Stockholm Triathlon. Race day. Min race report

Det är kul med tävlingar. Lite läskigt. Lite spännande. Fjärilar i magen som flyger runt. De slutar aldrig att hitta till min mage trots att åren går.

Dagen innan ett race är det svårt att ha koncentration på flera håll.

Man blir liksom splittrad när ett race knackar på dörren.

Ingen bra start på dagen med stort D. Väcktes kl 01:30 då jourtelefonen ringde. En chaufför hade problem med en trilskande buss. Problemet löstes och jag gick tillbaka och svimmade i sängen igen.

Kl 05:30 ringer jourtelefonen igen. Ett nytt men rätt onödigt problem som inte var ett problem löstes på 30 sekunder. Boom ner på kudden igen och nu sov jag ända till 07:30.

Näe, inte sova bort sin ungdom, ett kul race väntar vid lunchtid, supersprinten i Stockholm Vattenfall Triathlon. Så upp och hoppa.

En rätt sömnig men god och nyttig frulle inmundigades lite halvt sovandes

Pre race
Dotter tillika medarbetare Sofia ämnade även hon starta i supersprintdiciplinen. Samling en timme innan start tillsammans med medföljande make/svärson/fotograf Jonas och lite uppladdning med god pastasallad.

Fröken Ego, i rakt nedstigande led från Mr Ego, 

svärson/fotograf Jonas och Mr Ego äter laddmat i solen.

Klockan gick lite väl snabbt, så plötsligt fick vi lite bråttom till incheckningen.

På vägen dit behövdes det inre trycket lättas lite. En modern pissomat gjorde det enkelt.

Paparazzifotografer finns överallt

Vi blev tilldelade en plats i transitionzonen allra längst bort i zonen. Betydde en lång löpsträcka med våtdräkt från simningen men bara en kort bit till cykelstarten. Och tvärtom på tillbakavägen, en kort bit med cykeln och en j****igt lång bit att springa innan löpdelen började. Mycket bra att slippa springa långt i cykelskorna.

Supertaggad och rätt nervös. 
Dags att kränga på våtdräkten och
springa bort till startområdet.

Simningen
Gemensam uppvärmning. 91 kvinnor och män på startlinjen. 400 meter i stökigt och skvalpigt vatten.

Kände mig ohyggligt nervös när de släppte ut oss på startbryggan. Men flera heja-heja och high fives från några Rynkebykompisar värmde gott i hjärtat.

Snart går starten

Brööööl, starten gick. Tänkte köra det som jag fick tips om på Try Tri-träningen, kör 10 crawltag, 10 bröstsim, 10 crawl osv. Började med att räkna till 10 crawl, sen gick jag över till bröstsim och började räkna om. Plötsligt märkte jag att jag var uppe i 75 och insåg att det var nog lika bra att fortsätta med bröstsimmet. Kändes bra och enkelt. Hade trots allt förvånansvärt många simmare bakom mig, de flesta tjejer.

Till slut, efter en evighet, nådde jag bryggan och det var dags för nästa gren.

Som stolt far har jag nöjet att meddela att dotter tillika medarbetare Sofia var snabbast av alla, både män och kvinnor på simdelen. Hur coolt är det inte att vara pappa till en sån?

Cyklingen
Måste träna mer på att kränga av mig våtdräkten, det tar för lång tid helt enkelt. Men på med cykeldojor och hjälm och kort sprint bort till cykelstarten. Ajabaja om man sätter sig på cykeln i växlingsområdet, då blir man diskad. Man blir även diskad om man rör cykeln innan man satt på sig hjälmen. Did no mistake.

Så bar det det iväg i som jag tyckte en ohygglig fart. Körde förbi horder av cyklister.

Black Devil har lite lattjolajban på Norr Mälarstrand.

Låg i omkörningsposition hela racet.

Det här är min grej. Blev inte omcyklad av någon trots att det vimlade av cyklister från alla olika tävlingsdistanserna.

När jag kollade min snitthastighet blev jag grymt besviken. Riktigt rejält besviken. Min snitthastighet var 28,6 att jämföra med förra årets 29,9. Skit också. Undrar varför det blev så, det kändes ju kanonbra i hela kroppen. Inte ens problem att cykla i Västerbronstigningarna den här gången.

Men jag är fortfarande vassast i familjen. Spöade Sofia med hela 14 sekunder. Ett annat ord är evighet. Ännu ett annat ord är utklassning.

Fast ärligt, jag är grymt imponerad av hennes cykling, för hon cyklar aldrig, hon hatar cykling. Ännu en besvikelse, jag borde ha cyklat ifrån henne ännu mer.

In i växlingsområdet igen, av med cykeldojjor och på med löpardito. Tryckte i mig en gelbomb för säkerhets skull.

Löpningen
Och så iväg ut på löpsträckan som enligt reglerna skulle vara 2,5 km. Den var 3,2 km.

Det är nu det händer.

Springer de här 3 kilometrarna för mig rekordsnabbt. Och rekordjämnt. Har nog aldrig sprungit bättre i vuxen ålder. Sååå jäkla kul.

Lika besviken som jag blev över cyklingen, lika glad blev jag för det här. I mina bästa stunder snittar jag 7 och lite drygt det på träning. Bäst när det gäller. Typ.

Löpsträckan som var 3,2 km.

Sen gör jag ett idiotiskt och pinsamt misstag vid målgången uppe på Slottsbacken. Då springer man på en blå matta. Högst upp så delar sig banan, målgång till vänster på blå mattan och till höger utan matta för de som kör de längre sträckorna.

Sista kraftansträngningen uppför Slottsbacken.

Måste snarast köpa nya snyggare löparskor.

Jag är trött och bara följer en tjej som håller höger. Efter 50 meter inser jag mitt misstag och får vända om och sikta till vänster. Usch och fy och jäkligt onödigt.

Det bidde en liten omväg på kanske en halv minut. Stupid me.

För kalenderbitarna

Vetetusan hur de räknat ut minut/km resp km/h, men fel är det. 

Här kan du jämföra Familjen Ego, far och dotter

Den här bilden måste klickas på för att du ska kunna se ordentligt.

Dotter tillika medarbetare Sofia kom trea av 70  i damklassen och jag kom på plats 19 av 21 i herrklassen och på plats 52 totalt av 91 startande i supersprintklassen. Inte mycket att skryta med. För min del alltså, Sofias resultat är ju kanonbra.

Fast det är klart jag är nöjd med plats 52, jag spöade ju massor av duktiga tjejer.

Men jag kom etta i min åldersklass. Det står ju där jättetydligt. Men högst sannolikt var jag den ende i den klassen, så det är väl inte heller så värst mycket att skryta med. Eller det kanske det är, jag ställde i alla fall upp i motsats till alla andra åldringar som inte gjorde det.

Far och dotter. Stolta, glada och nöjda. Med viss rätt.

Sammanfattning
Så jäddrans kul tävling det här är. Massor av publik, man känner sig nästan som ett proffs. Idag många kända ansikten som hejade fram mig lite här och där. Absolut superkul som ger en extra kick och adrenlinskjuts. Tack ni som gjorde min dag ännu roligare.

Är hyfsat nöjd med simningen, men ångrar i efterhand att jag inte försökte crawla mer. Missnöjd med cyklingen, fattar egentligen inte hur jag kunde vara långsammare än förra året. Fattar inte.

Superdupernöjd, på gränsen till fånigt nöjd, med löpningen.

Nästa år lutar det åt att jag uppgraderar mig lite och kör sprintdistansen istället.

Men ett slags beslut togs i alla fall i samråd med med min assisterade sim-PT Sofia. Jag kommer framöver att fokusera på bröstsim istället för crawl. Känns fortfarande inte bra att crawla i motsats till bröstsimmet som jag känner mig mycket mer komfortabel med. Eller rättare sagt, jag kommer att träna 80 % bröstsim och 20 % crawl. Känns som ett vettigt och bra beslut.

Nu gäller 100 %-igt fokus på nästa äventyr, cyklingen till Paris. Det är nära nu, på fredag drar vi.