Den här söndagen hade hela 29 glada teamkompisar hörsammat kallelsen till träning. Så vi blev en imponerade samling som for fram genom landskapet. Mest populära blev vi bland barn men även många vuxna stannade till och vinkade och kom med glada tillrop.
Den här bilden har jag snott av vår kapten Patrik
som cyklade som kökarl.
När jag kom hem visade min mätare att jag cyklat 132 km inkl transportcykling till och från samlingen.
Visst är det lattjo, eller inte, för ett år sedan var jag ett vrak efter 13 mil, i år är 13 mil ingenting. Jo, det är klart att det känns i kroppen när jag kommer hem. Jag ljuger om jag säger annat. Men jag är ändå väldigt pigg, oförskämt pigg faktiskt.
Men ändå, det är ju rent märkvärdigt vad ihärdig vinterträning på spinningcykel och regelbundna besök på gymmet betyder. Rent magiskt.
Det som är lite svårt att ta till sig, är att dagens distans under Pariscyklingen bara är fram till lunch, sen måste vi kämpa ytterligare 8-10 mil. Sex dagar i rad. En smula skrämmande tanke. Men ingenting är omöjligt, det är bara att öka träningen så ordnar den saken sig automatiskt.
Inte så mycker mer att tillägga, bilder säger mer än 1000 ord, så här kommer bilder från fikapausen.
Många gula cyklar blir det när det är fikadags
Tre osedvanligt snygga cyklister.
Jag, Elin, Jonas
Janica tyckte det var lite kyligt
Johanna och Göran Den Yngre såg inte särskilt trötta ut
Den här mannen, Jonas, är nu efterlyst i hela Europa
av Interpols avdelning för brott mot cykelklädsreglementet
Idag blev Jörgen hyfsat bra på bild
Lars ville med kepsen visa att han nyss varit
på träningsläger på Mallorca.
Doc Lil, Lilanne, försöker förklara för mig om
trötthetens mysterier
Lill och Kapten Patrik tyckte något var extra kul. Inte min keps va?
Även Lotta och Eva hade kul under fikapausen
Två käcka gossar, Magnus och Claes
Markus var lite frusen om benen. Men glad ändå
Mark försöker likt Lucky Luke dra snabbt,
men jag drog snabbare och hann ta ett foto.
Martina, alltid glad. Idag lite frusen om benen.
Ser ut som en bodyguard är på väg att skydda
henne från närgånga paparazzifotografer
Naomi och Cristian. Idag frågade jag om de var gifta.
De är inte det. Ännu. Skärp dig Cristian. Ställ frågan.
Till slut kom solen. Lilianne, Elin, Claes, Sara och Markus
snodde blixtsnabbt solplatserna
Glada Sara. Fattar inte hur hon alltid kan vara så glad
Timo, lagets starkaste man. Ännu så länge! Say no more.
Och Måns, kanske inte lika stark. Men en stark cyklist.
Måns nu lite eftertänksam. Och Janne var glad
att kaffet äntligen kom på bordet
Bara som en liten parantes. Idag begick jag kortbyxepremiär trots bara 8 grader när jag åkte hemifrån. Ville bara nämna det.