Ibland, eller kanske rent av aldrig, förstår jag mig inte på den del av kultur som kallas målande konst. Det där lät ju kanske lite pretentiöst, jag förstår väl inte kultur överhuvudtaget när allt kommer omkring.
Vad jag ville säga är att om man kikar lite på konst så märker man rätt kvickt att var och varannan målande konstnär liksom snöar in på samma motiv och samma teknik.
Samma grej målas från olika vinklar, i olika färger, ur olika perspektiv. Men likväl är det samma motiv. Man blir ju bara trött till slut och vill uppsöka närmsta caféinstitution ASAP, som vi säger lite förkortat internationellt.
Idag söndag var hustrun och jag på vernissage. Lars Lerin heter han som ställde ut. Mina fördomar bekräftades. Samma stil hela tiden även om motiven den här gången var lite olika men ändå inte. Dessutom var allt målat så man var tvungen att kisa för att se vad det föreställde.
Som en sann konstnär hade han även en avdelning med fotografier, och det är en avdelning där jag av olika skäl kände mig mer hemma. Skräp, säger jag. Vanliga j--- semesterbilder uppförstorade till A3. Taskiga färger, usla kompositioner. Konstnär, pyttsan.
Räknade lite snabbt ihop värdet på de tavlor som såldes och kom upp i en bit över en halv miljon.
Näe, nu ska jag snart öppna Görans Konsthall, en virtuell vernissage med äkta fotokonst av en viss Herr Göran. Kan en halvtaskig konstnär med psykiska problem dra in miljoninkomster på kludd så borde jag också kunna det.
Nu tror jag hustrun fyllt sin kvot med medföljande make på vernissager. Å andra sidan var kaffet med tillhörande chokladtårtebit i cafeterian en fullpoängare, så jag kanske följer med nästa gång i alla fall.
Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.
Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.
Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75
söndag, januari 28, 2007
fredag, januari 26, 2007
När elefanthorderna samlas skakar marken
Har nu samlat på mig ett antal rykten som nu börja bekräftas från flera av varandra oberoende håll. För att hålla mig inom djurbranschen så kan jag uttrycka saken som så att nu käkar elefanterna upp varandra.
Strömma Kanal, som tidigare i år förvärvade Interbus, blir nu ännu större när även Ekmanbuss nu hamnar i samma ägarsfär. Visserligen har Strömma redan tidigare haft vissa intressen i nämnda bolag, men nu tycks ägarskapet vara fulländat.
För oss andra i ”4 S-gruppen” - små, smärta, smidiga och smarta - är det glada nyheter. Elefanter är visserligen ruggigt starka, men smidiga kan man inte beskylla dem för.
Och det var morgonens nyheter från Stockholms Skvallercentral u.p.a.
Strömma Kanal, som tidigare i år förvärvade Interbus, blir nu ännu större när även Ekmanbuss nu hamnar i samma ägarsfär. Visserligen har Strömma redan tidigare haft vissa intressen i nämnda bolag, men nu tycks ägarskapet vara fulländat.
För oss andra i ”4 S-gruppen” - små, smärta, smidiga och smarta - är det glada nyheter. Elefanter är visserligen ruggigt starka, men smidiga kan man inte beskylla dem för.
Och det var morgonens nyheter från Stockholms Skvallercentral u.p.a.
torsdag, januari 25, 2007
Oj!
Mitt inlägg om löner under avtalsnivå engagerade tydligen en del. Kul. Hoppas det händer grejer nu. Som t.ex att ställa högre krav på BR. Anna Grönlund, jag tror du kommer få en hel del att sysselsätta dig med framöver. Tänk dig om vi medlemmar börjar ställa krav som ingen förbundsdirektör upplevt tidigare!
Men för säkerhets skull innan någon går i taket så måste jag ju erkänna. Alla har ju lik i garderoben. Visst, mitt företag kör också ibland till priser som några konkurrenter säkerligen kommenterar med ”-men vad i h-e håller han på med, det där går ju inte”.
Man kan köra för låga priser på olika sätt. Det ena är att låta förarna ta smällen och underbetala honom/henne. Sånt gillar inte jag.
Det andra är att man som företagare betalar löner som man bör, och medvetet kör för ett täckningsbidrag som i normala sammanhang inte räcker. I de lägena får man helt enkelt acceptera att ens gamla företagsekonomilärare snurrar i sin grav av olust. Eller kanske av glädje för att man gör en korrekt ekonomisk och marknadsmässig bedömning. Jag hoppas han snurrar pga det senare.
Men man kan bara göra det tillfälligtvis, under vissa perioder osv, och det förutsätter att man i andra perioder/sammanhang kör för mer normala tariffer. En ibland svår balansgång men det är vad som står längst ner på raden den 31/12 som räknas.
Igår var det kallt i Stockholm. –14 grader på morgonen. Dessutom var det onsdag=träningsdag. Kl 0630 ringde jag Sofia och tyckte att vi skulle ställa in löpträningen pga kylan. ”- Icke”, sa hon stenhårt, ”- du ska vara färdigklädd kl 0700, annars blir jag riktigt sur”.
Då införde jag ett nytt ordspråk: ”Bättre med en grinig chef än en grinig medarbetare”, så kl 0700 stod jag startklar med dubbla långkallingar, dubbla strumpor och dubbla tröjor och en varm mössa med StockholmsBuss tryckt på framsidan. All reklam är bra reklam. Även på en utmattad gubbe. Vi genomförde passet som planerat och det vete tusan om vi inte fick fler bokningar än vanligt den dagen.
Nu mår jag helbra, kort sagt som en prins. Därför tryckte vi under kafferasten i oss en överbliven ask julchoklad.
Men för säkerhets skull innan någon går i taket så måste jag ju erkänna. Alla har ju lik i garderoben. Visst, mitt företag kör också ibland till priser som några konkurrenter säkerligen kommenterar med ”-men vad i h-e håller han på med, det där går ju inte”.
Man kan köra för låga priser på olika sätt. Det ena är att låta förarna ta smällen och underbetala honom/henne. Sånt gillar inte jag.
Det andra är att man som företagare betalar löner som man bör, och medvetet kör för ett täckningsbidrag som i normala sammanhang inte räcker. I de lägena får man helt enkelt acceptera att ens gamla företagsekonomilärare snurrar i sin grav av olust. Eller kanske av glädje för att man gör en korrekt ekonomisk och marknadsmässig bedömning. Jag hoppas han snurrar pga det senare.
Men man kan bara göra det tillfälligtvis, under vissa perioder osv, och det förutsätter att man i andra perioder/sammanhang kör för mer normala tariffer. En ibland svår balansgång men det är vad som står längst ner på raden den 31/12 som räknas.
Igår var det kallt i Stockholm. –14 grader på morgonen. Dessutom var det onsdag=träningsdag. Kl 0630 ringde jag Sofia och tyckte att vi skulle ställa in löpträningen pga kylan. ”- Icke”, sa hon stenhårt, ”- du ska vara färdigklädd kl 0700, annars blir jag riktigt sur”.
Då införde jag ett nytt ordspråk: ”Bättre med en grinig chef än en grinig medarbetare”, så kl 0700 stod jag startklar med dubbla långkallingar, dubbla strumpor och dubbla tröjor och en varm mössa med StockholmsBuss tryckt på framsidan. All reklam är bra reklam. Även på en utmattad gubbe. Vi genomförde passet som planerat och det vete tusan om vi inte fick fler bokningar än vanligt den dagen.
Nu mår jag helbra, kort sagt som en prins. Därför tryckte vi under kafferasten i oss en överbliven ask julchoklad.
tisdag, januari 23, 2007
Svajig konkurrens eller Saker du inte visste om bussbranschen
Inte undra på att bussbranschen på sina håll uppfattas som rena cowboylekstugan. Ta det här med lönesättning. Det finns en arbetsgivarpart och en arbetstagarpart. Båda parter representeras av stora fackliga resp arbetsgivarorganisationer.
I min värld accepterar man som arbetsgivare den lönesättning som ovanstående parter kommer överens om, dvs det de kommer överens om kan nog betraktas som LÄGSTA RIMLIGA LÖN för utfört arbete.
Sedan kan man ju förstås betala bättre och be alla organisationer dra åt he… om man vill, det är ju upp till var och en. Men på något sätt, alla måste trots allt få en rimlig ersättning och personligen tycker jag det känns bra att det finns en nivå som man inte bör gå under. Klarar man inte de förutsättningarna som företagare och arbetsgivare så betyder det ju bara en sak, man har för lågt täckningsbidrag. Punkt slut.
Döm om min förvåning när det här i Stockholm finns åtminstone ett bussföretag, som hittills har betraktas som seriöst, till sina förare betalar ca 20 % LÄGRE lön än vad gällande kollektivavtal gäller. 20 %, inte undra på att vi andra har svårt att konkurrera om vissa jobb.
Jag ska inte nämna företagets namn, inte ännu, men visst kan man väl tycka att bussbolag som inte följer de avtal som träffas ska ut med huvudet före ur både Stockholms lokala bussbranschförening och Bussbranschens Riksförbund.
Rent allmänt ska man nog som arbetsgivare tycka om låga löner. Det gör jag också, men jag tycker likväl att man ska följa de spelregler som sätts upp.
Jag kan bara uppmana alla förare som accepterar lägre löner än vad avtalet anger: Byt arbetsgivare bums. Någon gång måste vi få ordning på den här branschen. Duktiga bussförare finns det alltid plats för hos seriösa arbetsgivare.
I min värld accepterar man som arbetsgivare den lönesättning som ovanstående parter kommer överens om, dvs det de kommer överens om kan nog betraktas som LÄGSTA RIMLIGA LÖN för utfört arbete.
Sedan kan man ju förstås betala bättre och be alla organisationer dra åt he… om man vill, det är ju upp till var och en. Men på något sätt, alla måste trots allt få en rimlig ersättning och personligen tycker jag det känns bra att det finns en nivå som man inte bör gå under. Klarar man inte de förutsättningarna som företagare och arbetsgivare så betyder det ju bara en sak, man har för lågt täckningsbidrag. Punkt slut.
Döm om min förvåning när det här i Stockholm finns åtminstone ett bussföretag, som hittills har betraktas som seriöst, till sina förare betalar ca 20 % LÄGRE lön än vad gällande kollektivavtal gäller. 20 %, inte undra på att vi andra har svårt att konkurrera om vissa jobb.
Jag ska inte nämna företagets namn, inte ännu, men visst kan man väl tycka att bussbolag som inte följer de avtal som träffas ska ut med huvudet före ur både Stockholms lokala bussbranschförening och Bussbranschens Riksförbund.
Rent allmänt ska man nog som arbetsgivare tycka om låga löner. Det gör jag också, men jag tycker likväl att man ska följa de spelregler som sätts upp.
Jag kan bara uppmana alla förare som accepterar lägre löner än vad avtalet anger: Byt arbetsgivare bums. Någon gång måste vi få ordning på den här branschen. Duktiga bussförare finns det alltid plats för hos seriösa arbetsgivare.
söndag, januari 21, 2007
Jag vill bli ordförande
Nu har jag skrivit två bloggar i rad om kvinnor. Eller kanske t.o.m tvåochenhalv. Tänk så det kan bli ibland. På förekommen anledning blir det en tredje också.
Jag vill bli ordförande i Caroline af Ugglas fan-club. Har tidigare sett henne i TV-programmet På Spåret. Då tyckte jag hon var så ruggigt jobbig så jag tvingade hustrun att byta kanal.
Nu var hon med i Så Ska Det Låta. Och jag satt som förhäxad framför TV:n och förbjöd hustrun att byta kanal.
Vilken röst, vilken sångteknik, vilken inlevelse, vilken energi. Whaou!
Dessutom har vi här en liten Lassievarning. Vet du inte vad det är föreslår jag att du tar reda på det, det tillhör numera allmänskunskap.
Min dotter, tillika arbetskamrat Sofia, har tagit sånglektioner av Caroline. Jodu, så är det. Dessutom har mitt företag kört gästerna till Carolines bröllop. Jodu, så ligger det till.
Om du har sett Caroline på TV så förstår du att hon inte alltid lever och uppför sig inom gängse ramar. Hon tyckte t.ex att en monetär betalning för vårt utförda uppdrag inte var något kul, så hon föreslog två tavlor målade av en halvkänd konstnärssläkting till henne i stället. Med vederbörliga äkthets- och värderingsintyg.
Självklart är dessa tavlor nogsamt bokförda i företaget. Jag kan säga att företaget där gjorde en mycket bra affär. Eller snarare kommer att göra, när tavlorna någon gång säljs. Den absolut lönsammaste bröllopskörning vi utfört. Men det är hemligt förstås!
Jag vill bli ordförande i Caroline af Ugglas fan-club. Har tidigare sett henne i TV-programmet På Spåret. Då tyckte jag hon var så ruggigt jobbig så jag tvingade hustrun att byta kanal.
Nu var hon med i Så Ska Det Låta. Och jag satt som förhäxad framför TV:n och förbjöd hustrun att byta kanal.
Vilken röst, vilken sångteknik, vilken inlevelse, vilken energi. Whaou!
Dessutom har vi här en liten Lassievarning. Vet du inte vad det är föreslår jag att du tar reda på det, det tillhör numera allmänskunskap.
Min dotter, tillika arbetskamrat Sofia, har tagit sånglektioner av Caroline. Jodu, så är det. Dessutom har mitt företag kört gästerna till Carolines bröllop. Jodu, så ligger det till.
Om du har sett Caroline på TV så förstår du att hon inte alltid lever och uppför sig inom gängse ramar. Hon tyckte t.ex att en monetär betalning för vårt utförda uppdrag inte var något kul, så hon föreslog två tavlor målade av en halvkänd konstnärssläkting till henne i stället. Med vederbörliga äkthets- och värderingsintyg.
Självklart är dessa tavlor nogsamt bokförda i företaget. Jag kan säga att företaget där gjorde en mycket bra affär. Eller snarare kommer att göra, när tavlorna någon gång säljs. Den absolut lönsammaste bröllopskörning vi utfört. Men det är hemligt förstås!
torsdag, januari 18, 2007
Stockholm har tuffa tanter
Vi har precis skickat ut SällskapsResors nya resekatalog och igår fick vi tillbaka ett exemplar från en 75-årig kund, en dam, som visserligen finns i vårt kundregister, men hon har aldrig åkt med oss.
Hon var sur. Över vad vet vi förstås inte, men hon var i alla fall tydlig. Hon hade helt sonika strukit över sitt namn och med stora spretiga bokstäver skrivit PISS OFF som meddelande till oss.
Detta nämner jag bara som jämförelse med det småländska kraftuttrycket JÄKLA HOCKEYBOCKEYLAG som jag berättade om häromdagen.
En annan tuffing är min mor. Hämtade henne idag på Arlanda efter en som vi kallar ”child-tour”. Först flög hon till syrran i London och efter några veckor där tog hon tåget till brorsan i Bryssel. Och så flyget hem idag. Morsan är 83 år.
Stockholm har hårda tanter och jag hoppas jag har ärvt morsans gener.
Hon var sur. Över vad vet vi förstås inte, men hon var i alla fall tydlig. Hon hade helt sonika strukit över sitt namn och med stora spretiga bokstäver skrivit PISS OFF som meddelande till oss.
Detta nämner jag bara som jämförelse med det småländska kraftuttrycket JÄKLA HOCKEYBOCKEYLAG som jag berättade om häromdagen.
En annan tuffing är min mor. Hämtade henne idag på Arlanda efter en som vi kallar ”child-tour”. Först flög hon till syrran i London och efter några veckor där tog hon tåget till brorsan i Bryssel. Och så flyget hem idag. Morsan är 83 år.
Stockholm har hårda tanter och jag hoppas jag har ärvt morsans gener.
onsdag, januari 17, 2007
Moderna tider
Kors i taket. Bussbranschen ska få en ny förbundsdirektör. En kvinna. Jag upprepar, en KVINNA! Halleluja, hur i all världen ska det gå? Vad vet väl kvinns om bussbranschen…!?
Äsch, skojade bara såklart, hade humorspaden uppe, såg du inte den?
Anna Grönlund, som nya förbundsdirektören heter, är inget mindre än ett lysande val. Jag känner inte Anna men eftersom hon tidigare jobbat i branschen så vet jag på ett ungefär vad hon kan prestera.
Jag tror hon kommer att lyfta upp vår tröga bransch till nya nivåer som vi ännu inte varit på.
En tjej som högsta hönset i en värld full av gubbar, det kommer att bli hur bra som helst. Äntligen lite nytänkande.
Om du läser det här Anna, grattis och lycka till!
Äsch, skojade bara såklart, hade humorspaden uppe, såg du inte den?
Anna Grönlund, som nya förbundsdirektören heter, är inget mindre än ett lysande val. Jag känner inte Anna men eftersom hon tidigare jobbat i branschen så vet jag på ett ungefär vad hon kan prestera.
Jag tror hon kommer att lyfta upp vår tröga bransch till nya nivåer som vi ännu inte varit på.
En tjej som högsta hönset i en värld full av gubbar, det kommer att bli hur bra som helst. Äntligen lite nytänkande.
Om du läser det här Anna, grattis och lycka till!
Den Stora Läppinvasionen
I går kväll blev det plötsligt glasklart. Jag tittade på premiäravsnittet av serien Shark i 3:an. Där framgick tydligt att den amerikanska kontinenten har drabbats av Den Stora Läppinvasionen.
Varenda kvinnlig skådis i programmet hade, förutom att de alla var fotomodellsnygga, förstorade överläppar. Med så många storläppade skådisar tappar hela serien i trovärdighet.
Det går ju inte att koncentrera sig på handlingen när fokus hela tiden ligger på att leta efter ännu fler storläppade kvinnor i handlingen. Vid första reklamavbrottet stängde jag av och läste en tidning istället.
Vete tusan vad som händer, men nu verkar det som om överläppen i storlek måste överglänsa det som sitter lite längre ner, ja du vet säkert vad jag menar. Vart är vi på väg?
I övrigt kan jag meddela att jag numer kan jämställas med försöksdjur. Sofia (min arbetskamrat tillika dotter), avser nämligen att köpa hund. Nu tränar hon på mig på samma sätt som en valp ska uppfostras. Först motion, sedan diciplin. Därefter lek.
Med det menar hon i tur och ordning:
- Jag ska vara färdigklädd och springklar varje onsdag morgon kl 0700. Det är diciplindelen.
- Jag ska springa 5 minuter, sedan rask promenad 5 min, därefter spring igen osv osv i 60 minuter. Det är motionsdelen.
- Efter detta program är jag tillåten att börja jobba. Det är leken.
Men jag lever fortfarande och jag är helt säker på att jag redan efter två veckor av denna kadaverdiciplin har förlängt mitt liv med minst en vecka, kanske mer.
Varenda kvinnlig skådis i programmet hade, förutom att de alla var fotomodellsnygga, förstorade överläppar. Med så många storläppade skådisar tappar hela serien i trovärdighet.
Det går ju inte att koncentrera sig på handlingen när fokus hela tiden ligger på att leta efter ännu fler storläppade kvinnor i handlingen. Vid första reklamavbrottet stängde jag av och läste en tidning istället.
Vete tusan vad som händer, men nu verkar det som om överläppen i storlek måste överglänsa det som sitter lite längre ner, ja du vet säkert vad jag menar. Vart är vi på väg?
I övrigt kan jag meddela att jag numer kan jämställas med försöksdjur. Sofia (min arbetskamrat tillika dotter), avser nämligen att köpa hund. Nu tränar hon på mig på samma sätt som en valp ska uppfostras. Först motion, sedan diciplin. Därefter lek.
Med det menar hon i tur och ordning:
- Jag ska vara färdigklädd och springklar varje onsdag morgon kl 0700. Det är diciplindelen.
- Jag ska springa 5 minuter, sedan rask promenad 5 min, därefter spring igen osv osv i 60 minuter. Det är motionsdelen.
- Efter detta program är jag tillåten att börja jobba. Det är leken.
Men jag lever fortfarande och jag är helt säker på att jag redan efter två veckor av denna kadaverdiciplin har förlängt mitt liv med minst en vecka, kanske mer.
onsdag, januari 10, 2007
VIKTig blogg
Vet inte om jag ska kalla dagens morgon för en action-morgon eller mardröms-morgon.
Klockan 7 i morse kom min dotter, (som jobbar på SällskapsResor) infarande i hemmet och sa att nu, precis nu skulle hon och jag ut och springa 5 km innan vi börjar jobba. Detta hänsynslösa intrång i mitt privatliv endast pga mitt avslöjande häromdagen om en tresiffrig vikt.
Men först en kort resumé över min vikt-iga historia. Den 1/1 2005 ingick vi ett familjevad, alla skulle minska sin egen vikt med 10 % fram till 30/6 2005. Jag lyckades dock efter svåra förhandlingar få igenom ett vad om blott 7 % för egen del, dvs jag skulle ner till 93 kg.
Den 30/6 stod vågen på 93,5 kg. Jag godkändes icke. I min familj är vi hårda men rättvisa. Jag var tvungen att betala 500:- till varje deltagare i vadet.
Hursomhelst, denna vikt höll jag ända fram till i julas då chokladintaget blev för stort. Då kände jag att katastrofen, hjärtstillestånd, infarkter, lungödem, vatten i knäna inte var långt borta. Mitt liv höll på att packas in i en fet oformlig massa.
Men jag hade förstås inte tänkt mig ut och springa kl 7 på morgnarna för att rätta till det. BUT I DID IT!!!
Fy attsingen så stolt och kraftfull jag känner mig nu. Tack Sofia. Nu kan vi öppna telefonslussen och låta kundernas bokningar strömma in.
Klockan 7 i morse kom min dotter, (som jobbar på SällskapsResor) infarande i hemmet och sa att nu, precis nu skulle hon och jag ut och springa 5 km innan vi börjar jobba. Detta hänsynslösa intrång i mitt privatliv endast pga mitt avslöjande häromdagen om en tresiffrig vikt.
Men först en kort resumé över min vikt-iga historia. Den 1/1 2005 ingick vi ett familjevad, alla skulle minska sin egen vikt med 10 % fram till 30/6 2005. Jag lyckades dock efter svåra förhandlingar få igenom ett vad om blott 7 % för egen del, dvs jag skulle ner till 93 kg.
Den 30/6 stod vågen på 93,5 kg. Jag godkändes icke. I min familj är vi hårda men rättvisa. Jag var tvungen att betala 500:- till varje deltagare i vadet.
Hursomhelst, denna vikt höll jag ända fram till i julas då chokladintaget blev för stort. Då kände jag att katastrofen, hjärtstillestånd, infarkter, lungödem, vatten i knäna inte var långt borta. Mitt liv höll på att packas in i en fet oformlig massa.
Men jag hade förstås inte tänkt mig ut och springa kl 7 på morgnarna för att rätta till det. BUT I DID IT!!!
Fy attsingen så stolt och kraftfull jag känner mig nu. Tack Sofia. Nu kan vi öppna telefonslussen och låta kundernas bokningar strömma in.
måndag, januari 08, 2007
Sverige är härligt
Jag gillar att bo i Sverige. Man blir på något sätt så omhändertagen. Om man inte blir sjuk alltså! Men i övrigt så blir man omhändertagen, omvårdad.
Nyss fick jag veta via TV:s nyheter att om jag vill ut och resa så ska jag undvika oseriösa resebyråer. Japp, det var budskapet. Undvik oseriösa resebyråer. Det hade jag som vanligt inte en aaaaaning om att jag borde.
Då kände jag att jag verkligen fick valuta för TV-licensen.
Från det ena till det andra så gillar jag smålänningar. De är överlag så timida och så ohyggligt snälla.I går kväll var jag nere i Växjö med Hammarby Hockey som hade för avsikt att vända ut och in på Växjö Lakers. För övrigt ett rätt fånigt namn på ett hockeylag!
Nu gick det ju tyvärr inte så bra. För en av Hammarbykillarna blev frustrationen för svår, han fick på slutet lite spel som man säger, och började puckla på en Växjölirare som hade varit lite dum under matchen. De viftarna med nävarna och började slita tröjorna av varandra sådär som grabbar gör när de blir förbannade.
Publiken vädrade blod och blev alltmer upphetsad och min bänkgranne, en fin och trevlig smålänning i sina bästa år, ville väl få utlopp för alla års inneboende ilska och frustration över missväxter och andra misslyckande så han skrek högt och ljudligt: ”- JÄKLA HOCKEYBOCKEYLAG”.
På hemresan funderade jag på vad killen egentligen skrek i sin ilska över att en elak Stockholmare försökte banka skiten ur en Växjögrabb. Tänk om man kunde få ur sig all ilska och frustration bara genom att skrika ”-JÄKLA HOCKEYBOCKEYLAG”.
Tänk så fridfull världen hade varit om alla diktatorer och krigsherrar hade skrikit så till varandra istället för att dumpa bomber i skallen på oskyldiga människor. ”JÄKLA HOCKEYBOCKEYLAG”.
Men det var ju det jag sa, smålänningar är snälla. De vet inte ens hur man utrycker ilska på ett övertygande sätt. De borde påverka världen mer än de gör.
Nyss fick jag veta via TV:s nyheter att om jag vill ut och resa så ska jag undvika oseriösa resebyråer. Japp, det var budskapet. Undvik oseriösa resebyråer. Det hade jag som vanligt inte en aaaaaning om att jag borde.
Då kände jag att jag verkligen fick valuta för TV-licensen.
Från det ena till det andra så gillar jag smålänningar. De är överlag så timida och så ohyggligt snälla.I går kväll var jag nere i Växjö med Hammarby Hockey som hade för avsikt att vända ut och in på Växjö Lakers. För övrigt ett rätt fånigt namn på ett hockeylag!
Nu gick det ju tyvärr inte så bra. För en av Hammarbykillarna blev frustrationen för svår, han fick på slutet lite spel som man säger, och började puckla på en Växjölirare som hade varit lite dum under matchen. De viftarna med nävarna och började slita tröjorna av varandra sådär som grabbar gör när de blir förbannade.
Publiken vädrade blod och blev alltmer upphetsad och min bänkgranne, en fin och trevlig smålänning i sina bästa år, ville väl få utlopp för alla års inneboende ilska och frustration över missväxter och andra misslyckande så han skrek högt och ljudligt: ”- JÄKLA HOCKEYBOCKEYLAG”.
På hemresan funderade jag på vad killen egentligen skrek i sin ilska över att en elak Stockholmare försökte banka skiten ur en Växjögrabb. Tänk om man kunde få ur sig all ilska och frustration bara genom att skrika ”-JÄKLA HOCKEYBOCKEYLAG”.
Tänk så fridfull världen hade varit om alla diktatorer och krigsherrar hade skrikit så till varandra istället för att dumpa bomber i skallen på oskyldiga människor. ”JÄKLA HOCKEYBOCKEYLAG”.
Men det var ju det jag sa, smålänningar är snälla. De vet inte ens hur man utrycker ilska på ett övertygande sätt. De borde påverka världen mer än de gör.
onsdag, januari 03, 2007
Äntligen bekräftad
Fick just följande mail från en läsare angående dagens inlägg:
”-Hej, är i Huskvarna och läste precis din blogg. Tresiffrigt!! Välkommen i klubben!
RIKTIGA KARLAR VÄGER ÖVER 100 KILO!”
Härligt, nu ska jag leta upp en av mamsens hembakade kakor som jag ska avnjuta till sena eftermiddagskaffet. Jag väntar med bantningsstarten till i morgon istället.
”-Hej, är i Huskvarna och läste precis din blogg. Tresiffrigt!! Välkommen i klubben!
RIKTIGA KARLAR VÄGER ÖVER 100 KILO!”
Härligt, nu ska jag leta upp en av mamsens hembakade kakor som jag ska avnjuta till sena eftermiddagskaffet. Jag väntar med bantningsstarten till i morgon istället.
&%¤#(=#&/¤%/¤
På ren svenska lyder rubriken: Jävlar i helvete.
Innan frukosten i morse klev jag upp på vågen. Displayen visade tresiffrigt. Det var inte roligt. Så nämner vi inget mer om den saken. Men ändå, jag skulle nog ändå delat ut chokladen till personalen.
Något annat man kan ge en liknande känsla som rubriken är historien i Göteborg där en krog vägrar skriva på ett kollektivavtal. Då tar facket tag i saken och sätter en halv stadsdel i blockad. Om facket kan man tycka mycket. Jag tycker som min rubrik.
Självklart ska det finnas ordning och reda, regler och förordningar, men det ska ändå finnas utrymme för personliga beslut och handlingar. Trots allt väljer ju just den här krogens personal att INTE vara med i facket och därför vägrar krogägaren att skriva på ett kollektivavtal. Alla gillar inte facket och deras metoder, det måste även facket acceptera.
Mitt företag har kollektivavtal sedan många år tillbaka, men eftersom jag inte har sådär väldans mycket över för facket så gick jag med i BuA och accepterade istället den vägen gällande kollektivavtal. Kändes på något sätt mycket smakligare att gå den vägen istället för att underteckna något direkt med facket.
Den personliga valfriheten är dock viktigast. Därför kan jag varken förstå eller acceptera denna tvångsrekrytering som facket sysslar med. Det är ingenting annat än en människorättslig skandal som pågår och har pågått i alla tider.
Ber att få dedicera ett citat från en sång av Bob Dylan till facket: The Times They Are A´changing.
Innan frukosten i morse klev jag upp på vågen. Displayen visade tresiffrigt. Det var inte roligt. Så nämner vi inget mer om den saken. Men ändå, jag skulle nog ändå delat ut chokladen till personalen.
Något annat man kan ge en liknande känsla som rubriken är historien i Göteborg där en krog vägrar skriva på ett kollektivavtal. Då tar facket tag i saken och sätter en halv stadsdel i blockad. Om facket kan man tycka mycket. Jag tycker som min rubrik.
Självklart ska det finnas ordning och reda, regler och förordningar, men det ska ändå finnas utrymme för personliga beslut och handlingar. Trots allt väljer ju just den här krogens personal att INTE vara med i facket och därför vägrar krogägaren att skriva på ett kollektivavtal. Alla gillar inte facket och deras metoder, det måste även facket acceptera.
Mitt företag har kollektivavtal sedan många år tillbaka, men eftersom jag inte har sådär väldans mycket över för facket så gick jag med i BuA och accepterade istället den vägen gällande kollektivavtal. Kändes på något sätt mycket smakligare att gå den vägen istället för att underteckna något direkt med facket.
Den personliga valfriheten är dock viktigast. Därför kan jag varken förstå eller acceptera denna tvångsrekrytering som facket sysslar med. Det är ingenting annat än en människorättslig skandal som pågår och har pågått i alla tider.
Ber att få dedicera ett citat från en sång av Bob Dylan till facket: The Times They Are A´changing.
tisdag, januari 02, 2007
Insidertips
Eftersom jag så att säga har direktkontakt med ambassadfolk i Bryssel som i sin tur har direktingång till EU-parlamentet, så kan jag här som första blogg i Skandinavien avslöja en riktigt het nyhet.
Enligt EU så har Sverige – jämfört med liknande länder – en väldigt låg produktivitet. Den måste omedelbart höjas anser EU. Därför – och här kommer bomben – ska dygnen i Sverige förlängas till 28 timmar.
Just nu håller en hel drös med folk på att anpassa vår nya tidräkning. Man pratar om en slags nationell flextid för att kunna anpassa oss till övriga länder. Hela projektet är nedtystat och synnerligen hemligt, så du måste lova att inte sprida den här informationen vidare.
Den nya tidräkningen inleds med en gigantisk ringsignal över hela Sverige , typ flyglarm som först testades för att se om någon medborgare ens brydde sig.
När jag hörde signalen så tog det ett tag innan jag förstod vad det var för oljud. Det var väckarklockan.
Tänk om det hade varit sant, då hade 2007 inte bara blivit en fest utan även en dans på rosor.
Enligt EU så har Sverige – jämfört med liknande länder – en väldigt låg produktivitet. Den måste omedelbart höjas anser EU. Därför – och här kommer bomben – ska dygnen i Sverige förlängas till 28 timmar.
Just nu håller en hel drös med folk på att anpassa vår nya tidräkning. Man pratar om en slags nationell flextid för att kunna anpassa oss till övriga länder. Hela projektet är nedtystat och synnerligen hemligt, så du måste lova att inte sprida den här informationen vidare.
Den nya tidräkningen inleds med en gigantisk ringsignal över hela Sverige , typ flyglarm som först testades för att se om någon medborgare ens brydde sig.
När jag hörde signalen så tog det ett tag innan jag förstod vad det var för oljud. Det var väckarklockan.
Tänk om det hade varit sant, då hade 2007 inte bara blivit en fest utan även en dans på rosor.
lördag, december 23, 2006
God Jul-rim
Till alla er som nu rattar en buss
Vill jag så gärna skänka en puss
Missuppfatta nu inte denna kärliga hälsning
Jag är inte som Ulo Maasing, ute efter frälsning
Att infiltrera gay-rörelsen är inte min grej
För jag är lyckligt gift med en underbar tjej
På StockholmsBuss arbetas det ofta flitigt
Även om det ibland känns tungt och slitigt
Guider, chaufförer och kontorspersonal
ger oss helnöjda kunder i tusental
Till just er jag skänker ett extra tack
Utan er insats vi vore inte ett smack
Nu väntar skinka, tomte och tindrande barnbarn
Vad mer kan man begära såhär i storstan
Förra stycket blev nödrim under tvång
ty jag envisas med att göra versen för lång
Igår vi traditionsenligt klädde vår gran
Nu står den och glittrar som bara fan
Granen ser ut att vara av plast
I toppen som vanligt Mördartomten är fast
Här är allt är som vanligt med jul-panik
Nästa år kanske maten kan köpas från fik
Fast egna familjeskinkan är såklart oslagbar
Så också godiset, gjort av barn och Far
Till alla i branschen jag vill säga God jul
Och hoppas att julen skänker er nåt kul
Att arbetet ni kan glömma för en stund
Och äntligen låta er fångas av John Blund
God jul även till alla kunder, vänner och läsare
Det är tur att man kan blogga, för min hals blir allt hesare
Vill jag så gärna skänka en puss
Missuppfatta nu inte denna kärliga hälsning
Jag är inte som Ulo Maasing, ute efter frälsning
Att infiltrera gay-rörelsen är inte min grej
För jag är lyckligt gift med en underbar tjej
På StockholmsBuss arbetas det ofta flitigt
Även om det ibland känns tungt och slitigt
Guider, chaufförer och kontorspersonal
ger oss helnöjda kunder i tusental
Till just er jag skänker ett extra tack
Utan er insats vi vore inte ett smack
Nu väntar skinka, tomte och tindrande barnbarn
Vad mer kan man begära såhär i storstan
Förra stycket blev nödrim under tvång
ty jag envisas med att göra versen för lång
Igår vi traditionsenligt klädde vår gran
Nu står den och glittrar som bara fan
Granen ser ut att vara av plast
I toppen som vanligt Mördartomten är fast
Här är allt är som vanligt med jul-panik
Nästa år kanske maten kan köpas från fik
Fast egna familjeskinkan är såklart oslagbar
Så också godiset, gjort av barn och Far
Till alla i branschen jag vill säga God jul
Och hoppas att julen skänker er nåt kul
Att arbetet ni kan glömma för en stund
Och äntligen låta er fångas av John Blund
God jul även till alla kunder, vänner och läsare
Det är tur att man kan blogga, för min hals blir allt hesare
fredag, december 22, 2006
Undrens tid är ännu inte förbi
Idag fick jag ett mail från Stockholms lokala bussbranschförening. Där har man nu beslutat att skicka ut styrelseprotokoll till samtliga medlemmar för att vi ska få veta vad styrelsen gör. Perfekt, det är vi många som undrat över.
Kära branschkollegor, är inte detta helt fantastiskt - ett slags genombrott - och vi har inte hunnit längre än till 2006 och redan under det här årtiondet får vi vanliga, men betalande medlemmar, delaktighet i styrelsearbetet.
För inte kan väl mitt lilla försynta och anonyma förslag till uppror häromdagen ha något med saken att göra?! Näe, tänkte väl det.
Kära branschkollegor, är inte detta helt fantastiskt - ett slags genombrott - och vi har inte hunnit längre än till 2006 och redan under det här årtiondet får vi vanliga, men betalande medlemmar, delaktighet i styrelsearbetet.
För inte kan väl mitt lilla försynta och anonyma förslag till uppror häromdagen ha något med saken att göra?! Näe, tänkte väl det.
torsdag, december 21, 2006
Äntligen
Årets längsta natt. Eller som en TV-reporter uttryckte saken i ett reportage om händelsen: ”- .. och i natt har vi alltså årets längsta dag”.
Radiopratare o chefredaktör
Någon gång i mitten av sjuttiotalet var Ulo Maasing radioryttare i Radio Stockholm. En kanonkanal som jag lyssnade på varje dag och Ulo tillhörde mina favoriter. Idag är Ulo chefredaktör för en branschtidning som heter Resor & Trafik där han bl.a skriver ledare.
Oftast väldigt bra och initierade. Jag läser de alltid och utfaller nästan lika ofta i ett medhållande hummande. I senaste numret gick han dock vilse i pannkakan. Men det gjorde ingenting för inlägget var i alla fall skrattframkallande och ett gott skratt förlänger som bekant livet. Tack Ulo.
Ulo tycks på fullt allvar tro att om man gör en s.k. Wallraffare inom gayrörelsen så är det bara att hämta hem hur mycket guldpengar som helst, för människor med den typen av sexuell läggning spenderar otroligt mycket pengar på bl.a resor.
Men som sagt, man måste in i själva gayrörelsen, annars är det omöjligt låter Ulo oss veta med självsäker stämma. Eller penna. Jo, det är sant, han skrev så.
Ett annat tips, från mig den här gången, är att den som hakar på rymdtrenden, som just nu råder, kan tjäna multum på att ordna resor till månen. Problemet är att man måste ha lite insidekontakt med Nasa, men bortsett från den detaljen är det en kanonidé.
Vaddå, om någon seriöst laddar på Ulos idé att ”Wallraffa” inom gayrörelsen kan man väl lika gärna ”raffa” lite hos Nasa. Ungefär samma odds skulle jag tro.
Oftast väldigt bra och initierade. Jag läser de alltid och utfaller nästan lika ofta i ett medhållande hummande. I senaste numret gick han dock vilse i pannkakan. Men det gjorde ingenting för inlägget var i alla fall skrattframkallande och ett gott skratt förlänger som bekant livet. Tack Ulo.
Ulo tycks på fullt allvar tro att om man gör en s.k. Wallraffare inom gayrörelsen så är det bara att hämta hem hur mycket guldpengar som helst, för människor med den typen av sexuell läggning spenderar otroligt mycket pengar på bl.a resor.
Men som sagt, man måste in i själva gayrörelsen, annars är det omöjligt låter Ulo oss veta med självsäker stämma. Eller penna. Jo, det är sant, han skrev så.
Ett annat tips, från mig den här gången, är att den som hakar på rymdtrenden, som just nu råder, kan tjäna multum på att ordna resor till månen. Problemet är att man måste ha lite insidekontakt med Nasa, men bortsett från den detaljen är det en kanonidé.
Vaddå, om någon seriöst laddar på Ulos idé att ”Wallraffa” inom gayrörelsen kan man väl lika gärna ”raffa” lite hos Nasa. Ungefär samma odds skulle jag tro.
fredag, december 15, 2006
Dags för uppror?
Läste att stockholmsborgarrådet Yvonne Ruwaida avstår halva sin lön. Den är för hög tycker hon. Det var ett bra initiativ. När man tycker något är fel ska man göra något åt saken.
Läste även att SL:s VD fick sparken igår. Det var ett bra initiativ. När man tycker något är fel ska man göra något åt saken.
Jag tycker att företrädarna för Svenska Bussbranschens Riksorganisation är för mesiga och tafatta. Något är fel. Ska vi göra något åt saken?
Läste även att SL:s VD fick sparken igår. Det var ett bra initiativ. När man tycker något är fel ska man göra något åt saken.
Jag tycker att företrädarna för Svenska Bussbranschens Riksorganisation är för mesiga och tafatta. Något är fel. Ska vi göra något åt saken?
torsdag, december 14, 2006
Tävlingsdags
Förutsättningar:
Person A: En busschaufför med en buss.
Person B: En privat fastighetsägare med ett värdshus med en mindre vändplan/rondell runt en gräsmatta med kantstenar utanför entrén.
Citat 1: ”- Oj, för att få ordning på det här måste vi ta hit en grävskopa under en hel dag.”
Citat 2: ”- Oj, den skadan syntes knappt. Den hade jag lätt fixat med en spade på några minuter.”
Tävlingen går ut på att du ska para ihop citaten med rätt person. Och dessutom, nu kommer det svåra, att gissa själva händelseförloppet.
Alla som äger minst en buss och vid minst ett tillfälle besökt värdshus, restaurang eller motsvarande äger ej rätt att deltaga i tävlingen.
Så sätt nu igång och gnugga geniknölarna och lycka till i funderingarna. Eventuellt avslöjas rätt svar i ett kommande inlägg.
Person A: En busschaufför med en buss.
Person B: En privat fastighetsägare med ett värdshus med en mindre vändplan/rondell runt en gräsmatta med kantstenar utanför entrén.
Citat 1: ”- Oj, för att få ordning på det här måste vi ta hit en grävskopa under en hel dag.”
Citat 2: ”- Oj, den skadan syntes knappt. Den hade jag lätt fixat med en spade på några minuter.”
Tävlingen går ut på att du ska para ihop citaten med rätt person. Och dessutom, nu kommer det svåra, att gissa själva händelseförloppet.
Alla som äger minst en buss och vid minst ett tillfälle besökt värdshus, restaurang eller motsvarande äger ej rätt att deltaga i tävlingen.
Så sätt nu igång och gnugga geniknölarna och lycka till i funderingarna. Eventuellt avslöjas rätt svar i ett kommande inlägg.
torsdag, december 07, 2006
Marknadsföring
Läste i DN idag att från nyår tappar SJ monopolet på spårlagd chartertrafik. Connex hoppade direkt på tåget (!) och startar från januari konkurrerande trafik upp till fjällen.
Enligt artikeln tar SJ det hela med ro, och tycker att det blir spännande med konkurrens. Den perfekta kommentaren från SJ-håll blev ”-vi kommer då att öka vår marknadsföring betydligt”.
Då kommer min följdfråga: Vad tycker t.ex vår branschorganisation att vi i vår bransch ska göra för att höja bussbranschens status och för att vi ska synas i mediabruset? Eller är det en sak som ska genomföras av varje enskilt bussbolag? Ja, om man vill marknadsföra t.ex specifika linjer, men det skulle minsann inte skada att göra en övergripande marknadsföring av turistbussen som färdmedel.
Personligen tycker jag att frågan om att marknadsföra turistbussen som ett bra transportalternativ är betydligt viktigare än att starta en omröstningstävling på en ganska anonym och undanskymd webplats, nämligen BR:s egen.
Vem riktar sig denna omröstningstävling till? Vilken privatperson har något som helst ärende som gör att man bara måste leta reda på Bussbranschens Riksorganisations websida för att ens få reda på att tävlingen existerar?
Kanske tävlingen riktar sig till bussbolag, men vilket bussbolag känner för att rösta fram en konkurrent till ära och berömmelse?
Slutsats: Jag vill att de mycket dyra pengar som mitt företag årligen betalar till BR ska användas på ett förnuftigt sätt som gagnar mitt företag och den bransch som vi arbetar inom. Att utlysa fåniga och anonyma tävlingar gynnar varken mitt företag eller branschen som helhet.
Enligt artikeln tar SJ det hela med ro, och tycker att det blir spännande med konkurrens. Den perfekta kommentaren från SJ-håll blev ”-vi kommer då att öka vår marknadsföring betydligt”.
Då kommer min följdfråga: Vad tycker t.ex vår branschorganisation att vi i vår bransch ska göra för att höja bussbranschens status och för att vi ska synas i mediabruset? Eller är det en sak som ska genomföras av varje enskilt bussbolag? Ja, om man vill marknadsföra t.ex specifika linjer, men det skulle minsann inte skada att göra en övergripande marknadsföring av turistbussen som färdmedel.
Personligen tycker jag att frågan om att marknadsföra turistbussen som ett bra transportalternativ är betydligt viktigare än att starta en omröstningstävling på en ganska anonym och undanskymd webplats, nämligen BR:s egen.
Vem riktar sig denna omröstningstävling till? Vilken privatperson har något som helst ärende som gör att man bara måste leta reda på Bussbranschens Riksorganisations websida för att ens få reda på att tävlingen existerar?
Kanske tävlingen riktar sig till bussbolag, men vilket bussbolag känner för att rösta fram en konkurrent till ära och berömmelse?
Slutsats: Jag vill att de mycket dyra pengar som mitt företag årligen betalar till BR ska användas på ett förnuftigt sätt som gagnar mitt företag och den bransch som vi arbetar inom. Att utlysa fåniga och anonyma tävlingar gynnar varken mitt företag eller branschen som helhet.
onsdag, december 06, 2006
Vagnsbrist?
Stockholm får nog ändå betraktas som en storstad i all dess bemärkelse. Bland mycket annat har vi också begåvats med Pendeltåg och Tunnelbana. Båda typerna har vi haft i årtionden.
Trots detta faktum går SL ut i radion i stort sett varje vardagsmorgon och berättar om förseningar och inställda avgångar för både Pendeltåg och Tunnelbana. Skälet är nästan alltid vagnsbrist. Vagnsbrist!
Resandeströmmen är nog rätt konstant under både morgon- resp kvällsrusning. Att då inte ha en ”vagnpark”, eller snarare ”tågpark”, som överensstämmer med resandeantalet är ju såååå dåligt.
Man kan ju lätt tycka att efter 30-40-50 års trafik borde ju någon på huvudkontoret någon gång under den tiden kläckt idéen om resandestatistik, eller hur?! Och någonstans på vägen borde ju avdelningen som sätter tidtabellerna stämma av med folket på inköpsavdelningen hur många vagnar det behövs varje dag. Hur svårt kan det vara?
Det är väl också självklart att saker går sönder – säg den bussåkare som inte känner till det – men en så stor aktör som SL borde väl självklart ha en tåguppsättning som räcker även i krisläge.
Ibland är jag helt säker på att det är Samhall som driver kollektivtrafiken i den här stan.
Trots detta faktum går SL ut i radion i stort sett varje vardagsmorgon och berättar om förseningar och inställda avgångar för både Pendeltåg och Tunnelbana. Skälet är nästan alltid vagnsbrist. Vagnsbrist!
Resandeströmmen är nog rätt konstant under både morgon- resp kvällsrusning. Att då inte ha en ”vagnpark”, eller snarare ”tågpark”, som överensstämmer med resandeantalet är ju såååå dåligt.
Man kan ju lätt tycka att efter 30-40-50 års trafik borde ju någon på huvudkontoret någon gång under den tiden kläckt idéen om resandestatistik, eller hur?! Och någonstans på vägen borde ju avdelningen som sätter tidtabellerna stämma av med folket på inköpsavdelningen hur många vagnar det behövs varje dag. Hur svårt kan det vara?
Det är väl också självklart att saker går sönder – säg den bussåkare som inte känner till det – men en så stor aktör som SL borde väl självklart ha en tåguppsättning som räcker även i krisläge.
Ibland är jag helt säker på att det är Samhall som driver kollektivtrafiken i den här stan.
söndag, december 03, 2006
Stolliga föräldrar
Absolut, gångtrafikanter har rätt att gå över övergångsställen utan att behöva stanna och kontrollera om det kommer någon bil. Absolut, ALLA bilister är nu SKYLDIGA att stanna för att släppa över gångtrafikanter.
Vad jag däremot inte förstår, hur mycket jag än försöker, är varför i synnerhet föräldrar med barnvagn testar denna regel med döden som insats. Inte deras egen förstås, däremot sätter de sina barns liv som insats.
Väldigt väldigt ofta ser jag både mödrar och fäder, som utan att se åt vänster med bestämda steg kliver rakt ut i gatan. Självfallet med barnvagnen framför sig, och ofta med spikraka armar. Jag tror det är för att de själva inte vill bli påkörda.
Enligt min personliga åsikt kan det bara vara en hjärndöd människa som riskerar sitt barns liv för att ha rätten på sin sida.
Apropå barn. Jag har nu fått ett skarpt och tydligt klarläggande från Svenska Ambassaden i Bryssel angående nya EU-medborgaren Agnes utseende. (se tidigare inlägg)
Hon är inte alls normalful som jag skrev. Hon är jättesöt. Det var kamerablixten som gjorde att skönheten inte riktigt kom till sin rätt. Nytagna bilder utan blixt ger föräldrarna helt rätt, Agnes är bland det sötaste jag sett på länge.
Jag har nu för säkerhets skull gjort några fälttester på mig själv. Med blixt ser jag för jävlig ut, men om jag fotar mig i skum belysning utan blixt så kan man faktiskt ana vissa klassiska skönhetsdrag.
För att inte förstöra julen så vill jag dessutom påpeka att rubriken inte avser Agnes föräldrar.
Vad jag däremot inte förstår, hur mycket jag än försöker, är varför i synnerhet föräldrar med barnvagn testar denna regel med döden som insats. Inte deras egen förstås, däremot sätter de sina barns liv som insats.
Väldigt väldigt ofta ser jag både mödrar och fäder, som utan att se åt vänster med bestämda steg kliver rakt ut i gatan. Självfallet med barnvagnen framför sig, och ofta med spikraka armar. Jag tror det är för att de själva inte vill bli påkörda.
Enligt min personliga åsikt kan det bara vara en hjärndöd människa som riskerar sitt barns liv för att ha rätten på sin sida.
Apropå barn. Jag har nu fått ett skarpt och tydligt klarläggande från Svenska Ambassaden i Bryssel angående nya EU-medborgaren Agnes utseende. (se tidigare inlägg)
Hon är inte alls normalful som jag skrev. Hon är jättesöt. Det var kamerablixten som gjorde att skönheten inte riktigt kom till sin rätt. Nytagna bilder utan blixt ger föräldrarna helt rätt, Agnes är bland det sötaste jag sett på länge.
Jag har nu för säkerhets skull gjort några fälttester på mig själv. Med blixt ser jag för jävlig ut, men om jag fotar mig i skum belysning utan blixt så kan man faktiskt ana vissa klassiska skönhetsdrag.
För att inte förstöra julen så vill jag dessutom påpeka att rubriken inte avser Agnes föräldrar.
fredag, december 01, 2006
Glädjeinköp
Mitt brorsbarns födelse (se föregående inlägg) gjorde tydligen ett större avtryck i mitt känsloliv än jag någonsin kunde ana.
För att fira denna stora händelse kände jag mig nämligen nödsakad att till mig inköpa en ny navigator. Jag liksom drogs till affären som av en osynlig hand. Jag tror det var Agnes hand.
Ah, ytterligare en onyttig boy toy säger du. Icke säger jag. Den är helt och hållet inköpt å tjänstens vägnar och om, jag säger om, jag skulle ha vägarna förbi Bryssel igen så leder den mig rakt fram till nya släktingen Agnes. Att hitta i Bryssel är knepigt utan tekniska hjälpmedel, så är det bara.
För att fira denna stora händelse kände jag mig nämligen nödsakad att till mig inköpa en ny navigator. Jag liksom drogs till affären som av en osynlig hand. Jag tror det var Agnes hand.
Ah, ytterligare en onyttig boy toy säger du. Icke säger jag. Den är helt och hållet inköpt å tjänstens vägnar och om, jag säger om, jag skulle ha vägarna förbi Bryssel igen så leder den mig rakt fram till nya släktingen Agnes. Att hitta i Bryssel är knepigt utan tekniska hjälpmedel, så är det bara.
torsdag, november 30, 2006
Yesterdays News
Befolkningsexplosionen i Europa är ett faktum. Tidigt igår föddes på ett BB i Bryssel den nya EU-medborgaren Agnes. Nej, det är inte förra årets Idolvinnare som pånyttfötts.
Den här Agnes är en liten krabat på 3950 kilo, nej gram måste det väl ändå vara, och sådär en halvmeter hög.
De första släppta bilderna på detta underverk ger vid handen att hon är tämligen normalful. Det är bara en mor och far som tycker att ett nyfött barn är vackert.
Inte ens jag själv var särskilt vacker på den tiden man var blott några timmar gammal, så Agnes med anhöriga behöver inte alls bli arga på mig för detta uttalande. Skönheten kommer med åren, se bara på mig.
Agnes efternamn är Demnert och ingår numera i min Brysselbosatte lillebrors familj.
Den här Agnes är en liten krabat på 3950 kilo, nej gram måste det väl ändå vara, och sådär en halvmeter hög.
De första släppta bilderna på detta underverk ger vid handen att hon är tämligen normalful. Det är bara en mor och far som tycker att ett nyfött barn är vackert.
Inte ens jag själv var särskilt vacker på den tiden man var blott några timmar gammal, så Agnes med anhöriga behöver inte alls bli arga på mig för detta uttalande. Skönheten kommer med åren, se bara på mig.
Agnes efternamn är Demnert och ingår numera i min Brysselbosatte lillebrors familj.
onsdag, november 29, 2006
Timelleffekten har nått även oss
TV påverkar oss på olika vis. I föregående inlägg skrev jag hur jag påverkades. Igår såg Stefan, en av våra medarbetare, TV-programmet Äntligen Hemma. Eller om det var Extrem Home makeover.
Kl 0830 idag kom Stefan infarande på kontoret med något vilt i blicken. I händerna hade han både såg och skruvmejslar i högsta hugg. Vi övriga kastade oss omedelbart i skydd bakom skrivbord och stolar. Någon låste in sig på toaletten. Någon började att gråta.
När vi vågade oss fram igen hade dammet lagt sig och en ny hylla över pentryt konstruerats. Där står nu kaffe, the och muggar snyggt och prydligt.
Vi övriga sänder ett varm tack till Martin Timell för hans förmåga att inspirera så något äntligen blir gjort på vårt lilla kontor. Och självklart även ett tack till Stefan.
Kl 0830 idag kom Stefan infarande på kontoret med något vilt i blicken. I händerna hade han både såg och skruvmejslar i högsta hugg. Vi övriga kastade oss omedelbart i skydd bakom skrivbord och stolar. Någon låste in sig på toaletten. Någon började att gråta.
När vi vågade oss fram igen hade dammet lagt sig och en ny hylla över pentryt konstruerats. Där står nu kaffe, the och muggar snyggt och prydligt.
Vi övriga sänder ett varm tack till Martin Timell för hans förmåga att inspirera så något äntligen blir gjort på vårt lilla kontor. Och självklart även ett tack till Stefan.
måndag, november 27, 2006
Lättpåverkad
TV har en förskräcklig påverkan. Plötsligt känner jag mig som en usel mördare. Efter att ha sett ett TV-program!
Programmet jag råkade zappa in på handlade om miljöförstöring och andra mindre upplyftande saker. Jag fick reda på att om man utrotar en aldrig så liten djurart, som t.ex spindlar eller ödlor eller vilket litet pyttedjur som helst, så påverkar det hela ekosystemet och därmed hela jordens existens.
Big problem, var ska vi då parkera bussarna?
Men likväl, det är väl klart att ett sådant TV-program ger vem som helst dåligt samvete för att man inte tar ansvar för vår jord.
Mitt dåliga samvete blev etter värre när jag senare - och som kära hustrun ett flertal gånger påpekade - medvetet, hänsynslöst, känslokallt och helt skoningslöst trampade ihjäl en oskyldig spindel som - återigen enligt hustrun - oskyldigt råkade gå vilse över tröskeln och rakt in i vårt hem.
Jag tolkade inte situationen så. Spindeln gjorde ett medvetet intrång till oss för att där spinna äckliga trådar över våra liv. Jag tror att även spindeln hade sett TV-programmet och nu ville vidta säkerhetsåtgärder. Som att sakta dra åt trådarna runt våra liv. Hårt. Den hade krupit över tröskeln och gjort intrång i det som är mitt.
My precious, myy preecciouuuuss, myyy preccciooouuuusssss….(känd replik från Sagan om Ringen om du inte hajade)
Och mitt hem, kära du, det bevakar jag lika hårt och skoningslöst som en muslim bevakar sin dotters dygd. En inkräktare som gör intrång (!) får betala ett högt pris. No mercy.
Programmet jag råkade zappa in på handlade om miljöförstöring och andra mindre upplyftande saker. Jag fick reda på att om man utrotar en aldrig så liten djurart, som t.ex spindlar eller ödlor eller vilket litet pyttedjur som helst, så påverkar det hela ekosystemet och därmed hela jordens existens.
Big problem, var ska vi då parkera bussarna?
Men likväl, det är väl klart att ett sådant TV-program ger vem som helst dåligt samvete för att man inte tar ansvar för vår jord.
Mitt dåliga samvete blev etter värre när jag senare - och som kära hustrun ett flertal gånger påpekade - medvetet, hänsynslöst, känslokallt och helt skoningslöst trampade ihjäl en oskyldig spindel som - återigen enligt hustrun - oskyldigt råkade gå vilse över tröskeln och rakt in i vårt hem.
Jag tolkade inte situationen så. Spindeln gjorde ett medvetet intrång till oss för att där spinna äckliga trådar över våra liv. Jag tror att även spindeln hade sett TV-programmet och nu ville vidta säkerhetsåtgärder. Som att sakta dra åt trådarna runt våra liv. Hårt. Den hade krupit över tröskeln och gjort intrång i det som är mitt.
My precious, myy preecciouuuuss, myyy preccciooouuuusssss….(känd replik från Sagan om Ringen om du inte hajade)
Och mitt hem, kära du, det bevakar jag lika hårt och skoningslöst som en muslim bevakar sin dotters dygd. En inkräktare som gör intrång (!) får betala ett högt pris. No mercy.
fredag, november 24, 2006
Men jag då?
Fick just reda på att ett av Stockholms och Sveriges största bussbolag just har blivit sålt.
Varför får aldrig jag något erbjudande som jag inte kan motstå? Visserligen är vi inte bland de största bussbolagen men vi är f-- i mig bland de bästa. Tycker jag och rätt många till.
Nåväl, varsågod att påbörja budgivning men du måste tänka på att jag häromveckan var på båtmässan och hittade en schysst skuta för 6, eller om det var 7, miljoner. Sen så måste det ju bli en slant över att leva för också, så du måste nog börja budgivningen på sådär 15-20 millar. Jag tror säkert vi kan komma överens, någon mille hit eller dit har nog ingen avgörande betydelse för affärens genomförande. Jag är inte knusslig när det gäller sånt.
Varför får aldrig jag något erbjudande som jag inte kan motstå? Visserligen är vi inte bland de största bussbolagen men vi är f-- i mig bland de bästa. Tycker jag och rätt många till.
Nåväl, varsågod att påbörja budgivning men du måste tänka på att jag häromveckan var på båtmässan och hittade en schysst skuta för 6, eller om det var 7, miljoner. Sen så måste det ju bli en slant över att leva för också, så du måste nog börja budgivningen på sådär 15-20 millar. Jag tror säkert vi kan komma överens, någon mille hit eller dit har nog ingen avgörande betydelse för affärens genomförande. Jag är inte knusslig när det gäller sånt.
torsdag, november 23, 2006
Mean Machine
Häromdagen klev jag in i rollen som företagets Mr Mean Machine. Några av våra underbara kunder hade så att säga ”glömt bort” att betala våra fakturor.
Dessvärre så är några av dem verksamma i länder med annat språk än svenska. Då blir det minsann lite knepigare. Så innan samtalen blev det till mental träning genom att kolla några lämpliga amerikanska videorullar. Så man liksom kom i rätt stämning.
”- Hi, I´m calling from StockholmsBuss, the best bus company you ever seen, goddammit. You pay, understand?! We give you a bus, you give us money. Get it? Have you heard about Hells Angels? That’s my little sister, and boy, I´m big, really really big. They call me The Mean Machine and you must pay. Now.”
Men modet svek. Det blev mera ”- Oh hello Sir, I´m really sorry, but we can´t find your payment. Have you send us some money recently? Oh, you have forgot it, but don´t worry, it happens all the time. Can you send us som money today?”
Det funkade rätt bra det också. Men lite tristare, håll med om det.
Dessvärre så är några av dem verksamma i länder med annat språk än svenska. Då blir det minsann lite knepigare. Så innan samtalen blev det till mental träning genom att kolla några lämpliga amerikanska videorullar. Så man liksom kom i rätt stämning.
”- Hi, I´m calling from StockholmsBuss, the best bus company you ever seen, goddammit. You pay, understand?! We give you a bus, you give us money. Get it? Have you heard about Hells Angels? That’s my little sister, and boy, I´m big, really really big. They call me The Mean Machine and you must pay. Now.”
Men modet svek. Det blev mera ”- Oh hello Sir, I´m really sorry, but we can´t find your payment. Have you send us some money recently? Oh, you have forgot it, but don´t worry, it happens all the time. Can you send us som money today?”
Det funkade rätt bra det också. Men lite tristare, håll med om det.
lördag, november 18, 2006
Guld till StockholmsBuss
Rubriken kan eventuellt vara en aning missvisande men vadå, jag vill väl inte vara sämre än kvällstidningarnas löpsedelsförfattare.
Utan oss hade nämligen inte Svenska innebandylandslaget Team U19 Damer tagit guldet i VM som gick av stapeln i Leipzig häromveckan.
Endast på grund av slarv och glömska har den nyheten inte basunerats ut på den här bloggen. Förrän nu. Att den inte hamnade på kvällstidningarnas löp är ju knappast förvånande.
Självklart anser vi att det var pga den utomordentligt trevliga och behagliga busstransporten ner dit som blev utslagsgivande. Tänk så slitigt det hade varit att flyga. Först skumpig flygbuss till Arlanda med en chaufför som tror sig vara Schumachers bortglömda kusin med minst lika fina körkvaliteter, sedan borttappade klubbor som kunde hamnat i Barcelona, dålig mat på planet, berusade flygvärdinnor som hellre vill ha sex med piloten, förvirrade lokala bussförare som kommer för sent osv osv i all oändlighet.
Klart bättre och lugnare att åka buss. Med StockholmsBuss t.ex.
Det här var tredje gången vi fick vara med och hämta hem innebandyguld till Sverige. Att vi hade ett finger med i spelet när Herrarna vann VM-guldet i Globen i våras har jag redan lite blygsamt nämnt i ett tidigare inlägg.
Kanske dags för en ny slogan för oss gentemot idrottsföreningar: StockholmsBuss, alltid med poänggaranti.
Utan oss hade nämligen inte Svenska innebandylandslaget Team U19 Damer tagit guldet i VM som gick av stapeln i Leipzig häromveckan.
Endast på grund av slarv och glömska har den nyheten inte basunerats ut på den här bloggen. Förrän nu. Att den inte hamnade på kvällstidningarnas löp är ju knappast förvånande.
Självklart anser vi att det var pga den utomordentligt trevliga och behagliga busstransporten ner dit som blev utslagsgivande. Tänk så slitigt det hade varit att flyga. Först skumpig flygbuss till Arlanda med en chaufför som tror sig vara Schumachers bortglömda kusin med minst lika fina körkvaliteter, sedan borttappade klubbor som kunde hamnat i Barcelona, dålig mat på planet, berusade flygvärdinnor som hellre vill ha sex med piloten, förvirrade lokala bussförare som kommer för sent osv osv i all oändlighet.
Klart bättre och lugnare att åka buss. Med StockholmsBuss t.ex.
Det här var tredje gången vi fick vara med och hämta hem innebandyguld till Sverige. Att vi hade ett finger med i spelet när Herrarna vann VM-guldet i Globen i våras har jag redan lite blygsamt nämnt i ett tidigare inlägg.
Kanske dags för en ny slogan för oss gentemot idrottsföreningar: StockholmsBuss, alltid med poänggaranti.
fredag, november 17, 2006
Töntiga bönder
Redan rubriken gör nog att hela yrkeskåren Bönder varken kommer att skicka blommor eller boka bussar av oss.
Nu vet jag förstås inte om så många bönder läser just min blogg, men jag känner ju rätt många supertrevliga människor i bondetäta områden. Tänk om någon av dem skvallrar?
Jag kan nämligen inte för mitt liv förstå att programmet Bonde söker fru får en sådan ohygglig genomslagskraft så att både Aftonbladet och Expressen igår hade hela löpet med bondenyheter. Det var sexhämnd dit och det var tårar och lömska hämnder hit. Sex i traktorhytter och sex bakom ryggar.
Herreminjävlar, anses inte svenska folket klyftigare och smartare än att vi måste få sån skit i ansiktet varje gång man går förbi ett tidningsställ?
Dessutom, ursäkta alla bönder, de kunde väl åtminstone hittat lite tuffare och ballare killar med ett uns av utstrålning än dessa mesiga töntar.
Och ursäkta alla ni som sitter som klistrade vid TV:n när det programmet går, har ni verkligen inget annat och vettigare att göra? Till och med att knyppla skulle stimulera hjärnkapaciteten mer.
Jag kanske är lite för snabb i mitt omdöme efter att bara ha sett 5-minuterssnuttar tre gånger men sannolikheten att mitt omdöme skulle kvarstå om någon tvingade mig att se hela skräpet är rätt hög.
Okey, det är lika bra att jag tar bort LRF från prospectslistan på en gång, men det är det värt, vissa saker bara måste sägas offentligt, no matter what it costs.
Nu vet jag förstås inte om så många bönder läser just min blogg, men jag känner ju rätt många supertrevliga människor i bondetäta områden. Tänk om någon av dem skvallrar?
Jag kan nämligen inte för mitt liv förstå att programmet Bonde söker fru får en sådan ohygglig genomslagskraft så att både Aftonbladet och Expressen igår hade hela löpet med bondenyheter. Det var sexhämnd dit och det var tårar och lömska hämnder hit. Sex i traktorhytter och sex bakom ryggar.
Herreminjävlar, anses inte svenska folket klyftigare och smartare än att vi måste få sån skit i ansiktet varje gång man går förbi ett tidningsställ?
Dessutom, ursäkta alla bönder, de kunde väl åtminstone hittat lite tuffare och ballare killar med ett uns av utstrålning än dessa mesiga töntar.
Och ursäkta alla ni som sitter som klistrade vid TV:n när det programmet går, har ni verkligen inget annat och vettigare att göra? Till och med att knyppla skulle stimulera hjärnkapaciteten mer.
Jag kanske är lite för snabb i mitt omdöme efter att bara ha sett 5-minuterssnuttar tre gånger men sannolikheten att mitt omdöme skulle kvarstå om någon tvingade mig att se hela skräpet är rätt hög.
Okey, det är lika bra att jag tar bort LRF från prospectslistan på en gång, men det är det värt, vissa saker bara måste sägas offentligt, no matter what it costs.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)