Trots det har jag inte ont någonstans i kroppen och hade det heller inte under hela veckan. Det lönade sig att kämpa med all form av träning under vintern. Även gubbar kan således träna sig i fin form.
Men otroligt glad att ännu en gång fått ha varit med i det här fantastiska Rynkebyprojektet.
Jag har skrivit det tidigare, återhämtningstiden mellan varje etapp är så kort, så varje etapp dränerar kroppen på energi och kroppen hinner inte återhämta sig inför nästa etapp.
I går och idag är jag trött, sömnig, seg och vill bara ligga raklång i en soffa och sova. Men det går ju inte, har ju ett jobb också.
Vi har levt så nära ett proffscirkusliv man nog kan komma. Det enda vi cyklister behövt tänka på är att sitta på cykeln kl 0800 och cykla. När vi kommit till hotellet på kvällen är maten serverad. Cyklarna tog våra underbara cykelmeckar Ludde och Rille hand om.
Varje natt tvättade och smorde de 31 cykelkedjor. Vid behov justerade de växlar och annat småjobb. De kom i säng runt 02-03 nästan varje kväll. Kl 07 var de på benen igen och lämnade ut cyklarna till oss cyklister.
Sen låg de bakom klungan hela dagen i "meckbilen" och servade oss vid varje s.k mikrostopp med vatten, bananer, gels, bars och liknande. Vid punktering, snabbt ut, bort med punkahjulet och blixtsnabbt på med ett färdigt reservhjul. Sen bytte de den trasiga slangen vid nästa depå.
Vår energi under dagen fixade vårt fantastiska coreteam. Förmiddagsdepå, lunchdepå, eftermiddagsdepå och en mingeldepå vid ankomsten till hotellet.
Glömde en bild när jag i mitt förra inlägg berättade om målgången till Paris. En bild på min cykelkompis Tina som är med i Fredrikshof Nacka/Värmdö.
Vi har känt varandra sedan våren 2014 och cyklat många träningar och lopp ihop. Det roliga är att vi båda har cyklat till Paris tre gånger, jag i Stockholmsteamet och hon i Täbyteamet. Men aldrig samma rutt. Men alltid mötts och gjort high five vid målgången i Paris. Det är coolt. Och så har vi såklart tagit en bild varje år. Den årliga Parisbilden.
Tina och lilla jag.
Tina gjorde som fotbollslirare brukar göra. Hon bytte tröja
med en cyklist från Islandsteamet.
Så några siffror från cyklingen:
Antal cyklad km: 1296
Antal höjdmeter: 7935
Min viktförändring: -0,8 kg
Före / efter
Nu ska jag inte träna ett endaste dugg den här veckan. Bara vila, kanske möjligen en liten liten kort och superlugn cykelrunda för att hålla igång lite.
Plus fundera väldigt noga över om jag vill köra Rynkebyprojektet ett fjärde år. Det är så vansinnigt kul att tillsammans med andra göra något verkligt bra och nyttigt för andra, i det här fallet hjälpa till att utrota barncancer, så det är svårt att motstå ännu ett varv. Fast det är ju förstås tränings- och cykeläventyret som triggar mig mest, inget att hymla med. Så är det nog för alla.
Men vi får se. Måste fundera väldigt noga.
Nästa vecka kommer jag att fokusera på bara simning för att öka tempot i kroppen lite och veckan efter lägger jag till löpning.
För nu ligger allt fokus på nästa stora grej, Ironman 70.3 den 27:e augusti. Känner pirret i magen bara jag tänker på det. Ska bli sååå jäkla kul. Hoppas jag.
Vill du veta mer om välgörenhetsprojektet Team Rynkeby och bor i Stockholm är du välkommen på ett infomöte 1:a augusti. HÄR hittar du mer detaljer.