Man blir så glad

Kommer du ihåg Postens gamal slogan "Ett brev betyder så mycket" ?

Den moderna varianten, som inte längre Posten har med att göra är "Ett mail betyder så mycket".

Fick en handfull snälla, rörande och omtänksamma mail efter mina inlägg om min viloperiod förra veckan på hospitalet.

Man blir så, f´låt uttrycket, jävla glad över såna mail. Tack.

Säsongpremiär

Så var den då avklarad. Den efterlängtade säsongpremiären i tennisligan. Första matchen sedan proppen gick i slutet av mars.

Under min frånvaro från tennisen åkte jag hiss rakt ner i seriesystemet och jag börjar nu om i lägsta divisionen. Lika bra det för jag har tappat otroligt mycket i både tajming och kondition.


Trots detta kära läsare, så lyckades jag vinna matchen. Visserligen mycket knappt, men en seger är alltid en seger. Men herrejesus så trött jag var när matchen var slut.

Men sånt går att ändra på. På fredag startar projekt "back-to-before", dvs då blir första träningen, återigen sedan proppen gick, med PT-Tompa. Efter det blir det gym minst två, förhoppningsvis tre gånger i veckan.

Jag har gjort slut

Mitt förhållande med Berit är slut. Hon blev bara så jobbig. Hängde efter mig som en igel, stod vid sidan om sängen hela tiden, följde mig när jag skulle hämta mat, ja överallt. Men värst var att jag inte ens kunde gå på toa utan att hon skulle följa med.

Men under några dagar så fyllde hon min kropp både med smärtstillande morfin och nödvändig energi, vilket jag är henne tacksam för. Hon blev allt lite stött när jag igår sa att nu får det vara nog, från och med nu vill jag aldrig träffa dig eller dina medsystrar någonsin mer.

"-det gör mig ingenting lilla Göran, det finns minsann många andra som behöver mig."

Sen tog jag hissen ner, gick ut i friska luften, drog några djupa andetag och tänkte "nu är jag på spåret igen, livet är allt bra härligt. Trots allt."

Valde en gul taxi från 020 och sa "kör mig hem". Helt osannolikt hittade han inte ens ut från sjukhusområdet.. Finns det inga inträdeskrav för 020-förare?

När jag kom hem fick jag en bamsekram av hustrun. Och där befinner jag mig än. 

Min date

Det här är Berit, min date på festen jag nämnde tidigare. Man kan säga att hon är rejält fäst vid mig.

Partaj

Sjuksyrrorna vill ha mig kvar ytterligare ett dygn. Tror de var en man kort på personalfesten i kväll.

Hajaru, destillerad sprit och morfin. Kommer bli kanonkul.

Drogad

Så här ser en morfindrogad bussåkare ut. Rätt ful om du frågar mig.

Det är ju själva fan

Tar det aldrig slut? Ligger på DS igen. Nu med inflammation i tarmfickor.

Har listat några saker

Jag börjar med det ledsamma:
1. Allsång på Skansen är slut. Inte för att jag sett ett helt program någon gång, men symboliken kära du, symboliken. Allsång slut=slut på sommaren.
2. Har bara seglat min segelbåt två gånger. Kommer heller inte att bli mer än så i år.
3. Jag bara jobbar och hinner inget mer.
4. Skolan börjar. Inte för att jag längre går i skolan, men symboliken kära du, symboliken. Skolstart=slut på sommaren.
5. Stockholmstrafiken. Inte för att jag själv kör där särskilt mycket, hinner inte, men symboliken kära du, symboliken. Trögflytande trafik=slut på semestrar=slut på sommaren.
6. Frukosttennisen tar slut.
7. Min sjukjournal blir allt längre. Igår drabbades jag av ett slags akut ryggskott/muskelkramp. Måste pga detta avstå dagens frukosttennis. Damn it!

Saker jag blir glad av:
1 A. Ovanstående punkt 7 omhändertagen av naprapat/kiropraktor.
1 B. Hösten kommer. En härlig årstid den också. Trots allt.
2. I morgon får jag min nya bil.
3. Barnbarn Albin börjar "riktiga" skolan. Han tappade lämpligt nog sin första tand  bara några dagar i förväg. Ger ett coolt och tufft machoutseende.
4. Min mor mår bra.
5. Vi har värdsamånga uppdrag med våra bussar. Rekordsommar.
6. Vår nya lilla röda lillbuss har fått otroligt mycket uppmärksamhet ute på stan.
7. Min pacemaker har gett mig ett nytt liv. Berättar mer om det en annan gång.
8. Skidresan sportlovet 2012 klar att börja säljas. Vi har redan fått 4 bokningar. Läs mer om den på "Sällsis-sidan, SällskapsResor Där kan du såklart också boka in dig på den.
9. Att jag och mina medarbetare bidrar till Sveriges välfärd genom att idag inbetala en i mina ögon ohyggligt stor summa pengar till staten avseende skatter och arbetsgivaravgifter.
10. Att titta på den här bilden:

Göran On Tour

Tog en liten road trip till Småland igår. Vackert landskap. Och som alltid fantastiskt trevliga människor. Det är något speciellt med smålänningar. Det har jag alltid hävdat.

Anledningen till min road trip var att i nyaste lilla bussen, så var guidestolen inte helt hundra så den måste åtgärdas. Vi vill ju såklart att alla stockholms guider ska kännas sig väl tillrätta i våra bussar.

Även om en del guider ibland har lite svårt att hitta våra bussar när de står INNE i diverse ankomsthallar. Alltså guiderna, bussarna står där de ska stå. Men det är petitesser, det är så trevligt när en upprörd guide ringer till jouren och undrar var bussen är.

"- hej, jag har en grupp som ska åka med er, men jag hittar inte bussen"
"- men om du går ut från terminalhallen så ser du nog bussen ute på parkeringen".
"- jaha, okey. Titta där är den ju".

Sånt händer faktiskt några gånger per säsong. Lika roligt varje gång.

Men igår hade jag tur. Hittade några smålänningar, Tommy och Jerry från Autocuby i Åseda och Janne från Jannes Lastbilsservice, även han i metropolen Åseda. Misstänker att de alla är avkomlingar i rakt nedstigande led från Raskens. Duktiga, dugliga, arbetssamma och framförallt så inihelvete envisa.

Jag kan säga så här. Om jag skulle fixat detta själv så hade jag efter en kvart ringt till fabriken och beställt en ny guidestol.

Först började de lite lugnt:

Sedan blev det lite tuffare tag:

Efter några timmar blev det: "nä ju jävlar i mitt lilla soldattorp". Själv blev jag så rädd så jag nästan tappade kameran.

Efter några timmar så satt äntligen guidestolen på plats, precis i samma skick som en ny. Då skulle vi "te och dricke en köpp kaffe".

Det var en supertrevlig road trip. Hade tänkt hälsa på i Vetlanda också, men tiden rann iväg för långt. Får bli en annan gång.

Klargörande

Det blev för komplicerat det där med ostkaka och turkiskt peppar i mitt förra inlägg. Endast initierade branschmänniskor fattade i bästa fall jämförelsen.

Så här ligger det till. Av tradition bjussar en Smålandsbaserad bussleverantör på ostkaka vid sina årliga och trevliga tillställningar. Denna leverantör tillhandahåller bussar av märket Setra som byggs i Tyskland. De har varit vår hovleverantör rätt länge.

Men nu provar vi något annat, ett bussmärke som heter Temsa och som byggs i Turkiet. Sannolikt av ingenjörer och bussbyggare som fått sin utbildning i bussbyggandets konst, eventuellt som s.k. gästarbetare hos kanske just Setra och Mercedes i Tyskland.

Därav det där med ostkaka vs turkiskt peppar. Have I made my self clear? Alla fattar?

Bra, då tar vi helg tycker jag.

Nämen vad är det här?

Kan det vara... är det sant... jo, banne mig, en hel buss som banken mot en viss månatlig avgift låter oss köra med.  Men å så kul. Och kors i taket, för första gången sedan 1994 så blev det inte småländsk ostkaka.

Nu ska det bli spännande att se om ostkakan vinner i längden eller om den turkiska pepparen tar hem spelet i slutänden. Money rules.

Strömlinjeformad

Idag tog jag ännu ett svårt beslut. Låta mig klippas med sax eller med maskin?

Med sax så blir ju mer hår kvar och man behåller kanske någon form av värdighet. Nu menar jag såklart inte att korthåriga/skalliga män är ovärdiga, men jag har alltid haft en fyllig hårväxt. Dock ej på bröstet.

Med maskinkapning så blir det väääääldigt kort, men samtidigt så blir ju tiden i frisörstolen minimal. Det är positivt.

Med maskinslåtter blir skallen liksom strömlinjeformad , och det passar ju in som handen i handsken i mitt nuvarande liv, full fart framåt i en hysterisk fart. Allt motstånd som t.ex fyllig hårväxt ger motstånd som tar energi och kraft. Maxoptimering är ordet för dagen.

Ångest är bra, men dyrt

Tänk så bra det är att få lite lagom ångest då och då. Häromdagen beskrev jag hur jag försökte shoppa mig ångestfri. Då gick det inget vidare. Så jag gjorde ett nytt försök några dagar senare. Då gick det bättre, så nu är jag retroaktivt helt ångestbefriad.

Jag började shoppa loss lite försiktigt och sedan, ja, sedan blev det kanske lite överkurs. Gick väl i spinn på något sätt. Men jag föredrar att kalla det för långsiktig ångestbekämpningsplanering.

Som sagt, jag började med att plocka ner den här lilla rara och lyxiga saken i varukorgen, och sedan plockade jag ner.... oj, det ringer, måste kila.....jag återkommer.

Idag tänder vi ett ljus

Vår förre medarbetare Ingemar Lundberg lämnade jordelivet igår eftermiddag.
"Lumpan" som han kallades av alla, blev 76 år. Han ägnade så gott som hela sitt yrkesliv åt att köra buss, även de sista 10 åren efter sin "riktiga" pensionering.

För 1,5 år sedan bestämde han sig för att han skulle bli pensionär på riktigt och bara njuta av livet tillsammans med sin fru.

Jag hoppas verkligen att det är så, att stunden vi har på jorden bara är en liten del av själva livet. I så fall Ingemar, vi ses igen.

Korkat i världsklass

Mycket har man läst, mycket har man hört, men det vete katten om inte följande inledning i ett TV-inslag i SVT tar priset som årets mest korkade:

"-Vad var det som gick  fel i det norska samhället som gjorde att en sådan individ som massmördaren kunde formas?"

Har SVT börjat rekrytera journalister från kvällspressen nu?

Min följdfråga är: vad var det som gick fel i svenska utbildningsväsendet som utexaminerar undermåliga journalister på löpande band.

Lojal och jämlik

Hustrun på kort besök på Gotland för att besöka mor, far och bror. Inte mina, hennes.

Tänkte jag skulle överraska henne med lite gammaldags hushållsarbete, man vill ju vara jämlik. Så jag samlade ihop några dagars "gräsänklingsdisk" för att göra allt porslin skinande blankt. Tänkte att det kunde vara skönt för hustrun att slippa detta när hon kommer hem i morgon. Hoppas hon blir glad för det. Slängde även några soppåsar.

Man blir ju lite trött av hårt hushållsarbete, den saken är klar, så jag nöjer mig med en microvärmd middag som jag tänker inmundiga framför TV:n. Jag vet, vi har bara en 32-tummare. Lite skämmigt, men jag fick ju inte köpa en större. Trots att jag då och då visar mina hushållskunskaper.

Frulletennis

Ahhh, vilken härlig morgon. Först dubbeltennis mellan kl 07 och 08, sedan frukost på klubbhusverandan och lite snack gubbar emellan. Dessutom, idag lossnade det, spelade nästan lysande hela tiden. Det var en härlig känsla. Jag är på G igen.

Läste också på anslagstavlan att jag  till min stora förvåning i år har uppnått den anmärkningsvärda åldern att jag nu är berättigad att delta i klubbmästerskapets klass Herrar äldre. Hur fan gick det till?

Skrivbordssemester

I brist på riktig semester så får jag nöja mig med skrivbordssemester. Det var ju jätteenkelt, laddade upp med en schysst bild på båten från förra sommarens segling och sen så låtsas jag att jag sitter i sittbrunnen och styr sådär modernt, via ett tangentbord.

Fördelen är ju att jag då samtidigt får massa saker gjorda på kontoret. Multitasking. Fiffigt är bara förnamnet.

Icke att förglömma, den här typen av seglingssemester är helt regnfri. Dessutom är jag helt säker på att om fler anammande min semesteridé så skulle Sveriges BNP öka markant.

Jag är oskyldig

Kolla löpsedeln. Känner mig skyldig men jag försäkrar, det var INTE jag som ringde Hänt och berättade att Måns satt på krogen och drack kaffe utan Marie.

Däremot kan jag bekräfta att så var fallet. Ingen Marie syntes till på hela kvällen och Måns verkade glad och tillfreds med tillvaron. Men helt klart övergiven av Marie.

Jag slog mig lös

När shoppingen misslyckades häromdagen så blev nästa försök att balansera min mentala hälsa ett restaurangbesök tillsammans med några vänner på krogen Lisa På Torget. Beläget på Östermalmstorg med Hedvig Eleonora kyrka i bakgrunden.

I den kyrkan döptes för övrigt vår förtjusande förstfödde som nu relativt hastigt närmar sig gubbåldern. Tänk vad tiden går.

Och vet du, när vi gick igenom lokalen till vårt bord så gick jag såååå nära Måns Zelmelöv och Andreas Weize. De satt där och drack kaffe och såg ut att ha väldigt trevligt. Såååå nära var jag.

Till måltiden valde jag lammracks, som blev nersköljt med två glas rött och sedan avslutades födointaget med en blåbärspaj med vaniljsås. Jag visar här min varmrätt som den såg ut innan jag åt upp den:

Under denna afton hade jag förmånen att slippa ha jouren några timmar vilket var lika skönt och avkopplande som när barnen var små och stökiga och mor eller svärmor var barnvakter en kväll.

Det var en trevlig kväll och jag känner mig idag en smula mer mentalt balanserad. Men det vete fan om inte en 42-tummare och en buss hade varit roligare ändå.

Det funkar inget vidare

Med tanke på gårdagens, ska vi kalla det en smula negativa inlägg, så försökte jag senare under eftermiddagen shoppa bort min ångest och djupa depression. Det gick inget vidare.

Jag började med att besöka vår lokala kontorsvaruhandlare och shoppade loss på några block och hör och häpna, FEM nya pennor. Skitsnygga.

Men näe, kände mig inte ett dugg positivare även om det var roligt att skriva siffror med en ny fräsch penna.

Då tänkte jag istället gasa bort till Elgiganten Megastore och shoppa en ny TV. Tänkte att en 42-tummare är precis vad vi behöver hemma, så kan vi ställa ut den gamla 32-tummaren på landet.

Men icke då. Våldsamma protester från hustrun, och då törs man ju inte spontanshoppa bort någon ångest.

Sen kom jag på den ultimata ångestdödaren, jag köper en ny buss. Ringde glad i hågen till Småland för att höra vad som fanns i lager. Men inte fan blev det något köp där heller. Mer eller mindre semesterstängt. Lika iskallt som en frusen ostkaka.

"- Klart vi har nåt för dig Göran, men vi kan väl snacka vidare vecka 32, vad säger du om det Göran?" sa en semestersugen kille som heter Jonas.

Men vad tusan, vecka 32 är jag säkert glad och positiv igen och vem behöver ångestshoppa bussar då?

Så nu sitter jag här igen som en tom, desillusionerad  och misslyckad ångestshoppare. Allt jag fick var en bunt pennor.

Tvingad

Har ingen ork att skriva på bloggen, ingen inspiration att skriva på bloggen, det är bara jobb, jobb, jobb och så lite mer jobb för att sedan avsluta dagen med ännu lite mer jobb innan John Blund anfaller. Ingen vila, ingen semester, ingen tid för återhämtning. Om mitt eget stroke-team fick nys om detta skulle de bergis tvångsinlägga mig.

Det är fan i mig jobb varenda vaken minut. Till och med när jag sover drömmer jag om jobbrelaterade saker. Det är jobbigt. (obs. märkte du den ohyggligt roliga ordvitsen i sista meningen?)

Konklusion: Solen lyser ute, segelbåten guppar ensam vid bojen, lilla motorbåten är inte ens sjösatt och DET ÄR SÅ JÄVLA SYND OM MIG!

Jag är helt säker på att ingen annan arbetsför människa i det här landet har det lika jobbigt som jag har det. Helt säker på det.

Eller ja, i varje fall i Stockholm. Eller om man ska vara noggran, i Sollentuna. Den petige kanske säger mitt kvarter och ska man vara en riktig petimeter så är det i alla fall ingen annan i mitt hus som har det som jag.

Kände mig tvingad att skriva något för att rensa skallen lite. Nu har jag det, men jag känner mig fortfarande lika tjockskallig och inte fan försvann det ens några papper från bordet. Lika bra att då börja jobba med att förbereda kommande löneutbetalning.

Goda väderleksutsikter

Som jag tolkat det hela så föreligger nu ingen omedelbar risk för snö och halka. Så därför ägnades dagens lunch till att åka till däckverkstaden för att skifta från vinter- till sommardäck. Kändes bra, fick nästan lite vårkänslor.

Om du undrar varför jag inte gör det själv, och det gör 8 av 10 läsare, så beror det på att jag använder samma fälgar till både sommar- och vinterdäck.

Job rotation

Idag har jag pryat som IT-Nisse.

 

Succesfully installerat ett nytt program i datorn dårå. Med en nytt interfejs med dubbel hastighet dårå.

Programmet har jag lagt i serverdatorn va, så man lätt kan kommunicera mellan användarna. Då slipper man ju det där jobbiga med att boota om grejerna stup i kvarten. Men det förutsätter ju att man har de rätta prylarns dårå, en schysst megahertzhastighet och megarambitar av klass är ju en självklarhet. Men det ser man ju lätt om man pluggar in rätt in i maskinvaruhanteraren.

Som IT-Nisse sitter man traditionsenligt hopsjunken och tillbakalutad i stolen, gärna med ett nonchalant ansiktsuttryck samtidigt som man lattjar lite lätt med tangenterna samtidigt som man sippar en Cola och med bra rockmusik ur högtalarna. Eller ska det vara synt? Eller rap? Eller House? I min interna IT-miljö idag blev det en hel del blues. Varvat med tunggung från radions Bandit och Rockklassiker.

Verkar vara ett coolt kneg det där med att peta i datorer.

En bra start på dagen

Kl 0537 i dag. Jourtelefonen ringer. En chaufför berättar en smula upprört att han råkat låst in garagenycklarna och därmed inte kommer åt bussen. För att hinna till sitt uppdrag borde han åka om typ 5 minuter.

Lika bra att inte sova bort min ungdom så kl 0538 är jag på språng ut till min bil. Normal körtid från min bostad till garaget är ca 25-30 minuter. Essingeleden visar sig från sin bästa sida med en väldigt hög snittfart på övriga trafikanter. Jag hänger på. På vissa sträckor tar jag täten.

Vid infarten till Årstalänken låter vi alla en polisbil bestämma tempot. Han har ingen brådska visar det sig. Lyckligtvis svänger han av mot Globen och racet kan återupptas och jag kan återigen visa vad BMW:n går för. Lyckas hålla jämna steg med några hantverksbilar utan trafikmoral.

Framme. Sätter därmed ett nytt och prydligt personligt rekord. Chauffören springer och hämtar nycklarna till bussen och startar. Vad händer? Jo varningslampan för låg kylvattennivå ljuter. Fort i med vattenslangen för att fylla på. Då upptäcker jag att allt rinner ut i en strid ström under motorn.

Okey, bara att bita ihop. Ner på golvet och in under bussen för felsökning. Aj aj aj, ett tydligt hål på en slang. Vi rotar frenetiskt i bra-att-ha-lådan och hittar mot alla odds en lämplig slangklämma som får funka som ett slags akut första-förband. Det funkar.

Han drar nu iväg som ett skållat troll och trot om du vill, men kunden var en smula försenad så de märkte inte ens att bussen kom 20 minuter sent.

Som sagt, vissa dagar startar i makligt tempo, andra startar i turbofart. Och vem fanken kan påstå att ett kontorsjobb är enahanda? Nu ska jag ägna några timmar åt att räkna på roliga offerter inför vintern.

Hej då bussen!

Segling och bad

Kan du fatta. Trots ringande jourtelefon så tog vi en segling o badtur med segelbåten. Det blev den bästa dagen på länge. Och ingen ringde när jag låg i plurret. Bara en sån sak.

Inte så kul. Men kul i alla fall.

Testade i morse på frukosttennisen hur det stod till med mina tenniskunskaper efter det att proppen brände av i skallen. Gick inget vidare. Fan också att just tenniscellen fick sig en tjottablängare. Det trodde jag inte.

Jag hade noll tajming i slagen och jag gjorde minst två dubbelfel i varje servegame. Kände mig som en nybörjare. Men som vanligt med tennis, det var skitkul. Jag kommer igen, jag SKA nå samma standard som före 27:e mars. Jag SKA det. Så tänker en riktig PG.

Efter tennisen gemensam frukost kl 08 på klubbstugans veranda med jättefin utsikt över Edsvikens vatten. En superhärlig start på dagen.

Sedan i vilan mellan jobbdagen och dess kvällspass klippte jag gräset. Nu är det bara däcksbytet till sommardäcken kvar. Kan bli vilken vecka som helst nu.

Tråkigt meddelande

Fick följande meddelande från min kollega på kontoret.  Doch ingen av de två luddbollarna på bilden i mitt föregående inlägg.

When it hasen't been your day, your week, your month or even your year...


Virus har sänkt min dator. Totti.

FAAAN I HELVETE!!! GAH!

Det är faktiskt som Sofia skriver. Datorn är så gott som dödförklarad av Doktor Roffe. Nu ska den snabbt förflyttas för akutvård för att rädda vad som räddas kan av innehållet. Men en ny dator är tvunget att inköpas.

Tyvärr så var det idrotten som sänkte vår dator. Sofia skulle anmäla sig till nästa års Stockholm Marathon, och den sidan är just nu hackad och lyckades trassla in sig i Sofias dators innanmäte och förstöra det mesta.

Inte ens vårt virusskydd kunde stoppa attacken.

Men som den positiva Göran jag är denna vecka så kunde det ha varit värre. Vi kunde ha slarvat med backup t.ex. Och så får Sofia en ny skinande fin dator redo att möta nya utmaningar, kanske redan i slutet av denna vecka.

Lunchrast

Den nya härliga arbetsveckan sätter sina spår. På dagens lunchrast tog kontorspersonalen en välbehövlig power nap.

Fick en släng av Runners High

En bra midsommar trots allt. Blev lite busskörning och rätt mycket kontorsarbete. Det är ju förbannat roligt att köra buss, det går inte att komma ifrån.

Även kontorsarbete är kul och i helgen fanns gott om tillfällen att smita undan och fixa tonvis med "kan-göra-senare-jobb. Men gräsmattan är fortfarande oklippt och vinterdäcken sitter fortfarande på. Det finns viktigare saker i livet.

Idag, som just nu är söndagskväll, så fick jag plötsligt en sån oerhörd lusta för att springa, så då gjorde jag det. Efter 1 km fick jag plötsligt en euforisk lyckokänsla i hela kroppen. Jag skrattade när jag sprang alldeles ensam. Det var en förvånande men häftig känsla. Det lär kallas Runners High.

Nu blir det marsch pannkaka rätt in i duschen. I morgon börjar en ny härlig arbetsvecka.

Bästa hälsningar från PG. (Positiva Göran)