Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


torsdag, juli 07, 2016

Time to say goodbye

Idag slutar Rynke hos oss. Hans ordinarie jobb som glädjespridare i Team Rynkeby Stockholm börjar i morgon bitti. Då sätter han sig i en lastbil tillsammans med teamets cyklar som transporteras till Malmö.

Vi andra i teamet tar nattåget till Malmö och vi startar vår cykling mot Paris på lördag. Men mer om det i bloggen framöver.

Vi på StockholmsBuss har haft en fin tid under vintern tillsammans med Rynke. Han hade stundtals det lite tråkigt där han satt ensam i bussgaraget. Han busade lite då och då och körde våra bussar på gården när ingen såg. Utom jag, som en gång lyckades fota honom precis när han kört in i garaget.

Stor skandal. Han hade inte ens säkerhetsbälte på sig

Sen avancerade han i organisationen och började jobba på kontoret. En riktig glädjespridare som hade många fina åsikter om både ditten och datten.



Avskedet blev väldigt känslosamt och det var svårt att hålla tårarna tillbaka.

Svårt att säga att jag fick tårar i ögonen av ledsamhet,
eller att Rynke inte tvättat sig på tre år.


Men vi kommer att ses snart igen när han åker omkring med vårt coreteam under cyklingen till Paris.

Jag själv är mitt upp i slutpackning inför resan. I morgon bitti ska cyklar och vårt bagage lastas i en lastbil för att köras till Malmö där vi i teamet möter upp lördag morgon efter att ha tagit nattåget via vårt fina järnvägsbolag SJ som vänligt nog sponsrar tågresan plus även bidrar till Barncancerfonden. Det är fint gjort.

Igår hade vi också vår sista träning inför Paris. Som traditionen bjuder så blev det bara två superlugna rundor runt Kaknästornet. Så lugna så vi nästan trillade omkull. Sen hade vi picnic och allmänt trevligt och sen var det läge att åka hem och börja packa och slutfixa cykeln.

En rysligt trevlig tradition.


 Byte till nya bromsklossar kräver hög koncentration

Det är svårt att packa. Inte för mycket, och inte heller för lite.

Behövs inte jättemycket i bagaget. 
Det enda vi gör är ju att cykla, äta, sova. Och sen cykla, äta, sova
Och sen cy......

Idag hände det. Äntligen. Var på den berömda institutionen Dressman och köpte ett par brallor. För första gången, alltså första gången någonsin, frågade tjejen i kassan inte om jag även behövde några strumpor eller kalsonger, typ köp tre men betala för två. Första gången. Undrar vad hennes chef tycker om det. Jag som behövde nya strumpor. Nu blev det inga.

Å andra sidan får man ju inte ha Dressmanstrumpor när man cyklar. Funkar absolut inte.