Kommer du ihåg mina onsdagsträningspass med min dotter? Idag fick jag inte följa med. Hon säger att jag är för långsam och kan inte hänga med i hennes tempo.
Dock har hon ändå beslutat att framöver ägna någon morgontimma varje vecka med att tvinga ut mig på en timmes löpning. Bara för att hon vill att jag ska leva lite längre. Jag blir rörd till tårar.
Det smärtsamma i det här är att nu känns det inte längre som positiv och kul friskvård utan som livsuppehållande äldrevård. Bara den tanken gör mig sju år äldre i onödan.
De som har barn VAB:ar, jag tror jag ska VAMS:a mig. Det betyder Vård Av Mig Själv.
onsdag, mars 28, 2007
lördag, mars 24, 2007
Drottningen och jag
Drottningen och jag besökte TUR-mässan i Göteborg i torsdags. Då menar jag inte BR:s Anna Grönlund utan den riktiga. Silvia alltså. Vi möttes i en cafeteria, jag sa hej, men hon bara glodde tomt framför sig. Ville väl inte avslöja vårt förhållande offentligt kan jag tänka. Tror jag det, med hela det sällskapet svansandes runt benen och livvakterna några meter bakom.
Det kanske var därför hon såg så sur och tjurig ut.Nu är jag kanske lite petig, men om hon inte ens hälsade så är inte är jag den som är den. Hon såg ut som om hon stigit direkt ut från Madame Tussauds vaxkabinett. Ett stelt övermakupat blekt ansikte med ett påklistrat leende och en tom blick. Sånt ser man tydligt på 1 meters håll. Våra blickar möttes under en kort sekund. Så nära var vi varandra när våra vägar skiljdes åt för alltid. Hon sa inte ens hej.
Jag bestämde då på en gång att jag dumpar henne från min Top Five-lista över vackra kvinnor. Hon var klart mycket snyggare 1974. Dessutom är min egen hustru mycket vackrare. Både 1974 och 2007.
Bilden visar tillfället då hon just vänt mig ryggen. Det är hon i vitt. Drottningen alltså, inte min fru. Som du ser så är jag inte särskilt ledsen för det. Det är minsann inte var dag man dumpar en Drottning.
I övrigt var det en jobbig mässa, vandrade omkring flera timmar med dottern som nätverkade väldigt flitigt, duktigt och effektivt bland alla turistråd och utställningsmontrar med intressanta resmål för vår resebyrå SällskapsResor.
Som belöning hade jag tänkt att vi skulle rulla lite hatt på kvällen tillsammans med de trevliga smålänningarna från EvoBus i Vetlanda. Men då lärde jag mig en sak, ta aldrig med en dotter som är totalt ointresserad av bussar till en dylik tillställning.
Hon ville redan vid åttatiden på kvällen åka till hotellet och kolla Bollibompa eller nåt, istället för att följa med pappsen och massa bussfolk på middag. Så vi åkte till hotellet och åt pyttipanna och drack varsin öl och snackade företagsstrategi inför framtiden istället. Hon har rätt bra ideér ”dotra mi”.
Som vanligt var mässan annars mest ett kul tillfälle att säga hej till många kollegor. Lite bonuskul att så mångar verkar läsa min blogg om livets djupa och svåra saker i både privatliv och jobb. Fick många kommentarer om denna lilla enkla och anspråkslösa tankarnas samlingsplats.
På fredags morgon åkte vi hem för att vända fyra ton papper som lagts på mitt skrivbord. Den grå vardagen visade åter sitt rätta ansikte.
Det kanske var därför hon såg så sur och tjurig ut.Nu är jag kanske lite petig, men om hon inte ens hälsade så är inte är jag den som är den. Hon såg ut som om hon stigit direkt ut från Madame Tussauds vaxkabinett. Ett stelt övermakupat blekt ansikte med ett påklistrat leende och en tom blick. Sånt ser man tydligt på 1 meters håll. Våra blickar möttes under en kort sekund. Så nära var vi varandra när våra vägar skiljdes åt för alltid. Hon sa inte ens hej.
Jag bestämde då på en gång att jag dumpar henne från min Top Five-lista över vackra kvinnor. Hon var klart mycket snyggare 1974. Dessutom är min egen hustru mycket vackrare. Både 1974 och 2007.
Bilden visar tillfället då hon just vänt mig ryggen. Det är hon i vitt. Drottningen alltså, inte min fru. Som du ser så är jag inte särskilt ledsen för det. Det är minsann inte var dag man dumpar en Drottning.
I övrigt var det en jobbig mässa, vandrade omkring flera timmar med dottern som nätverkade väldigt flitigt, duktigt och effektivt bland alla turistråd och utställningsmontrar med intressanta resmål för vår resebyrå SällskapsResor.
Som belöning hade jag tänkt att vi skulle rulla lite hatt på kvällen tillsammans med de trevliga smålänningarna från EvoBus i Vetlanda. Men då lärde jag mig en sak, ta aldrig med en dotter som är totalt ointresserad av bussar till en dylik tillställning.
Hon ville redan vid åttatiden på kvällen åka till hotellet och kolla Bollibompa eller nåt, istället för att följa med pappsen och massa bussfolk på middag. Så vi åkte till hotellet och åt pyttipanna och drack varsin öl och snackade företagsstrategi inför framtiden istället. Hon har rätt bra ideér ”dotra mi”.
Som vanligt var mässan annars mest ett kul tillfälle att säga hej till många kollegor. Lite bonuskul att så mångar verkar läsa min blogg om livets djupa och svåra saker i både privatliv och jobb. Fick många kommentarer om denna lilla enkla och anspråkslösa tankarnas samlingsplats.
På fredags morgon åkte vi hem för att vända fyra ton papper som lagts på mitt skrivbord. Den grå vardagen visade åter sitt rätta ansikte.
tisdag, mars 20, 2007
Bussbranschen har fått en Lill-Nappe
Läste med skräckblandad förtjusning senaste utgåvan av tidskriften Resor & Trafik, som är en ren branschtidning. Där finns en artikel om VD:n för Strömma, dvs de som nu köpt upp två av Stockholms större bussbolag. Han fick i intervjun fritt berätta om avsikten med uppköpen av dessa två bussbolag.
Det var stundtals löjeväckande och ibland rent patetiskt att läsa vad denne VD hävde ur sig. Du behöver inte läsa själv, för det mesta han sa var ingenting mer och ingenting mindre än ”mumbo jumbo”, dvs han ordbajsade rikligt med många både långa och svåra ordfraser. Det kanske imponerar på hans underhuggare.
Man kan fråga sig om killen ens är från samma planet som vi andra. Bl.a ser han nu som sin uppgift att påverka hela bussindustrin att utveckla bussar mot mer ”spännande farkoster”. Tomas DiLeva har äntligen fått en själsfrände. Nu är de två som svävar fritt i rymden.
Dessutom tar han för givet att han bara genom förvärvet kommer att utveckla folks vilja att åka mer buss. Hör här bara: ”-Vi räknar med att skapa en renessans för bussåkandet i Stockholm och Göteborg”. Ja herregud, säg det som denne man inte tror sig komma att påverka framöver.
Föresten lät han meddela att alla andra mindre bussbolag än de som nu finns i hans rike, inte kommer att klara sig så bra framöver. Så fortsatte han att raljera lite stöddigt om det omöjliga att driva riktigt små bussbolag i en storstad. I alla fall om man inte har ett riktigt kontor (!).
I övriga affärslivet pratar man idag om outsourcing. Undrar om inte denna till synes märklige man missat det ordet när han lärde sig affärsvärldens alla svåra ord på en gång. Fast nu ska jag väl säga att det är möjligt att killen är supertrevlig i verkligheten, men att journalisten vrängt ut och in på sig själv när han skrev artikeln. Så kan det ju vara, men det var inte så jag tolkade artikeln.
Äga, äga, äga var i alla fall grundstommen i hans argumenterande. Att äga allt är viktigast. Makt, makt, makt läste jag mellan raderna. Någonstans i slutet av artikeln fick jag känslan av för stort ego med för mycket pengar på fickan. Å andra sidan kan de ju komma till användning eftersom det ena bussbolaget, enligt uppgifter jag fått, har den klart högsta bussmedelåldern i hela Stockholm.
Napoleon, Napoleon, Napoleon, tänkte jag sedan för mig själv. Waterloo, Waterloo, Waterloo, var nästa tanke som flimrade förbi. Det var ju vid Waterloo som Napoleons välde tog slut. Självpåtagna världsomvändare faller alltid tungt på slutet.
Du vet väl vad som fick Napoleon på fall?! Jo, han blev lite ”pömsig” och red tillbaka någon kilometer bakom stridslinjen för att vila. Under tiden skickade han fram en pajas, typ vice verkställande, för att leda striden. Det funkade ju inte såklart och efter bara några timmar var slaget över medan Napoleon tog sin lunchvila.
Tro mig, inom några år blir kulturkrocken för stor inom Strömmas bussrike. Om tre år, när karantänanställningen är över för vice VD, kommer han att starta på nytt och göra allt han kan för att putta Lill-Nappe tillbaka i Stockholms Ström igen.
Nåt mer du vill veta om framtiden?
Det var stundtals löjeväckande och ibland rent patetiskt att läsa vad denne VD hävde ur sig. Du behöver inte läsa själv, för det mesta han sa var ingenting mer och ingenting mindre än ”mumbo jumbo”, dvs han ordbajsade rikligt med många både långa och svåra ordfraser. Det kanske imponerar på hans underhuggare.
Man kan fråga sig om killen ens är från samma planet som vi andra. Bl.a ser han nu som sin uppgift att påverka hela bussindustrin att utveckla bussar mot mer ”spännande farkoster”. Tomas DiLeva har äntligen fått en själsfrände. Nu är de två som svävar fritt i rymden.
Dessutom tar han för givet att han bara genom förvärvet kommer att utveckla folks vilja att åka mer buss. Hör här bara: ”-Vi räknar med att skapa en renessans för bussåkandet i Stockholm och Göteborg”. Ja herregud, säg det som denne man inte tror sig komma att påverka framöver.
Föresten lät han meddela att alla andra mindre bussbolag än de som nu finns i hans rike, inte kommer att klara sig så bra framöver. Så fortsatte han att raljera lite stöddigt om det omöjliga att driva riktigt små bussbolag i en storstad. I alla fall om man inte har ett riktigt kontor (!).
I övriga affärslivet pratar man idag om outsourcing. Undrar om inte denna till synes märklige man missat det ordet när han lärde sig affärsvärldens alla svåra ord på en gång. Fast nu ska jag väl säga att det är möjligt att killen är supertrevlig i verkligheten, men att journalisten vrängt ut och in på sig själv när han skrev artikeln. Så kan det ju vara, men det var inte så jag tolkade artikeln.
Äga, äga, äga var i alla fall grundstommen i hans argumenterande. Att äga allt är viktigast. Makt, makt, makt läste jag mellan raderna. Någonstans i slutet av artikeln fick jag känslan av för stort ego med för mycket pengar på fickan. Å andra sidan kan de ju komma till användning eftersom det ena bussbolaget, enligt uppgifter jag fått, har den klart högsta bussmedelåldern i hela Stockholm.
Napoleon, Napoleon, Napoleon, tänkte jag sedan för mig själv. Waterloo, Waterloo, Waterloo, var nästa tanke som flimrade förbi. Det var ju vid Waterloo som Napoleons välde tog slut. Självpåtagna världsomvändare faller alltid tungt på slutet.
Du vet väl vad som fick Napoleon på fall?! Jo, han blev lite ”pömsig” och red tillbaka någon kilometer bakom stridslinjen för att vila. Under tiden skickade han fram en pajas, typ vice verkställande, för att leda striden. Det funkade ju inte såklart och efter bara några timmar var slaget över medan Napoleon tog sin lunchvila.
Tro mig, inom några år blir kulturkrocken för stor inom Strömmas bussrike. Om tre år, när karantänanställningen är över för vice VD, kommer han att starta på nytt och göra allt han kan för att putta Lill-Nappe tillbaka i Stockholms Ström igen.
Nåt mer du vill veta om framtiden?
fredag, mars 16, 2007
Djävulen bär Dressman
Tittade på en DVD häromkvällen tillsammans med hustrun. En riktig myskväll med middagen serverad framför TV:n.
Lammfärskorv med nån slags konstnärlig (!) potatis och brynta squashskivor med smält getost ovanpå. Ett glas smarrigt rött vin därtill och som efterrätt god (och dyr) choklad. Kan det bli bättre?
Nix, det kunde det inte. Bara tvärtom. Filmen var ”Djävulen bär Prada”. En helt igenom usel film. Den visade bara en högst normal ledarstil för en chef. I övrigt hade filmen absolut ingenting att berätta. Nån blev visst dessutom Oscarsnominerad, don´t know why.
När jag berättade vid morgonfikat på kontoret - att jag sett filmen alltså - tyckte de att ”Djävulen bär Dressman” passar bättre in på vårt kontor. Jag fattade ingenting, gör du?
Lammfärskorv med nån slags konstnärlig (!) potatis och brynta squashskivor med smält getost ovanpå. Ett glas smarrigt rött vin därtill och som efterrätt god (och dyr) choklad. Kan det bli bättre?
Nix, det kunde det inte. Bara tvärtom. Filmen var ”Djävulen bär Prada”. En helt igenom usel film. Den visade bara en högst normal ledarstil för en chef. I övrigt hade filmen absolut ingenting att berätta. Nån blev visst dessutom Oscarsnominerad, don´t know why.
När jag berättade vid morgonfikat på kontoret - att jag sett filmen alltså - tyckte de att ”Djävulen bär Dressman” passar bättre in på vårt kontor. Jag fattade ingenting, gör du?
torsdag, mars 15, 2007
Sensationella avslöjanden
Idag klippte jag definitivt kopplingen till 1/12 2006. Det var en smärtans dag. Jag hjälpte min dotter att flytta och eftersom det var minst den 380:e gången eller så, så var humöret inte riktigt på topp.
Min uppgift var att köra flyttbilen och att bära möbler. Det första jag gör, när jag bara lätt irriterad sliter upp bakdörren, är att få vänstra tummen i kläm med resultatet blånagel längst in vid nagelbandet. Efter det bar jag bara blommor i ren protest.
Idag klippte jag alltså bort den sista lilla blåa biten. Det tog således 104 dagar för Göran Demnerts vänstra tumnagel att helt bytas ut. Detta tycker jag att du ska notera som jämförelse med att det tar ca 5 nagelbyten innan en svensk får en spansk legitimation. Faktiskt värt att tänka på.
Och så det alla väntar på. Avslöjandet om vilket håll bussen kör åt. Du vet det jag frågade om för några veckor sedan och som en hel hoper dagisbarn svarade på direkt och utan att tveka. Men det gjorde inte du heller va? Egentligen.
Svaret är att bussen kör åt vänster. Varför då, fick barnen också svara på. ”-För att det syns inga dörrar såklart”, ropade de i kör.
Ni som inte skrek ut svaret inom de första 10 sekunderna går nu och tar en fika och begrundar varför solen alltid lyser på de goda.
Min anledning för en fika med tillhörande kaloribomb är att fira ännu ett hyggligt stort kundavtal vi gjort idag. Det rullar på, som man säger.
Min uppgift var att köra flyttbilen och att bära möbler. Det första jag gör, när jag bara lätt irriterad sliter upp bakdörren, är att få vänstra tummen i kläm med resultatet blånagel längst in vid nagelbandet. Efter det bar jag bara blommor i ren protest.
Idag klippte jag alltså bort den sista lilla blåa biten. Det tog således 104 dagar för Göran Demnerts vänstra tumnagel att helt bytas ut. Detta tycker jag att du ska notera som jämförelse med att det tar ca 5 nagelbyten innan en svensk får en spansk legitimation. Faktiskt värt att tänka på.
Och så det alla väntar på. Avslöjandet om vilket håll bussen kör åt. Du vet det jag frågade om för några veckor sedan och som en hel hoper dagisbarn svarade på direkt och utan att tveka. Men det gjorde inte du heller va? Egentligen.
Svaret är att bussen kör åt vänster. Varför då, fick barnen också svara på. ”-För att det syns inga dörrar såklart”, ropade de i kör.
Ni som inte skrek ut svaret inom de första 10 sekunderna går nu och tar en fika och begrundar varför solen alltid lyser på de goda.
Min anledning för en fika med tillhörande kaloribomb är att fira ännu ett hyggligt stort kundavtal vi gjort idag. Det rullar på, som man säger.
måndag, mars 12, 2007
Dubbelmoral ett och två och kanske tre
Fick i min hand idag en spännade och vacker resebroschyr från bussbolaget som nu ingår i ett annat bussbolag. På sidan två ser man en glad och lycklig familjefar tillika företagschef ätandes en lunch med familjen.
En riktig myspysbild kan man tycka om det inte vore för att Företagschefen ifråga är utrustad i komplett företagsuniform inklusive namnbricka.
Nu vet man förstås inte om han är i chaufförstjänst eller reseledartjänst eller om han helt enkelt är klädd så även privat, men det lutar ändå åt att han är mitt i en tjänsteutövning. Det känns lite udda att äta en privat familjelunch iklädd full uniform.
På bilden höjer han glatt glaset mot kameran. Men vad finns i glaset? Innehållet är rött men på bordet står en flaska vatten. Innehållet kan ju förstås vara en klunk missfärgad Cola Light som också står på bordet. Har föresten möjligen någon numret till CSI i New York? De kan säkert reda ut det här.
Med tanke på vad som hände i Stockholm en morgon på sportlovet så ter sig bilden en smula underlig. Eller förvånande. Eller olustig. Eller rent av olämplig om man vill vara moralens väktare.
Strunt samma, nu fick i alla fall dubbelmoralen ett tydligt ansikte. Dessutom får ju hans personal en klar indikation på vad som är okey som lunchdryck, dvs missfärgad Cola Light.
Om du inte hänger med i det här inlägget så kan det bero på att du inte känner till bussbranschen i Stockholm tillräckligt mycket. Jag funderar på att starta en studiecirkel i ämnet.
Dubbelmoral två står BR för. De har nu gjort halva min föreslagna ”pudel” och skickat en inbjudan till journalisten Staffan Sävenfjord på Tidningen Bussbranschen. Han är nu plötsligt väldigt välkommen till evenemanget. Men de glömde ursäkten.
Näe, nu måste jag sluta för jag har att ta ställning till ett jobberbjudande från blaskan Hänt i Veckan som ska starta en ”filialtidning” som ska heta ”Hänt i Bussbranschen”. De tycker att bussbranschens egna tidningar är alldeles för mesiga.
Länge leve dubbelmoralen och skål tamejfan!
En riktig myspysbild kan man tycka om det inte vore för att Företagschefen ifråga är utrustad i komplett företagsuniform inklusive namnbricka.
Nu vet man förstås inte om han är i chaufförstjänst eller reseledartjänst eller om han helt enkelt är klädd så även privat, men det lutar ändå åt att han är mitt i en tjänsteutövning. Det känns lite udda att äta en privat familjelunch iklädd full uniform.
På bilden höjer han glatt glaset mot kameran. Men vad finns i glaset? Innehållet är rött men på bordet står en flaska vatten. Innehållet kan ju förstås vara en klunk missfärgad Cola Light som också står på bordet. Har föresten möjligen någon numret till CSI i New York? De kan säkert reda ut det här.
Med tanke på vad som hände i Stockholm en morgon på sportlovet så ter sig bilden en smula underlig. Eller förvånande. Eller olustig. Eller rent av olämplig om man vill vara moralens väktare.
Strunt samma, nu fick i alla fall dubbelmoralen ett tydligt ansikte. Dessutom får ju hans personal en klar indikation på vad som är okey som lunchdryck, dvs missfärgad Cola Light.
Om du inte hänger med i det här inlägget så kan det bero på att du inte känner till bussbranschen i Stockholm tillräckligt mycket. Jag funderar på att starta en studiecirkel i ämnet.
Dubbelmoral två står BR för. De har nu gjort halva min föreslagna ”pudel” och skickat en inbjudan till journalisten Staffan Sävenfjord på Tidningen Bussbranschen. Han är nu plötsligt väldigt välkommen till evenemanget. Men de glömde ursäkten.
Näe, nu måste jag sluta för jag har att ta ställning till ett jobberbjudande från blaskan Hänt i Veckan som ska starta en ”filialtidning” som ska heta ”Hänt i Bussbranschen”. De tycker att bussbranschens egna tidningar är alldeles för mesiga.
Länge leve dubbelmoralen och skål tamejfan!
Helgsammanfattning
TV
Inte mycket jag tittat på den här helgen, men schlagerfestivalen får man ju inte missa. Här kommer en kort beskrivning för dig som inte såg den:
Låt 1: Jag missade den
Låt 2-8: gäsp
Låt 9: Sarah Dawn Finer. Tror det är dags att initiera ytterligare en fanclub.
Låt 10: The Ark. Okey då, om vi ändå måste skicka något bidrag.
Kvällens bästa var mammas smörgåstårta.
TV och bussar
Varje gång det sänds något underhållningsprogram i TV med publik så ramlar det in förfrågningar från produktionsbolaget om s.k. publikbussar till inspelningarna.
Vad jag inte förstår är hur en del bussbolag i huvudstaden blir alldeles till sig i trasorna och är beredda att köra för nästan noll och ingenting. Varför? Bussbolagets namn står ju inte ens i tablån som rinner undan lika fort som ett vattenfall i slutet av programmet!
Jag tror inte det handlar om pengar, jag tror egot är viktigast. Att kunna berätta för vänner och kollegor "-äh du vet, vi kör ju publiken till den här populära serien, Jag är dummare än Du". Dom ville jobba med ett bra bussbolag." Oftast med tillägget "-De betalar faktiskt riktigt bra".
Om du hör den där sista repliken kan du vara säker på att bussbolaget alldeles på egen hand gett ett riktigt äkta skitpris som inget annat bussbolag är i närheten av.
För övrigt är jag på dåligt humör idag!
Inte mycket jag tittat på den här helgen, men schlagerfestivalen får man ju inte missa. Här kommer en kort beskrivning för dig som inte såg den:
Låt 1: Jag missade den
Låt 2-8: gäsp
Låt 9: Sarah Dawn Finer. Tror det är dags att initiera ytterligare en fanclub.
Låt 10: The Ark. Okey då, om vi ändå måste skicka något bidrag.
Kvällens bästa var mammas smörgåstårta.
TV och bussar
Varje gång det sänds något underhållningsprogram i TV med publik så ramlar det in förfrågningar från produktionsbolaget om s.k. publikbussar till inspelningarna.
Vad jag inte förstår är hur en del bussbolag i huvudstaden blir alldeles till sig i trasorna och är beredda att köra för nästan noll och ingenting. Varför? Bussbolagets namn står ju inte ens i tablån som rinner undan lika fort som ett vattenfall i slutet av programmet!
Jag tror inte det handlar om pengar, jag tror egot är viktigast. Att kunna berätta för vänner och kollegor "-äh du vet, vi kör ju publiken till den här populära serien, Jag är dummare än Du". Dom ville jobba med ett bra bussbolag." Oftast med tillägget "-De betalar faktiskt riktigt bra".
Om du hör den där sista repliken kan du vara säker på att bussbolaget alldeles på egen hand gett ett riktigt äkta skitpris som inget annat bussbolag är i närheten av.
För övrigt är jag på dåligt humör idag!
fredag, mars 09, 2007
Pre-summer
Det blev lite omröring i grytan trots allt efter BR:s debacel i mediafrågan, dvs vägra en fristående journalist tillträde till ett BR-arrangemang.
BR borde, istället för att plötsligt till alla medlemmar ropa att arrangemanget är fullbelagt, "göra en pudel" dvs offentliggöra att det hela är ett missförstånd och att journalisten självklart är välkommen att bevaka tillställningen.
Sker inte det bör varje enskild medlem ta ett övervägande om varför vi ens behöver en odemokratisk organisation som BR. Det är trots allt både dina och mina pengar som betalar organisationen.
Men idag ski.. eeh, struntar jag i BR. Idag ska jag göra ett kundbesök. Okey då, gå på båtmässan om det ska vara så himla noga med ordvalet.
Kännner att jag måste utnyttja fördelarna med att vara medlem i Stockholms Handelskammare och dessutom måste jag ju på något sätt verifiera varför jag är med i nämnda organisation. En av fördelarna är nämligen fria inträden till Stockholmsmässan.
Tänk när revisorn kommer hit och ställer jobbiga frågor typ
”- Jaha Göran, och varför tycker du att du ska betala nästan 6 tusen om året för att vara med i Stockholms Handelskammare, för såvitt jag kan bedöma så utnyttjar du icke dess tjänster!? Vänligen förklara det för mig Göran.”
Det gäller att vara förberedd på allt när revisorn kommer.
Blev för övrigt lite orolig idag när jag läste DN:s ekonomibilaga. Där står att Pappas flickor är på väg att ta över resp ”Daddys” företag. Och jag som har en dotter anställd! Kanske jag borde vara på kontoret och bevaka vad som händer här istället.
Men du, nu kom jag på en bättre idé. Jag bjuder in några journalister till kontoret som kan bevaka och berätta för mig vad som händer. Så kan jag göra roligare saker under tiden. Fiffigt, eller hur?!
BR borde, istället för att plötsligt till alla medlemmar ropa att arrangemanget är fullbelagt, "göra en pudel" dvs offentliggöra att det hela är ett missförstånd och att journalisten självklart är välkommen att bevaka tillställningen.
Sker inte det bör varje enskild medlem ta ett övervägande om varför vi ens behöver en odemokratisk organisation som BR. Det är trots allt både dina och mina pengar som betalar organisationen.
Men idag ski.. eeh, struntar jag i BR. Idag ska jag göra ett kundbesök. Okey då, gå på båtmässan om det ska vara så himla noga med ordvalet.
Kännner att jag måste utnyttja fördelarna med att vara medlem i Stockholms Handelskammare och dessutom måste jag ju på något sätt verifiera varför jag är med i nämnda organisation. En av fördelarna är nämligen fria inträden till Stockholmsmässan.
Tänk när revisorn kommer hit och ställer jobbiga frågor typ
”- Jaha Göran, och varför tycker du att du ska betala nästan 6 tusen om året för att vara med i Stockholms Handelskammare, för såvitt jag kan bedöma så utnyttjar du icke dess tjänster!? Vänligen förklara det för mig Göran.”
Det gäller att vara förberedd på allt när revisorn kommer.
Blev för övrigt lite orolig idag när jag läste DN:s ekonomibilaga. Där står att Pappas flickor är på väg att ta över resp ”Daddys” företag. Och jag som har en dotter anställd! Kanske jag borde vara på kontoret och bevaka vad som händer här istället.
Men du, nu kom jag på en bättre idé. Jag bjuder in några journalister till kontoret som kan bevaka och berätta för mig vad som händer. Så kan jag göra roligare saker under tiden. Fiffigt, eller hur?!
onsdag, mars 07, 2007
Halvt "Goddag yxskaft"
Anna Grönlund svarade inte genom att returnera min mailförfrågan. Anna Grönlund tog sig besväret att istället ringa till anspråkslösa ”petit moa”. Detta trots att hon ännu inte påbörjat sitt jobb på BR. Det tycker jag var mycket hedervärt.
Jag vill särskilt nämna att min förfrågan till henne var synnerligen artigt och formellt hållet, men angående BR:s diskriminering av media så ville jag helt enkelt veta hennes inställning i frågan.
Svaret blev ungefär som rubriken. Hon ville inte på något sätt kommentera BR:s agerande, vilket jag egentligen inte hade väntat mig, hon har ju inte ens börjat där och bör således inte haft någon inblandning i beslutet.
Däremot, vilket jag tyckte var en aning undfallande, vägrade hon blankt att deklarera sin egen ståndpunkt på min fråga om hon själv tyckte det var okey att utestänga en journalist från en branschtidning.
Nåväl, jag förstår att hon vill hålla en låg profil utan åsikt tills hon faktiskt börjar sin tjänst på BR. Då får vi förhoppningsvis svar på allehanda frågor.
Som jag skrivit tidigare, jag tror hon blir en utmärkt representant för hela vår bransch under förutsättning att hon får det stöd hon förtjänar av alla konservativa bussgubbar.
Men jag är lite osäker på om alla verkligen förstår hur tragiskt det är att BR avslår en begäran från en journalist att bevaka tillställningen. Jag har läst förfrågan till BR från journalisten Staffan Sävenfjord, och jag har även läst BR:s svar till honom.
Hade det här handlat om en lite större och tyngre organisation så hade det varit fullt pådrag i både TV och dagstidningar. Jag lovar, det här är allvarligare än du tror.
Det här handlar delvis om demokrati och på något sätt känner jag mig illa berörd av BR:s handlande.
Jag vill särskilt nämna att min förfrågan till henne var synnerligen artigt och formellt hållet, men angående BR:s diskriminering av media så ville jag helt enkelt veta hennes inställning i frågan.
Svaret blev ungefär som rubriken. Hon ville inte på något sätt kommentera BR:s agerande, vilket jag egentligen inte hade väntat mig, hon har ju inte ens börjat där och bör således inte haft någon inblandning i beslutet.
Däremot, vilket jag tyckte var en aning undfallande, vägrade hon blankt att deklarera sin egen ståndpunkt på min fråga om hon själv tyckte det var okey att utestänga en journalist från en branschtidning.
Nåväl, jag förstår att hon vill hålla en låg profil utan åsikt tills hon faktiskt börjar sin tjänst på BR. Då får vi förhoppningsvis svar på allehanda frågor.
Som jag skrivit tidigare, jag tror hon blir en utmärkt representant för hela vår bransch under förutsättning att hon får det stöd hon förtjänar av alla konservativa bussgubbar.
Men jag är lite osäker på om alla verkligen förstår hur tragiskt det är att BR avslår en begäran från en journalist att bevaka tillställningen. Jag har läst förfrågan till BR från journalisten Staffan Sävenfjord, och jag har även läst BR:s svar till honom.
Hade det här handlat om en lite större och tyngre organisation så hade det varit fullt pådrag i både TV och dagstidningar. Jag lovar, det här är allvarligare än du tror.
Det här handlar delvis om demokrati och på något sätt känner jag mig illa berörd av BR:s handlande.
tisdag, mars 06, 2007
Anna Grönlund, tänker du också jobba så här?
Följande står idag 6/3 2007 att läsa på Tidningen Bussbranschens websida.
Jag citerar: ”Den 21 mars anordnar BR en bussresearrangörsdag. Låter spännande tänkte jag och bad Staffan Sävenfjord att anmäla sig.
Vår tidning är inte välkommen, säger inte BR rent ut utan hänvisar på att det är ”fullbelagt”. Det är första gången sedan 1967, då jag blev redaktör för min första tidning, som den tidning jag är redaktör för har nekats tillträde till ett arrangemang.” Slut citat.
Att ett arrangemang blir fullbokat är ju kul, men man får nog anse att det hör till undantagen - modell märkliga undantag - att man nekar journalister tillträde till ett evenemang med motiveringen ”fullbelagt”.
Om det är sant, vilket jag egentligen inte betvivlar ett ögonblick, så är det inte mindre än en skandal. Hur i h-e kan en organisation som anser sig företräda en hel bransch vägra en journalist tillträde?
Hallå BR, jag är medlem, jag kräver att ni är en öppen organisation. Vad är det ni inte vill offentliggöra via media för era medlemmar som inte är med på träffen?
Jag blev så upprörd att jag mailade en fråga till Anna Grönlund om hon har samma inställning somBR ger uttryck för. Vi får väl se om hon anser det mödan värt att svara.
Jag citerar: ”Den 21 mars anordnar BR en bussresearrangörsdag. Låter spännande tänkte jag och bad Staffan Sävenfjord att anmäla sig.
Vår tidning är inte välkommen, säger inte BR rent ut utan hänvisar på att det är ”fullbelagt”. Det är första gången sedan 1967, då jag blev redaktör för min första tidning, som den tidning jag är redaktör för har nekats tillträde till ett arrangemang.” Slut citat.
Att ett arrangemang blir fullbokat är ju kul, men man får nog anse att det hör till undantagen - modell märkliga undantag - att man nekar journalister tillträde till ett evenemang med motiveringen ”fullbelagt”.
Om det är sant, vilket jag egentligen inte betvivlar ett ögonblick, så är det inte mindre än en skandal. Hur i h-e kan en organisation som anser sig företräda en hel bransch vägra en journalist tillträde?
Hallå BR, jag är medlem, jag kräver att ni är en öppen organisation. Vad är det ni inte vill offentliggöra via media för era medlemmar som inte är med på träffen?
Jag blev så upprörd att jag mailade en fråga till Anna Grönlund om hon har samma inställning somBR ger uttryck för. Vi får väl se om hon anser det mödan värt att svara.
söndag, mars 04, 2007
Hemma
I´m back. Nu känner jag mig lugn igen efter att under hela veckan befunnit mig på flykt utan giltigt pass. Ständigt smugit omkring, åkt längst ut på nedfarterna, inte pratat med okända i liftköer och i restauranger, inte trängt mig före i liftköer som holländare och tyskar, kort sagt hållit en låg profil.
Det kan vara knepigt med tanke på min längd, men jag löste det väldigt fiffigt genom att klä ut mig till skidåkare. Kunde sedan under hemresan, nu utklädd till bussförare, omärkt passera alla gränser utan att någon nitisk tjänsteman frågade efter mitt pass.
Väl hemma läste jag såklart några artiklar angående de trista busshändelserna under veckan. Bl a läste jag en artikel av DN:s motorreporter Jaques Wallner.
Först slog jag bakut och tyckte han skrev skräp. Men så läste jag artikeln igen och blev lite mer sådär du vet ”mm, han har nog en poäng där”. Efter tredje genomläsningen höll jag med honom om i princip allt. Utom några småsaker.
Han skrev om bussäkerhet. T.ex anser han att det borde förbjudas att ha stående passagerare. Rätt. Han anser att alla bussförare borde informera om att använda bälten. Rätt. Han anser att det borde finnas tekniska hjälpmedel för att förare ska kunna kontrollera att folk knäpper på sig bälten. Fel.
Men så till det allra bästa som jag läst om bussäkerhet på år och dag. Jag citerar valda stycken av vad Jaques skrev: ”… dock , till syvende och sist är det den som kör som ska anpassa farten till körförhållandena. Är det mörkt och snöslask på en smal väg som är tungt trafikerad så är inte bussäkerheten bättre än förarens omdöme, skicklighet och vana.” Rätt.
Han avslutar artikeln - som jag tolkar det - väldigt positivt för bussbranschen och för bussförarkåren: ”Det är ett stort ansvar att vara bussförare. Kanske är det just därför som buss ändå är det säkraste sättet att färdas på väg.”
I morgon måndag ska jag undersöka marknaden för alkolås, alltså tekniska lösningar och priser för installation. Om du som läser det är har några tips och/eller råd om detta, maila gärna till mig. Adressen hittar du längst upp på den här sidan.
Avslutningsvis: Jag vet att jag tidigare raljerat om det löjliga i att behöva ha alkolås i bussar. Jag har ändrat mig. Bussar SKA ha alkolås. Min helomvändning i frågan meddelas endast på detta sätt.
Det kan vara knepigt med tanke på min längd, men jag löste det väldigt fiffigt genom att klä ut mig till skidåkare. Kunde sedan under hemresan, nu utklädd till bussförare, omärkt passera alla gränser utan att någon nitisk tjänsteman frågade efter mitt pass.
Väl hemma läste jag såklart några artiklar angående de trista busshändelserna under veckan. Bl a läste jag en artikel av DN:s motorreporter Jaques Wallner.
Först slog jag bakut och tyckte han skrev skräp. Men så läste jag artikeln igen och blev lite mer sådär du vet ”mm, han har nog en poäng där”. Efter tredje genomläsningen höll jag med honom om i princip allt. Utom några småsaker.
Han skrev om bussäkerhet. T.ex anser han att det borde förbjudas att ha stående passagerare. Rätt. Han anser att alla bussförare borde informera om att använda bälten. Rätt. Han anser att det borde finnas tekniska hjälpmedel för att förare ska kunna kontrollera att folk knäpper på sig bälten. Fel.
Men så till det allra bästa som jag läst om bussäkerhet på år och dag. Jag citerar valda stycken av vad Jaques skrev: ”… dock , till syvende och sist är det den som kör som ska anpassa farten till körförhållandena. Är det mörkt och snöslask på en smal väg som är tungt trafikerad så är inte bussäkerheten bättre än förarens omdöme, skicklighet och vana.” Rätt.
Han avslutar artikeln - som jag tolkar det - väldigt positivt för bussbranschen och för bussförarkåren: ”Det är ett stort ansvar att vara bussförare. Kanske är det just därför som buss ändå är det säkraste sättet att färdas på väg.”
I morgon måndag ska jag undersöka marknaden för alkolås, alltså tekniska lösningar och priser för installation. Om du som läser det är har några tips och/eller råd om detta, maila gärna till mig. Adressen hittar du längst upp på den här sidan.
Avslutningsvis: Jag vet att jag tidigare raljerat om det löjliga i att behöva ha alkolås i bussar. Jag har ändrat mig. Bussar SKA ha alkolås. Min helomvändning i frågan meddelas endast på detta sätt.
fredag, mars 02, 2007
Vad var det jag sa?
Jo, att den här veckan skulle försvinna lika snabbt som en blinkning. Och så blev det förstås.
Läste ett inlägg i Tidningen Bussbranschen om utredningshysteri. Jag kände mig träffad eftersom min egen utredning om kostens inverkan på skidåkning inte till fullo blev slutförd.
Nytt officiellt slutdatum för den utredningen är nu fredag vecka 9 2008. Du vet vilken blogg du ska återvända till med andra ord.
Idag hade jag säsongsavslutning för min egen del med lätt och behaglig skidåkning lite mer än halva dagen tillsammans med min chaufförskollega. Oj oj oj, säger du ansvarsmedveten kollega. Inte kör de väl skidor sista dagen? Högst oansvarigt.
Men du kan vara lugn, vi har med oss två fullblodschaufförer som hela veckan stått stand by ifall något trist skulle inträffa med oss ordinarieförare. Det kallas back up och det är väldigt moget och ansvarsfullt.
Skidsäsongen är nu som sagt slut för min egen del, men en och annan buss till svenska fjällen ska vi nog få iväg innan våren anländer på allvar. Det gör den i slutet på nästa vecka då Båtmässan öppnar.
För övrigt har jag idag fått mail från en kontakt i Kina. Den kontakten tycker uppenbarligen att Mr Ulrich påminner en del om Göran.
Mr Ulrich, Mr Yago, Mr George, Mr Jodge. What ever, jag är ändå statslös utan pass så det är kanske bra med olika alibin.
Läste ett inlägg i Tidningen Bussbranschen om utredningshysteri. Jag kände mig träffad eftersom min egen utredning om kostens inverkan på skidåkning inte till fullo blev slutförd.
Nytt officiellt slutdatum för den utredningen är nu fredag vecka 9 2008. Du vet vilken blogg du ska återvända till med andra ord.
Idag hade jag säsongsavslutning för min egen del med lätt och behaglig skidåkning lite mer än halva dagen tillsammans med min chaufförskollega. Oj oj oj, säger du ansvarsmedveten kollega. Inte kör de väl skidor sista dagen? Högst oansvarigt.
Men du kan vara lugn, vi har med oss två fullblodschaufförer som hela veckan stått stand by ifall något trist skulle inträffa med oss ordinarieförare. Det kallas back up och det är väldigt moget och ansvarsfullt.
Skidsäsongen är nu som sagt slut för min egen del, men en och annan buss till svenska fjällen ska vi nog få iväg innan våren anländer på allvar. Det gör den i slutet på nästa vecka då Båtmässan öppnar.
För övrigt har jag idag fått mail från en kontakt i Kina. Den kontakten tycker uppenbarligen att Mr Ulrich påminner en del om Göran.
Mr Ulrich, Mr Yago, Mr George, Mr Jodge. What ever, jag är ändå statslös utan pass så det är kanske bra med olika alibin.
onsdag, februari 28, 2007
Short cuts
Österrikare
Österrikare är ett märkligt släkte. Sätt ihop dem i en grupp, sätt på en CD med Österrikisk populärmusik och inom trettio sekunder börjar alla kroka tag i varandra och gunga fram och tillbaka och vråla med i refrängerna. Det händer överallt, på restauranger, i skidliftköer, på pubar och tamesjuttsingen även i bilköer.
Österrikisk popmusik har alltid inslag av bastuba och umpabumpa. Även när tjutande elgitarrer klämmer iväg ett häftigt riff. För en oinvigd är det fullständigt omöjligt att avgöra när en låt slutar och när nästa börjar. Allt låter likadant.
Bussolyckan utanför Uppsala
Tragiskt. I övrigt inte mycket att tycka om saken. Katastrofen bara hände, men någon av förarna måste trots allt ha gjort något fel och jag antar att det kommer att utredas i oändlighet.
Pass
Upptäckte till min stora förskräckelse att mitt pass gick ut i söndags. Det innebär väl på något sätt att jag nu befinner mig i Österrike illegalt. Eller? Tänk om jag inte blir insläppt i Sverige igen utan för evigt blir förvisad till ett slags ingemansland utan rättigheter.
Skidåkning
Idag har jag ägnat mig åt s.k. experimentell skidåkning. Det innebär att jag prövat allt. Framåtvikt, bakåtvikt, stå på hälarna, ha trycket på trampdynorna, böja in ett knä vid svängarna samt att jobba på olika sätt med stavisättning.
I denna experimentella skidåkning ingick även att studera kostens inverkan på skidåkningen. Jag har provat snacks av olika slag, olika sorters pastor, olika sorters grillkorvar, apfelstrudel med grädde och apfelstrudel med varm vaniljsås. Öl drickes icke av mig i skidbackar så där har vi en vit fläck i min undersökning.
Just nu är det för tidigt att utröna vad som är positivt resp negativt för skidåkningen. Eftersom jag är ute på jobb så gör jag självklart denna undersökning på min fritid, därför blev den inte slutförd idag.
Dock är jag nästan beredd att deklarera att pasta har en positiv effekt, för i första åket efter lunch var jag först nere vid liftstationen av dem i vår lilla skidgrupp som jag åkte tillsammans med idag. Tyvärr avtog pastaeffekten tämligen fort så jag vet egentligen inte. Tänker pröva gulasch i morgon.
Den berusade föraren
Som jag skrev häromdagen, ingen skugga falla över bussbolaget angående den händelsen. Däremot anser jag det vara tveksamt om den nämnde fyllskallen ska ”rehabas” i företagets verkstad, som jag läste och hörde i intervjuer.
Herreminje, ska en alkolist gå i en bussverkstad och skruva på bussar? Ingen tror väl att den killen låter bli flaskan bara för att han jobbar på en bussverkstad? Tänk när törsten blir för svår och han glömmer att skruva dit bromsklossen eller vad som helst.
Näe, nu ska jag skriva vad de flesta tänker, men inte vågar säga officiellt. Killen borde hämtas från sin arbetsplats, doppas i olja och rullas i fågelfjädrar och sedan placeras mitt på Sergels Torg. Efter några dagar ska han låsas in bakom lås och bom och låta sig ”rehabas” i all oändlighet långt bort från allt vad fordon heter.
Men sånt får man ju inte tycka officiellt, bara tycka runt lunchborden, så därför skrev jag bara vad de flesta tycker. So, don´t shot me, I´m just the messenger boy.
Österrikare är ett märkligt släkte. Sätt ihop dem i en grupp, sätt på en CD med Österrikisk populärmusik och inom trettio sekunder börjar alla kroka tag i varandra och gunga fram och tillbaka och vråla med i refrängerna. Det händer överallt, på restauranger, i skidliftköer, på pubar och tamesjuttsingen även i bilköer.
Österrikisk popmusik har alltid inslag av bastuba och umpabumpa. Även när tjutande elgitarrer klämmer iväg ett häftigt riff. För en oinvigd är det fullständigt omöjligt att avgöra när en låt slutar och när nästa börjar. Allt låter likadant.
Bussolyckan utanför Uppsala
Tragiskt. I övrigt inte mycket att tycka om saken. Katastrofen bara hände, men någon av förarna måste trots allt ha gjort något fel och jag antar att det kommer att utredas i oändlighet.
Pass
Upptäckte till min stora förskräckelse att mitt pass gick ut i söndags. Det innebär väl på något sätt att jag nu befinner mig i Österrike illegalt. Eller? Tänk om jag inte blir insläppt i Sverige igen utan för evigt blir förvisad till ett slags ingemansland utan rättigheter.
Skidåkning
Idag har jag ägnat mig åt s.k. experimentell skidåkning. Det innebär att jag prövat allt. Framåtvikt, bakåtvikt, stå på hälarna, ha trycket på trampdynorna, böja in ett knä vid svängarna samt att jobba på olika sätt med stavisättning.
I denna experimentella skidåkning ingick även att studera kostens inverkan på skidåkningen. Jag har provat snacks av olika slag, olika sorters pastor, olika sorters grillkorvar, apfelstrudel med grädde och apfelstrudel med varm vaniljsås. Öl drickes icke av mig i skidbackar så där har vi en vit fläck i min undersökning.
Just nu är det för tidigt att utröna vad som är positivt resp negativt för skidåkningen. Eftersom jag är ute på jobb så gör jag självklart denna undersökning på min fritid, därför blev den inte slutförd idag.
Dock är jag nästan beredd att deklarera att pasta har en positiv effekt, för i första åket efter lunch var jag först nere vid liftstationen av dem i vår lilla skidgrupp som jag åkte tillsammans med idag. Tyvärr avtog pastaeffekten tämligen fort så jag vet egentligen inte. Tänker pröva gulasch i morgon.
Den berusade föraren
Som jag skrev häromdagen, ingen skugga falla över bussbolaget angående den händelsen. Däremot anser jag det vara tveksamt om den nämnde fyllskallen ska ”rehabas” i företagets verkstad, som jag läste och hörde i intervjuer.
Herreminje, ska en alkolist gå i en bussverkstad och skruva på bussar? Ingen tror väl att den killen låter bli flaskan bara för att han jobbar på en bussverkstad? Tänk när törsten blir för svår och han glömmer att skruva dit bromsklossen eller vad som helst.
Näe, nu ska jag skriva vad de flesta tänker, men inte vågar säga officiellt. Killen borde hämtas från sin arbetsplats, doppas i olja och rullas i fågelfjädrar och sedan placeras mitt på Sergels Torg. Efter några dagar ska han låsas in bakom lås och bom och låta sig ”rehabas” i all oändlighet långt bort från allt vad fordon heter.
Men sånt får man ju inte tycka officiellt, bara tycka runt lunchborden, så därför skrev jag bara vad de flesta tycker. So, don´t shot me, I´m just the messenger boy.
måndag, februari 26, 2007
Rapport från Österrike
Så är vi då framme i Österrikiska alperna för en veckas skidåkning. Ingen semester. Nix, en klar och tydlig tjänsteresa.
Resan ner gick finfint. Inga hinder, inga trafikstörningar, inga köer över huvud taget. Och framförallt, glada och positiva resenärer som i huvudsak består av familjer.
Det här skriver jag på kvällen efter middagen och lårmusklerna bränner som bara attan efter alla åk i de snörika backarna. Snöade hela gårdagsnatten så det var bara att hänga på snökedjorna i morse.
Fick flertaliga rapporter om den rattfulle bussföraren i Stockholm i en buss från ett stockholmsåkeri. Helt enkelt för j---igt. Hoppas du lägger märke till att jag nu inte raljerar om det, jag nämner inte ens företagets namn.
Anledningen är att det inte är företagets fel, de blev inte mindre seriösa för denna händelse. Det är ett seriöst arbetande bussföretag. Fortfarande.
Föraren var en ynklig människa som föll ur ramen. Ingen, förutom honom själv, ska klandras för händelsen.
Det går aldrig att helt skydda sig från misslyckade människor som saknar all form av självrespekt och därmed utsätter så många andra oskyldiga människor för livsfara.
Det hela är rent bedrövligt och det bevisar också att man aldrig kan lita fullt ut på någon när det gäller alkohol.
Det är nog så att även jag måste krypa till korset och börja undersöka marknaden för alkolås, för sådant här kan man inte bara rycka på axlarna åt.
Sånt här får bara inte hända, och vad man än tycker och tänker om alkolås, om det hade funnits i just den här bussen så hade jag inte behövt skriva det här.
Nattinatti, i morgon är det en ny jobbig arbetsdag i backarna.
Resan ner gick finfint. Inga hinder, inga trafikstörningar, inga köer över huvud taget. Och framförallt, glada och positiva resenärer som i huvudsak består av familjer.
Det här skriver jag på kvällen efter middagen och lårmusklerna bränner som bara attan efter alla åk i de snörika backarna. Snöade hela gårdagsnatten så det var bara att hänga på snökedjorna i morse.
Fick flertaliga rapporter om den rattfulle bussföraren i Stockholm i en buss från ett stockholmsåkeri. Helt enkelt för j---igt. Hoppas du lägger märke till att jag nu inte raljerar om det, jag nämner inte ens företagets namn.
Anledningen är att det inte är företagets fel, de blev inte mindre seriösa för denna händelse. Det är ett seriöst arbetande bussföretag. Fortfarande.
Föraren var en ynklig människa som föll ur ramen. Ingen, förutom honom själv, ska klandras för händelsen.
Det går aldrig att helt skydda sig från misslyckade människor som saknar all form av självrespekt och därmed utsätter så många andra oskyldiga människor för livsfara.
Det hela är rent bedrövligt och det bevisar också att man aldrig kan lita fullt ut på någon när det gäller alkohol.
Det är nog så att även jag måste krypa till korset och börja undersöka marknaden för alkolås, för sådant här kan man inte bara rycka på axlarna åt.
Sånt här får bara inte hända, och vad man än tycker och tänker om alkolås, om det hade funnits i just den här bussen så hade jag inte behövt skriva det här.
Nattinatti, i morgon är det en ny jobbig arbetsdag i backarna.
fredag, februari 23, 2007
Men vaff...
Jag upprepar, men vaff…, klockan är ju redan över fem och det är fredag.
Skrev jag inte alldeles nyss att en ny spännande vecka startar? Och den är slut? Redan? Attans så fort tiden går när man har roligt. Hur fort ska då inte nästa vecka gå eftersom jag imorgon ska jag ut och ratta buss.
Sportlovstajm liksom. Österrike, here we come! En hel buss full med glada härliga människor i alla åldrar. För att vara en tjänsteresa så känns den väldigt okey.
Det är inte ofta som jag själv kör buss numera, men vår traditionella sportlovsresa missar jag aldrig. Fjortonde gången i år. Har sagt att när första barnbarnet åkt med ett år, då kan vi lägga ner den här resan. Eller kanske inte. Grabbarna är nog för små även nästa år, så okey, vi kör väl på några år till då.
Men hörru, nästa vecka blir det således lite tunt på bloggen om jag inte lyckas koppla upp mig via ”Den Lilla Bärbara” som alltid följer mig. Då kanske det trots allt kommer lite snö- och skidrapporter från Alperna.
Du behöver inte tycka synd om mig, jag reder mig.
Skrev jag inte alldeles nyss att en ny spännande vecka startar? Och den är slut? Redan? Attans så fort tiden går när man har roligt. Hur fort ska då inte nästa vecka gå eftersom jag imorgon ska jag ut och ratta buss.
Sportlovstajm liksom. Österrike, here we come! En hel buss full med glada härliga människor i alla åldrar. För att vara en tjänsteresa så känns den väldigt okey.
Det är inte ofta som jag själv kör buss numera, men vår traditionella sportlovsresa missar jag aldrig. Fjortonde gången i år. Har sagt att när första barnbarnet åkt med ett år, då kan vi lägga ner den här resan. Eller kanske inte. Grabbarna är nog för små även nästa år, så okey, vi kör väl på några år till då.
Men hörru, nästa vecka blir det således lite tunt på bloggen om jag inte lyckas koppla upp mig via ”Den Lilla Bärbara” som alltid följer mig. Då kanske det trots allt kommer lite snö- och skidrapporter från Alperna.
Du behöver inte tycka synd om mig, jag reder mig.
torsdag, februari 22, 2007
Mulle Meck
I min begränsade värld är jag INTE känd som någon buss- eller bilmeck, men idag lekte jag Mulle Meck Senior.
Vågade inte riktigt ge mig på ett retarderproblem på en buss utan jag siktade in mig på en ickefungerande torkararm på min bil. En nog så besvärlig utmaning.
Med bara lite smuts under naglarna fungerar nu torkarna föredömligt. Äh, du vet, det var ju bara att öppna kardinallådan och vrida upp termostaten för kylflänsen och sedan var det hur enkelt som helst att krana runt opporteringslisten innan den där besvärliga torderingskopplingen kunde öppnas. Och sen var det ju rena motorvägen att fixa problemet.
Som sagt, a piece of cake. För övrigt har vi idag gjort klart med en ny stor kund, därav att jag känner mig en smula uppsluppen i sinnet. F´låt.
Vågade inte riktigt ge mig på ett retarderproblem på en buss utan jag siktade in mig på en ickefungerande torkararm på min bil. En nog så besvärlig utmaning.
Med bara lite smuts under naglarna fungerar nu torkarna föredömligt. Äh, du vet, det var ju bara att öppna kardinallådan och vrida upp termostaten för kylflänsen och sedan var det hur enkelt som helst att krana runt opporteringslisten innan den där besvärliga torderingskopplingen kunde öppnas. Och sen var det ju rena motorvägen att fixa problemet.
Som sagt, a piece of cake. För övrigt har vi idag gjort klart med en ny stor kund, därav att jag känner mig en smula uppsluppen i sinnet. F´låt.
tisdag, februari 20, 2007
IQ-test med bussanknytning
En förskräcklig massa dagisbarn fick följande fråga: Åt vilket håll åker bussen på bilden, åt vänster eller åt höger?
Vad tror du? Tänk efter noga, du tävlar mot dagisbarn i ålderskategorin 2-6 år. Ville bara nämna det.
Deras svar publiceras här om några dagar. Eller veckor.
måndag, februari 19, 2007
Sammanfattning vecka 7
Förra veckan var obeskrivligt jobbig. Vi hade bl.a reseträff för våra resenärer. Stå-upp-komik, dansuppvisning, musik och rese-presentationer. Det kräver både fysiskt och mentalt engagemang, kort sagt stenhårt jobb.
Vi löste det strålande, men det är väl ingen som är förvånad över det va?
När luften hade gått ur mig som en trasig ballong, så var det skönt att bara hänga framför TV:n på fredag och lördagkvällarna.
Bestämde att jag nog vill starta en ny fanclub men insåg att jag inte orkar med fler fanclubar.
Den här gången gäller den Kishti, ni vet kvinnan i Idol-juryn, hon med skotthålet mellan ögonbrynen. I fredags var hon med i Så Ska Det Låta.
Vilken röst när hon väl tar fram sångpipan! Talandes låter hon ju som ett helt dagis från svensk-amerikanska föreningen. Hon kan svårligen hålla ordning på om hon pratar svenska eller amerikanska.
Men rackarns vilken röst och till synes helt utan ansträngning. Men någon annan får ta ordförandeklubban den här gången.
Så hade vi Lets Dance att titta på också. Vem, eller snarare vilka hjärndöda är det som ringer och röstar på Lasse Brandeby? Det kan väl ändå inte vara en endaste en från bussbranschen, då skulle jag skämmas ögonen ur mig.
Jag har mina misstankar att det är folk från västkusten som ringer. Jag känner visserligen några som bor där, men jag tror de är inflyttade, så de går fria från mina misstankar.
Han är ju en kul person Lasse B, men som dansare är han ju inget annat en än båtfender modell större. Ett rundningsmärke, en trästock i stående, eller vad du vill, Killen KAN inte dansa., så varför då rösta på honom?? Jag förstår inte. Det är ju ett hån mot hela programidén. Vilket det i och för sig var att ta med honom redan från början.
Melodischlagerlåtarna får passera mitt nålsöga utan vidare kommentarer förutom att rätt låtar gick vidare.
Veckan avslutades med ett värstingpass. Våra små barnbarn var på besök utan medföljande föräldrar. Övernattning och hela köret. Rackarns så jobbigt det där. Men ack så roligt. Redan några timmar efter att de åkt så kommer längtan efter dem igen. Inget slår känslan av egna barn men barnbarnen är på något sätt Guds bonusgåva.
Veckans sista attraktion var gubbtennis. Jag var helt slut redan när matchen började så jag fick överge skönspelet och bara slugga hem en poäng.
Sen åkte jag hem och svimmade i sängen och efter bara några timmar ringde äntligen väckarklockan. En ny spännade vecka har startat.
Vi löste det strålande, men det är väl ingen som är förvånad över det va?
När luften hade gått ur mig som en trasig ballong, så var det skönt att bara hänga framför TV:n på fredag och lördagkvällarna.
Bestämde att jag nog vill starta en ny fanclub men insåg att jag inte orkar med fler fanclubar.
Den här gången gäller den Kishti, ni vet kvinnan i Idol-juryn, hon med skotthålet mellan ögonbrynen. I fredags var hon med i Så Ska Det Låta.
Vilken röst när hon väl tar fram sångpipan! Talandes låter hon ju som ett helt dagis från svensk-amerikanska föreningen. Hon kan svårligen hålla ordning på om hon pratar svenska eller amerikanska.
Men rackarns vilken röst och till synes helt utan ansträngning. Men någon annan får ta ordförandeklubban den här gången.
Så hade vi Lets Dance att titta på också. Vem, eller snarare vilka hjärndöda är det som ringer och röstar på Lasse Brandeby? Det kan väl ändå inte vara en endaste en från bussbranschen, då skulle jag skämmas ögonen ur mig.
Jag har mina misstankar att det är folk från västkusten som ringer. Jag känner visserligen några som bor där, men jag tror de är inflyttade, så de går fria från mina misstankar.
Han är ju en kul person Lasse B, men som dansare är han ju inget annat en än båtfender modell större. Ett rundningsmärke, en trästock i stående, eller vad du vill, Killen KAN inte dansa., så varför då rösta på honom?? Jag förstår inte. Det är ju ett hån mot hela programidén. Vilket det i och för sig var att ta med honom redan från början.
Melodischlagerlåtarna får passera mitt nålsöga utan vidare kommentarer förutom att rätt låtar gick vidare.
Veckan avslutades med ett värstingpass. Våra små barnbarn var på besök utan medföljande föräldrar. Övernattning och hela köret. Rackarns så jobbigt det där. Men ack så roligt. Redan några timmar efter att de åkt så kommer längtan efter dem igen. Inget slår känslan av egna barn men barnbarnen är på något sätt Guds bonusgåva.
Veckans sista attraktion var gubbtennis. Jag var helt slut redan när matchen började så jag fick överge skönspelet och bara slugga hem en poäng.
Sen åkte jag hem och svimmade i sängen och efter bara några timmar ringde äntligen väckarklockan. En ny spännade vecka har startat.
onsdag, februari 14, 2007
Lågprisexpress och seriositet
Läste idag en artikel - om lågpriskriget i Mälardalen – i Tidningen Bussbranschen, för övrigt en av våra bättre branschtidningar som dessutom hade en extremt läcker annons på baksidan. Kolla så får du se.
Artikeln handlade bl.a om ett företag som kör expressbuss mellan Örebro och Stockholm till hysteriskt låga priser. Företagets företrädare berättar att antalet resande har ökat väsentligt sedan de startade linjen med låga priser. Förvånad? Någon?
Det som däremot är otroligt förvånande är att samme företrädare stolt berättar att just den verksamheten inte är särskilt lönsam utan mer går ihop sig. Eventuell lönsamhet uppstår enbart därför att de, när de är i Stockholm, ibland kör lej åt Stockholmsföretag. Vänligen observera att han TROR att verksamheten går ihop. De har kört den i två år och han TROR den går ihop. Imponerande.
Eftersom jag är född nyfiken så gjorde även jag en mycket enkel kalkyl på en resa enligt företagets tidtabell. Hur jag än vände och vred på siffrorna så blev det alltid ett minustecken före beloppet. Om nu chaufförerna får betalt i enlighet med kollektivavtalet förstås. Fubbas det där så är det klart att sannolikheten ökar för att det då och då blir en lönsam tur. Kanske, som sagt.
Full buss ger max 5.000 = 4.716:- exkl moms. För 15 timmars jobb, och då om bussen är fullsatt, vilken den garanterat inte är alla dagar som företaget kör.
Men allt det där har ju företagets konkurrenter i Örebro redan räknat ut. Att det inte går ihop alltså.
Men så får vi även veta att syftet med lågpristrafiken inte är att tjäna pengar utan ge ett bättre underlag för beställningstrafiken i Örebro. Aha! Det är tydligen där som pengarna ligger.
Just det här företaget använder alltså lågprisexpresstrafiken som ett slags marknadsföringsinstrument. Smart, dumt eller bara okunnigt? Döm själv.
Trots detta i mina ögon lite märkliga sätt att kalkylera så känner jag ändå respekt för de inblandade. Respekt för lågprisföretaget för att de kör sitt eget race, sånt gillar jag. Respekt känner jag även för de konkurrenter i Örebro som inte anser det möjligt att köra för de priserna utan har kvar sina mer rätt uträknade priser. Sånt gillar jag också.
Nästa inslag i artikeln handlar om ett stockholmsföretag som också startat lågprislinje med fantasipriser på vissa sträckor. Om det företaget får vi ingenting veta förutom att ägaren heter Ted Ekberg och bor i Stockholm.
Av okänd anledning ville han tydligen varken kommentera eller vara med på bild i tidningen. Inte ens på sig egen websida berättar han för sina kunder om företagets bakgrund. Det går inte heller att ringa företaget utan att meddela sig via en telefonsvarare. Själv fick jag lära mig att tillgänglighet är A och O om man vill driva företag oavsett bransch, men det kanske är annorlunda idag..!?
Vilken kille, nystartad verksamhet, men avböjer chansen att i media berätta om sig själv och sitt fantastiska företag. Vad är han rädd för? Kanske är han bara blyg, men som läsare är det lätt att koppla ihop denna vilja att vara anonym och hysteriskt låga priser med utredningsavdelningen på Skatteverket, eller annan myndighet. Vem vet, är han smart, dum eller bara okunnig? Vad tror du?
Tänk vilken tur att inte alla tillber samma Gud, vilken trängsel det skulle bli vid altaret.
Artikeln handlade bl.a om ett företag som kör expressbuss mellan Örebro och Stockholm till hysteriskt låga priser. Företagets företrädare berättar att antalet resande har ökat väsentligt sedan de startade linjen med låga priser. Förvånad? Någon?
Det som däremot är otroligt förvånande är att samme företrädare stolt berättar att just den verksamheten inte är särskilt lönsam utan mer går ihop sig. Eventuell lönsamhet uppstår enbart därför att de, när de är i Stockholm, ibland kör lej åt Stockholmsföretag. Vänligen observera att han TROR att verksamheten går ihop. De har kört den i två år och han TROR den går ihop. Imponerande.
Eftersom jag är född nyfiken så gjorde även jag en mycket enkel kalkyl på en resa enligt företagets tidtabell. Hur jag än vände och vred på siffrorna så blev det alltid ett minustecken före beloppet. Om nu chaufförerna får betalt i enlighet med kollektivavtalet förstås. Fubbas det där så är det klart att sannolikheten ökar för att det då och då blir en lönsam tur. Kanske, som sagt.
Full buss ger max 5.000 = 4.716:- exkl moms. För 15 timmars jobb, och då om bussen är fullsatt, vilken den garanterat inte är alla dagar som företaget kör.
Men allt det där har ju företagets konkurrenter i Örebro redan räknat ut. Att det inte går ihop alltså.
Men så får vi även veta att syftet med lågpristrafiken inte är att tjäna pengar utan ge ett bättre underlag för beställningstrafiken i Örebro. Aha! Det är tydligen där som pengarna ligger.
Just det här företaget använder alltså lågprisexpresstrafiken som ett slags marknadsföringsinstrument. Smart, dumt eller bara okunnigt? Döm själv.
Trots detta i mina ögon lite märkliga sätt att kalkylera så känner jag ändå respekt för de inblandade. Respekt för lågprisföretaget för att de kör sitt eget race, sånt gillar jag. Respekt känner jag även för de konkurrenter i Örebro som inte anser det möjligt att köra för de priserna utan har kvar sina mer rätt uträknade priser. Sånt gillar jag också.
Nästa inslag i artikeln handlar om ett stockholmsföretag som också startat lågprislinje med fantasipriser på vissa sträckor. Om det företaget får vi ingenting veta förutom att ägaren heter Ted Ekberg och bor i Stockholm.
Av okänd anledning ville han tydligen varken kommentera eller vara med på bild i tidningen. Inte ens på sig egen websida berättar han för sina kunder om företagets bakgrund. Det går inte heller att ringa företaget utan att meddela sig via en telefonsvarare. Själv fick jag lära mig att tillgänglighet är A och O om man vill driva företag oavsett bransch, men det kanske är annorlunda idag..!?
Vilken kille, nystartad verksamhet, men avböjer chansen att i media berätta om sig själv och sitt fantastiska företag. Vad är han rädd för? Kanske är han bara blyg, men som läsare är det lätt att koppla ihop denna vilja att vara anonym och hysteriskt låga priser med utredningsavdelningen på Skatteverket, eller annan myndighet. Vem vet, är han smart, dum eller bara okunnig? Vad tror du?
Tänk vilken tur att inte alla tillber samma Gud, vilken trängsel det skulle bli vid altaret.
lördag, februari 10, 2007
Har jag missat nåt?
Det är fanken i mig otroligt. En avdankad och nerknarkad före detta fotomodell dör på ett hotellrum i USA.
Våra kvällstidningar har krigsrubriker om denna händelse. På nyheterna hörde jag att hela USA är chockat. De borde vara mer chockade över att de egna landsmännen röstar på Bush.
Vi själva borde vara chockade över kvällstidningarnas fullständigt sanslösa ickenyheter. Men eftersom det fortfarande finns idioter som köper landets mer eller mindre lögnaktiga kvällstidningar så får vi väl vad vi förtjänar.
Våra kvällstidningar har krigsrubriker om denna händelse. På nyheterna hörde jag att hela USA är chockat. De borde vara mer chockade över att de egna landsmännen röstar på Bush.
Vi själva borde vara chockade över kvällstidningarnas fullständigt sanslösa ickenyheter. Men eftersom det fortfarande finns idioter som köper landets mer eller mindre lögnaktiga kvällstidningar så får vi väl vad vi förtjänar.
fredag, februari 09, 2007
Aj aj aj
Läste idag i DN att Forsmarks VD får gå. Detta på grund av verkets livsfarliga misstag, dåliga kontroll och obefintliga uppföljning.
Jag frågar mig; är ”straffet” inte lite väl mesigt? Att ta ifrån honom tjänstebilen är väl inte tillräckligt?
Fast rubriken, min alltså, syftar mer på att jag skar mig på näsan (!) idag när jag rakade mig. Det svider och det blöder. Aj aj aj.
Jag frågar mig; är ”straffet” inte lite väl mesigt? Att ta ifrån honom tjänstebilen är väl inte tillräckligt?
Fast rubriken, min alltså, syftar mer på att jag skar mig på näsan (!) idag när jag rakade mig. Det svider och det blöder. Aj aj aj.
torsdag, februari 08, 2007
My name is Mr Yago
Det är kul med internationella affärer. Särskilt när mitt namn kommer på tal. Att uttala Göran kan vara knepigt, särskilt för en utlänning, så under årens lopp har jag kallats både det ena och det andra.
Förmodligen även idiot och andra liknande termer, fast på något språk jag inte förstår. Men jag förstod alltför väl när en kund en gång sa det på svenska.
Numera går jag oftast under det engelska namnet George i olika former. Jodge är ett annat.
Nu har namnlistan utökts ytterligare. En kund i Kina tilltalar mig nu, i alla fall i skriftlig form, som Mr Yago. I muntlig form kunde jag inte ens utröna vad min kinesiska vän på bräcklig engelska bräkte fram. Lät mest som Jaaooogå, som ju faktiskt nog är ett försök till att säga George.
Mr Yago, det låter rätt fint tycker jag.
My name is Mr Yago. Mr George Yago.
Förmodligen även idiot och andra liknande termer, fast på något språk jag inte förstår. Men jag förstod alltför väl när en kund en gång sa det på svenska.
Numera går jag oftast under det engelska namnet George i olika former. Jodge är ett annat.
Nu har namnlistan utökts ytterligare. En kund i Kina tilltalar mig nu, i alla fall i skriftlig form, som Mr Yago. I muntlig form kunde jag inte ens utröna vad min kinesiska vän på bräcklig engelska bräkte fram. Lät mest som Jaaooogå, som ju faktiskt nog är ett försök till att säga George.
Mr Yago, det låter rätt fint tycker jag.
My name is Mr Yago. Mr George Yago.
onsdag, februari 07, 2007
En kämpe på barrikaden
Jag känner en kille i Sollentuna som heter Nils-Sture Sandberg. Ni som är i branschen vet att det är killen som drev SÖ-buss i Sollentuna fram till nyligen då han sålde företaget.
I mångt och mycket en märklig människa. Så enveten, snål (!), ibland dum, men på något sätt en fantastisk människa med en samlarmani utan nåde. Själv känner jag ingen annan som har så många fina bilar, så många halvruttna bilar, så många bussar, så många halvruttna bussar.
Det var han som lärde mig allt jag borde veta om branschen och om bussar när jag startade StockholmsBuss 1989 med första bussen som jag praktiskt nog köpte av honom. Jag tog hans kunskaper och gjorde sedan precis tvärtom, då gick det ganska bra…!
Kanske inte riktigt så, men utan N-S hade jag definitivt gjort något annat idag.
Så, det var själva ingressen, som jag tycker har ett allmänintresse för dig i bussbranschen. Jag läste nämligen idag ett reportage i en Sollentunablaska om just Nils-Sture och hans kamp mot myndigheterna angående några bussar som N-S köpte för 13 år sedan.
De importerade N-S själv till Sverige, han importerade nästan allt själv, men godkändes inte av Naturvårdsverket pga avgaserna.
N-S har sedan dess alldeles på egen hand under 13 år kämpat i olika instanser och överklagat allt som inte gått hans väg. Nu har regeringsrätten gett N-S rätt. Efter 13 år!
Problemet är nu att Tingsrätten ska besluta om N-S har rätt till skadestånd eller inte.
Med tanke på att hela processen hållit på i 13 år säger sig N-S vara tveksam om han själv får höra resultatet innan han själv går i graven.
Attans, vilken härligt envis kille Nils-Sture Sandberg är. Alltså när man själv inte är motpart till honom. Då är han rent för jä…g!
För mig representerar Nils-Sture den riktiga medborgaren som inte viker ner sig mot överheten utan kämpar för sin rätt. Precis som tjejen med restaurangen i Göteborg som valde att sälja krogen istället för att tvingas bli slav under facket.
Jag älskar tuffingar som följer sitt hjärta och inte tvekar att simma motströms. De är som en kinesisk drake, de kan inte flyga i medvind, det är först i motvind de lyfter.
I mångt och mycket en märklig människa. Så enveten, snål (!), ibland dum, men på något sätt en fantastisk människa med en samlarmani utan nåde. Själv känner jag ingen annan som har så många fina bilar, så många halvruttna bilar, så många bussar, så många halvruttna bussar.
Det var han som lärde mig allt jag borde veta om branschen och om bussar när jag startade StockholmsBuss 1989 med första bussen som jag praktiskt nog köpte av honom. Jag tog hans kunskaper och gjorde sedan precis tvärtom, då gick det ganska bra…!
Kanske inte riktigt så, men utan N-S hade jag definitivt gjort något annat idag.
Så, det var själva ingressen, som jag tycker har ett allmänintresse för dig i bussbranschen. Jag läste nämligen idag ett reportage i en Sollentunablaska om just Nils-Sture och hans kamp mot myndigheterna angående några bussar som N-S köpte för 13 år sedan.
De importerade N-S själv till Sverige, han importerade nästan allt själv, men godkändes inte av Naturvårdsverket pga avgaserna.
N-S har sedan dess alldeles på egen hand under 13 år kämpat i olika instanser och överklagat allt som inte gått hans väg. Nu har regeringsrätten gett N-S rätt. Efter 13 år!
Problemet är nu att Tingsrätten ska besluta om N-S har rätt till skadestånd eller inte.
Med tanke på att hela processen hållit på i 13 år säger sig N-S vara tveksam om han själv får höra resultatet innan han själv går i graven.
Attans, vilken härligt envis kille Nils-Sture Sandberg är. Alltså när man själv inte är motpart till honom. Då är han rent för jä…g!
För mig representerar Nils-Sture den riktiga medborgaren som inte viker ner sig mot överheten utan kämpar för sin rätt. Precis som tjejen med restaurangen i Göteborg som valde att sälja krogen istället för att tvingas bli slav under facket.
Jag älskar tuffingar som följer sitt hjärta och inte tvekar att simma motströms. De är som en kinesisk drake, de kan inte flyga i medvind, det är först i motvind de lyfter.
fredag, februari 02, 2007
Den fackliga trovärdigheten får sig ännu en gång en snyting
Du har väl följt den spännande kampen mellan de s.k. Plymothbröderna och facket? Du vet där facket satte ett företag i Småland i blockad för att de av religiösa skäl vägrade skriva på ett kollektivavtal.
Nu har de kommit överens. Facket skrävlar att de vunnit en stor seger, medan Plymothbröderna lite mer sansat säger att facket nu äntligen accepterar den lösning bröderna själva föreslog redan i november.
En gång för många år sedan hade vi en förare som ”söp skallen av sig” och mer eller mindre låste in sig under en veckas tid under en utlandskörning. Både kunden och vårt företag drabbades väldigt hårt och uppsägningen var solklar. Tyckte alla, även facket, vilket var en smula överraskande.
Det som däremot var överraskande var att det enda skäl som facket accepterade var en uppsägning pga arbetsbrist. Inte av personliga skäl, vilket var det korrekta skälet. Visserligen hade vi samma dag som förhandlingen annonser ute där vi sökte fler förare, men det hade ingen betydelse för facket.
Det var heller inga som helst problem att undanta denna förare från listan med återanställning med förtur, vilket är vanligt när det blir den typen av uppsägning.
Jag säger det en gång till, jag har ingenting emot fackligt arbete, det behövs som motvikt, men tyvärr är facket överlag ungefär som amerikanare brukar vara, snudd på igenkorkade av seg och illaluktande dubbelmoral.
Nu har de kommit överens. Facket skrävlar att de vunnit en stor seger, medan Plymothbröderna lite mer sansat säger att facket nu äntligen accepterar den lösning bröderna själva föreslog redan i november.
En gång för många år sedan hade vi en förare som ”söp skallen av sig” och mer eller mindre låste in sig under en veckas tid under en utlandskörning. Både kunden och vårt företag drabbades väldigt hårt och uppsägningen var solklar. Tyckte alla, även facket, vilket var en smula överraskande.
Det som däremot var överraskande var att det enda skäl som facket accepterade var en uppsägning pga arbetsbrist. Inte av personliga skäl, vilket var det korrekta skälet. Visserligen hade vi samma dag som förhandlingen annonser ute där vi sökte fler förare, men det hade ingen betydelse för facket.
Det var heller inga som helst problem att undanta denna förare från listan med återanställning med förtur, vilket är vanligt när det blir den typen av uppsägning.
Jag säger det en gång till, jag har ingenting emot fackligt arbete, det behövs som motvikt, men tyvärr är facket överlag ungefär som amerikanare brukar vara, snudd på igenkorkade av seg och illaluktande dubbelmoral.
torsdag, februari 01, 2007
Badrumsmassaker
Idag ringde min mamma mig och med gråten i halsen berättade hon att de hade borrat igenom taket i hennes badrum.
Jasså det är dags nu, tänkte jag lätt ångestladdad. Dags att leta långvård till mams. Åldern har nu tagit sitt tribut, Aliens genom badrumstaket, jojo det är själva spiken det, tänkte jag.
Om du hängt med i svängarna här på bloggen så vet du att morsan är en bit över 80.
Men tänk så fel jag hade. Mor är hur glad, vacker och pigg som helst. Likaså byggjobbarna ovanför mammas lägenhet. Om man undantar utseendet förstås. I sin iver att bila bort betong i badrummet ovanför så gick de så att säga lite för djupt.
Rätt många kilo bruk rasade ner i mammas badrum OCH i den öppna toppmatade tvättmaskinen. Inga problem, sa byggbasen, det här fixar jag lätt, varvid han hämtade en dammsugare och hade för avsikt att dammsuga ren tvättmaskinen.
Nu ska jag vara kort. Ett smärre meningsutbyte, för jag kom ju blixtsnabbt till mammas undsättning, om lämpligheten att försöka dammsuga rent en massakerad tvättmaskin kontra snabbt inköpa en ny, slutade lyckligt. Till mammas fördel.
Ibland är vardagen ohyggligt spännande, eller hur?
Jasså det är dags nu, tänkte jag lätt ångestladdad. Dags att leta långvård till mams. Åldern har nu tagit sitt tribut, Aliens genom badrumstaket, jojo det är själva spiken det, tänkte jag.
Om du hängt med i svängarna här på bloggen så vet du att morsan är en bit över 80.
Men tänk så fel jag hade. Mor är hur glad, vacker och pigg som helst. Likaså byggjobbarna ovanför mammas lägenhet. Om man undantar utseendet förstås. I sin iver att bila bort betong i badrummet ovanför så gick de så att säga lite för djupt.
Rätt många kilo bruk rasade ner i mammas badrum OCH i den öppna toppmatade tvättmaskinen. Inga problem, sa byggbasen, det här fixar jag lätt, varvid han hämtade en dammsugare och hade för avsikt att dammsuga ren tvättmaskinen.
Nu ska jag vara kort. Ett smärre meningsutbyte, för jag kom ju blixtsnabbt till mammas undsättning, om lämpligheten att försöka dammsuga rent en massakerad tvättmaskin kontra snabbt inköpa en ny, slutade lyckligt. Till mammas fördel.
Ibland är vardagen ohyggligt spännande, eller hur?
söndag, januari 28, 2007
Kultur är svårt
Ibland, eller kanske rent av aldrig, förstår jag mig inte på den del av kultur som kallas målande konst. Det där lät ju kanske lite pretentiöst, jag förstår väl inte kultur överhuvudtaget när allt kommer omkring.
Vad jag ville säga är att om man kikar lite på konst så märker man rätt kvickt att var och varannan målande konstnär liksom snöar in på samma motiv och samma teknik.
Samma grej målas från olika vinklar, i olika färger, ur olika perspektiv. Men likväl är det samma motiv. Man blir ju bara trött till slut och vill uppsöka närmsta caféinstitution ASAP, som vi säger lite förkortat internationellt.
Idag söndag var hustrun och jag på vernissage. Lars Lerin heter han som ställde ut. Mina fördomar bekräftades. Samma stil hela tiden även om motiven den här gången var lite olika men ändå inte. Dessutom var allt målat så man var tvungen att kisa för att se vad det föreställde.
Som en sann konstnär hade han även en avdelning med fotografier, och det är en avdelning där jag av olika skäl kände mig mer hemma. Skräp, säger jag. Vanliga j--- semesterbilder uppförstorade till A3. Taskiga färger, usla kompositioner. Konstnär, pyttsan.
Räknade lite snabbt ihop värdet på de tavlor som såldes och kom upp i en bit över en halv miljon.
Näe, nu ska jag snart öppna Görans Konsthall, en virtuell vernissage med äkta fotokonst av en viss Herr Göran. Kan en halvtaskig konstnär med psykiska problem dra in miljoninkomster på kludd så borde jag också kunna det.
Nu tror jag hustrun fyllt sin kvot med medföljande make på vernissager. Å andra sidan var kaffet med tillhörande chokladtårtebit i cafeterian en fullpoängare, så jag kanske följer med nästa gång i alla fall.
Vad jag ville säga är att om man kikar lite på konst så märker man rätt kvickt att var och varannan målande konstnär liksom snöar in på samma motiv och samma teknik.
Samma grej målas från olika vinklar, i olika färger, ur olika perspektiv. Men likväl är det samma motiv. Man blir ju bara trött till slut och vill uppsöka närmsta caféinstitution ASAP, som vi säger lite förkortat internationellt.
Idag söndag var hustrun och jag på vernissage. Lars Lerin heter han som ställde ut. Mina fördomar bekräftades. Samma stil hela tiden även om motiven den här gången var lite olika men ändå inte. Dessutom var allt målat så man var tvungen att kisa för att se vad det föreställde.
Som en sann konstnär hade han även en avdelning med fotografier, och det är en avdelning där jag av olika skäl kände mig mer hemma. Skräp, säger jag. Vanliga j--- semesterbilder uppförstorade till A3. Taskiga färger, usla kompositioner. Konstnär, pyttsan.
Räknade lite snabbt ihop värdet på de tavlor som såldes och kom upp i en bit över en halv miljon.
Näe, nu ska jag snart öppna Görans Konsthall, en virtuell vernissage med äkta fotokonst av en viss Herr Göran. Kan en halvtaskig konstnär med psykiska problem dra in miljoninkomster på kludd så borde jag också kunna det.
Nu tror jag hustrun fyllt sin kvot med medföljande make på vernissager. Å andra sidan var kaffet med tillhörande chokladtårtebit i cafeterian en fullpoängare, så jag kanske följer med nästa gång i alla fall.
fredag, januari 26, 2007
När elefanthorderna samlas skakar marken
Har nu samlat på mig ett antal rykten som nu börja bekräftas från flera av varandra oberoende håll. För att hålla mig inom djurbranschen så kan jag uttrycka saken som så att nu käkar elefanterna upp varandra.
Strömma Kanal, som tidigare i år förvärvade Interbus, blir nu ännu större när även Ekmanbuss nu hamnar i samma ägarsfär. Visserligen har Strömma redan tidigare haft vissa intressen i nämnda bolag, men nu tycks ägarskapet vara fulländat.
För oss andra i ”4 S-gruppen” - små, smärta, smidiga och smarta - är det glada nyheter. Elefanter är visserligen ruggigt starka, men smidiga kan man inte beskylla dem för.
Och det var morgonens nyheter från Stockholms Skvallercentral u.p.a.
Strömma Kanal, som tidigare i år förvärvade Interbus, blir nu ännu större när även Ekmanbuss nu hamnar i samma ägarsfär. Visserligen har Strömma redan tidigare haft vissa intressen i nämnda bolag, men nu tycks ägarskapet vara fulländat.
För oss andra i ”4 S-gruppen” - små, smärta, smidiga och smarta - är det glada nyheter. Elefanter är visserligen ruggigt starka, men smidiga kan man inte beskylla dem för.
Och det var morgonens nyheter från Stockholms Skvallercentral u.p.a.
torsdag, januari 25, 2007
Oj!
Mitt inlägg om löner under avtalsnivå engagerade tydligen en del. Kul. Hoppas det händer grejer nu. Som t.ex att ställa högre krav på BR. Anna Grönlund, jag tror du kommer få en hel del att sysselsätta dig med framöver. Tänk dig om vi medlemmar börjar ställa krav som ingen förbundsdirektör upplevt tidigare!
Men för säkerhets skull innan någon går i taket så måste jag ju erkänna. Alla har ju lik i garderoben. Visst, mitt företag kör också ibland till priser som några konkurrenter säkerligen kommenterar med ”-men vad i h-e håller han på med, det där går ju inte”.
Man kan köra för låga priser på olika sätt. Det ena är att låta förarna ta smällen och underbetala honom/henne. Sånt gillar inte jag.
Det andra är att man som företagare betalar löner som man bör, och medvetet kör för ett täckningsbidrag som i normala sammanhang inte räcker. I de lägena får man helt enkelt acceptera att ens gamla företagsekonomilärare snurrar i sin grav av olust. Eller kanske av glädje för att man gör en korrekt ekonomisk och marknadsmässig bedömning. Jag hoppas han snurrar pga det senare.
Men man kan bara göra det tillfälligtvis, under vissa perioder osv, och det förutsätter att man i andra perioder/sammanhang kör för mer normala tariffer. En ibland svår balansgång men det är vad som står längst ner på raden den 31/12 som räknas.
Igår var det kallt i Stockholm. –14 grader på morgonen. Dessutom var det onsdag=träningsdag. Kl 0630 ringde jag Sofia och tyckte att vi skulle ställa in löpträningen pga kylan. ”- Icke”, sa hon stenhårt, ”- du ska vara färdigklädd kl 0700, annars blir jag riktigt sur”.
Då införde jag ett nytt ordspråk: ”Bättre med en grinig chef än en grinig medarbetare”, så kl 0700 stod jag startklar med dubbla långkallingar, dubbla strumpor och dubbla tröjor och en varm mössa med StockholmsBuss tryckt på framsidan. All reklam är bra reklam. Även på en utmattad gubbe. Vi genomförde passet som planerat och det vete tusan om vi inte fick fler bokningar än vanligt den dagen.
Nu mår jag helbra, kort sagt som en prins. Därför tryckte vi under kafferasten i oss en överbliven ask julchoklad.
Men för säkerhets skull innan någon går i taket så måste jag ju erkänna. Alla har ju lik i garderoben. Visst, mitt företag kör också ibland till priser som några konkurrenter säkerligen kommenterar med ”-men vad i h-e håller han på med, det där går ju inte”.
Man kan köra för låga priser på olika sätt. Det ena är att låta förarna ta smällen och underbetala honom/henne. Sånt gillar inte jag.
Det andra är att man som företagare betalar löner som man bör, och medvetet kör för ett täckningsbidrag som i normala sammanhang inte räcker. I de lägena får man helt enkelt acceptera att ens gamla företagsekonomilärare snurrar i sin grav av olust. Eller kanske av glädje för att man gör en korrekt ekonomisk och marknadsmässig bedömning. Jag hoppas han snurrar pga det senare.
Men man kan bara göra det tillfälligtvis, under vissa perioder osv, och det förutsätter att man i andra perioder/sammanhang kör för mer normala tariffer. En ibland svår balansgång men det är vad som står längst ner på raden den 31/12 som räknas.
Igår var det kallt i Stockholm. –14 grader på morgonen. Dessutom var det onsdag=träningsdag. Kl 0630 ringde jag Sofia och tyckte att vi skulle ställa in löpträningen pga kylan. ”- Icke”, sa hon stenhårt, ”- du ska vara färdigklädd kl 0700, annars blir jag riktigt sur”.
Då införde jag ett nytt ordspråk: ”Bättre med en grinig chef än en grinig medarbetare”, så kl 0700 stod jag startklar med dubbla långkallingar, dubbla strumpor och dubbla tröjor och en varm mössa med StockholmsBuss tryckt på framsidan. All reklam är bra reklam. Även på en utmattad gubbe. Vi genomförde passet som planerat och det vete tusan om vi inte fick fler bokningar än vanligt den dagen.
Nu mår jag helbra, kort sagt som en prins. Därför tryckte vi under kafferasten i oss en överbliven ask julchoklad.
tisdag, januari 23, 2007
Svajig konkurrens eller Saker du inte visste om bussbranschen
Inte undra på att bussbranschen på sina håll uppfattas som rena cowboylekstugan. Ta det här med lönesättning. Det finns en arbetsgivarpart och en arbetstagarpart. Båda parter representeras av stora fackliga resp arbetsgivarorganisationer.
I min värld accepterar man som arbetsgivare den lönesättning som ovanstående parter kommer överens om, dvs det de kommer överens om kan nog betraktas som LÄGSTA RIMLIGA LÖN för utfört arbete.
Sedan kan man ju förstås betala bättre och be alla organisationer dra åt he… om man vill, det är ju upp till var och en. Men på något sätt, alla måste trots allt få en rimlig ersättning och personligen tycker jag det känns bra att det finns en nivå som man inte bör gå under. Klarar man inte de förutsättningarna som företagare och arbetsgivare så betyder det ju bara en sak, man har för lågt täckningsbidrag. Punkt slut.
Döm om min förvåning när det här i Stockholm finns åtminstone ett bussföretag, som hittills har betraktas som seriöst, till sina förare betalar ca 20 % LÄGRE lön än vad gällande kollektivavtal gäller. 20 %, inte undra på att vi andra har svårt att konkurrera om vissa jobb.
Jag ska inte nämna företagets namn, inte ännu, men visst kan man väl tycka att bussbolag som inte följer de avtal som träffas ska ut med huvudet före ur både Stockholms lokala bussbranschförening och Bussbranschens Riksförbund.
Rent allmänt ska man nog som arbetsgivare tycka om låga löner. Det gör jag också, men jag tycker likväl att man ska följa de spelregler som sätts upp.
Jag kan bara uppmana alla förare som accepterar lägre löner än vad avtalet anger: Byt arbetsgivare bums. Någon gång måste vi få ordning på den här branschen. Duktiga bussförare finns det alltid plats för hos seriösa arbetsgivare.
I min värld accepterar man som arbetsgivare den lönesättning som ovanstående parter kommer överens om, dvs det de kommer överens om kan nog betraktas som LÄGSTA RIMLIGA LÖN för utfört arbete.
Sedan kan man ju förstås betala bättre och be alla organisationer dra åt he… om man vill, det är ju upp till var och en. Men på något sätt, alla måste trots allt få en rimlig ersättning och personligen tycker jag det känns bra att det finns en nivå som man inte bör gå under. Klarar man inte de förutsättningarna som företagare och arbetsgivare så betyder det ju bara en sak, man har för lågt täckningsbidrag. Punkt slut.
Döm om min förvåning när det här i Stockholm finns åtminstone ett bussföretag, som hittills har betraktas som seriöst, till sina förare betalar ca 20 % LÄGRE lön än vad gällande kollektivavtal gäller. 20 %, inte undra på att vi andra har svårt att konkurrera om vissa jobb.
Jag ska inte nämna företagets namn, inte ännu, men visst kan man väl tycka att bussbolag som inte följer de avtal som träffas ska ut med huvudet före ur både Stockholms lokala bussbranschförening och Bussbranschens Riksförbund.
Rent allmänt ska man nog som arbetsgivare tycka om låga löner. Det gör jag också, men jag tycker likväl att man ska följa de spelregler som sätts upp.
Jag kan bara uppmana alla förare som accepterar lägre löner än vad avtalet anger: Byt arbetsgivare bums. Någon gång måste vi få ordning på den här branschen. Duktiga bussförare finns det alltid plats för hos seriösa arbetsgivare.
söndag, januari 21, 2007
Jag vill bli ordförande
Nu har jag skrivit två bloggar i rad om kvinnor. Eller kanske t.o.m tvåochenhalv. Tänk så det kan bli ibland. På förekommen anledning blir det en tredje också.
Jag vill bli ordförande i Caroline af Ugglas fan-club. Har tidigare sett henne i TV-programmet På Spåret. Då tyckte jag hon var så ruggigt jobbig så jag tvingade hustrun att byta kanal.
Nu var hon med i Så Ska Det Låta. Och jag satt som förhäxad framför TV:n och förbjöd hustrun att byta kanal.
Vilken röst, vilken sångteknik, vilken inlevelse, vilken energi. Whaou!
Dessutom har vi här en liten Lassievarning. Vet du inte vad det är föreslår jag att du tar reda på det, det tillhör numera allmänskunskap.
Min dotter, tillika arbetskamrat Sofia, har tagit sånglektioner av Caroline. Jodu, så är det. Dessutom har mitt företag kört gästerna till Carolines bröllop. Jodu, så ligger det till.
Om du har sett Caroline på TV så förstår du att hon inte alltid lever och uppför sig inom gängse ramar. Hon tyckte t.ex att en monetär betalning för vårt utförda uppdrag inte var något kul, så hon föreslog två tavlor målade av en halvkänd konstnärssläkting till henne i stället. Med vederbörliga äkthets- och värderingsintyg.
Självklart är dessa tavlor nogsamt bokförda i företaget. Jag kan säga att företaget där gjorde en mycket bra affär. Eller snarare kommer att göra, när tavlorna någon gång säljs. Den absolut lönsammaste bröllopskörning vi utfört. Men det är hemligt förstås!
Jag vill bli ordförande i Caroline af Ugglas fan-club. Har tidigare sett henne i TV-programmet På Spåret. Då tyckte jag hon var så ruggigt jobbig så jag tvingade hustrun att byta kanal.
Nu var hon med i Så Ska Det Låta. Och jag satt som förhäxad framför TV:n och förbjöd hustrun att byta kanal.
Vilken röst, vilken sångteknik, vilken inlevelse, vilken energi. Whaou!
Dessutom har vi här en liten Lassievarning. Vet du inte vad det är föreslår jag att du tar reda på det, det tillhör numera allmänskunskap.
Min dotter, tillika arbetskamrat Sofia, har tagit sånglektioner av Caroline. Jodu, så är det. Dessutom har mitt företag kört gästerna till Carolines bröllop. Jodu, så ligger det till.
Om du har sett Caroline på TV så förstår du att hon inte alltid lever och uppför sig inom gängse ramar. Hon tyckte t.ex att en monetär betalning för vårt utförda uppdrag inte var något kul, så hon föreslog två tavlor målade av en halvkänd konstnärssläkting till henne i stället. Med vederbörliga äkthets- och värderingsintyg.
Självklart är dessa tavlor nogsamt bokförda i företaget. Jag kan säga att företaget där gjorde en mycket bra affär. Eller snarare kommer att göra, när tavlorna någon gång säljs. Den absolut lönsammaste bröllopskörning vi utfört. Men det är hemligt förstås!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)