingsskjorta.

Det vill sig liksom inte riktigt när det bränner till. Jag når inte ända fram på de här viktiga mästerskapen.

Inte nog med det. Även min dotter/medarbetare Sofia blev diskvalificerad i damklassen som hon borde vunnit. Men icke. Diskad på grund av otillåtet genetiskt arv.

Men bortsett från det så var det en synnerligen trevlig afton tillsammans med alla som dagligen kämpar för att våra kunder ska få så bra service som det bara går.

Och som vanligt gällde tydligen regeln att den som blir diskvalificerad betalar notan. Dubbel otur alltså. Nästa år ställer jag nog bara upp som åskådare.

Ordningen återställd - Släpp julmusten fri - Nu är vintern kommen

Jamendåså, då är ju ordningen återställd. Se här resultatet för november månad i tävlingen Flest Träningstimmar I Familjen Plus Några Till.

Team Rynkeby är helt enkelt svårslagen. DiscoGöran är outstanding, omöjligt att nå upp till. Själv segade jag mig upp på en hedrande silverplats, men guldplats i familjetävlingen.

Jag vet att det känns bittert för några, hörde skvaller i går kväll att någon uppmanade någon att tilläggsträna sent i går kväll för att jag inte skulle få ännu en guldmedalj. Detta trots att gårdagens alla pass redan var registrerade.

Känner mig väldig nöjd med fördelningen av olika träningsformer. Lite av varje.

Så här kan en helt vanlig lördagsmorgon te sig:

I vår familj gäller regeln julmustförbud mitten av januari till första advent. Det är först då, alltså igår som julmusten släpptes fri. Och som det dracks. Jag blev alldeles vimmelkantig.

I lördags hade vi ytterligare en mingelkväll med Team Rynkeby Stockholm. Finns en del bilder, men av hänsyn till alla inblandade publicerar jag dem inte. Har heller inga kommentarer om hur kvällen förlöpte. Vi drack inte julmust. Jag drack Cider från Coop. Övriga drack inte det. Som sagt, no comments. Bäst så. Men det var en synnerligen trevlig afton, det var det.

I sista minuten, eller om jag ska vara riktigt ärlig, 8 timmar för sent om lagen skulle följts till punkt och pricka. Men nu är min bil helt och hållet i lagligt skick.