I går eftermiddag hade jag en tid hos tandläkaren som håller till på Östermalm. Den tiden på dagen är det ohyggligt svårt att hitta en p-plats. Jag snurrade säkert runt i 10 minuter innan jag hittade en lagom stor och dessutom ledig parkeringsficka i en rad av bilar som gick runt hela kvarteret. Säkert 50 bilar på rad och så en lagom stor ficka mitt i.
Det är min turdag idag, tänkte jag och gick glatt och betalade 30 spänn i p-automaten och la kvittot snyggt och prydligt på instrumentpanelen väl synlig utifrån. Helt och hållet by the book, som man säger.
När jag så småningom kom tillbaka efter tandisbesöket satt en p-bot under vindrutetorkaren. Tänkte att det var nog en kul rackare som hade flyttat boten från en annan bil. Men icke. När jag såg straffbeloppet höll jag på att svimma.
Vid närmare kontroll så fanns en liten skylt rätt högt upp vid infarten till just den här gatan som visade att på just den här sidan av gatan råder p-förbud, dvs man får stå högst 5 minuter. På gatans vänstra sidan får man parkera hur länge som helst. Helt otroligt. Måste vara dolda kameran som Lapplisorna på Stockholms kommun visar på julfesten. Fy fan, säger jag. Och så tänker jag några tankar till, som till och med jag censurerar bort från den här bloggen. Som ju också läses av yngre oförstörda människor. Måste ju tänka på dem också
I och med detta så rasade min dag samman:
1/ dyrt tandläkarbesök. Ett hål (litet) och en tand som tappat en hörn.
2/ den förbannade p-boten
3/ bortslängda 30 spänn för onödigt betald p-avgift i automat
4/ förlust på kvällen i tennis. En missad sketen jä-a superlätt smash, gjorde att jag torskade. Mot en tjej. Eller snarare kvinna om man åldersmässigt anser att en kvinna är äldre än en tjej. Eller dam, om man åldersmässigt anser att en dam är äldre än en kvinna.
En riktig jävla skitdag var vad det blev av min tisdag 26 november 2013.