Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


tisdag, juli 26, 2016

Det är riskabelt med vilovecka

Jag gillar inte viloveckor. Jo, jag gillar dom för det är skönt att bara softa och glida runt liksom. Men jag har ett mindre h-e att starta om igen. Latheten slår lätt klorna i mig.

Skulle löptränat igår, men gräset i gräsmattan hade blivit lite för högt under Pariscyklingen, så jag tog ett varv med gräsklipparen och när jag var klar med det så orkade/hade jag inte lust att ge mig ut att springa.

Där fick jag minuspoäng av mig själv. Fan va dåligt av mig. Skämmes. Men du ser, latheten slår till blixtsnabbt.

Så därför satte jag klockan att ringa kl 06 idag för att jag skulle hänga på låset till simhallen och köra lite simteknik och kanske ett antal vändor distans.

Kom dit precis när de öpppnade. Åh, vad lite folk, vad skönt, tänkte jag. Bytte om, duschade och knallade in i simhallen.

Ridå. En tom bassäng.

Det var i alla fall inte trångt

Jaha, här gäller avancerad problemlösning, tänkte jag positivt. Jag går in på gymmet och kör ett pass där istället. Då kom jag på att jag hade Foppatofflor och fel byxor och fel tröja så det liksom sket sig även där.

In i bilen och hem, nu var jag en smula förbannad, ska det vara så jävla svårt att få till ett träningspass?

Jag rusade in utan att säga något, en förvånad hustru tittade upp från frukostbordet och undrade vad det var för tornado som ångade runt i huset och rev bland väskor, träningskläder, pulsklockor, skor och hörlurar.

Måste träna, stönade jag fram lite stressat och gav mig iväg ut utan att pussa hustrun.

Premiär för mina nyinköpta löpardojor av märket Brooks. De väger hela 124 gram mindre än mina förra. Och min egen vikt minskade med 3 kg under Parisveckan. Jag håller på att tyna bort, min vikt är numera blygsamma 0,49 kg per centimeter kroppslängd.

Oj vad de nya skorna levererade. Sprang min vanliga testrunda på 5,3 km. Och vet du, nytt PB på den sträckan. Inte nog med det, på rundan hade jag mitt lägsta pulssnitt ever på den rundan. Betyder det att jag är vältränad? Jo, så är det nog. Döhäftigt. A ja ba, woop woop liksom. Yeaaahhh.! 



Men en sak oroade mig lite, när jag tänkte cykling som alternativ kände jag ingen lust till det. Kändes konstigt, har jag bränt cykellusten? Måste nog ta ett cykelpass ikväll för att känna efter ordentligt.

Om jag vaknar i rätt tid i morgon kör jag ett morgonpass i Huvudstabadet. Där borde det finnas vatten i alla fall.