Jag saknar den där pirrande läskiga känslan i magen inför något stort och svårt. Missförstå mig nu bara inte, jag har ju jättestora utmaningar framför mig. Vad kan slå 125 mils cykling till Paris?
Men den ger mig ändå inte känslan jag hade för ett år sedan, inför utmaningen att cykla runt hela världen, dvs Vätternrundan.
Den utmaningen var rent ut sagt läskig. Då hade jag aldrig tidigare utsatt mig för något så svårt, skrämmande och nästan ouppnåeligt som att cykla 30 mil och dessutom börja på natten kl 02:24.
Jag gillar den här bilden, för den visar rätt tydligt vilka känslor som stormade runt i skallen på mig just där och då, 64 sekunder innan jag skulle försöka genomföra något som enligt mig var en nästan omöjlig uppgift.
DEN känslan saknar jag. Det riktiga pirret. För nu vet jag att ingenting är omöjligt. Nu vet jag att jag klarar omöjliga saker. Som att cykla runt Vättern eller Mälaren eller till Paris. Same same but different.
Förra året cyklade jag helt ensam runt Vättern, i år ingår jag i ett stort team, Team Rynkeby Stockholm. En klart annorlunda känsla att ingå i ett team. Känns lite lugnare, lite tryggare. Då var jag ren nybörjare, nu har jag cyklat väldigt mycket mer och dessutom kört några lopp, så jag vet vad det handlar om. Dessutom är jag i år rent allmänt väldigt mycket bättre tränad.
Känslan jag har nu inför sommarens alla cykeläventyr är någonting annat. Mer förväntan, glädje, en längtan. Men det där läskiga pirret saknar jag.
Fast den kommer nog tillbaka ju närmre vi kommer avresedagen 3 juli, då vi ska äntra våra hojar och börja trampa mot Paris. Fasicken, bara jag skrev det där så rasslade det till lite i magtrakten. Fast inte den där läskiga pirrkänslan som jag just beskrivit, utan mer äventyrspirr.
På lördag börjar på sätt och vis vår cykling till Paris, då kör vi en s.k prolog genom Stockholms city för att överlämna de första bidragen till Astrid Lindgrens sjukhus.
Vi kommer där att möta skälen till att vi genomför det här projeket, de cancersjuka barnen. Det är för dom som vi i Rynkebyteamen kämpat hela vintern med att samla in pengar, så Barncancerfonden kan fortsätta kampen mot nollvision för barncancer.
Här är den officiella beskrivningen:
Rynkeby Stockholm cyklar Prolog!
På lördag den 30 maj kl. 10 cyklar Rynkeby Stockholm Prolog från Lindhagen genom Stockholm till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Vår sponsor Ica Maxi Lindhagen (Mats Larsson) cyklar tillsammans med oss och kommer att överlämna en check på 5 000 kronor till barnsjukhuset för inköp av leksaker.
I samband med Prologen kommer Ica Maxi Lindhagen även överlämna en check till laget på 15 000 kr. Pengarna går oavkortat till vår insamling till Barncancerfonden.
Vill ni komma och se oss cykla Prolog är ni välkomna att möta upp någonstans under rutten.