Tänk om jag hade kallats t.ex Blondin-Göran. Då hade jag fått massa saker gratis bara för att jag nämner en produkt på min blogg.
Men jag är politiskt och kommersiellt oberoende och har inte fått en enda grej gratis pga min blogg. Jo, en och annan bussbokning har den ju genererat under åren, det har den ju. Så jag är inte bitter, absolut inte.
Men lite gratisprylar vore fint.
Igår t.ex kilade jag in på Dressman för att köpa ett par nya jeans för 299 bagis. Måste ner en storlek i midjan, cyklingen har gjort att midjan minskat några centimeter i omfång så brallorna har en tendens att glida ner lite. Oskönt.
Men du har säkert varit på Dressman. Målet var som sagt ett par jeans för 299. End of story. Gick därifrån 750 kronor fattigare men med två par jeans och tre kallingar i påsen .Och ändå avstod jag nio par strumpor för en spottstyver. Nån måtta får det ju ändå vara på konsumtionsfester.
De är jäkligt duktiga de där försäljarna de har där. Jäkligt duktiga, det måste man ge dom.
Men som sagt, hade jag kallats Blondin-Göran hade jag säkert fått ett par jeans bara för att jag skriver lite snällt om dem. Men icke, istället ryckte de 450 spänn mer ur min plånbok än jag tänkt mig.
Otack är världens lön.
För övrigt är dagens löpning på den förlängda onsdagslunchen inställd. Inte pga vädret, absolut inte, utan för att jag känner mig en smula krasslig. Man måste vara rädd om kroppen, man har ju bara en.
Vila när den inte mår bra, träna som fan när den är frisk.