Jo, exakt så är det. Jag skäms. Skammens rodnad lyser på mina kinder. Plus att jag är djupt besviken. På mig själv.
Jag lovade ju mig själv, ännu en gång, att ta mig i kragen och rulla ur sängen i morse och pallra mig ner till ett morgonpass på gymmet.
Tror du jag gjorde det? Näe, det gjorde jag inte.
Det andra jag lovade mig var att INTE dricka något kaffe idag, för jag dricker alldeles för många koppar varje dag.
Tror du jag höll det jag lovade mig själv? Näe, det gjorde jag inte. Har redan fått i mig 4 stora koppar, och det långt innan lunch.
Så nu går det svallvågor på mitt mentala hav. Jag känner mig usel. Jag verkar ha kommit i det läget att jag mår psykiskt dåligt när jag inte tränar. Blir liksom apatisk och gör ingenting vettigt. Det är därför jag skäms. Jättemycket. Mina arbetskamrater funderar på att ringa sjukvården.
Om jag har tur och tar mig ur min mentala koma kanske jag tar mig ner till gymmet i kväll istället. Jo, så får det bli. Absolut. Självklart. Jag lovar.