Filmen visar en affärskvinna-look-a-like som med bestämda steg går genom hallen, rakt igenom incheckningen, bara nickar till tjejen som ska kolla boardingkortet och så raka spåret in i planet, sätter sig ned och ser lycklig ut. Verkar ju superhärligt att flyga. Och så enkelt och lättsamt. Till 1 miljon destinationer världen över. Typ.
Hm, knappast verklighetstroget.
Så här ser den riktiga verkligheten ut genom min kamera. Där var det minsann inte bara att nicka till boardingtjejen.
Men reklam är ju nödvändig, tråkigt bara att så många ljuger så förbannat i sin reklam.
En annan verklighet, Fotbollsgalan. Råkade se någon timme av den i går. Men usch, så styltigt och trist. Kändes som amatörernas afton. Varför fick Anders Svensson en bil för sina 146 landskamper och en tjej i damlandslaget som gjort 188 landskamper fick ingenting?
Men de viktiga gästerna, typ Malmös gulddamer och IFK Göteborgs herrlag åkte i alla fall till galan med det bästa som gick att uppbringa, StockholmsBuss.Ville bara lite försynt nämna det. Som sanningsenlig reklam.
Ytterligare en verklighet. En otäckare sådan. Min medarbetare tillika dotter och hennes make befinner sig just nu på Filippinerna. Visserligen i Manilla där ingenting hänt, men ändå. Om en vecka var tanken att de skulle vidare till en ö som jag inte vet om den är drabbad eller inte. Känns minst sagt lite oroligt, det måste jag nog säga.