Frulle 06:30, packa och göra sig i ordning inför dagens etapp
Grundade med en ganska bra frulle
Kl 07:45 teamade vi upp och kapten och vice kapten
drog riktlinjerna för dagens etapp
På pricken kl 08 rullade vi iväg i behagligt väder. Benen kändes inte riktigt pigga idag, men efter första depåstoppet kom krutet tilbaka i kanonerna och det rullade på bra utan några som helst problem. Varken för mig eller någon annan.
Depåstopp 1. En bra meny för ett 15 minutersstopp
Avslutade med en godisshot
Sen fortsatte vi på jättefina vägar. Solen tittade fram och det blev varmt och gosigt.
Vi körde på i gott tempo och hade 30 minuters lunchstopp efter 10 mil. Kalasgod lax bjöd coreteamet på idag.
Upp på hojarna och iväg igen nästa 5 mil till eftermiddagsdepån. Rullade fortfarande på fint. Men nu började plötsligt temperaturen att stiga. Fick lite flashback från förra året då jag tvärbonkade pga värme redan efter 7 mil. Dock av medicinska skäl, då hade vi 42 grader varmt.
Den medicinen jag äter gör att hjärtat inte orkar pumpa runt blodet tillräckligt snabbt i kroppen för att kyla ner den inifrån när utetempen börjar närma sig 30 grader.
Och det gjorde den nu. Började känna av den och rent mentalt fick jag kämpa för att orka fortsätta. Orkesmässigt har jag inga problem, men jag kände att jag var på väg att bli överhettad igen.
När vi hade 20 km kvar gjorde vi ett s.k. mikrostopp på tre minuter. Då var det 30 grader varmt. Jag kände där och då att det skulle bli svårt att klara resten av etappen. Jag ville så gärna köra den, men nånstans sa kroppen nej, så efter en mycket svår beslutsvånda bestämde jag att jag klev av där för att åka i följebilen sista biten. Jag har lyckligtvis lärt känna min kropp och vet när det finns pannbenskrafter kvar och när det inte finns det.
Satte mig ensam bakom bilen och fick ett mindre psykbryt och tårarna trillade av besvikelse. Jo, gubbar gråter också, även om det svider rejält att erkänna. Det suger fett, är ett modernt och fint uttryck för samma sak.
Vice kapten Elin tröstade med en kram och positiva kommentarer. Det kändes bra.
Den besvikna surgubben Mr Ego, en av våra två läkare, Emilia,
och vår eminenta cykelmeck Rille.
Väl vid hotellet blev det after bike vid vår lastbil och allmän cykelvård.
Vice kapten Elin smörjer föredömligt kedjan efter dagens etapp
Kortfattat kan man säga att sträckan Rostock- Uelzen och jag inte riktigt lirar.
Men nu var det dags för lite hushållsarbete. Mina cykelkläder behövde tvättas. Det går ju fint i handfatet, värre är att få det torrt till dagen därpå. Såhär på sommare är värmen avstängd på alla hotell så inga element funkar.
En bilkupévärmare borde teoretiskt kunna
torka objekten på 9 timmar
Och sen, sen var det bara middagen kvar innan det var dags att svimma av trötthet i sängen.
Jonas. Elin, Patrik, Sandra, Lars, Lotta, Jörgen.
Jag avstog selfievarianten. Valde att lyfta fram de här
människorna istället.
Det var väl allt för idag, Jo, jag cyklade 199 km, de andra 220. Jag nämner det ifall Intresseklubben vill anteckna det för historieböckerna.
Du har väl gillat Team Rynkeby Stockholms Facebooksida. In och spana varje dag där, för där lägger vi upp en slags vlogg med små filmer varje dag.
Nämen ojdå, jag råkade visst få med en resultatlista också från Vansbro Tjejsim. Nämen kolla placering nr 6. Rätt coolt va? Vet inte om hon bloggat om det racet än, men i avvaktan på det kan du ju läsa hennes blogg HÄR.
Mer än så hände inte idag.
Hörs i morrn.