20 mil är ingen lek. Det snyter man inte bara lite sådär ur näsan. Jag har kört så långt bara två gånger tidigare. Det blev stundtals en hård kamp mot både mjölksyra och svarta demoner i skallen. Fast mina demoner körde jag förstås över i Hjotrakten under förra årets Vätternrunda, så de var egentligen inga problem.
Ska jag vara ärlig var mjölksyran heller inget problem. Klart det sved lite då och då under rundan, det gjorde det, några gånger riktigt rejält, men som helhet, whaou, vad "enkelt" det ändå var.
Men jag gör historien kort. Fan vad bra det gick. Inte bara för mig, utan för alla i teamet. Vi snittade 28,8 enligt träningschefen Daniels Garmin, vilket är ett väldigt högt rullsnitt mätt med Rynkebymått. Även med mina privata mått mätt ett väldans högt snitt. Bland de högsta under min korta cykelkarriär faktiskt.
Ibland kändes det förstås som draglaget hade gett sig fan på att slå något slags Stravarekord, men det var ju förstås bara kul.
När jag stog i duschen hemma kom jag på på mig själv med att stå och le när jag tänkte på rundan, så kul var det. Tänkte också tanken att jag kanske formtoppat några veckor för tidigt. Bara två veckor kvar till Halvvättern och tre till själva Vätternrundan. Men nej, så illa kan det väl inte vara, jag är bara på väg mot formtoppen.Så måste jag tänka.
Dagens runda gav mig några besked:
-Mitt mål att snitta 30 km/tim under minst en 10-milarunda verkar inte vara jättelångt borta. Med rätt hjälpryttare borde jag fixa det innan säsongen är över.
-Jag är inte längre orolig för Paristuren. Den kommer jag att kunna fixa.
-Jag är inte längre orolig för Vätternrundan, den kommer att gå galant.
-Jag är trots allt lite skakis inför Mälaren Runt. Men den fixar jag nog också.
Nu dags för dagens bildkavalkad:
Vi börjar med dagens rutt
Under ett punkastopp passade L (inga namn här) på att vila lite
Efter 12 mil blev det lunchpaus i Almunge
Göran S, Aramia, Daniel, Jonas, Lars
Jan, Janica, Martina, Linn, Lillianne
Malin, Patrik, Lotta R
Markus, Stina, Anna, Måns, Magnus
Petit moa, Lotta R
Timo, Volkan, Urban
Officiellt vilade Stina lite under lunchen p.g.a en tuff arbetsvecka.
(Fast den korrekta beskrivningen är en hård festnatt. Ja se ungdomar.)
Som traditionen numera bjuder, så avslutar vi med en grupp-
bild när vi efter 20 mil kom tillbaka till samlingsplatsen.
Om du orkat läsa ända hit kommer här lite bonusinformation:
Jag har hittat lösningen på skavsårsproblematiken i ljumskområdet. Den här:
Tricket är att smeta in dels själva paddingen runt de kanter som ligger runt själva skyddsområdet, och dels vräka på krämen på kroppen där irritation brukar komma. Alltså vräka på.
Om uttrycket tillåts blir det lite kladdigt i brallan i början, men det funkar klockrent på mig. Missade att vräka på en bit, och just det, där uppstod en mindre irritation, men ingen annanstans.
Krämen finns på Cykelcity, Folkungagatan (hoppas jag får rabatt där nu efter denna reklam)