Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


onsdag, oktober 29, 2014

En film för dig som sitter på läktaren

Den här filmen tillägnas dig som alltid sitter på läktaren. Så här kan en helt vanlig lunchtimme genomföras. Om man är tillräckligt motiverad att t.ex cykla till Paris. Eller till Vallentuna. Eller runt kvarteret. Eller runt en rätt stor sjö som heter Vättern.


Idag skulle vi ha träningssällskap med Kalle "Ironman" Ericsson, men han fick tråkigt nog förhinder. Läs gärna hans blogg, www.kall3.se och hans minst sagt seriösa träningsupplägg. På den här bloggen, http://theroadtokalmar.se, kan du läsa om hans Ironmanlopp i somras. Imponerande. Och den killen vill träna med oss i Team StockholmsBuss. Kul som sjutton.

Så jag och PT2, Sofia, körde den här backen själva.

Som världsmästare på läktaren kanske du inte tycker backen verkar särskilt märkvärdig. Det kanske den inte är men mentalt är den för mig Mur de Huy. En väldigt mycket light version alltså. Googla om du inte vet vad det är.

För övrigt visar filmen den sjätte löpningen uppför backen. Det är därför jag frustar lite extra mycket. En enkel match för PT2, det är därför hon filmar.

Under eftermiddagen blev det ett besök på Persontrafikmässan. Åkte tåg dit. Pendeltåg. Vilket jag gör på sin höjd två gånger om året. Spännande. Dyrt.

Jättekul att träffa branschfolk jag bara ser och träffar med väldigt långa mellanrum. Attans, kom just på att jag glömde äta den traditionella ostkakan i EvoBus monter. Attans. Å andra sidan bjöd de på det som kan liknas äppeljuice. Men det var det inte. Det var starkare grejer som rev ordentligt i strupen.


Sen var det lika bra att åka hem och då kunde jag konstatera att vissa människor väljer middagslokal på ett lite udda sätt. Dessutom pratade han fotbollsaffärer högt och ljudligt. Är det så här att åka kollektivt?