I går hade vi vårt första möte i KOM-gruppen Team Rynkeby. KOM står för kommunikation och PR, alltså det är vår grupp som ansvarar för att vi får så mycket publicitet som möjligt inför våra insamlingsevent och såklart inför cyklingen till Paris. Vi ska också hålla i alla sociala medier, typ Facebook, Twitter, Instagram och gud vet som som finns mer för att nå ut med vårt budskap.
Det här är seriösa grejer vi håller på med. Ska vi samla in flera miljoner till Barncancerfonden så gäller det att ligga i. Såna miljoner snyter man inte ur näsan precis. Det behövs rejäla insatser av människor som ser det här som en bra sak, värt att lägga mycket fritid på. Cyklingen får vi på köpet.
KOM-gruppen består av en häftig samling människor. Och så jag. Där finns en jurist, reklambyråfolk, en copywriter, forskningsfolk och några till som jag ännu inte har riktigt koll på. Ett kanongäng helt enkelt. Och så jag.
Idag blev det ett tokbra lunchpass på gymmet. Hängde i så mycker jag orkade och tog hela överkroppen så det stog härliga till.
Sparade benen till morgondagens förväntade mördarpass med Rynkeby. Det blir först en timmes spinning som följs av ett lika förmodat mördande styrkepass. Ska bli såååå kul.
Men idag på gymmet blev jag lite besvärad. Avslutade nämligen passet med en 10-minutare på gymcykeln. En sån däringa modern sak med en tv-skärm framför. Man kan också klicka in på webben eller trycka fram allehanda skojsiga program.
En knapptryckning räknade ut mitt BMI. Inte bra. Enligt maskinen är jag överviktig. Jag har därför två val:
A: gå ner 7 kg i vikt.
B: kapa 6 cm av min längd, antingen fötterna eller hjärnan.
Då säger du hjärnan, eftersom den ändå är mer eller mindre tom. Kul, svarar jag då, samtidigt som jag lyfter upp ett enda finger och visar dig det.