Ännu en cykelmedalj att lägga till samlingen
Det började inte bra. Regn när jag vaknade. Regn när jag lastade bilen. Regn när jag åkte till starten. Regn hela loppet. Inte duggregn, det regnade hela skalan från ösregn till skyfall. Absolut hela rejset.
Jag stannade föredömligt för att kunna dokumentera
det vidriga vädret. Man fotar inte när man kör. Punkt.
Vi var 11 stycken cyklister i "mitt" team, Namnet är Team Mellanmjölk. Jag var kapten. Efter halva loppet i de vidriga regnskurarna döpte vi oss tillfälligt till Team Pannben. Så jäkla surt och jobbigt var det.
Man kan säga att Team Mellanmjölk idag var en teamöverskridande introduktion till 2016 års Team Rynkeby.
Team Täby hade mönstrat 5 deltagare och Team Stockholm mönstrade upp med en (1) cyklist=jag.
Samtliga av oss körde till Paris i år och ska göra det även 2016.
Förutom oss hade vi även med oss 5 cyklister från diverse Hofvetgrupper.
Loppet var 13,5 mil lång, men efter ca 3 mil kan man vika av och köra ett 7-milabana istället. Vid första depån, ca 1 mil innan valet, frågade jag vilka som vill köra hela banan och vilka som vill köra 7:a. Jag sa att jag kör hela banan oavsett hur många andra som gör det. En (1) person anmälde att han kör 7:an, övriga skulle hänga med runt.
13,5-milarutten vi körde.
Så vi drog iväg. Jag har aldrig cyklat i sånt regn. Jo, men bara kortare stunder. Det vräkte allså ner hela tiden. Ingenting på kroppen var torrt. Ingenting. Men vi trampade på. Totaltiden blev 5:45. I kraftigt regn, det var återigen vidrigt. Men eftersom vi inte dog, så är vi nu istället starkare både mentalt och fysiskt.
Jag får ofta dippar under längre lopp. Mellan 3:e och sista depåen, alltså när vi kört 8 mil, kom min dipp. Då var det äckligt tungt. Då tittade de där elaka demonerna fram och föreslog taxi sista biten. Jag körde över dom och trampade vidare.
När vi kom till sista depån, med 15 km kvar, kom energin tillbaka och under slutfasen gick det undan rejält. När jag kollade miltiderna ser jag att dom sista15 km blev de snabbaste vi gjorde under hela loppet. Det var kul.
Hur gick det nu då. Jo, av de som kom från Team Täby kom bara 60 % mål. De övriga 40 % vek i alla fall av vid 7-milavalet.
Av de som kom från Team Stockholm kom hela 100 % i mål. En helt igenom strålande teaminsats av Team Stockholm.
Då ska man veta att det enbart var på grund av mig som även 60 % av Täbyteamet körde hela banan.
Tina och Johanna (Täbys ålderkvinna, blott 1 månad yngre än jag) tänkte, och ville, köra 7-milabanan pga det vidriga vädret, men tänkte om. Av det enkla skälet att de då trodde de skulle bli rejält uthängda på min blogg. De hade det helt rätt i. Det ville de inte riskera.
Tina tycker det räcker att bli uthängd för att jag spöade henne med hela 9 minuter på senaste Vätternrundan. 11:29 resp 11:38.
Att hon tycker att det var vassare att klara Mur de Huy, som hon gjorde men inte jag, håller jag definitivt inte med om. Har liksom inte med saken att göra anser jag. Man måste skilja på äpplen och päron, eller hur?
Hursomhelt, alla vi kvarvarande sju i Team Mellanmjölk som genomförde loppet kände oss otroligt stolta över oss själva när vi gick i mål. Inte många som körde långa banan idag. Av 360 anmälda kom endast ca 130 till start och de flesta valde korta banan.
Vi som gjorde det. En fantastisk insats av alla.
Måste bara säga det också, det är skitkul att så många kommer fram och säger att de läser mig blogg och önskade mig lycka till i loppet. Ganska fantastiskt egentligen. Lilla jag liksom.
Men du, har du inte kört Roslagshösten någon gång så måste du göra det nästa år. Måste. Det är ett helt fantastiskt arrangemang. Välordnat ner till minsta detalj, superproffsigt hela vägen. Plus förstås jättefina vägar. Flaggvakter i alla "farliga" korsningar. Tydlig skyltning av rutten.
Team Mellanmjölk hade det extra lyxigt idag, vi hade en sjukvårdsbil och en följebil efter oss hela rejset. Mest beroende på att vi var sist på långa rundan, blev omkörda av bara två snabbgrupper, sen var det inga fler som körde det varvet.
Simning.
I lördags körde min dotter tillika medarbetare ett egenproducerat simrejs tillsammans med sina simkompisar. De simmade 1 mil genom Edsviken. Två depåstopp som jag och min kära hustu ansvarade för. Du kan läsa hennes race report HÄR.
De som vet hur coreteamet under Parisresan jobbade kan tycka att våra depåstopp var en smula enkelt och anspråkslöst. De tycker fel. Det var hur uppskattad som helst av trötta och frusna simmare.
Reka välkomnar till depåstopp 1.
Under Stocksundsbron.
Ja, mycket mer att berätta har jag inte idag. Nu ska jag strax träffa Herr John Blund, för nu är jag rejält trött.
Tack alla som arrangerade och genomförde Roslagshösten. Ni som stod ute i depåerna var alla glada, positiva och oerhört peppande. Det var guld värt.
Tack ni som arrangerade hela loppet, ni gör ett fantastiskt jobb och jag hoppas att fler upptäcker hur kul det är att köra det här loppet.
Tack såklart till er alla i Team Mellanmjölk, ingen nämnd, ingen glömd. Vi kör väl nästa år igen? Hela loppet, allt annat går bort.
En sak till, vi cyklar i alla väder.