Lite till och från kommer tankarna från förra årets mardrömslopp Mälaren Runt upp i skallen. Loppet som för mig var 13 mil kul och 20,3 mil mardröm.
Om du vill kan du läsa min race report HÄR.
Inte undra på att jag tog slut efter 13 mil, när jag kollar tillbaka på statistiken så låg min grupp och pumpade ett snitt på strax över 30 km/tim. Helt sanslöst fort mätt med mina mått. Men det var också sanslöst kul. Som sagt, fram till 13 mil. Resten var inte lika kul.
Men nu, nu är revanchmötet inbokat och betalt. Jajamensan, så är det. Mälaren ska ta-mig-fan inte få vinna över mig. Förra året blev jag golvad men inte knockad, kom ju upp på nio. I år ska jag vinna en klar seger.
Har även gjort upp med Mäster Anders, Anders Johansson i Fredrikshof, att jag ska köra i hans grupp igen. Jag var välkommen sa han.
Nu känns det bra, nu ska jag bara som förberedelse till det här loppet, förutom redan 125 träningsmil, köra ytterligare minst 100 träningsmil, köra Vårblotet 11 mil, Halvvättern 15 mil, stora Vätternrundan 30 mil och sedan en tripp till Paris 125 mil. Sen borde jag väl vara redo att ta mig an Mälaren igen.
Jag kör nu enligt den här träningsprincipen:
Kanske det ligger lite i familjen att ta sig an svårigheter. I morgon kl 08:05 startar min dotter tillika medarbetare Sofia sin första halvironman på Mallorca. Hon är just nu dönervös, men jag vet att hon fixar det.
