Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


måndag, juli 10, 2017

Dag 2. Uelzen-Osnabruck. Misär och elände

Regn regn och ännu mera regn. Det var misär och elände mest hela tiden idag.

Även i år fick jag äran att tillhöra öronsnäcksgänget

Du kanske undrar hur vi lagt upp vår cykelteknik under vår cykling. Vi kör såhär:


Längst fram såklart klungans motor. Oftas fyra, men ibland utökas den till sex.

Jonas, som oftas kör i tredje led, är lagets kapten, navigatör och farthållare. Min position i åttonde led är att hålla koll på de framför mig, med tanke på luckor, fart och liknande.

Bakom mig Patrik som blir draglagschef ifall vi måste dela upp oss i två klungor. Satu är teamets vice kapten och har en övergripande koll. Dessutom kommer hon, som jag outade igår, bli 2018 år kapten i Stockholmslaget.

De som ingår i motorn plockas i huvudsak från bakre delen av klungan där merparten av teamets starkaste cyklister återfinns, även om det finns starkisar även i främre delen.

Längst bak håller Jörgen kolla på bakre delen av klungan fram till "min" del.

Vi byter oftast motorer/draglag vid varje depåstopp, dvs var 5 mil ungefär. Allt detta funkar klockrent.

Vårt coreteam är fantastiskt. Idag löste dem depåfrågan i bästa McYveranda. En pressenning fick bli ett perfekt tak över grillen. Vi fick idag grillade hamburgare till lunch. Vet du hur gott det är när man cyklat 10 mil i ösregn?



Nu måste jag berätta lite om om de ökända Cykelmeckligan.

De gjorde ännu ett tillslag mot min cykel under natten. De hade satt på en sån där plastskiva bakom kassetten på min cykel. I den skolan som jag gått i, Anders Johanssons skola i Fredrikshof, cyklar man inte med en plastskiva där bak. Man gör det bara inte. Punkt.

Blev lite meck att plocka bort den. Sen satt det såklart såna där förbenade ventilhattar och ventilmuttrar på mina hjul efter vartenda depåstopp.

Förstå hur upprörd jag blir när jag får se det här på
min fina cykel.

En del av dagens ventilhattsskörd.

 Men idag hände det. Jag tog en av ligans medlemmar på bar gärning under ett s.k. mikrotopp vi har, max 4 minuter för kiss, energiintag och dricka.

Men stor sannolikhet heter denne man Ludwig

 Han nekar förstås och vägrar svara på vem ligans ledare är. Mina undersökningar pekar på den här mannen.

Han kallar sig Rille. Han har uppenbarligen nästlat sig in
som teamets cykelmeck och har därmed tillgång till
alla cyklar på nätterna.

Det finns ännu inga bevis mot Rille, men jag  jobbar på det. Jag har nu engagerat expertis för att få en snabb lösning. Jag ber nu hela teamet att vara uppmärksamma på denne Rille, så vi får ett snabbt slut på den här olustiga historien. 

Idag var jag till och med tvungen att köra nästan 10 mil med ventilmuttrarna påskruvade. Upptäckte dom precis när vi skulle cykla iväg efter ett depåstopp. 

Jag hade då två alternativ.

A: låta dom sitta kvar och cykla iväg med teamet.

B: stanna och skruva bort dom för att sedan själv cykla ifatt klungan.

Jag svalde stoltheten och cyklade med ringarna på. Inte helt lätt att cykla ifatt en klunga som vräker på i 30+hastigheter.

Dom här två ingår nu i mitt team för att få fast gängledaren, som med största sannolikhet är just Rille.


Marcus är f.d polis och har stor erfarenhet
att fånga bovar.

Tina jobbar som jurist och är expert hur man
lagligen ser till att den fångade boven får
sitt rättmätiga straff.

Det blev en lång dag idag. 22 mil. Vi kom till hotellet först 19:30. Sen dusch och middag direkt på det. 
Riddarna kring runda bordet. Typ.

Sen bums i säng. Om man är en vanlig teammedlem alltså. Men en cyklande bloggreporter måste rapportera, så därför lyser flitens lampa i mitt rum ännu många timmar.

Vet inte skälet, men det kändes lite konstigt att just jag fick ett rum med handikappdusch. Visserligen värker ryggen lite, men ändå, en handikappdusch kändes lite sådär.


 Det hände såklart massor av grejer under dagen, men jag kan ju inte berätta allt. Då skulle det här bli en roman.

Thats all for today, hörs i morrn.