Österrikare
Österrikare är ett märkligt släkte. Sätt ihop dem i en grupp, sätt på en CD med Österrikisk populärmusik och inom trettio sekunder börjar alla kroka tag i varandra och gunga fram och tillbaka och vråla med i refrängerna. Det händer överallt, på restauranger, i skidliftköer, på pubar och tamesjuttsingen även i bilköer.
Österrikisk popmusik har alltid inslag av bastuba och umpabumpa. Även när tjutande elgitarrer klämmer iväg ett häftigt riff. För en oinvigd är det fullständigt omöjligt att avgöra när en låt slutar och när nästa börjar. Allt låter likadant.
Bussolyckan utanför Uppsala
Tragiskt. I övrigt inte mycket att tycka om saken. Katastrofen bara hände, men någon av förarna måste trots allt ha gjort något fel och jag antar att det kommer att utredas i oändlighet.
Pass
Upptäckte till min stora förskräckelse att mitt pass gick ut i söndags. Det innebär väl på något sätt att jag nu befinner mig i Österrike illegalt. Eller? Tänk om jag inte blir insläppt i Sverige igen utan för evigt blir förvisad till ett slags ingemansland utan rättigheter.
Skidåkning
Idag har jag ägnat mig åt s.k. experimentell skidåkning. Det innebär att jag prövat allt. Framåtvikt, bakåtvikt, stå på hälarna, ha trycket på trampdynorna, böja in ett knä vid svängarna samt att jobba på olika sätt med stavisättning.
I denna experimentella skidåkning ingick även att studera kostens inverkan på skidåkningen. Jag har provat snacks av olika slag, olika sorters pastor, olika sorters grillkorvar, apfelstrudel med grädde och apfelstrudel med varm vaniljsås. Öl drickes icke av mig i skidbackar så där har vi en vit fläck i min undersökning.
Just nu är det för tidigt att utröna vad som är positivt resp negativt för skidåkningen. Eftersom jag är ute på jobb så gör jag självklart denna undersökning på min fritid, därför blev den inte slutförd idag.
Dock är jag nästan beredd att deklarera att pasta har en positiv effekt, för i första åket efter lunch var jag först nere vid liftstationen av dem i vår lilla skidgrupp som jag åkte tillsammans med idag. Tyvärr avtog pastaeffekten tämligen fort så jag vet egentligen inte. Tänker pröva gulasch i morgon.
Den berusade föraren
Som jag skrev häromdagen, ingen skugga falla över bussbolaget angående den händelsen. Däremot anser jag det vara tveksamt om den nämnde fyllskallen ska ”rehabas” i företagets verkstad, som jag läste och hörde i intervjuer.
Herreminje, ska en alkolist gå i en bussverkstad och skruva på bussar? Ingen tror väl att den killen låter bli flaskan bara för att han jobbar på en bussverkstad? Tänk när törsten blir för svår och han glömmer att skruva dit bromsklossen eller vad som helst.
Näe, nu ska jag skriva vad de flesta tänker, men inte vågar säga officiellt. Killen borde hämtas från sin arbetsplats, doppas i olja och rullas i fågelfjädrar och sedan placeras mitt på Sergels Torg. Efter några dagar ska han låsas in bakom lås och bom och låta sig ”rehabas” i all oändlighet långt bort från allt vad fordon heter.
Men sånt får man ju inte tycka officiellt, bara tycka runt lunchborden, så därför skrev jag bara vad de flesta tycker. So, don´t shot me, I´m just the messenger boy.
onsdag, februari 28, 2007
måndag, februari 26, 2007
Rapport från Österrike
Så är vi då framme i Österrikiska alperna för en veckas skidåkning. Ingen semester. Nix, en klar och tydlig tjänsteresa.
Resan ner gick finfint. Inga hinder, inga trafikstörningar, inga köer över huvud taget. Och framförallt, glada och positiva resenärer som i huvudsak består av familjer.
Det här skriver jag på kvällen efter middagen och lårmusklerna bränner som bara attan efter alla åk i de snörika backarna. Snöade hela gårdagsnatten så det var bara att hänga på snökedjorna i morse.
Fick flertaliga rapporter om den rattfulle bussföraren i Stockholm i en buss från ett stockholmsåkeri. Helt enkelt för j---igt. Hoppas du lägger märke till att jag nu inte raljerar om det, jag nämner inte ens företagets namn.
Anledningen är att det inte är företagets fel, de blev inte mindre seriösa för denna händelse. Det är ett seriöst arbetande bussföretag. Fortfarande.
Föraren var en ynklig människa som föll ur ramen. Ingen, förutom honom själv, ska klandras för händelsen.
Det går aldrig att helt skydda sig från misslyckade människor som saknar all form av självrespekt och därmed utsätter så många andra oskyldiga människor för livsfara.
Det hela är rent bedrövligt och det bevisar också att man aldrig kan lita fullt ut på någon när det gäller alkohol.
Det är nog så att även jag måste krypa till korset och börja undersöka marknaden för alkolås, för sådant här kan man inte bara rycka på axlarna åt.
Sånt här får bara inte hända, och vad man än tycker och tänker om alkolås, om det hade funnits i just den här bussen så hade jag inte behövt skriva det här.
Nattinatti, i morgon är det en ny jobbig arbetsdag i backarna.
Resan ner gick finfint. Inga hinder, inga trafikstörningar, inga köer över huvud taget. Och framförallt, glada och positiva resenärer som i huvudsak består av familjer.
Det här skriver jag på kvällen efter middagen och lårmusklerna bränner som bara attan efter alla åk i de snörika backarna. Snöade hela gårdagsnatten så det var bara att hänga på snökedjorna i morse.
Fick flertaliga rapporter om den rattfulle bussföraren i Stockholm i en buss från ett stockholmsåkeri. Helt enkelt för j---igt. Hoppas du lägger märke till att jag nu inte raljerar om det, jag nämner inte ens företagets namn.
Anledningen är att det inte är företagets fel, de blev inte mindre seriösa för denna händelse. Det är ett seriöst arbetande bussföretag. Fortfarande.
Föraren var en ynklig människa som föll ur ramen. Ingen, förutom honom själv, ska klandras för händelsen.
Det går aldrig att helt skydda sig från misslyckade människor som saknar all form av självrespekt och därmed utsätter så många andra oskyldiga människor för livsfara.
Det hela är rent bedrövligt och det bevisar också att man aldrig kan lita fullt ut på någon när det gäller alkohol.
Det är nog så att även jag måste krypa till korset och börja undersöka marknaden för alkolås, för sådant här kan man inte bara rycka på axlarna åt.
Sånt här får bara inte hända, och vad man än tycker och tänker om alkolås, om det hade funnits i just den här bussen så hade jag inte behövt skriva det här.
Nattinatti, i morgon är det en ny jobbig arbetsdag i backarna.
fredag, februari 23, 2007
Men vaff...
Jag upprepar, men vaff…, klockan är ju redan över fem och det är fredag.
Skrev jag inte alldeles nyss att en ny spännande vecka startar? Och den är slut? Redan? Attans så fort tiden går när man har roligt. Hur fort ska då inte nästa vecka gå eftersom jag imorgon ska jag ut och ratta buss.
Sportlovstajm liksom. Österrike, here we come! En hel buss full med glada härliga människor i alla åldrar. För att vara en tjänsteresa så känns den väldigt okey.
Det är inte ofta som jag själv kör buss numera, men vår traditionella sportlovsresa missar jag aldrig. Fjortonde gången i år. Har sagt att när första barnbarnet åkt med ett år, då kan vi lägga ner den här resan. Eller kanske inte. Grabbarna är nog för små även nästa år, så okey, vi kör väl på några år till då.
Men hörru, nästa vecka blir det således lite tunt på bloggen om jag inte lyckas koppla upp mig via ”Den Lilla Bärbara” som alltid följer mig. Då kanske det trots allt kommer lite snö- och skidrapporter från Alperna.
Du behöver inte tycka synd om mig, jag reder mig.
Skrev jag inte alldeles nyss att en ny spännande vecka startar? Och den är slut? Redan? Attans så fort tiden går när man har roligt. Hur fort ska då inte nästa vecka gå eftersom jag imorgon ska jag ut och ratta buss.
Sportlovstajm liksom. Österrike, here we come! En hel buss full med glada härliga människor i alla åldrar. För att vara en tjänsteresa så känns den väldigt okey.
Det är inte ofta som jag själv kör buss numera, men vår traditionella sportlovsresa missar jag aldrig. Fjortonde gången i år. Har sagt att när första barnbarnet åkt med ett år, då kan vi lägga ner den här resan. Eller kanske inte. Grabbarna är nog för små även nästa år, så okey, vi kör väl på några år till då.
Men hörru, nästa vecka blir det således lite tunt på bloggen om jag inte lyckas koppla upp mig via ”Den Lilla Bärbara” som alltid följer mig. Då kanske det trots allt kommer lite snö- och skidrapporter från Alperna.
Du behöver inte tycka synd om mig, jag reder mig.
torsdag, februari 22, 2007
Mulle Meck
I min begränsade värld är jag INTE känd som någon buss- eller bilmeck, men idag lekte jag Mulle Meck Senior.
Vågade inte riktigt ge mig på ett retarderproblem på en buss utan jag siktade in mig på en ickefungerande torkararm på min bil. En nog så besvärlig utmaning.
Med bara lite smuts under naglarna fungerar nu torkarna föredömligt. Äh, du vet, det var ju bara att öppna kardinallådan och vrida upp termostaten för kylflänsen och sedan var det hur enkelt som helst att krana runt opporteringslisten innan den där besvärliga torderingskopplingen kunde öppnas. Och sen var det ju rena motorvägen att fixa problemet.
Som sagt, a piece of cake. För övrigt har vi idag gjort klart med en ny stor kund, därav att jag känner mig en smula uppsluppen i sinnet. F´låt.
Vågade inte riktigt ge mig på ett retarderproblem på en buss utan jag siktade in mig på en ickefungerande torkararm på min bil. En nog så besvärlig utmaning.
Med bara lite smuts under naglarna fungerar nu torkarna föredömligt. Äh, du vet, det var ju bara att öppna kardinallådan och vrida upp termostaten för kylflänsen och sedan var det hur enkelt som helst att krana runt opporteringslisten innan den där besvärliga torderingskopplingen kunde öppnas. Och sen var det ju rena motorvägen att fixa problemet.
Som sagt, a piece of cake. För övrigt har vi idag gjort klart med en ny stor kund, därav att jag känner mig en smula uppsluppen i sinnet. F´låt.
tisdag, februari 20, 2007
IQ-test med bussanknytning
En förskräcklig massa dagisbarn fick följande fråga: Åt vilket håll åker bussen på bilden, åt vänster eller åt höger?
Vad tror du? Tänk efter noga, du tävlar mot dagisbarn i ålderskategorin 2-6 år. Ville bara nämna det.
Deras svar publiceras här om några dagar. Eller veckor.
måndag, februari 19, 2007
Sammanfattning vecka 7
Förra veckan var obeskrivligt jobbig. Vi hade bl.a reseträff för våra resenärer. Stå-upp-komik, dansuppvisning, musik och rese-presentationer. Det kräver både fysiskt och mentalt engagemang, kort sagt stenhårt jobb.
Vi löste det strålande, men det är väl ingen som är förvånad över det va?
När luften hade gått ur mig som en trasig ballong, så var det skönt att bara hänga framför TV:n på fredag och lördagkvällarna.
Bestämde att jag nog vill starta en ny fanclub men insåg att jag inte orkar med fler fanclubar.
Den här gången gäller den Kishti, ni vet kvinnan i Idol-juryn, hon med skotthålet mellan ögonbrynen. I fredags var hon med i Så Ska Det Låta.
Vilken röst när hon väl tar fram sångpipan! Talandes låter hon ju som ett helt dagis från svensk-amerikanska föreningen. Hon kan svårligen hålla ordning på om hon pratar svenska eller amerikanska.
Men rackarns vilken röst och till synes helt utan ansträngning. Men någon annan får ta ordförandeklubban den här gången.
Så hade vi Lets Dance att titta på också. Vem, eller snarare vilka hjärndöda är det som ringer och röstar på Lasse Brandeby? Det kan väl ändå inte vara en endaste en från bussbranschen, då skulle jag skämmas ögonen ur mig.
Jag har mina misstankar att det är folk från västkusten som ringer. Jag känner visserligen några som bor där, men jag tror de är inflyttade, så de går fria från mina misstankar.
Han är ju en kul person Lasse B, men som dansare är han ju inget annat en än båtfender modell större. Ett rundningsmärke, en trästock i stående, eller vad du vill, Killen KAN inte dansa., så varför då rösta på honom?? Jag förstår inte. Det är ju ett hån mot hela programidén. Vilket det i och för sig var att ta med honom redan från början.
Melodischlagerlåtarna får passera mitt nålsöga utan vidare kommentarer förutom att rätt låtar gick vidare.
Veckan avslutades med ett värstingpass. Våra små barnbarn var på besök utan medföljande föräldrar. Övernattning och hela köret. Rackarns så jobbigt det där. Men ack så roligt. Redan några timmar efter att de åkt så kommer längtan efter dem igen. Inget slår känslan av egna barn men barnbarnen är på något sätt Guds bonusgåva.
Veckans sista attraktion var gubbtennis. Jag var helt slut redan när matchen började så jag fick överge skönspelet och bara slugga hem en poäng.
Sen åkte jag hem och svimmade i sängen och efter bara några timmar ringde äntligen väckarklockan. En ny spännade vecka har startat.
Vi löste det strålande, men det är väl ingen som är förvånad över det va?
När luften hade gått ur mig som en trasig ballong, så var det skönt att bara hänga framför TV:n på fredag och lördagkvällarna.
Bestämde att jag nog vill starta en ny fanclub men insåg att jag inte orkar med fler fanclubar.
Den här gången gäller den Kishti, ni vet kvinnan i Idol-juryn, hon med skotthålet mellan ögonbrynen. I fredags var hon med i Så Ska Det Låta.
Vilken röst när hon väl tar fram sångpipan! Talandes låter hon ju som ett helt dagis från svensk-amerikanska föreningen. Hon kan svårligen hålla ordning på om hon pratar svenska eller amerikanska.
Men rackarns vilken röst och till synes helt utan ansträngning. Men någon annan får ta ordförandeklubban den här gången.
Så hade vi Lets Dance att titta på också. Vem, eller snarare vilka hjärndöda är det som ringer och röstar på Lasse Brandeby? Det kan väl ändå inte vara en endaste en från bussbranschen, då skulle jag skämmas ögonen ur mig.
Jag har mina misstankar att det är folk från västkusten som ringer. Jag känner visserligen några som bor där, men jag tror de är inflyttade, så de går fria från mina misstankar.
Han är ju en kul person Lasse B, men som dansare är han ju inget annat en än båtfender modell större. Ett rundningsmärke, en trästock i stående, eller vad du vill, Killen KAN inte dansa., så varför då rösta på honom?? Jag förstår inte. Det är ju ett hån mot hela programidén. Vilket det i och för sig var att ta med honom redan från början.
Melodischlagerlåtarna får passera mitt nålsöga utan vidare kommentarer förutom att rätt låtar gick vidare.
Veckan avslutades med ett värstingpass. Våra små barnbarn var på besök utan medföljande föräldrar. Övernattning och hela köret. Rackarns så jobbigt det där. Men ack så roligt. Redan några timmar efter att de åkt så kommer längtan efter dem igen. Inget slår känslan av egna barn men barnbarnen är på något sätt Guds bonusgåva.
Veckans sista attraktion var gubbtennis. Jag var helt slut redan när matchen började så jag fick överge skönspelet och bara slugga hem en poäng.
Sen åkte jag hem och svimmade i sängen och efter bara några timmar ringde äntligen väckarklockan. En ny spännade vecka har startat.
onsdag, februari 14, 2007
Lågprisexpress och seriositet
Läste idag en artikel - om lågpriskriget i Mälardalen – i Tidningen Bussbranschen, för övrigt en av våra bättre branschtidningar som dessutom hade en extremt läcker annons på baksidan. Kolla så får du se.
Artikeln handlade bl.a om ett företag som kör expressbuss mellan Örebro och Stockholm till hysteriskt låga priser. Företagets företrädare berättar att antalet resande har ökat väsentligt sedan de startade linjen med låga priser. Förvånad? Någon?
Det som däremot är otroligt förvånande är att samme företrädare stolt berättar att just den verksamheten inte är särskilt lönsam utan mer går ihop sig. Eventuell lönsamhet uppstår enbart därför att de, när de är i Stockholm, ibland kör lej åt Stockholmsföretag. Vänligen observera att han TROR att verksamheten går ihop. De har kört den i två år och han TROR den går ihop. Imponerande.
Eftersom jag är född nyfiken så gjorde även jag en mycket enkel kalkyl på en resa enligt företagets tidtabell. Hur jag än vände och vred på siffrorna så blev det alltid ett minustecken före beloppet. Om nu chaufförerna får betalt i enlighet med kollektivavtalet förstås. Fubbas det där så är det klart att sannolikheten ökar för att det då och då blir en lönsam tur. Kanske, som sagt.
Full buss ger max 5.000 = 4.716:- exkl moms. För 15 timmars jobb, och då om bussen är fullsatt, vilken den garanterat inte är alla dagar som företaget kör.
Men allt det där har ju företagets konkurrenter i Örebro redan räknat ut. Att det inte går ihop alltså.
Men så får vi även veta att syftet med lågpristrafiken inte är att tjäna pengar utan ge ett bättre underlag för beställningstrafiken i Örebro. Aha! Det är tydligen där som pengarna ligger.
Just det här företaget använder alltså lågprisexpresstrafiken som ett slags marknadsföringsinstrument. Smart, dumt eller bara okunnigt? Döm själv.
Trots detta i mina ögon lite märkliga sätt att kalkylera så känner jag ändå respekt för de inblandade. Respekt för lågprisföretaget för att de kör sitt eget race, sånt gillar jag. Respekt känner jag även för de konkurrenter i Örebro som inte anser det möjligt att köra för de priserna utan har kvar sina mer rätt uträknade priser. Sånt gillar jag också.
Nästa inslag i artikeln handlar om ett stockholmsföretag som också startat lågprislinje med fantasipriser på vissa sträckor. Om det företaget får vi ingenting veta förutom att ägaren heter Ted Ekberg och bor i Stockholm.
Av okänd anledning ville han tydligen varken kommentera eller vara med på bild i tidningen. Inte ens på sig egen websida berättar han för sina kunder om företagets bakgrund. Det går inte heller att ringa företaget utan att meddela sig via en telefonsvarare. Själv fick jag lära mig att tillgänglighet är A och O om man vill driva företag oavsett bransch, men det kanske är annorlunda idag..!?
Vilken kille, nystartad verksamhet, men avböjer chansen att i media berätta om sig själv och sitt fantastiska företag. Vad är han rädd för? Kanske är han bara blyg, men som läsare är det lätt att koppla ihop denna vilja att vara anonym och hysteriskt låga priser med utredningsavdelningen på Skatteverket, eller annan myndighet. Vem vet, är han smart, dum eller bara okunnig? Vad tror du?
Tänk vilken tur att inte alla tillber samma Gud, vilken trängsel det skulle bli vid altaret.
Artikeln handlade bl.a om ett företag som kör expressbuss mellan Örebro och Stockholm till hysteriskt låga priser. Företagets företrädare berättar att antalet resande har ökat väsentligt sedan de startade linjen med låga priser. Förvånad? Någon?
Det som däremot är otroligt förvånande är att samme företrädare stolt berättar att just den verksamheten inte är särskilt lönsam utan mer går ihop sig. Eventuell lönsamhet uppstår enbart därför att de, när de är i Stockholm, ibland kör lej åt Stockholmsföretag. Vänligen observera att han TROR att verksamheten går ihop. De har kört den i två år och han TROR den går ihop. Imponerande.
Eftersom jag är född nyfiken så gjorde även jag en mycket enkel kalkyl på en resa enligt företagets tidtabell. Hur jag än vände och vred på siffrorna så blev det alltid ett minustecken före beloppet. Om nu chaufförerna får betalt i enlighet med kollektivavtalet förstås. Fubbas det där så är det klart att sannolikheten ökar för att det då och då blir en lönsam tur. Kanske, som sagt.
Full buss ger max 5.000 = 4.716:- exkl moms. För 15 timmars jobb, och då om bussen är fullsatt, vilken den garanterat inte är alla dagar som företaget kör.
Men allt det där har ju företagets konkurrenter i Örebro redan räknat ut. Att det inte går ihop alltså.
Men så får vi även veta att syftet med lågpristrafiken inte är att tjäna pengar utan ge ett bättre underlag för beställningstrafiken i Örebro. Aha! Det är tydligen där som pengarna ligger.
Just det här företaget använder alltså lågprisexpresstrafiken som ett slags marknadsföringsinstrument. Smart, dumt eller bara okunnigt? Döm själv.
Trots detta i mina ögon lite märkliga sätt att kalkylera så känner jag ändå respekt för de inblandade. Respekt för lågprisföretaget för att de kör sitt eget race, sånt gillar jag. Respekt känner jag även för de konkurrenter i Örebro som inte anser det möjligt att köra för de priserna utan har kvar sina mer rätt uträknade priser. Sånt gillar jag också.
Nästa inslag i artikeln handlar om ett stockholmsföretag som också startat lågprislinje med fantasipriser på vissa sträckor. Om det företaget får vi ingenting veta förutom att ägaren heter Ted Ekberg och bor i Stockholm.
Av okänd anledning ville han tydligen varken kommentera eller vara med på bild i tidningen. Inte ens på sig egen websida berättar han för sina kunder om företagets bakgrund. Det går inte heller att ringa företaget utan att meddela sig via en telefonsvarare. Själv fick jag lära mig att tillgänglighet är A och O om man vill driva företag oavsett bransch, men det kanske är annorlunda idag..!?
Vilken kille, nystartad verksamhet, men avböjer chansen att i media berätta om sig själv och sitt fantastiska företag. Vad är han rädd för? Kanske är han bara blyg, men som läsare är det lätt att koppla ihop denna vilja att vara anonym och hysteriskt låga priser med utredningsavdelningen på Skatteverket, eller annan myndighet. Vem vet, är han smart, dum eller bara okunnig? Vad tror du?
Tänk vilken tur att inte alla tillber samma Gud, vilken trängsel det skulle bli vid altaret.
lördag, februari 10, 2007
Har jag missat nåt?
Det är fanken i mig otroligt. En avdankad och nerknarkad före detta fotomodell dör på ett hotellrum i USA.
Våra kvällstidningar har krigsrubriker om denna händelse. På nyheterna hörde jag att hela USA är chockat. De borde vara mer chockade över att de egna landsmännen röstar på Bush.
Vi själva borde vara chockade över kvällstidningarnas fullständigt sanslösa ickenyheter. Men eftersom det fortfarande finns idioter som köper landets mer eller mindre lögnaktiga kvällstidningar så får vi väl vad vi förtjänar.
Våra kvällstidningar har krigsrubriker om denna händelse. På nyheterna hörde jag att hela USA är chockat. De borde vara mer chockade över att de egna landsmännen röstar på Bush.
Vi själva borde vara chockade över kvällstidningarnas fullständigt sanslösa ickenyheter. Men eftersom det fortfarande finns idioter som köper landets mer eller mindre lögnaktiga kvällstidningar så får vi väl vad vi förtjänar.
fredag, februari 09, 2007
Aj aj aj
Läste idag i DN att Forsmarks VD får gå. Detta på grund av verkets livsfarliga misstag, dåliga kontroll och obefintliga uppföljning.
Jag frågar mig; är ”straffet” inte lite väl mesigt? Att ta ifrån honom tjänstebilen är väl inte tillräckligt?
Fast rubriken, min alltså, syftar mer på att jag skar mig på näsan (!) idag när jag rakade mig. Det svider och det blöder. Aj aj aj.
Jag frågar mig; är ”straffet” inte lite väl mesigt? Att ta ifrån honom tjänstebilen är väl inte tillräckligt?
Fast rubriken, min alltså, syftar mer på att jag skar mig på näsan (!) idag när jag rakade mig. Det svider och det blöder. Aj aj aj.
torsdag, februari 08, 2007
My name is Mr Yago
Det är kul med internationella affärer. Särskilt när mitt namn kommer på tal. Att uttala Göran kan vara knepigt, särskilt för en utlänning, så under årens lopp har jag kallats både det ena och det andra.
Förmodligen även idiot och andra liknande termer, fast på något språk jag inte förstår. Men jag förstod alltför väl när en kund en gång sa det på svenska.
Numera går jag oftast under det engelska namnet George i olika former. Jodge är ett annat.
Nu har namnlistan utökts ytterligare. En kund i Kina tilltalar mig nu, i alla fall i skriftlig form, som Mr Yago. I muntlig form kunde jag inte ens utröna vad min kinesiska vän på bräcklig engelska bräkte fram. Lät mest som Jaaooogå, som ju faktiskt nog är ett försök till att säga George.
Mr Yago, det låter rätt fint tycker jag.
My name is Mr Yago. Mr George Yago.
Förmodligen även idiot och andra liknande termer, fast på något språk jag inte förstår. Men jag förstod alltför väl när en kund en gång sa det på svenska.
Numera går jag oftast under det engelska namnet George i olika former. Jodge är ett annat.
Nu har namnlistan utökts ytterligare. En kund i Kina tilltalar mig nu, i alla fall i skriftlig form, som Mr Yago. I muntlig form kunde jag inte ens utröna vad min kinesiska vän på bräcklig engelska bräkte fram. Lät mest som Jaaooogå, som ju faktiskt nog är ett försök till att säga George.
Mr Yago, det låter rätt fint tycker jag.
My name is Mr Yago. Mr George Yago.
onsdag, februari 07, 2007
En kämpe på barrikaden
Jag känner en kille i Sollentuna som heter Nils-Sture Sandberg. Ni som är i branschen vet att det är killen som drev SÖ-buss i Sollentuna fram till nyligen då han sålde företaget.
I mångt och mycket en märklig människa. Så enveten, snål (!), ibland dum, men på något sätt en fantastisk människa med en samlarmani utan nåde. Själv känner jag ingen annan som har så många fina bilar, så många halvruttna bilar, så många bussar, så många halvruttna bussar.
Det var han som lärde mig allt jag borde veta om branschen och om bussar när jag startade StockholmsBuss 1989 med första bussen som jag praktiskt nog köpte av honom. Jag tog hans kunskaper och gjorde sedan precis tvärtom, då gick det ganska bra…!
Kanske inte riktigt så, men utan N-S hade jag definitivt gjort något annat idag.
Så, det var själva ingressen, som jag tycker har ett allmänintresse för dig i bussbranschen. Jag läste nämligen idag ett reportage i en Sollentunablaska om just Nils-Sture och hans kamp mot myndigheterna angående några bussar som N-S köpte för 13 år sedan.
De importerade N-S själv till Sverige, han importerade nästan allt själv, men godkändes inte av Naturvårdsverket pga avgaserna.
N-S har sedan dess alldeles på egen hand under 13 år kämpat i olika instanser och överklagat allt som inte gått hans väg. Nu har regeringsrätten gett N-S rätt. Efter 13 år!
Problemet är nu att Tingsrätten ska besluta om N-S har rätt till skadestånd eller inte.
Med tanke på att hela processen hållit på i 13 år säger sig N-S vara tveksam om han själv får höra resultatet innan han själv går i graven.
Attans, vilken härligt envis kille Nils-Sture Sandberg är. Alltså när man själv inte är motpart till honom. Då är han rent för jä…g!
För mig representerar Nils-Sture den riktiga medborgaren som inte viker ner sig mot överheten utan kämpar för sin rätt. Precis som tjejen med restaurangen i Göteborg som valde att sälja krogen istället för att tvingas bli slav under facket.
Jag älskar tuffingar som följer sitt hjärta och inte tvekar att simma motströms. De är som en kinesisk drake, de kan inte flyga i medvind, det är först i motvind de lyfter.
I mångt och mycket en märklig människa. Så enveten, snål (!), ibland dum, men på något sätt en fantastisk människa med en samlarmani utan nåde. Själv känner jag ingen annan som har så många fina bilar, så många halvruttna bilar, så många bussar, så många halvruttna bussar.
Det var han som lärde mig allt jag borde veta om branschen och om bussar när jag startade StockholmsBuss 1989 med första bussen som jag praktiskt nog köpte av honom. Jag tog hans kunskaper och gjorde sedan precis tvärtom, då gick det ganska bra…!
Kanske inte riktigt så, men utan N-S hade jag definitivt gjort något annat idag.
Så, det var själva ingressen, som jag tycker har ett allmänintresse för dig i bussbranschen. Jag läste nämligen idag ett reportage i en Sollentunablaska om just Nils-Sture och hans kamp mot myndigheterna angående några bussar som N-S köpte för 13 år sedan.
De importerade N-S själv till Sverige, han importerade nästan allt själv, men godkändes inte av Naturvårdsverket pga avgaserna.
N-S har sedan dess alldeles på egen hand under 13 år kämpat i olika instanser och överklagat allt som inte gått hans väg. Nu har regeringsrätten gett N-S rätt. Efter 13 år!
Problemet är nu att Tingsrätten ska besluta om N-S har rätt till skadestånd eller inte.
Med tanke på att hela processen hållit på i 13 år säger sig N-S vara tveksam om han själv får höra resultatet innan han själv går i graven.
Attans, vilken härligt envis kille Nils-Sture Sandberg är. Alltså när man själv inte är motpart till honom. Då är han rent för jä…g!
För mig representerar Nils-Sture den riktiga medborgaren som inte viker ner sig mot överheten utan kämpar för sin rätt. Precis som tjejen med restaurangen i Göteborg som valde att sälja krogen istället för att tvingas bli slav under facket.
Jag älskar tuffingar som följer sitt hjärta och inte tvekar att simma motströms. De är som en kinesisk drake, de kan inte flyga i medvind, det är först i motvind de lyfter.
fredag, februari 02, 2007
Den fackliga trovärdigheten får sig ännu en gång en snyting
Du har väl följt den spännande kampen mellan de s.k. Plymothbröderna och facket? Du vet där facket satte ett företag i Småland i blockad för att de av religiösa skäl vägrade skriva på ett kollektivavtal.
Nu har de kommit överens. Facket skrävlar att de vunnit en stor seger, medan Plymothbröderna lite mer sansat säger att facket nu äntligen accepterar den lösning bröderna själva föreslog redan i november.
En gång för många år sedan hade vi en förare som ”söp skallen av sig” och mer eller mindre låste in sig under en veckas tid under en utlandskörning. Både kunden och vårt företag drabbades väldigt hårt och uppsägningen var solklar. Tyckte alla, även facket, vilket var en smula överraskande.
Det som däremot var överraskande var att det enda skäl som facket accepterade var en uppsägning pga arbetsbrist. Inte av personliga skäl, vilket var det korrekta skälet. Visserligen hade vi samma dag som förhandlingen annonser ute där vi sökte fler förare, men det hade ingen betydelse för facket.
Det var heller inga som helst problem att undanta denna förare från listan med återanställning med förtur, vilket är vanligt när det blir den typen av uppsägning.
Jag säger det en gång till, jag har ingenting emot fackligt arbete, det behövs som motvikt, men tyvärr är facket överlag ungefär som amerikanare brukar vara, snudd på igenkorkade av seg och illaluktande dubbelmoral.
Nu har de kommit överens. Facket skrävlar att de vunnit en stor seger, medan Plymothbröderna lite mer sansat säger att facket nu äntligen accepterar den lösning bröderna själva föreslog redan i november.
En gång för många år sedan hade vi en förare som ”söp skallen av sig” och mer eller mindre låste in sig under en veckas tid under en utlandskörning. Både kunden och vårt företag drabbades väldigt hårt och uppsägningen var solklar. Tyckte alla, även facket, vilket var en smula överraskande.
Det som däremot var överraskande var att det enda skäl som facket accepterade var en uppsägning pga arbetsbrist. Inte av personliga skäl, vilket var det korrekta skälet. Visserligen hade vi samma dag som förhandlingen annonser ute där vi sökte fler förare, men det hade ingen betydelse för facket.
Det var heller inga som helst problem att undanta denna förare från listan med återanställning med förtur, vilket är vanligt när det blir den typen av uppsägning.
Jag säger det en gång till, jag har ingenting emot fackligt arbete, det behövs som motvikt, men tyvärr är facket överlag ungefär som amerikanare brukar vara, snudd på igenkorkade av seg och illaluktande dubbelmoral.
torsdag, februari 01, 2007
Badrumsmassaker
Idag ringde min mamma mig och med gråten i halsen berättade hon att de hade borrat igenom taket i hennes badrum.
Jasså det är dags nu, tänkte jag lätt ångestladdad. Dags att leta långvård till mams. Åldern har nu tagit sitt tribut, Aliens genom badrumstaket, jojo det är själva spiken det, tänkte jag.
Om du hängt med i svängarna här på bloggen så vet du att morsan är en bit över 80.
Men tänk så fel jag hade. Mor är hur glad, vacker och pigg som helst. Likaså byggjobbarna ovanför mammas lägenhet. Om man undantar utseendet förstås. I sin iver att bila bort betong i badrummet ovanför så gick de så att säga lite för djupt.
Rätt många kilo bruk rasade ner i mammas badrum OCH i den öppna toppmatade tvättmaskinen. Inga problem, sa byggbasen, det här fixar jag lätt, varvid han hämtade en dammsugare och hade för avsikt att dammsuga ren tvättmaskinen.
Nu ska jag vara kort. Ett smärre meningsutbyte, för jag kom ju blixtsnabbt till mammas undsättning, om lämpligheten att försöka dammsuga rent en massakerad tvättmaskin kontra snabbt inköpa en ny, slutade lyckligt. Till mammas fördel.
Ibland är vardagen ohyggligt spännande, eller hur?
Jasså det är dags nu, tänkte jag lätt ångestladdad. Dags att leta långvård till mams. Åldern har nu tagit sitt tribut, Aliens genom badrumstaket, jojo det är själva spiken det, tänkte jag.
Om du hängt med i svängarna här på bloggen så vet du att morsan är en bit över 80.
Men tänk så fel jag hade. Mor är hur glad, vacker och pigg som helst. Likaså byggjobbarna ovanför mammas lägenhet. Om man undantar utseendet förstås. I sin iver att bila bort betong i badrummet ovanför så gick de så att säga lite för djupt.
Rätt många kilo bruk rasade ner i mammas badrum OCH i den öppna toppmatade tvättmaskinen. Inga problem, sa byggbasen, det här fixar jag lätt, varvid han hämtade en dammsugare och hade för avsikt att dammsuga ren tvättmaskinen.
Nu ska jag vara kort. Ett smärre meningsutbyte, för jag kom ju blixtsnabbt till mammas undsättning, om lämpligheten att försöka dammsuga rent en massakerad tvättmaskin kontra snabbt inköpa en ny, slutade lyckligt. Till mammas fördel.
Ibland är vardagen ohyggligt spännande, eller hur?
söndag, januari 28, 2007
Kultur är svårt
Ibland, eller kanske rent av aldrig, förstår jag mig inte på den del av kultur som kallas målande konst. Det där lät ju kanske lite pretentiöst, jag förstår väl inte kultur överhuvudtaget när allt kommer omkring.
Vad jag ville säga är att om man kikar lite på konst så märker man rätt kvickt att var och varannan målande konstnär liksom snöar in på samma motiv och samma teknik.
Samma grej målas från olika vinklar, i olika färger, ur olika perspektiv. Men likväl är det samma motiv. Man blir ju bara trött till slut och vill uppsöka närmsta caféinstitution ASAP, som vi säger lite förkortat internationellt.
Idag söndag var hustrun och jag på vernissage. Lars Lerin heter han som ställde ut. Mina fördomar bekräftades. Samma stil hela tiden även om motiven den här gången var lite olika men ändå inte. Dessutom var allt målat så man var tvungen att kisa för att se vad det föreställde.
Som en sann konstnär hade han även en avdelning med fotografier, och det är en avdelning där jag av olika skäl kände mig mer hemma. Skräp, säger jag. Vanliga j--- semesterbilder uppförstorade till A3. Taskiga färger, usla kompositioner. Konstnär, pyttsan.
Räknade lite snabbt ihop värdet på de tavlor som såldes och kom upp i en bit över en halv miljon.
Näe, nu ska jag snart öppna Görans Konsthall, en virtuell vernissage med äkta fotokonst av en viss Herr Göran. Kan en halvtaskig konstnär med psykiska problem dra in miljoninkomster på kludd så borde jag också kunna det.
Nu tror jag hustrun fyllt sin kvot med medföljande make på vernissager. Å andra sidan var kaffet med tillhörande chokladtårtebit i cafeterian en fullpoängare, så jag kanske följer med nästa gång i alla fall.
Vad jag ville säga är att om man kikar lite på konst så märker man rätt kvickt att var och varannan målande konstnär liksom snöar in på samma motiv och samma teknik.
Samma grej målas från olika vinklar, i olika färger, ur olika perspektiv. Men likväl är det samma motiv. Man blir ju bara trött till slut och vill uppsöka närmsta caféinstitution ASAP, som vi säger lite förkortat internationellt.
Idag söndag var hustrun och jag på vernissage. Lars Lerin heter han som ställde ut. Mina fördomar bekräftades. Samma stil hela tiden även om motiven den här gången var lite olika men ändå inte. Dessutom var allt målat så man var tvungen att kisa för att se vad det föreställde.
Som en sann konstnär hade han även en avdelning med fotografier, och det är en avdelning där jag av olika skäl kände mig mer hemma. Skräp, säger jag. Vanliga j--- semesterbilder uppförstorade till A3. Taskiga färger, usla kompositioner. Konstnär, pyttsan.
Räknade lite snabbt ihop värdet på de tavlor som såldes och kom upp i en bit över en halv miljon.
Näe, nu ska jag snart öppna Görans Konsthall, en virtuell vernissage med äkta fotokonst av en viss Herr Göran. Kan en halvtaskig konstnär med psykiska problem dra in miljoninkomster på kludd så borde jag också kunna det.
Nu tror jag hustrun fyllt sin kvot med medföljande make på vernissager. Å andra sidan var kaffet med tillhörande chokladtårtebit i cafeterian en fullpoängare, så jag kanske följer med nästa gång i alla fall.
fredag, januari 26, 2007
När elefanthorderna samlas skakar marken
Har nu samlat på mig ett antal rykten som nu börja bekräftas från flera av varandra oberoende håll. För att hålla mig inom djurbranschen så kan jag uttrycka saken som så att nu käkar elefanterna upp varandra.
Strömma Kanal, som tidigare i år förvärvade Interbus, blir nu ännu större när även Ekmanbuss nu hamnar i samma ägarsfär. Visserligen har Strömma redan tidigare haft vissa intressen i nämnda bolag, men nu tycks ägarskapet vara fulländat.
För oss andra i ”4 S-gruppen” - små, smärta, smidiga och smarta - är det glada nyheter. Elefanter är visserligen ruggigt starka, men smidiga kan man inte beskylla dem för.
Och det var morgonens nyheter från Stockholms Skvallercentral u.p.a.
Strömma Kanal, som tidigare i år förvärvade Interbus, blir nu ännu större när även Ekmanbuss nu hamnar i samma ägarsfär. Visserligen har Strömma redan tidigare haft vissa intressen i nämnda bolag, men nu tycks ägarskapet vara fulländat.
För oss andra i ”4 S-gruppen” - små, smärta, smidiga och smarta - är det glada nyheter. Elefanter är visserligen ruggigt starka, men smidiga kan man inte beskylla dem för.
Och det var morgonens nyheter från Stockholms Skvallercentral u.p.a.
torsdag, januari 25, 2007
Oj!
Mitt inlägg om löner under avtalsnivå engagerade tydligen en del. Kul. Hoppas det händer grejer nu. Som t.ex att ställa högre krav på BR. Anna Grönlund, jag tror du kommer få en hel del att sysselsätta dig med framöver. Tänk dig om vi medlemmar börjar ställa krav som ingen förbundsdirektör upplevt tidigare!
Men för säkerhets skull innan någon går i taket så måste jag ju erkänna. Alla har ju lik i garderoben. Visst, mitt företag kör också ibland till priser som några konkurrenter säkerligen kommenterar med ”-men vad i h-e håller han på med, det där går ju inte”.
Man kan köra för låga priser på olika sätt. Det ena är att låta förarna ta smällen och underbetala honom/henne. Sånt gillar inte jag.
Det andra är att man som företagare betalar löner som man bör, och medvetet kör för ett täckningsbidrag som i normala sammanhang inte räcker. I de lägena får man helt enkelt acceptera att ens gamla företagsekonomilärare snurrar i sin grav av olust. Eller kanske av glädje för att man gör en korrekt ekonomisk och marknadsmässig bedömning. Jag hoppas han snurrar pga det senare.
Men man kan bara göra det tillfälligtvis, under vissa perioder osv, och det förutsätter att man i andra perioder/sammanhang kör för mer normala tariffer. En ibland svår balansgång men det är vad som står längst ner på raden den 31/12 som räknas.
Igår var det kallt i Stockholm. –14 grader på morgonen. Dessutom var det onsdag=träningsdag. Kl 0630 ringde jag Sofia och tyckte att vi skulle ställa in löpträningen pga kylan. ”- Icke”, sa hon stenhårt, ”- du ska vara färdigklädd kl 0700, annars blir jag riktigt sur”.
Då införde jag ett nytt ordspråk: ”Bättre med en grinig chef än en grinig medarbetare”, så kl 0700 stod jag startklar med dubbla långkallingar, dubbla strumpor och dubbla tröjor och en varm mössa med StockholmsBuss tryckt på framsidan. All reklam är bra reklam. Även på en utmattad gubbe. Vi genomförde passet som planerat och det vete tusan om vi inte fick fler bokningar än vanligt den dagen.
Nu mår jag helbra, kort sagt som en prins. Därför tryckte vi under kafferasten i oss en överbliven ask julchoklad.
Men för säkerhets skull innan någon går i taket så måste jag ju erkänna. Alla har ju lik i garderoben. Visst, mitt företag kör också ibland till priser som några konkurrenter säkerligen kommenterar med ”-men vad i h-e håller han på med, det där går ju inte”.
Man kan köra för låga priser på olika sätt. Det ena är att låta förarna ta smällen och underbetala honom/henne. Sånt gillar inte jag.
Det andra är att man som företagare betalar löner som man bör, och medvetet kör för ett täckningsbidrag som i normala sammanhang inte räcker. I de lägena får man helt enkelt acceptera att ens gamla företagsekonomilärare snurrar i sin grav av olust. Eller kanske av glädje för att man gör en korrekt ekonomisk och marknadsmässig bedömning. Jag hoppas han snurrar pga det senare.
Men man kan bara göra det tillfälligtvis, under vissa perioder osv, och det förutsätter att man i andra perioder/sammanhang kör för mer normala tariffer. En ibland svår balansgång men det är vad som står längst ner på raden den 31/12 som räknas.
Igår var det kallt i Stockholm. –14 grader på morgonen. Dessutom var det onsdag=träningsdag. Kl 0630 ringde jag Sofia och tyckte att vi skulle ställa in löpträningen pga kylan. ”- Icke”, sa hon stenhårt, ”- du ska vara färdigklädd kl 0700, annars blir jag riktigt sur”.
Då införde jag ett nytt ordspråk: ”Bättre med en grinig chef än en grinig medarbetare”, så kl 0700 stod jag startklar med dubbla långkallingar, dubbla strumpor och dubbla tröjor och en varm mössa med StockholmsBuss tryckt på framsidan. All reklam är bra reklam. Även på en utmattad gubbe. Vi genomförde passet som planerat och det vete tusan om vi inte fick fler bokningar än vanligt den dagen.
Nu mår jag helbra, kort sagt som en prins. Därför tryckte vi under kafferasten i oss en överbliven ask julchoklad.
tisdag, januari 23, 2007
Svajig konkurrens eller Saker du inte visste om bussbranschen
Inte undra på att bussbranschen på sina håll uppfattas som rena cowboylekstugan. Ta det här med lönesättning. Det finns en arbetsgivarpart och en arbetstagarpart. Båda parter representeras av stora fackliga resp arbetsgivarorganisationer.
I min värld accepterar man som arbetsgivare den lönesättning som ovanstående parter kommer överens om, dvs det de kommer överens om kan nog betraktas som LÄGSTA RIMLIGA LÖN för utfört arbete.
Sedan kan man ju förstås betala bättre och be alla organisationer dra åt he… om man vill, det är ju upp till var och en. Men på något sätt, alla måste trots allt få en rimlig ersättning och personligen tycker jag det känns bra att det finns en nivå som man inte bör gå under. Klarar man inte de förutsättningarna som företagare och arbetsgivare så betyder det ju bara en sak, man har för lågt täckningsbidrag. Punkt slut.
Döm om min förvåning när det här i Stockholm finns åtminstone ett bussföretag, som hittills har betraktas som seriöst, till sina förare betalar ca 20 % LÄGRE lön än vad gällande kollektivavtal gäller. 20 %, inte undra på att vi andra har svårt att konkurrera om vissa jobb.
Jag ska inte nämna företagets namn, inte ännu, men visst kan man väl tycka att bussbolag som inte följer de avtal som träffas ska ut med huvudet före ur både Stockholms lokala bussbranschförening och Bussbranschens Riksförbund.
Rent allmänt ska man nog som arbetsgivare tycka om låga löner. Det gör jag också, men jag tycker likväl att man ska följa de spelregler som sätts upp.
Jag kan bara uppmana alla förare som accepterar lägre löner än vad avtalet anger: Byt arbetsgivare bums. Någon gång måste vi få ordning på den här branschen. Duktiga bussförare finns det alltid plats för hos seriösa arbetsgivare.
I min värld accepterar man som arbetsgivare den lönesättning som ovanstående parter kommer överens om, dvs det de kommer överens om kan nog betraktas som LÄGSTA RIMLIGA LÖN för utfört arbete.
Sedan kan man ju förstås betala bättre och be alla organisationer dra åt he… om man vill, det är ju upp till var och en. Men på något sätt, alla måste trots allt få en rimlig ersättning och personligen tycker jag det känns bra att det finns en nivå som man inte bör gå under. Klarar man inte de förutsättningarna som företagare och arbetsgivare så betyder det ju bara en sak, man har för lågt täckningsbidrag. Punkt slut.
Döm om min förvåning när det här i Stockholm finns åtminstone ett bussföretag, som hittills har betraktas som seriöst, till sina förare betalar ca 20 % LÄGRE lön än vad gällande kollektivavtal gäller. 20 %, inte undra på att vi andra har svårt att konkurrera om vissa jobb.
Jag ska inte nämna företagets namn, inte ännu, men visst kan man väl tycka att bussbolag som inte följer de avtal som träffas ska ut med huvudet före ur både Stockholms lokala bussbranschförening och Bussbranschens Riksförbund.
Rent allmänt ska man nog som arbetsgivare tycka om låga löner. Det gör jag också, men jag tycker likväl att man ska följa de spelregler som sätts upp.
Jag kan bara uppmana alla förare som accepterar lägre löner än vad avtalet anger: Byt arbetsgivare bums. Någon gång måste vi få ordning på den här branschen. Duktiga bussförare finns det alltid plats för hos seriösa arbetsgivare.
söndag, januari 21, 2007
Jag vill bli ordförande
Nu har jag skrivit två bloggar i rad om kvinnor. Eller kanske t.o.m tvåochenhalv. Tänk så det kan bli ibland. På förekommen anledning blir det en tredje också.
Jag vill bli ordförande i Caroline af Ugglas fan-club. Har tidigare sett henne i TV-programmet På Spåret. Då tyckte jag hon var så ruggigt jobbig så jag tvingade hustrun att byta kanal.
Nu var hon med i Så Ska Det Låta. Och jag satt som förhäxad framför TV:n och förbjöd hustrun att byta kanal.
Vilken röst, vilken sångteknik, vilken inlevelse, vilken energi. Whaou!
Dessutom har vi här en liten Lassievarning. Vet du inte vad det är föreslår jag att du tar reda på det, det tillhör numera allmänskunskap.
Min dotter, tillika arbetskamrat Sofia, har tagit sånglektioner av Caroline. Jodu, så är det. Dessutom har mitt företag kört gästerna till Carolines bröllop. Jodu, så ligger det till.
Om du har sett Caroline på TV så förstår du att hon inte alltid lever och uppför sig inom gängse ramar. Hon tyckte t.ex att en monetär betalning för vårt utförda uppdrag inte var något kul, så hon föreslog två tavlor målade av en halvkänd konstnärssläkting till henne i stället. Med vederbörliga äkthets- och värderingsintyg.
Självklart är dessa tavlor nogsamt bokförda i företaget. Jag kan säga att företaget där gjorde en mycket bra affär. Eller snarare kommer att göra, när tavlorna någon gång säljs. Den absolut lönsammaste bröllopskörning vi utfört. Men det är hemligt förstås!
Jag vill bli ordförande i Caroline af Ugglas fan-club. Har tidigare sett henne i TV-programmet På Spåret. Då tyckte jag hon var så ruggigt jobbig så jag tvingade hustrun att byta kanal.
Nu var hon med i Så Ska Det Låta. Och jag satt som förhäxad framför TV:n och förbjöd hustrun att byta kanal.
Vilken röst, vilken sångteknik, vilken inlevelse, vilken energi. Whaou!
Dessutom har vi här en liten Lassievarning. Vet du inte vad det är föreslår jag att du tar reda på det, det tillhör numera allmänskunskap.
Min dotter, tillika arbetskamrat Sofia, har tagit sånglektioner av Caroline. Jodu, så är det. Dessutom har mitt företag kört gästerna till Carolines bröllop. Jodu, så ligger det till.
Om du har sett Caroline på TV så förstår du att hon inte alltid lever och uppför sig inom gängse ramar. Hon tyckte t.ex att en monetär betalning för vårt utförda uppdrag inte var något kul, så hon föreslog två tavlor målade av en halvkänd konstnärssläkting till henne i stället. Med vederbörliga äkthets- och värderingsintyg.
Självklart är dessa tavlor nogsamt bokförda i företaget. Jag kan säga att företaget där gjorde en mycket bra affär. Eller snarare kommer att göra, när tavlorna någon gång säljs. Den absolut lönsammaste bröllopskörning vi utfört. Men det är hemligt förstås!
torsdag, januari 18, 2007
Stockholm har tuffa tanter
Vi har precis skickat ut SällskapsResors nya resekatalog och igår fick vi tillbaka ett exemplar från en 75-årig kund, en dam, som visserligen finns i vårt kundregister, men hon har aldrig åkt med oss.
Hon var sur. Över vad vet vi förstås inte, men hon var i alla fall tydlig. Hon hade helt sonika strukit över sitt namn och med stora spretiga bokstäver skrivit PISS OFF som meddelande till oss.
Detta nämner jag bara som jämförelse med det småländska kraftuttrycket JÄKLA HOCKEYBOCKEYLAG som jag berättade om häromdagen.
En annan tuffing är min mor. Hämtade henne idag på Arlanda efter en som vi kallar ”child-tour”. Först flög hon till syrran i London och efter några veckor där tog hon tåget till brorsan i Bryssel. Och så flyget hem idag. Morsan är 83 år.
Stockholm har hårda tanter och jag hoppas jag har ärvt morsans gener.
Hon var sur. Över vad vet vi förstås inte, men hon var i alla fall tydlig. Hon hade helt sonika strukit över sitt namn och med stora spretiga bokstäver skrivit PISS OFF som meddelande till oss.
Detta nämner jag bara som jämförelse med det småländska kraftuttrycket JÄKLA HOCKEYBOCKEYLAG som jag berättade om häromdagen.
En annan tuffing är min mor. Hämtade henne idag på Arlanda efter en som vi kallar ”child-tour”. Först flög hon till syrran i London och efter några veckor där tog hon tåget till brorsan i Bryssel. Och så flyget hem idag. Morsan är 83 år.
Stockholm har hårda tanter och jag hoppas jag har ärvt morsans gener.
onsdag, januari 17, 2007
Moderna tider
Kors i taket. Bussbranschen ska få en ny förbundsdirektör. En kvinna. Jag upprepar, en KVINNA! Halleluja, hur i all världen ska det gå? Vad vet väl kvinns om bussbranschen…!?
Äsch, skojade bara såklart, hade humorspaden uppe, såg du inte den?
Anna Grönlund, som nya förbundsdirektören heter, är inget mindre än ett lysande val. Jag känner inte Anna men eftersom hon tidigare jobbat i branschen så vet jag på ett ungefär vad hon kan prestera.
Jag tror hon kommer att lyfta upp vår tröga bransch till nya nivåer som vi ännu inte varit på.
En tjej som högsta hönset i en värld full av gubbar, det kommer att bli hur bra som helst. Äntligen lite nytänkande.
Om du läser det här Anna, grattis och lycka till!
Äsch, skojade bara såklart, hade humorspaden uppe, såg du inte den?
Anna Grönlund, som nya förbundsdirektören heter, är inget mindre än ett lysande val. Jag känner inte Anna men eftersom hon tidigare jobbat i branschen så vet jag på ett ungefär vad hon kan prestera.
Jag tror hon kommer att lyfta upp vår tröga bransch till nya nivåer som vi ännu inte varit på.
En tjej som högsta hönset i en värld full av gubbar, det kommer att bli hur bra som helst. Äntligen lite nytänkande.
Om du läser det här Anna, grattis och lycka till!
Den Stora Läppinvasionen
I går kväll blev det plötsligt glasklart. Jag tittade på premiäravsnittet av serien Shark i 3:an. Där framgick tydligt att den amerikanska kontinenten har drabbats av Den Stora Läppinvasionen.
Varenda kvinnlig skådis i programmet hade, förutom att de alla var fotomodellsnygga, förstorade överläppar. Med så många storläppade skådisar tappar hela serien i trovärdighet.
Det går ju inte att koncentrera sig på handlingen när fokus hela tiden ligger på att leta efter ännu fler storläppade kvinnor i handlingen. Vid första reklamavbrottet stängde jag av och läste en tidning istället.
Vete tusan vad som händer, men nu verkar det som om överläppen i storlek måste överglänsa det som sitter lite längre ner, ja du vet säkert vad jag menar. Vart är vi på väg?
I övrigt kan jag meddela att jag numer kan jämställas med försöksdjur. Sofia (min arbetskamrat tillika dotter), avser nämligen att köpa hund. Nu tränar hon på mig på samma sätt som en valp ska uppfostras. Först motion, sedan diciplin. Därefter lek.
Med det menar hon i tur och ordning:
- Jag ska vara färdigklädd och springklar varje onsdag morgon kl 0700. Det är diciplindelen.
- Jag ska springa 5 minuter, sedan rask promenad 5 min, därefter spring igen osv osv i 60 minuter. Det är motionsdelen.
- Efter detta program är jag tillåten att börja jobba. Det är leken.
Men jag lever fortfarande och jag är helt säker på att jag redan efter två veckor av denna kadaverdiciplin har förlängt mitt liv med minst en vecka, kanske mer.
Varenda kvinnlig skådis i programmet hade, förutom att de alla var fotomodellsnygga, förstorade överläppar. Med så många storläppade skådisar tappar hela serien i trovärdighet.
Det går ju inte att koncentrera sig på handlingen när fokus hela tiden ligger på att leta efter ännu fler storläppade kvinnor i handlingen. Vid första reklamavbrottet stängde jag av och läste en tidning istället.
Vete tusan vad som händer, men nu verkar det som om överläppen i storlek måste överglänsa det som sitter lite längre ner, ja du vet säkert vad jag menar. Vart är vi på väg?
I övrigt kan jag meddela att jag numer kan jämställas med försöksdjur. Sofia (min arbetskamrat tillika dotter), avser nämligen att köpa hund. Nu tränar hon på mig på samma sätt som en valp ska uppfostras. Först motion, sedan diciplin. Därefter lek.
Med det menar hon i tur och ordning:
- Jag ska vara färdigklädd och springklar varje onsdag morgon kl 0700. Det är diciplindelen.
- Jag ska springa 5 minuter, sedan rask promenad 5 min, därefter spring igen osv osv i 60 minuter. Det är motionsdelen.
- Efter detta program är jag tillåten att börja jobba. Det är leken.
Men jag lever fortfarande och jag är helt säker på att jag redan efter två veckor av denna kadaverdiciplin har förlängt mitt liv med minst en vecka, kanske mer.
onsdag, januari 10, 2007
VIKTig blogg
Vet inte om jag ska kalla dagens morgon för en action-morgon eller mardröms-morgon.
Klockan 7 i morse kom min dotter, (som jobbar på SällskapsResor) infarande i hemmet och sa att nu, precis nu skulle hon och jag ut och springa 5 km innan vi börjar jobba. Detta hänsynslösa intrång i mitt privatliv endast pga mitt avslöjande häromdagen om en tresiffrig vikt.
Men först en kort resumé över min vikt-iga historia. Den 1/1 2005 ingick vi ett familjevad, alla skulle minska sin egen vikt med 10 % fram till 30/6 2005. Jag lyckades dock efter svåra förhandlingar få igenom ett vad om blott 7 % för egen del, dvs jag skulle ner till 93 kg.
Den 30/6 stod vågen på 93,5 kg. Jag godkändes icke. I min familj är vi hårda men rättvisa. Jag var tvungen att betala 500:- till varje deltagare i vadet.
Hursomhelst, denna vikt höll jag ända fram till i julas då chokladintaget blev för stort. Då kände jag att katastrofen, hjärtstillestånd, infarkter, lungödem, vatten i knäna inte var långt borta. Mitt liv höll på att packas in i en fet oformlig massa.
Men jag hade förstås inte tänkt mig ut och springa kl 7 på morgnarna för att rätta till det. BUT I DID IT!!!
Fy attsingen så stolt och kraftfull jag känner mig nu. Tack Sofia. Nu kan vi öppna telefonslussen och låta kundernas bokningar strömma in.
Klockan 7 i morse kom min dotter, (som jobbar på SällskapsResor) infarande i hemmet och sa att nu, precis nu skulle hon och jag ut och springa 5 km innan vi börjar jobba. Detta hänsynslösa intrång i mitt privatliv endast pga mitt avslöjande häromdagen om en tresiffrig vikt.
Men först en kort resumé över min vikt-iga historia. Den 1/1 2005 ingick vi ett familjevad, alla skulle minska sin egen vikt med 10 % fram till 30/6 2005. Jag lyckades dock efter svåra förhandlingar få igenom ett vad om blott 7 % för egen del, dvs jag skulle ner till 93 kg.
Den 30/6 stod vågen på 93,5 kg. Jag godkändes icke. I min familj är vi hårda men rättvisa. Jag var tvungen att betala 500:- till varje deltagare i vadet.
Hursomhelst, denna vikt höll jag ända fram till i julas då chokladintaget blev för stort. Då kände jag att katastrofen, hjärtstillestånd, infarkter, lungödem, vatten i knäna inte var långt borta. Mitt liv höll på att packas in i en fet oformlig massa.
Men jag hade förstås inte tänkt mig ut och springa kl 7 på morgnarna för att rätta till det. BUT I DID IT!!!
Fy attsingen så stolt och kraftfull jag känner mig nu. Tack Sofia. Nu kan vi öppna telefonslussen och låta kundernas bokningar strömma in.
måndag, januari 08, 2007
Sverige är härligt
Jag gillar att bo i Sverige. Man blir på något sätt så omhändertagen. Om man inte blir sjuk alltså! Men i övrigt så blir man omhändertagen, omvårdad.
Nyss fick jag veta via TV:s nyheter att om jag vill ut och resa så ska jag undvika oseriösa resebyråer. Japp, det var budskapet. Undvik oseriösa resebyråer. Det hade jag som vanligt inte en aaaaaning om att jag borde.
Då kände jag att jag verkligen fick valuta för TV-licensen.
Från det ena till det andra så gillar jag smålänningar. De är överlag så timida och så ohyggligt snälla.I går kväll var jag nere i Växjö med Hammarby Hockey som hade för avsikt att vända ut och in på Växjö Lakers. För övrigt ett rätt fånigt namn på ett hockeylag!
Nu gick det ju tyvärr inte så bra. För en av Hammarbykillarna blev frustrationen för svår, han fick på slutet lite spel som man säger, och började puckla på en Växjölirare som hade varit lite dum under matchen. De viftarna med nävarna och började slita tröjorna av varandra sådär som grabbar gör när de blir förbannade.
Publiken vädrade blod och blev alltmer upphetsad och min bänkgranne, en fin och trevlig smålänning i sina bästa år, ville väl få utlopp för alla års inneboende ilska och frustration över missväxter och andra misslyckande så han skrek högt och ljudligt: ”- JÄKLA HOCKEYBOCKEYLAG”.
På hemresan funderade jag på vad killen egentligen skrek i sin ilska över att en elak Stockholmare försökte banka skiten ur en Växjögrabb. Tänk om man kunde få ur sig all ilska och frustration bara genom att skrika ”-JÄKLA HOCKEYBOCKEYLAG”.
Tänk så fridfull världen hade varit om alla diktatorer och krigsherrar hade skrikit så till varandra istället för att dumpa bomber i skallen på oskyldiga människor. ”JÄKLA HOCKEYBOCKEYLAG”.
Men det var ju det jag sa, smålänningar är snälla. De vet inte ens hur man utrycker ilska på ett övertygande sätt. De borde påverka världen mer än de gör.
Nyss fick jag veta via TV:s nyheter att om jag vill ut och resa så ska jag undvika oseriösa resebyråer. Japp, det var budskapet. Undvik oseriösa resebyråer. Det hade jag som vanligt inte en aaaaaning om att jag borde.
Då kände jag att jag verkligen fick valuta för TV-licensen.
Från det ena till det andra så gillar jag smålänningar. De är överlag så timida och så ohyggligt snälla.I går kväll var jag nere i Växjö med Hammarby Hockey som hade för avsikt att vända ut och in på Växjö Lakers. För övrigt ett rätt fånigt namn på ett hockeylag!
Nu gick det ju tyvärr inte så bra. För en av Hammarbykillarna blev frustrationen för svår, han fick på slutet lite spel som man säger, och började puckla på en Växjölirare som hade varit lite dum under matchen. De viftarna med nävarna och började slita tröjorna av varandra sådär som grabbar gör när de blir förbannade.
Publiken vädrade blod och blev alltmer upphetsad och min bänkgranne, en fin och trevlig smålänning i sina bästa år, ville väl få utlopp för alla års inneboende ilska och frustration över missväxter och andra misslyckande så han skrek högt och ljudligt: ”- JÄKLA HOCKEYBOCKEYLAG”.
På hemresan funderade jag på vad killen egentligen skrek i sin ilska över att en elak Stockholmare försökte banka skiten ur en Växjögrabb. Tänk om man kunde få ur sig all ilska och frustration bara genom att skrika ”-JÄKLA HOCKEYBOCKEYLAG”.
Tänk så fridfull världen hade varit om alla diktatorer och krigsherrar hade skrikit så till varandra istället för att dumpa bomber i skallen på oskyldiga människor. ”JÄKLA HOCKEYBOCKEYLAG”.
Men det var ju det jag sa, smålänningar är snälla. De vet inte ens hur man utrycker ilska på ett övertygande sätt. De borde påverka världen mer än de gör.
onsdag, januari 03, 2007
Äntligen bekräftad
Fick just följande mail från en läsare angående dagens inlägg:
”-Hej, är i Huskvarna och läste precis din blogg. Tresiffrigt!! Välkommen i klubben!
RIKTIGA KARLAR VÄGER ÖVER 100 KILO!”
Härligt, nu ska jag leta upp en av mamsens hembakade kakor som jag ska avnjuta till sena eftermiddagskaffet. Jag väntar med bantningsstarten till i morgon istället.
”-Hej, är i Huskvarna och läste precis din blogg. Tresiffrigt!! Välkommen i klubben!
RIKTIGA KARLAR VÄGER ÖVER 100 KILO!”
Härligt, nu ska jag leta upp en av mamsens hembakade kakor som jag ska avnjuta till sena eftermiddagskaffet. Jag väntar med bantningsstarten till i morgon istället.
&%¤#(=#&/¤%/¤
På ren svenska lyder rubriken: Jävlar i helvete.
Innan frukosten i morse klev jag upp på vågen. Displayen visade tresiffrigt. Det var inte roligt. Så nämner vi inget mer om den saken. Men ändå, jag skulle nog ändå delat ut chokladen till personalen.
Något annat man kan ge en liknande känsla som rubriken är historien i Göteborg där en krog vägrar skriva på ett kollektivavtal. Då tar facket tag i saken och sätter en halv stadsdel i blockad. Om facket kan man tycka mycket. Jag tycker som min rubrik.
Självklart ska det finnas ordning och reda, regler och förordningar, men det ska ändå finnas utrymme för personliga beslut och handlingar. Trots allt väljer ju just den här krogens personal att INTE vara med i facket och därför vägrar krogägaren att skriva på ett kollektivavtal. Alla gillar inte facket och deras metoder, det måste även facket acceptera.
Mitt företag har kollektivavtal sedan många år tillbaka, men eftersom jag inte har sådär väldans mycket över för facket så gick jag med i BuA och accepterade istället den vägen gällande kollektivavtal. Kändes på något sätt mycket smakligare att gå den vägen istället för att underteckna något direkt med facket.
Den personliga valfriheten är dock viktigast. Därför kan jag varken förstå eller acceptera denna tvångsrekrytering som facket sysslar med. Det är ingenting annat än en människorättslig skandal som pågår och har pågått i alla tider.
Ber att få dedicera ett citat från en sång av Bob Dylan till facket: The Times They Are A´changing.
Innan frukosten i morse klev jag upp på vågen. Displayen visade tresiffrigt. Det var inte roligt. Så nämner vi inget mer om den saken. Men ändå, jag skulle nog ändå delat ut chokladen till personalen.
Något annat man kan ge en liknande känsla som rubriken är historien i Göteborg där en krog vägrar skriva på ett kollektivavtal. Då tar facket tag i saken och sätter en halv stadsdel i blockad. Om facket kan man tycka mycket. Jag tycker som min rubrik.
Självklart ska det finnas ordning och reda, regler och förordningar, men det ska ändå finnas utrymme för personliga beslut och handlingar. Trots allt väljer ju just den här krogens personal att INTE vara med i facket och därför vägrar krogägaren att skriva på ett kollektivavtal. Alla gillar inte facket och deras metoder, det måste även facket acceptera.
Mitt företag har kollektivavtal sedan många år tillbaka, men eftersom jag inte har sådär väldans mycket över för facket så gick jag med i BuA och accepterade istället den vägen gällande kollektivavtal. Kändes på något sätt mycket smakligare att gå den vägen istället för att underteckna något direkt med facket.
Den personliga valfriheten är dock viktigast. Därför kan jag varken förstå eller acceptera denna tvångsrekrytering som facket sysslar med. Det är ingenting annat än en människorättslig skandal som pågår och har pågått i alla tider.
Ber att få dedicera ett citat från en sång av Bob Dylan till facket: The Times They Are A´changing.
tisdag, januari 02, 2007
Insidertips
Eftersom jag så att säga har direktkontakt med ambassadfolk i Bryssel som i sin tur har direktingång till EU-parlamentet, så kan jag här som första blogg i Skandinavien avslöja en riktigt het nyhet.
Enligt EU så har Sverige – jämfört med liknande länder – en väldigt låg produktivitet. Den måste omedelbart höjas anser EU. Därför – och här kommer bomben – ska dygnen i Sverige förlängas till 28 timmar.
Just nu håller en hel drös med folk på att anpassa vår nya tidräkning. Man pratar om en slags nationell flextid för att kunna anpassa oss till övriga länder. Hela projektet är nedtystat och synnerligen hemligt, så du måste lova att inte sprida den här informationen vidare.
Den nya tidräkningen inleds med en gigantisk ringsignal över hela Sverige , typ flyglarm som först testades för att se om någon medborgare ens brydde sig.
När jag hörde signalen så tog det ett tag innan jag förstod vad det var för oljud. Det var väckarklockan.
Tänk om det hade varit sant, då hade 2007 inte bara blivit en fest utan även en dans på rosor.
Enligt EU så har Sverige – jämfört med liknande länder – en väldigt låg produktivitet. Den måste omedelbart höjas anser EU. Därför – och här kommer bomben – ska dygnen i Sverige förlängas till 28 timmar.
Just nu håller en hel drös med folk på att anpassa vår nya tidräkning. Man pratar om en slags nationell flextid för att kunna anpassa oss till övriga länder. Hela projektet är nedtystat och synnerligen hemligt, så du måste lova att inte sprida den här informationen vidare.
Den nya tidräkningen inleds med en gigantisk ringsignal över hela Sverige , typ flyglarm som först testades för att se om någon medborgare ens brydde sig.
När jag hörde signalen så tog det ett tag innan jag förstod vad det var för oljud. Det var väckarklockan.
Tänk om det hade varit sant, då hade 2007 inte bara blivit en fest utan även en dans på rosor.
lördag, december 23, 2006
God Jul-rim
Till alla er som nu rattar en buss
Vill jag så gärna skänka en puss
Missuppfatta nu inte denna kärliga hälsning
Jag är inte som Ulo Maasing, ute efter frälsning
Att infiltrera gay-rörelsen är inte min grej
För jag är lyckligt gift med en underbar tjej
På StockholmsBuss arbetas det ofta flitigt
Även om det ibland känns tungt och slitigt
Guider, chaufförer och kontorspersonal
ger oss helnöjda kunder i tusental
Till just er jag skänker ett extra tack
Utan er insats vi vore inte ett smack
Nu väntar skinka, tomte och tindrande barnbarn
Vad mer kan man begära såhär i storstan
Förra stycket blev nödrim under tvång
ty jag envisas med att göra versen för lång
Igår vi traditionsenligt klädde vår gran
Nu står den och glittrar som bara fan
Granen ser ut att vara av plast
I toppen som vanligt Mördartomten är fast
Här är allt är som vanligt med jul-panik
Nästa år kanske maten kan köpas från fik
Fast egna familjeskinkan är såklart oslagbar
Så också godiset, gjort av barn och Far
Till alla i branschen jag vill säga God jul
Och hoppas att julen skänker er nåt kul
Att arbetet ni kan glömma för en stund
Och äntligen låta er fångas av John Blund
God jul även till alla kunder, vänner och läsare
Det är tur att man kan blogga, för min hals blir allt hesare
Vill jag så gärna skänka en puss
Missuppfatta nu inte denna kärliga hälsning
Jag är inte som Ulo Maasing, ute efter frälsning
Att infiltrera gay-rörelsen är inte min grej
För jag är lyckligt gift med en underbar tjej
På StockholmsBuss arbetas det ofta flitigt
Även om det ibland känns tungt och slitigt
Guider, chaufförer och kontorspersonal
ger oss helnöjda kunder i tusental
Till just er jag skänker ett extra tack
Utan er insats vi vore inte ett smack
Nu väntar skinka, tomte och tindrande barnbarn
Vad mer kan man begära såhär i storstan
Förra stycket blev nödrim under tvång
ty jag envisas med att göra versen för lång
Igår vi traditionsenligt klädde vår gran
Nu står den och glittrar som bara fan
Granen ser ut att vara av plast
I toppen som vanligt Mördartomten är fast
Här är allt är som vanligt med jul-panik
Nästa år kanske maten kan köpas från fik
Fast egna familjeskinkan är såklart oslagbar
Så också godiset, gjort av barn och Far
Till alla i branschen jag vill säga God jul
Och hoppas att julen skänker er nåt kul
Att arbetet ni kan glömma för en stund
Och äntligen låta er fångas av John Blund
God jul även till alla kunder, vänner och läsare
Det är tur att man kan blogga, för min hals blir allt hesare
fredag, december 22, 2006
Undrens tid är ännu inte förbi
Idag fick jag ett mail från Stockholms lokala bussbranschförening. Där har man nu beslutat att skicka ut styrelseprotokoll till samtliga medlemmar för att vi ska få veta vad styrelsen gör. Perfekt, det är vi många som undrat över.
Kära branschkollegor, är inte detta helt fantastiskt - ett slags genombrott - och vi har inte hunnit längre än till 2006 och redan under det här årtiondet får vi vanliga, men betalande medlemmar, delaktighet i styrelsearbetet.
För inte kan väl mitt lilla försynta och anonyma förslag till uppror häromdagen ha något med saken att göra?! Näe, tänkte väl det.
Kära branschkollegor, är inte detta helt fantastiskt - ett slags genombrott - och vi har inte hunnit längre än till 2006 och redan under det här årtiondet får vi vanliga, men betalande medlemmar, delaktighet i styrelsearbetet.
För inte kan väl mitt lilla försynta och anonyma förslag till uppror häromdagen ha något med saken att göra?! Näe, tänkte väl det.
torsdag, december 21, 2006
Äntligen
Årets längsta natt. Eller som en TV-reporter uttryckte saken i ett reportage om händelsen: ”- .. och i natt har vi alltså årets längsta dag”.
Radiopratare o chefredaktör
Någon gång i mitten av sjuttiotalet var Ulo Maasing radioryttare i Radio Stockholm. En kanonkanal som jag lyssnade på varje dag och Ulo tillhörde mina favoriter. Idag är Ulo chefredaktör för en branschtidning som heter Resor & Trafik där han bl.a skriver ledare.
Oftast väldigt bra och initierade. Jag läser de alltid och utfaller nästan lika ofta i ett medhållande hummande. I senaste numret gick han dock vilse i pannkakan. Men det gjorde ingenting för inlägget var i alla fall skrattframkallande och ett gott skratt förlänger som bekant livet. Tack Ulo.
Ulo tycks på fullt allvar tro att om man gör en s.k. Wallraffare inom gayrörelsen så är det bara att hämta hem hur mycket guldpengar som helst, för människor med den typen av sexuell läggning spenderar otroligt mycket pengar på bl.a resor.
Men som sagt, man måste in i själva gayrörelsen, annars är det omöjligt låter Ulo oss veta med självsäker stämma. Eller penna. Jo, det är sant, han skrev så.
Ett annat tips, från mig den här gången, är att den som hakar på rymdtrenden, som just nu råder, kan tjäna multum på att ordna resor till månen. Problemet är att man måste ha lite insidekontakt med Nasa, men bortsett från den detaljen är det en kanonidé.
Vaddå, om någon seriöst laddar på Ulos idé att ”Wallraffa” inom gayrörelsen kan man väl lika gärna ”raffa” lite hos Nasa. Ungefär samma odds skulle jag tro.
Oftast väldigt bra och initierade. Jag läser de alltid och utfaller nästan lika ofta i ett medhållande hummande. I senaste numret gick han dock vilse i pannkakan. Men det gjorde ingenting för inlägget var i alla fall skrattframkallande och ett gott skratt förlänger som bekant livet. Tack Ulo.
Ulo tycks på fullt allvar tro att om man gör en s.k. Wallraffare inom gayrörelsen så är det bara att hämta hem hur mycket guldpengar som helst, för människor med den typen av sexuell läggning spenderar otroligt mycket pengar på bl.a resor.
Men som sagt, man måste in i själva gayrörelsen, annars är det omöjligt låter Ulo oss veta med självsäker stämma. Eller penna. Jo, det är sant, han skrev så.
Ett annat tips, från mig den här gången, är att den som hakar på rymdtrenden, som just nu råder, kan tjäna multum på att ordna resor till månen. Problemet är att man måste ha lite insidekontakt med Nasa, men bortsett från den detaljen är det en kanonidé.
Vaddå, om någon seriöst laddar på Ulos idé att ”Wallraffa” inom gayrörelsen kan man väl lika gärna ”raffa” lite hos Nasa. Ungefär samma odds skulle jag tro.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)