Men jag ger inte upp, ska SKA ha en HIM-medalj. Jag har nu 10 månader på mig att komma i mitt livs form. Jag tränade 11 månader för att klara årets utmaning i Pula, men det räckte inte.
Det var svårt att välja vilket race jag skull ta. Mycket spelade in i valet, bl.a datum, banprofil, temperatur, simplats typ hav eller sjö. Fick ju heller inte på något sätt störa eller krocka med vare sig Vätternrundan eller cyklingen till Paris. Det som jag sannolikt kommer att offra är Mälaren Runt i början av augusti.
Nu kommer jag få nästan två års hård och tuff träning. Klarar jag inte utmaningen i Zell am See vet jag inte vad jag gör. Det blir fan i mig en strid på liv och död.
Du läste kanske om mina känslor i Pula när det som hände inte skulle få hända, och skulle det gå åt helvete även i Zell så sänker jag mig med ett bojsänke i sjön vi ska simma i. Men det kommer inte att gå åt helvete. DET KOMMER ATT GÅ SKITBRA.
Jag har valt revanschmötet på en plats som jag tror passar mig bäst. Simningen i en sjö, borde inte finnas vare sig höga vågor eller strömmar i vattnet. Så simdelen borde passa mig bättre än på ställen där simningen sker i stora öppna elaka hav.
Löpningen är relativt platt, tror jag, och borde därför passa mig hyfsat.
Tuffast, förutom simningen, kommer nog cyklingen att vara. En höjdprofil man inte leker med.
Men jag tänker så här. Cyklingen är min starkaste gren. Jag åker på triathlonläger på Mallis i maj, cyklar till Paris över Ardennerna plus en hel hoper av andra jobbiga berg, så visst borde jag vara preparerad för att cykla över den där knäppen som ligger typ 2 mil in i banan.
Hotell är redan bokat för både mig och mitt sedvanliga service- och hejarklacksteam.
Dessutom, dessutom har svärson Jonas sagt att han också ska köra det här racet. Det blir kul. Inte för att vi kommer att tävla mot varandra, han är alldeles för stark för att jag ska ha en chans att hänga med honom. Han är inte ens fyrtio och jag är en pensionär, du hör ju själv att det är omöjligt.
Så nu vet du. Mitt absolut största mål 2017 blir alltså en Halv Ironman. Cyklingen till Paris är såklart också en utmaning som heter duga, men nu ser jag den som ett delmål, inte huvudmålet dit all min träning ska leda till.
Det ska BLI SÅ JÄVLA KUL. Igen. Jag är nog en obotligt optimist i såna här lägen.
Kan också meddela att jag gör ett namnbyte. Facebook tycker jag ska heta Vresiga björnen. I alla fall känns ju motiveringen rätt schysst. Hoppas den är sann.
