Du ser vad det är va? En triathlongubbe, på tröjan alltså, inte i tröjan. En figur som simmar som blir en cyklist som sen blir en löpare.
Genialt, sa Bill. Den vill jag ha, sa Bull. Och så tryckte jag på köpknappen och mådde omedelbart mycket bättre.
Och igår kom paketet med tröjan. Samtidigt fick jag dåligt samvete. Min lilla aluminiumponny har ju inte fått något kul present på länge.
En ny sadelstolpe är ju precis vad alla cyklar behöver lite då och då, så raskt iväg till min lokala handlare och så inköpte jag en ny svart och fin stolpe.
Den väger en aning mer än den gamla, men om jag cyklar riktigt tufft några dagar på trainern, så kanske jag blir av med dubbelhakan du ser på bilden ovanför. Tror det blir en lagom viktkompensation.
Nu kan jag till och med själv välja vinkel på sadeln, den gamla ville bestämma det själv därför den hade blivit sliten i någon led så sadeln ställde sig i en vinkel - som du vet vad - inte gillade riktigt.
Kanske jag testar på något lopp på Zwift ikväll. Har inte kört något lopp där än, vet knappt hur man gör, men jag tror jag listat ut det. Tänkte hålla mig lite försiktigt i slutet och går det för fort får det väl bli ännu en DNF. Jag kan ju sånt.
Om jag hinner alltså, i afton står egentligen löpintervaller på schemat. Om jag orkar alltså, körde mitt nya tuffa gympass i morse så det svider lite i kroppen.
En fin start på tisdagar. Den här trevliga flaskan har
jag betalat 100 kronor för som går direkt till
Barncancerfonden.
När jag blir skadad känner jag mig mest förbannad, ledsen och absolut minst av allt nöjd. Gäller även när och om min båt blir skadad. Men vi är ju alla lite olika inför sånt.
