Idag under lunchpromenaden gick vi förbi en lågstadieskola. Döm om min förvåning när jag kollade in genom ett fönster och såg säkert 30 små knoddar med varsin laptop på bänken framför sig.
De satt alla djupt koncentrerade för att lära sig mer om data och datorer. 8-åringar!
My God, det var annat på min tid, då skulle man plugga dödsdatum för kungar och baroner, veta årtal för massa krig för typ tusen år sedan och vem som vann krigen.
Nu lär man sig tydligen hur datorer funkar och var och hur man hittar information man verkligen behöver.
Bra skolan, jag är en modernt tänkande man, jag är på. Men en smula chockad blev jag allt, det visste jag inte att skolan lärt ut sådant.
torsdag, januari 09, 2014
onsdag, januari 08, 2014
Förmodligen värdelöst vetande
Så har jag nu fått ihop statistiken för min träning under hela 2013. Inte så svårt, jag registrerar all min träning på sajten FunBeat. Då har man liksom koll på läget. Om man vill.
Jag har under 2013 tränat 217 pass och totalt ägnat 215 timmar, 27 minuter och 29 sekunder åt att förbättra min fysik och därmed uppnått: A: jag lever förhoppningsvis lite längre. B: klarar framtida sjukdomar och allmän skröplighet bättre. C: har haft roligt under tiden.
Det här diagrammet visar min träningstid per månad. Lite utjämnat så blir det ungefär 4 pass per vecka.
All denna träningstid, som ju egentligen inte är särskilt mycket, fördelade sig så här mellan mina aktiviteter:
2014 har startat i god träningsanda och såvitt jag kan bedöma så kommer det att fortsätta så. Jag är ju dessutom omgiven av hejapåare typ dotter/arbetskamrat Sofia och inte minst min tränare Tommy Jonsson i Frescatihallen.
Sannolikt har jag nu drabbats av en allvarlig form av endorfinmissbruk varför jag misstänker att träningsdosen kommer att öka under det här året.
Vet inte vad du tycker, men jag tycker det känns skithäftigt att träna seriöst och målmedvetet, och min träningssatsning mot att klara Vätternrundan i juni är bland det häftigaste jag gjort sedan bröllopsnatten.
Jag har under 2013 tränat 217 pass och totalt ägnat 215 timmar, 27 minuter och 29 sekunder åt att förbättra min fysik och därmed uppnått: A: jag lever förhoppningsvis lite längre. B: klarar framtida sjukdomar och allmän skröplighet bättre. C: har haft roligt under tiden.
Det här diagrammet visar min träningstid per månad. Lite utjämnat så blir det ungefär 4 pass per vecka.
All denna träningstid, som ju egentligen inte är särskilt mycket, fördelade sig så här mellan mina aktiviteter:
2014 har startat i god träningsanda och såvitt jag kan bedöma så kommer det att fortsätta så. Jag är ju dessutom omgiven av hejapåare typ dotter/arbetskamrat Sofia och inte minst min tränare Tommy Jonsson i Frescatihallen.
Sannolikt har jag nu drabbats av en allvarlig form av endorfinmissbruk varför jag misstänker att träningsdosen kommer att öka under det här året.
Vet inte vad du tycker, men jag tycker det känns skithäftigt att träna seriöst och målmedvetet, och min träningssatsning mot att klara Vätternrundan i juni är bland det häftigaste jag gjort sedan bröllopsnatten.
torsdag, januari 02, 2014
Nya året började inte som jag tänkt
Allt går inte som man tänkt. Nyårsdagen var tänkt som en dag med museibesök, putsa på cykeln, lite allmänt privatfix och en begrundan av vad 2014 kan komma att bjussa på. Kort sagt en lugn och behaglig dag.
Men icke.
Kl 10:15 uppdagas att ett missförstånd skett, det saknas en chaufför som ska köra glada nyårsfirare från Silja/Tallink-båten norröver. Med avgångstid 10:30. Panik. Kaos.
Efter ett antal resultatlösa telefonsamtal återstår ett enda alternativ. Det är att petit moa hoppar i brallorna och ger järnet till bussen. Vilket sker. Lite lätt försenade, typ 45 minuter, så drar vi iväg med det fullsatta ekipaget norrut. En smula spännande för jag har inte en susning var alla hållplatser är belägna. Men med hjälp av snälla passagerare prickar vi in hållplatserna i både Uppsala, Tierp och Gävle.
Efter 25 mil möter vi upp bussen som kör nya Silja/Tallink-resenärer från Sundsvall till båten, vi byter buss och jag kör ner buss och nya gäster till Silja/Tallink-båten.
När jag äntligen är hemma igen på kvällskvisten så har James Bond-filmen redan börjat. Liksom 2014 som inte började som jag tänkt. Men jag är inte ledsen för det inte. Det är alltid lika kul att köra buss och alla resenärer var glada och tacksamma att få komma hem. Så slutet gott, allting gott. Precis som det gamla året 2013.
Men icke.
Kl 10:15 uppdagas att ett missförstånd skett, det saknas en chaufför som ska köra glada nyårsfirare från Silja/Tallink-båten norröver. Med avgångstid 10:30. Panik. Kaos.
Efter ett antal resultatlösa telefonsamtal återstår ett enda alternativ. Det är att petit moa hoppar i brallorna och ger järnet till bussen. Vilket sker. Lite lätt försenade, typ 45 minuter, så drar vi iväg med det fullsatta ekipaget norrut. En smula spännande för jag har inte en susning var alla hållplatser är belägna. Men med hjälp av snälla passagerare prickar vi in hållplatserna i både Uppsala, Tierp och Gävle.
Efter 25 mil möter vi upp bussen som kör nya Silja/Tallink-resenärer från Sundsvall till båten, vi byter buss och jag kör ner buss och nya gäster till Silja/Tallink-båten.
När jag äntligen är hemma igen på kvällskvisten så har James Bond-filmen redan börjat. Liksom 2014 som inte började som jag tänkt. Men jag är inte ledsen för det inte. Det är alltid lika kul att köra buss och alla resenärer var glada och tacksamma att få komma hem. Så slutet gott, allting gott. Precis som det gamla året 2013.
tisdag, december 31, 2013
Nu är det snart slut
Snart är 2013 slut. Ett hyfsat bra år. Tror jag. Har inte sammanfattat det riktigt ännu. Det finns en viss risk att en årskrönika kommer att skrivas på denn blogg om några dagar.
Liksom det jag tidigare hotade med, en sammanställning över årets träningar.
Men tills dess önskar jag dig som orkat läsa mina inlägg: Gott Nytt År. Hörs nästa år. Hoppas jag.
Liksom det jag tidigare hotade med, en sammanställning över årets träningar.
Men tills dess önskar jag dig som orkat läsa mina inlägg: Gott Nytt År. Hörs nästa år. Hoppas jag.
söndag, december 29, 2013
Blod, svett och dårar
Kanske lite dumt. Bestämde i går med med svärsonen Jonas att vi idag skulle ut på en cykeltur, för även han behöver träning. Han ska inte som jag cykla Vätternrundan utan något i hans tycke ballare, Cykelvasan.
Jag cyklade iväg vid halv tio, +2 grader i luften och det lovades varmare under dagen. Mötte upp Jonas en mil och en halvtimme senare och vi gav oss iväg på den gemensamma turen.
Det blev en härlig start på fina landsvägar och allt kändes kalasfint. Så kom vi ut på en raksträcka och helt plötsligt utan förvarning gled mitt framhjul åt sidan på en osynlig isfläck och jag stöp i backen i full fart.
Lite läskigt eftersom fötterna sitter fast i pedalerna, men det gick så fort så jag hann i princip inte uppfatta någonting förrän jag liggandes gled över asfalten.
Det hela var lite märkligt för plötsligt blev vägbanorna underkylda och det blev glashalt. Då vände vi hemåt för vi insåg att det vore rent dumdristigt att fortsätta.
Med ledsen blev jag att mina fina (och dyra) vintercyklingsbrallor gick sönder. Fixades dock relativt lätt med byxlagningsgrejer som svärsonen hittade någonstans bland sina gömmor.
Och så kunde jag åtgärda mitt sår som var en aning större än vad det först såg ut som. Får väl sova på högersidan några nätter framöver kan jag tänka.
Jag som trodde cykling var en relativt ofarligt sysselsättning, men där hade jag allt fel. Men nu har jag provat en rejäl cykelkrasch i alla fall och inga ben blev brutna och jag tar till mig dotterns tröstande ord: "alla tuffingar råkar ibland ut för någon skada då och då."
Jag. Tuffing. Yepp, so it is.
Jag cyklade iväg vid halv tio, +2 grader i luften och det lovades varmare under dagen. Mötte upp Jonas en mil och en halvtimme senare och vi gav oss iväg på den gemensamma turen.
Det blev en härlig start på fina landsvägar och allt kändes kalasfint. Så kom vi ut på en raksträcka och helt plötsligt utan förvarning gled mitt framhjul åt sidan på en osynlig isfläck och jag stöp i backen i full fart.
Lite läskigt eftersom fötterna sitter fast i pedalerna, men det gick så fort så jag hann i princip inte uppfatta någonting förrän jag liggandes gled över asfalten.
Det hela var lite märkligt för plötsligt blev vägbanorna underkylda och det blev glashalt. Då vände vi hemåt för vi insåg att det vore rent dumdristigt att fortsätta.
Med ledsen blev jag att mina fina (och dyra) vintercyklingsbrallor gick sönder. Fixades dock relativt lätt med byxlagningsgrejer som svärsonen hittade någonstans bland sina gömmor.
Och så kunde jag åtgärda mitt sår som var en aning större än vad det först såg ut som. Får väl sova på högersidan några nätter framöver kan jag tänka.
Jag som trodde cykling var en relativt ofarligt sysselsättning, men där hade jag allt fel. Men nu har jag provat en rejäl cykelkrasch i alla fall och inga ben blev brutna och jag tar till mig dotterns tröstande ord: "alla tuffingar råkar ibland ut för någon skada då och då."
Jag. Tuffing. Yepp, so it is.
fredag, december 27, 2013
Om du undrar
Ibland undrar man ju varför jag tränar så mycket på gamla dar. Svaret på det kan nog läsas på min dotters tillika arbetskamrats blogg.
Inspiration kallas det. Eller inspiratör. Här hittar du hennes blogg http://sofias-secrets.blogspot.se/
Personligen väntar jag med årets träningsanalys tills året är till ända, ty lite till träning hinner jag nog med innan nyårsklockorna klämtar ut 2013 och in 2014.
Inspiration kallas det. Eller inspiratör. Här hittar du hennes blogg http://sofias-secrets.blogspot.se/
Personligen väntar jag med årets träningsanalys tills året är till ända, ty lite till träning hinner jag nog med innan nyårsklockorna klämtar ut 2013 och in 2014.
måndag, december 23, 2013
Jag får rysningar av Eniro
Den här fånigt guldfärgade och gammeldags katalogen damp ner i min brevlåda häromdagen. Precis som om det skulle vara en lyxig publikation. Jag får bara obehagliga rysningar när jag läser namner Eniro.
Från att ha varit ett stort och starkt företag med näst intill monopol har Eniro ramlat rakt ner i källaren till så många andra skumraskföretag som måste ta till riktigt fula metoder för att sälja. Eller luras, välj själv.
Enligt min åsikt borde Eniro definitivt hamna på den så kallade Svarta Listan som finns över skumraskföretag.
By the way, är det överhuvudtaget någon som läser en sån här publikation numera? Återigen enligt min åsikt, så är det totalt bortkastade pengar att annonsera i en sådan här gammaldags publikation.
Känner du till fenomenet Google? Testa, funkar suveränt när man letar efter olika företag.
Gör som jag, släng omedelbart den här katalogen där den hör hemma. I soporna.
Från att ha varit ett stort och starkt företag med näst intill monopol har Eniro ramlat rakt ner i källaren till så många andra skumraskföretag som måste ta till riktigt fula metoder för att sälja. Eller luras, välj själv.
Enligt min åsikt borde Eniro definitivt hamna på den så kallade Svarta Listan som finns över skumraskföretag.
By the way, är det överhuvudtaget någon som läser en sån här publikation numera? Återigen enligt min åsikt, så är det totalt bortkastade pengar att annonsera i en sådan här gammaldags publikation.
Känner du till fenomenet Google? Testa, funkar suveränt när man letar efter olika företag.
Gör som jag, släng omedelbart den här katalogen där den hör hemma. I soporna.
torsdag, december 19, 2013
Öppet brev till Tomten
Hej Tomten.
Fast i år säger vi mer Tjääääna Tomten. Du har väl kollat Café Bärs på TV:n va? Såvitt jag förstått så är du en äkta Hammarbyare, så det borde du gjort. I så fall fattar du.
Nu är det dags för mitt årliga brev till dig. Jag vet ju att du som vanligt är lite stressad så här års, men jag hoppas ändå du har tid att läsa mitt brev. Det är viktigt att du får korrekt information nämligen.
Hoppas du gått på alla AA-möten under året, som vi pratat om, så du inte blir frestad av all julglögg folk vill pracka på dig i vartenda hus du kommer till. Det är väldigt viktigt att du svarar ett tydligt nej till sånt. Du har många hus att besöka världen över, det tar på krafterna, och du har ju inte precis blivit yngre.
Jag hoppas du inte glömt bort att lämna in dina renar på service. Du kommer väl ihåg hur det gick förra året när du hade glömt att lämna in Rudolf på den årliga servicen. Han blev ju hallt på bakre högra klövern för du inte hade bytt den i tid. Det var ju därför du kom så himla sent hem till mig. Och inte många klappar hade du med dig heller för den delen. Det kändes lite surt. Hoppas du kompenserar mig för det i år.
Så här ligger det till. I år har jag varit jättesnäll. Jag har till och med anställt en massa nya superduktiga chaufförer och för att alla skulle få jobb så köpte jag en buss till. Jättesnygg.
Var då tvungen att anställa en bra trafikledare också. Känns skönt att dela på arbetsuppgifterna. Man blir liksom en bättre människa om man inte behöver tänka på företaget dygnets alla timmar året runt.
Jag har också varit supersnäll mot min dotter Sofia som sköter vår resebyrå SällskapsResor. Det lönade sig, jag blev ju utnämnd till Årets Pappa. Vad säger du om det? Vore fint om du även tänkte på Sofia när du planerar klappar till alla. Glöm inte min son Marcus och mina barnbarn Albin och Valter. Alla har skött sig utmärkt under året, jag lovar. Men för Guds skull, glöm inte min fru. Hon ska ha jättemånga fina julklappar, det tycker jag nog.
Det där med att dela arbetsuppgifter borde du också tänka på. Kanske ska du anställa en trafikledare som kan hålla ordning på hela logistiken med julklappsutdelningen. Det är ju en tung börda för en gammal man som du. Vi på StockholmsBuss kan annars åta oss det uppdraget som konsulter. Vi är helt enkelt suveräna på det. Vill inte gärna skryta men många ser oss som Stockholms bästa bussbolag.
Apropå det, när ska du och din organisation bli modern då? Tänk så mycket olämliga utsläpp dina renar gör de där dagarna du far omkring världen över. Du borde tänka mer på miljön.
Jag har en idè. Sälj dina renar och hyr bussar av StockholmsBuss istället. Vi kör ju bara med den modernaste motortekniken som är klart mindre skadligt för miljön än dina renar. Bry dig inte om vad barnen säger, de fattar ändå ingenting om renar, än mindre bryr sig, de sitter bara och spelar spel på sina datorer och smartphones. Renar är gammal teknik, bussar hör till framtiden. Tänk på det Tomten.
Apropå varit snäll. Jag har varit supersnäll mot mig själv. Tränar regelbundet så min kropp orkar med resten av livet. Jag räknar med minst 25 år till. Minst. Det är väl egentligen det snällaste man kan tänka sig, att sköta om sin egen kropp. Det borde belönas rikligt med julklappar.
Angående julklappar då. Som du kanske redan vet, om du läser min blogg alltså, så ska jag ju cykla runt en sjö nästa sommar. Vet inte om du känner till det men sjön heter Vättern och det är skitlångt om man ska hoja runt den. Kommer att bli urjobbigt, så kanske en ny cykel gjord i kevlar eller nåt liknande lätt material vore fiffigt att ge mig. Gärna en röd, det är en läcker färg på en cykel tycker jag.
En ny segelbåt skulle ju heller inte sitta fel, om du förstår vad jag menar. Önskade ju mig en sån förra julen, men fick ingen. Tror det hänger ihop med Rudolfs klöverhaveri som jag berättade om längre upp i brevet. En ny badbåt istället kanske? Den jag har är från sjuttitalet. En ny Buster XL är enkel, lättskött och bra. Den skulle sitta fint.
Snöslunga har jag, gräsklippare har jag, trädgårdsredskap har jag, kaffemaskiner har jag, kläder har jag. Jag har till och med skaffat en sån däringa fjärrkontrollsmanick så man kan vara i ett rum och tända och släcka lampor i andra rum. Superkul. Men jag behöver inte fler sådana. Så jag vet helt enkelt inte sådär direkt vad jag önskar mig.
Jag överlåter helt enkelt till dig och din organisation att hitta på nåt kul att ge mig.
Ska vi säga så? Har du några frågor om det så är du välkommen att kontakta min fru. Hon vet säkert vad jag har och inte har. Vore ju trist om du kom med något som jag redan har.
Harebradårå Tomten, vi ses snart!
Med vänlig hälsning
Göran Demnert
Fast i år säger vi mer Tjääääna Tomten. Du har väl kollat Café Bärs på TV:n va? Såvitt jag förstått så är du en äkta Hammarbyare, så det borde du gjort. I så fall fattar du.
Nu är det dags för mitt årliga brev till dig. Jag vet ju att du som vanligt är lite stressad så här års, men jag hoppas ändå du har tid att läsa mitt brev. Det är viktigt att du får korrekt information nämligen.
Hoppas du gått på alla AA-möten under året, som vi pratat om, så du inte blir frestad av all julglögg folk vill pracka på dig i vartenda hus du kommer till. Det är väldigt viktigt att du svarar ett tydligt nej till sånt. Du har många hus att besöka världen över, det tar på krafterna, och du har ju inte precis blivit yngre.
Jag hoppas du inte glömt bort att lämna in dina renar på service. Du kommer väl ihåg hur det gick förra året när du hade glömt att lämna in Rudolf på den årliga servicen. Han blev ju hallt på bakre högra klövern för du inte hade bytt den i tid. Det var ju därför du kom så himla sent hem till mig. Och inte många klappar hade du med dig heller för den delen. Det kändes lite surt. Hoppas du kompenserar mig för det i år.
Så här ligger det till. I år har jag varit jättesnäll. Jag har till och med anställt en massa nya superduktiga chaufförer och för att alla skulle få jobb så köpte jag en buss till. Jättesnygg.
Var då tvungen att anställa en bra trafikledare också. Känns skönt att dela på arbetsuppgifterna. Man blir liksom en bättre människa om man inte behöver tänka på företaget dygnets alla timmar året runt.
Jag har också varit supersnäll mot min dotter Sofia som sköter vår resebyrå SällskapsResor. Det lönade sig, jag blev ju utnämnd till Årets Pappa. Vad säger du om det? Vore fint om du även tänkte på Sofia när du planerar klappar till alla. Glöm inte min son Marcus och mina barnbarn Albin och Valter. Alla har skött sig utmärkt under året, jag lovar. Men för Guds skull, glöm inte min fru. Hon ska ha jättemånga fina julklappar, det tycker jag nog.
Det där med att dela arbetsuppgifter borde du också tänka på. Kanske ska du anställa en trafikledare som kan hålla ordning på hela logistiken med julklappsutdelningen. Det är ju en tung börda för en gammal man som du. Vi på StockholmsBuss kan annars åta oss det uppdraget som konsulter. Vi är helt enkelt suveräna på det. Vill inte gärna skryta men många ser oss som Stockholms bästa bussbolag.
Apropå det, när ska du och din organisation bli modern då? Tänk så mycket olämliga utsläpp dina renar gör de där dagarna du far omkring världen över. Du borde tänka mer på miljön.
Jag har en idè. Sälj dina renar och hyr bussar av StockholmsBuss istället. Vi kör ju bara med den modernaste motortekniken som är klart mindre skadligt för miljön än dina renar. Bry dig inte om vad barnen säger, de fattar ändå ingenting om renar, än mindre bryr sig, de sitter bara och spelar spel på sina datorer och smartphones. Renar är gammal teknik, bussar hör till framtiden. Tänk på det Tomten.
Apropå varit snäll. Jag har varit supersnäll mot mig själv. Tränar regelbundet så min kropp orkar med resten av livet. Jag räknar med minst 25 år till. Minst. Det är väl egentligen det snällaste man kan tänka sig, att sköta om sin egen kropp. Det borde belönas rikligt med julklappar.
Angående julklappar då. Som du kanske redan vet, om du läser min blogg alltså, så ska jag ju cykla runt en sjö nästa sommar. Vet inte om du känner till det men sjön heter Vättern och det är skitlångt om man ska hoja runt den. Kommer att bli urjobbigt, så kanske en ny cykel gjord i kevlar eller nåt liknande lätt material vore fiffigt att ge mig. Gärna en röd, det är en läcker färg på en cykel tycker jag.
En ny segelbåt skulle ju heller inte sitta fel, om du förstår vad jag menar. Önskade ju mig en sån förra julen, men fick ingen. Tror det hänger ihop med Rudolfs klöverhaveri som jag berättade om längre upp i brevet. En ny badbåt istället kanske? Den jag har är från sjuttitalet. En ny Buster XL är enkel, lättskött och bra. Den skulle sitta fint.
Snöslunga har jag, gräsklippare har jag, trädgårdsredskap har jag, kaffemaskiner har jag, kläder har jag. Jag har till och med skaffat en sån däringa fjärrkontrollsmanick så man kan vara i ett rum och tända och släcka lampor i andra rum. Superkul. Men jag behöver inte fler sådana. Så jag vet helt enkelt inte sådär direkt vad jag önskar mig.
Jag överlåter helt enkelt till dig och din organisation att hitta på nåt kul att ge mig.
Ska vi säga så? Har du några frågor om det så är du välkommen att kontakta min fru. Hon vet säkert vad jag har och inte har. Vore ju trist om du kom med något som jag redan har.
Harebradårå Tomten, vi ses snart!
Med vänlig hälsning
Göran Demnert
tisdag, december 17, 2013
Tillökning. Igen.
Så var det dags igen för en viss personal att få tillökning. Reka födde igår ytterligare fem små telningar. Alla killar den här gången.
Både Reka och de små krullgrisarna mår utmärkt. Samtliga sex trötta förstås. Jag räknar stenhårt med att en av valparna kommer att döpas till Göran, efter chefen, dvs mig. Reka jobbar ju faktiskt här som friskvårdsansvarig och då är det är inte mer än rätt att en av boysen ska få mitt namn.
Både Reka och de små krullgrisarna mår utmärkt. Samtliga sex trötta förstås. Jag räknar stenhårt med att en av valparna kommer att döpas till Göran, efter chefen, dvs mig. Reka jobbar ju faktiskt här som friskvårdsansvarig och då är det är inte mer än rätt att en av boysen ska få mitt namn.
måndag, december 16, 2013
Bussägare överfallen och misshandlad
Så skulle kvällspressen säkert rubricera dagens händelse hos tandläkaren. Sen skulle de över ett mittuppslag berättat att två kvinnliga tandläkare grovt misshandlat en försvarslös bussägare.
I verkligeheten skulle de ju bara fixa ett hål (ett litet) plus ett hörn på en tand som lossnat. Ingen bedövning såklart, man är ju en tuffing. Trodde jag.
Att borra ur hålet gick ju lätt som en plätt. Eller om det nu var hörnet hon fixade, min tandis, som är en kvinna.
Sen gick det rakt åt helvete. Åtminstone var jag säker på att hon tandisen och biträdande tandsköterskan tog mig dit, när de skulle fixa till det som de inte fixade allra först.
Det gjorde något så inihelvete ont så jag tror jag skrek rakt ut. Dessutom fladdrade jag till med ett ben i ren reflex som jag sparkade undan brickan med alla verktyg. Men ingen bedövning, det är ju bara för mesar.
Hursomhelst, det var nu inte själva lagningen som gjorde ont, det var någon mackagrunk som dom stoppat in i munnen och som skar rätt in i tandköttet. Fast det såg de inte, det var därför de inte fattade varför jag hade ont.
Men som plåster på såren, för mitt oerhörda lidande, så fick jag en halv tub tandkräm samt en faktura på nästan 6 tusen. Artig som jag är tackade jag ödmjukast och sa att vi ses om ett halvår igen.
Det positiva var faktiskt att jag den här gången hittade en laglig parkeringsplats som bara kostade 40 spänn i avgift. Förra besöket kostade ju 700 spänn bara att parkera bilen. Så det är väl klart att jag var glad när jag åkte därifrån.
I verkligeheten skulle de ju bara fixa ett hål (ett litet) plus ett hörn på en tand som lossnat. Ingen bedövning såklart, man är ju en tuffing. Trodde jag.
Att borra ur hålet gick ju lätt som en plätt. Eller om det nu var hörnet hon fixade, min tandis, som är en kvinna.
Sen gick det rakt åt helvete. Åtminstone var jag säker på att hon tandisen och biträdande tandsköterskan tog mig dit, när de skulle fixa till det som de inte fixade allra först.
Det gjorde något så inihelvete ont så jag tror jag skrek rakt ut. Dessutom fladdrade jag till med ett ben i ren reflex som jag sparkade undan brickan med alla verktyg. Men ingen bedövning, det är ju bara för mesar.
Hursomhelst, det var nu inte själva lagningen som gjorde ont, det var någon mackagrunk som dom stoppat in i munnen och som skar rätt in i tandköttet. Fast det såg de inte, det var därför de inte fattade varför jag hade ont.
Men som plåster på såren, för mitt oerhörda lidande, så fick jag en halv tub tandkräm samt en faktura på nästan 6 tusen. Artig som jag är tackade jag ödmjukast och sa att vi ses om ett halvår igen.
Det positiva var faktiskt att jag den här gången hittade en laglig parkeringsplats som bara kostade 40 spänn i avgift. Förra besöket kostade ju 700 spänn bara att parkera bilen. Så det är väl klart att jag var glad när jag åkte därifrån.
torsdag, december 12, 2013
Nu är jag rejält konsumtionsbenägen
Just nu är jag rena guldkonsumenten för hugade affärsinnehavare. Jag vill köpa roliga saker. Till mig själv. Men jag törs inte, för tänk om Tomten stoppat samma saker i säcken han skickar hem till oss.
Då blir det inte så kul. Därför kämpar jag emot konsumtionslusten och tittar på TV istället. Eller tvättar bilen.
Så tyvärr alla affärsidkare av roliga prylar, där blev det tyvärr lite långnäsa. Tills vidare, är det bäst att tillägga.
Med tanke på mitt inlägg häromdagen om julmysstämning på kontoret, vilket också ordnades lite hastigt, har nu nya rön publicerats. Man får aldrig vara riktigt glad. Det förklarar ju förstås också att min förväntade effekt av julmysstämning på kontoret så gott som helt uteblivit idag.
Då blir det inte så kul. Därför kämpar jag emot konsumtionslusten och tittar på TV istället. Eller tvättar bilen.
Så tyvärr alla affärsidkare av roliga prylar, där blev det tyvärr lite långnäsa. Tills vidare, är det bäst att tillägga.
Med tanke på mitt inlägg häromdagen om julmysstämning på kontoret, vilket också ordnades lite hastigt, har nu nya rön publicerats. Man får aldrig vara riktigt glad. Det förklarar ju förstås också att min förväntade effekt av julmysstämning på kontoret så gott som helt uteblivit idag.
onsdag, december 11, 2013
Examen
Idag var det examen för lunchträningarna. Sista passet för höstsäsongen. För att fira detta tillfälle valde vår tränare Tommy att köra extra hårt de första 30 minuterna. Men det räckte såklart inte en dag som denna. Nejdå, därpå följde 20 minuters intervallträning på löpbandet.
Ett ruggigt jobbigt pass, av bilden framgår att någon, inget namn, behövde mer tid än andra för att återhämta sig. Men strunt samma, ingen vek ned sig, alla körde järnet, så mycket var och en hade av den sorten.
Nu kommer vi alla att stå pall för julens alla påfrestningar.
Vårsäsongens träning börjar redan 8 januari, och då kommer passen att öka i intensitet. Lovade Tommy. Finns ingen som helst anledning att betvivla detta.
Ett ruggigt jobbigt pass, av bilden framgår att någon, inget namn, behövde mer tid än andra för att återhämta sig. Men strunt samma, ingen vek ned sig, alla körde järnet, så mycket var och en hade av den sorten.
Nu kommer vi alla att stå pall för julens alla påfrestningar.
Vårsäsongens träning börjar redan 8 januari, och då kommer passen att öka i intensitet. Lovade Tommy. Finns ingen som helst anledning att betvivla detta.
Nu har jag svaret
Nu vet jag. Nu vet jag svaret på varför produktiviteten på vårt kontor sjunkit drastiskt den senaste veckan. Här är beviset:
Inga som helst julattribut. Inga girlanger, inga ljusstakar, ingen julstämning alls. Detta kommer självklart att åtgärdas under dagen och från i morgon kommer kontoret åter att sprudla av arbetsglädje och massor av jävlar-anamma.
Inga som helst julattribut. Inga girlanger, inga ljusstakar, ingen julstämning alls. Detta kommer självklart att åtgärdas under dagen och från i morgon kommer kontoret åter att sprudla av arbetsglädje och massor av jävlar-anamma.
tisdag, december 10, 2013
Blandade funderingar
Snacka om att ha kommit ikapp. Häromveckan skaffade jag ju manicker så jag via fjärrkontroll kan tända och släcka alla lampor i huset. Superkul.
Dessutom, hör och häpna, ordnade jag en annan manick så jag kan sätta på och av värmen i stugan på landet från varsomhelst i världen.
Nu har jag gått ett steg längre i det moderna livet. Jag skaffade en Apple TV. Fatta grejen, en Apple TV. Orkar inte förklara vad det är, du får googla om du inte vet. Men det är en smart liten manick.
Mína barnbarn ser mig som en hjälte. Visserligen har de redan haft de här grejerna i sitt hus jättelänge, men nu är även farfar en modern och cool kille. Eller gubbe.
Samma gamla coola gubbe gick inatt nattpatrull på båtklubben mellan kl 0200-0500. Trist som attan, men nödvändigt för att hålla buset borta.
Dessvärre upptäckte jag att stormen Sven hade kysst min egen båt lite väl våldsamt. Ingen big deal, en presenningsstötta hade gett vika, lätt att fixa. Men ändå, MIN båt. Jävla Svenne.
Men man måste ändå tänka positivt. Det kunde ha varit värre. Min syster är en positivt tänkande människa. På den här länken kan du läsa vad hon tycker om lycka och positivt tänkande: http://www.proffice.se/vara-
Slutsats: var vänlig, tacksam och optimist.
Dessutom, hör och häpna, ordnade jag en annan manick så jag kan sätta på och av värmen i stugan på landet från varsomhelst i världen.
Nu har jag gått ett steg längre i det moderna livet. Jag skaffade en Apple TV. Fatta grejen, en Apple TV. Orkar inte förklara vad det är, du får googla om du inte vet. Men det är en smart liten manick.
Mína barnbarn ser mig som en hjälte. Visserligen har de redan haft de här grejerna i sitt hus jättelänge, men nu är även farfar en modern och cool kille. Eller gubbe.
Samma gamla coola gubbe gick inatt nattpatrull på båtklubben mellan kl 0200-0500. Trist som attan, men nödvändigt för att hålla buset borta.
Dessvärre upptäckte jag att stormen Sven hade kysst min egen båt lite väl våldsamt. Ingen big deal, en presenningsstötta hade gett vika, lätt att fixa. Men ändå, MIN båt. Jävla Svenne.
Men man måste ändå tänka positivt. Det kunde ha varit värre. Min syster är en positivt tänkande människa. På den här länken kan du läsa vad hon tycker om lycka och positivt tänkande: http://www.proffice.se/vara-
Slutsats: var vänlig, tacksam och optimist.
fredag, december 06, 2013
Jag är avundsjuk
Den där killen Ernst nånting. Vilken kille. Vilken dröm för vilken tjej som helst. Vilken pysselkille.
Tänk vad han kan hitta på av ingenting och plötsligt blir allting så himla skimrande, så hjärtefint och liksom skööönt. Allting blir så skööönt när man tillverkar saker av ingenting. Enligt Ernst.
Igår var det julpyntning av ett jättehus som han naturligtvis hade pimpat så det såg ut som ett hus i Mississippi. Men så himla sköööönt juligt.
En sak som var så himla skööönt och juligt enligt Ernst igår var att dra in massa halm i huset och piffa upp vardagsrummet. Halm? I vardagsrummet?
Kan ingen berätta för Ernst att man helst ska leva i det skööööna kaoset han skapar. Det han gör är ju bara ögongodis som passar som reportage i en tidning. Ingen vettig människa kan ju leva och bo i de konstiga saker han hittar på.
Men chokladgodiset han gjorde verkade smarrigt. Skööönt smarrigt.
Nu erkänner jag. Är du beredd? Jag gillar Ernst. Oavsett vad han nu tillverkar av ingenting. Han verkar så sköööönt och äkta engagerad av det han gör. En riktig mysputte. Om jag var tjej skulle jag nog trånat efter honom.
torsdag, december 05, 2013
Jag undanber mig vänligt men bestämt
Detta lilla skojiga "skidtrick" hoppas jag ingen av våra resenärer på Sportlovet tänker utföra. Då får man gå hem hela vägen till Sverige. Filmen hittar du här.
tisdag, december 03, 2013
Vilken turdag
Lite om Vätternrundan då. I somras hängde jag på låset och skulle boka hotell i Motala i samband med mitt race runt sjön. Nästa sommar alltså. Tvärstopp redan 10 månader i förväg. Fullbokat överallt.
Hittade till slut ett hotell 3 mil utanför Motala. För säkerhets skull ställde jag mig på väntelista på några andra hotell också.
Och ser man på. I går kväll ringde ett hotell och meddelade att de fått en avbokning och nu har plats för lilla mig och mitt eget serviceteam. För det är ju klart att man måste ha ett service/hejarklacksteam med sig. Skam vore det väl annars.
Så nu blev det så fiffigt ordnat så nu kommer vi att bo 100 meter från startområdet. Guld värt med tanke på att min starttid är kl 02:24 på natten.
Jag blev så uppspelt av detta att jag senare på kvällen tog en lätt vinst i en dubbeltennismatch och i morse följe jag upp med en cykelvarv runt Edsviken.
Tänk så mycket vad ett telefonsamtal kan betyda.
Hittade till slut ett hotell 3 mil utanför Motala. För säkerhets skull ställde jag mig på väntelista på några andra hotell också.
Och ser man på. I går kväll ringde ett hotell och meddelade att de fått en avbokning och nu har plats för lilla mig och mitt eget serviceteam. För det är ju klart att man måste ha ett service/hejarklacksteam med sig. Skam vore det väl annars.
Så nu blev det så fiffigt ordnat så nu kommer vi att bo 100 meter från startområdet. Guld värt med tanke på att min starttid är kl 02:24 på natten.
Jag blev så uppspelt av detta att jag senare på kvällen tog en lätt vinst i en dubbeltennismatch och i morse följe jag upp med en cykelvarv runt Edsviken.
Tänk så mycket vad ett telefonsamtal kan betyda.
måndag, december 02, 2013
Vill egentligen inte klaga. Men jag måste
En måndagmorgon vill man ju egentligen inte börja med att klaga, måndagsmornar är tillräckligt jobbiga ändå. Men nu känner jag att jag kommit till vägs ände. Nu MÅSTE jag framföra det jag länge konstaterat.
Nordeas Internetbank måste vara bankvärldens sämsta.
Min bästa idé är att banken slutar lura sina kunder på stålar som går till ofattbart höga löner till herrar och en och annan dam i dess ledning. Satsa istället åtminstone hälften av de pengarna på att att anställa kompetent IT-personal som kan styra upp bankens missfoster till internetbank.
Okey Nordea, fixa skiten en gång för alla så era kunder slipper spricka av frustration. Visserligen har jag inte Nordea som huvudbank - puh, vilken tur - men jag utnyttjar dem för in- resp utbetalningar via Postgirot. Det går således "sådär".
Nordeas Internetbank måste vara bankvärldens sämsta.
Min bästa idé är att banken slutar lura sina kunder på stålar som går till ofattbart höga löner till herrar och en och annan dam i dess ledning. Satsa istället åtminstone hälften av de pengarna på att att anställa kompetent IT-personal som kan styra upp bankens missfoster till internetbank.
Okey Nordea, fixa skiten en gång för alla så era kunder slipper spricka av frustration. Visserligen har jag inte Nordea som huvudbank - puh, vilken tur - men jag utnyttjar dem för in- resp utbetalningar via Postgirot. Det går således "sådär".
torsdag, november 28, 2013
Bussbranschen är på väg att bli starkare
Bussbranschens Riksförbund går vid årskiftet ihop med BussArbetsgivarna. Det blir nog bra, och sannolikt blir därmed bussbranschen en lite starkare aktör på transportfronten.
Vi, alltså StockholmsBuss, satsar också på att stärka vår ställning. Men vi börjar på ett annat plan, vi satsar nu på mer muskulär styrka.
Dessutom har vi blivit inspiratörer också. Det här mailet kom till mig igår:
Jag ska bara meddela dig att jag har snott din ide.
Så idag så började även vi på vår arbetsplats ( nästan alla hängde på) med armhävningar varje heltimme mellan kl 10.00 och 15.00. Efter nyår så kommer det att bli sittups. Ett bra kompliment till vanliga träningen.
Det är ju hur kul som helst. Se här på lilla videosnutten hur enkelt det är på nästan ingen tid alls. Jag erkänner att mina armhävningar på filmen inte är klockrena, de är trots allt bara gjorda i studiesyfte.
Så, då undrar jag: Är ditt företag med på noterna med minst 10 armhävningar varje hel timme kl 10, 11, 12, 13, 14 och sista kl 1500. Minst två dagar i veckan. Är ni med?
Vi, alltså StockholmsBuss, satsar också på att stärka vår ställning. Men vi börjar på ett annat plan, vi satsar nu på mer muskulär styrka.
Dessutom har vi blivit inspiratörer också. Det här mailet kom till mig igår:
Jag ska bara meddela dig att jag har snott din ide.
Så idag så började även vi på vår arbetsplats ( nästan alla hängde på) med armhävningar varje heltimme mellan kl 10.00 och 15.00. Efter nyår så kommer det att bli sittups. Ett bra kompliment till vanliga träningen.
Det är ju hur kul som helst. Se här på lilla videosnutten hur enkelt det är på nästan ingen tid alls. Jag erkänner att mina armhävningar på filmen inte är klockrena, de är trots allt bara gjorda i studiesyfte.
Så, då undrar jag: Är ditt företag med på noterna med minst 10 armhävningar varje hel timme kl 10, 11, 12, 13, 14 och sista kl 1500. Minst två dagar i veckan. Är ni med?
onsdag, november 27, 2013
Usch så dyrt
Så skulle man ju kunna säga om man funderar på att köpa en buss t.ex. Men det finns fler saker som är dyrt här i världen. Som att parkera i Stockholm. Särskilt om man blir utsatt för practical jokes av Stockholms kommun.
I går eftermiddag hade jag en tid hos tandläkaren som håller till på Östermalm. Den tiden på dagen är det ohyggligt svårt att hitta en p-plats. Jag snurrade säkert runt i 10 minuter innan jag hittade en lagom stor och dessutom ledig parkeringsficka i en rad av bilar som gick runt hela kvarteret. Säkert 50 bilar på rad och så en lagom stor ficka mitt i.
Det är min turdag idag, tänkte jag och gick glatt och betalade 30 spänn i p-automaten och la kvittot snyggt och prydligt på instrumentpanelen väl synlig utifrån. Helt och hållet by the book, som man säger.
När jag så småningom kom tillbaka efter tandisbesöket satt en p-bot under vindrutetorkaren. Tänkte att det var nog en kul rackare som hade flyttat boten från en annan bil. Men icke. När jag såg straffbeloppet höll jag på att svimma.
Vid närmare kontroll så fanns en liten skylt rätt högt upp vid infarten till just den här gatan som visade att på just den här sidan av gatan råder p-förbud, dvs man får stå högst 5 minuter. På gatans vänstra sidan får man parkera hur länge som helst. Helt otroligt. Måste vara dolda kameran som Lapplisorna på Stockholms kommun visar på julfesten. Fy fan, säger jag. Och så tänker jag några tankar till, som till och med jag censurerar bort från den här bloggen. Som ju också läses av yngre oförstörda människor. Måste ju tänka på dem också
I och med detta så rasade min dag samman:
1/ dyrt tandläkarbesök. Ett hål (litet) och en tand som tappat en hörn.
2/ den förbannade p-boten
3/ bortslängda 30 spänn för onödigt betald p-avgift i automat
4/ förlust på kvällen i tennis. En missad sketen jä-a superlätt smash, gjorde att jag torskade. Mot en tjej. Eller snarare kvinna om man åldersmässigt anser att en kvinna är äldre än en tjej. Eller dam, om man åldersmässigt anser att en dam är äldre än en kvinna.
En riktig jävla skitdag var vad det blev av min tisdag 26 november 2013.
I går eftermiddag hade jag en tid hos tandläkaren som håller till på Östermalm. Den tiden på dagen är det ohyggligt svårt att hitta en p-plats. Jag snurrade säkert runt i 10 minuter innan jag hittade en lagom stor och dessutom ledig parkeringsficka i en rad av bilar som gick runt hela kvarteret. Säkert 50 bilar på rad och så en lagom stor ficka mitt i.
Det är min turdag idag, tänkte jag och gick glatt och betalade 30 spänn i p-automaten och la kvittot snyggt och prydligt på instrumentpanelen väl synlig utifrån. Helt och hållet by the book, som man säger.
När jag så småningom kom tillbaka efter tandisbesöket satt en p-bot under vindrutetorkaren. Tänkte att det var nog en kul rackare som hade flyttat boten från en annan bil. Men icke. När jag såg straffbeloppet höll jag på att svimma.
Vid närmare kontroll så fanns en liten skylt rätt högt upp vid infarten till just den här gatan som visade att på just den här sidan av gatan råder p-förbud, dvs man får stå högst 5 minuter. På gatans vänstra sidan får man parkera hur länge som helst. Helt otroligt. Måste vara dolda kameran som Lapplisorna på Stockholms kommun visar på julfesten. Fy fan, säger jag. Och så tänker jag några tankar till, som till och med jag censurerar bort från den här bloggen. Som ju också läses av yngre oförstörda människor. Måste ju tänka på dem också
I och med detta så rasade min dag samman:
1/ dyrt tandläkarbesök. Ett hål (litet) och en tand som tappat en hörn.
2/ den förbannade p-boten
3/ bortslängda 30 spänn för onödigt betald p-avgift i automat
4/ förlust på kvällen i tennis. En missad sketen jä-a superlätt smash, gjorde att jag torskade. Mot en tjej. Eller snarare kvinna om man åldersmässigt anser att en kvinna är äldre än en tjej. Eller dam, om man åldersmässigt anser att en dam är äldre än en kvinna.
En riktig jävla skitdag var vad det blev av min tisdag 26 november 2013.
tisdag, november 26, 2013
Ny kontorsregel på StockholmsBuss
Från idag gäller en ny regel på StockholmsBuss. Först var vår tanke att det skulle gälla samtliga som jobbar på StockholmsBuss, alltså även alla chaufförer. Men till sist insåg vi att det skulle vara omöjligt. Skulle verka konstigt om bussen stannande mitt på en motorväg och chauffören kliver ur bussen och river av 10 armhävningar. Imponerande, men en smula udda. Så vi räknar bara in oss på kontoret i projektet.
Från idag gäller följande: Varje tisdag och torsdag gör vi 10 (minst) armhävningar varje hel timme mellan kl 1000 och 1500. Det blir således 60 armhävningar per dag.
Som du märker tar vi det här med fysisk träning på allra största allvar.
Från idag gäller följande: Varje tisdag och torsdag gör vi 10 (minst) armhävningar varje hel timme mellan kl 1000 och 1500. Det blir således 60 armhävningar per dag.
Som du märker tar vi det här med fysisk träning på allra största allvar.
Jag såg en skymt av Arnold
I morse såg jag en skymt av Arnold Schwarzenegger. En snygg karl. Välsvarvad, formfulländad, vältränad. En man i sina bästa år. En kille att beundra.
Sen kom hustrun in i badrummet, tände lyset och sa "-varför står du här i kolmörkret och blänger in i spegeln?"
Då, i skenet av den avslöjande taklampan, såg jag att det var ju bara jag i spegeln, inte Arnold. Spegelbilden krympte rask till den gamla vanliga taniga Göran med en liten putmage. Inte särskilt stor putmage, men ändå.
Man får aldrig vara riktigt glad. Inte ens i eftermiddag för då måste jag nog göra mig av med hela min samlade förmögenhet. Då ska jag till tandläkaren. De kan ta betalt dom.
Sen kom hustrun in i badrummet, tände lyset och sa "-varför står du här i kolmörkret och blänger in i spegeln?"
Då, i skenet av den avslöjande taklampan, såg jag att det var ju bara jag i spegeln, inte Arnold. Spegelbilden krympte rask till den gamla vanliga taniga Göran med en liten putmage. Inte särskilt stor putmage, men ändå.
Man får aldrig vara riktigt glad. Inte ens i eftermiddag för då måste jag nog göra mig av med hela min samlade förmögenhet. Då ska jag till tandläkaren. De kan ta betalt dom.
fredag, november 22, 2013
Engagerande blogginlägg
Mitt förra inlägg tycktes vara en smula engagerande. Kul. Här har inkommit fler förslag på käcka slogans. Har du också bra förslag, är du välkommen att maila dem till oss.
StockholmsBuss följer inte utvecklingen - StockholmsBuss leder den.
StockholmsBuss – när bara det bästa är gott nog.
StockholmsBuss - I’m lovin’ it
StockholmsBuss – can’t beat the feeling
StockholmsBuss – Just Do It
StockholmsBuss - It’s the real thing
Have a StockholmsBuss and a smile
Ett bussbolag i en krönika i DN
Bengt Ohlsson är en skribent som också har en krönika i DN. Bengt Ohlsson tillhör en av mina journalistfavoriter. Skriver otroligt bra, roligt och engagerande.
I dagens DN sätter han ord på vad många har tyckt väldigt länge. Det handlar om en busskonkurrent som har en slogan som enligt många inte tillhör den mest välkläckta sloganidén.
Här ser du ett utdrag ur Bengts krönika.
All form av publicitet är ju reklam, så även detta blogginlägg. Fan också, ännu en gång gör jag reklam för en konkurrent. Det var ju inte meningen. Jag lär mig tydligen aldrig.
Men vi avslutar ändå positivt, med några andra käcka slogans:
StockholmsBuss - När Du Behöver Hyra Buss
StockholmsBuss - Alltid Bättre Än Alternativet
StockholmsBuss - Because You´re Worth It
StockholmsBuss - The Best A Man Can Get
I dagens DN sätter han ord på vad många har tyckt väldigt länge. Det handlar om en busskonkurrent som har en slogan som enligt många inte tillhör den mest välkläckta sloganidén.
Här ser du ett utdrag ur Bengts krönika.
All form av publicitet är ju reklam, så även detta blogginlägg. Fan också, ännu en gång gör jag reklam för en konkurrent. Det var ju inte meningen. Jag lär mig tydligen aldrig.
Men vi avslutar ändå positivt, med några andra käcka slogans:
StockholmsBuss - När Du Behöver Hyra Buss
StockholmsBuss - Alltid Bättre Än Alternativet
StockholmsBuss - Because You´re Worth It
StockholmsBuss - The Best A Man Can Get
onsdag, november 20, 2013
Ännu en varning
I mitt förra inlägg fick du tips om hur det kan kännas att ratta en buss. Här kommer en länk som är lite läskigare. För oss som kör stora fordon är det ingen nyhet, men för dig som aldrig gjort det kanske det kan bli en tankeställare. Inte för att du ska agera annorlunda, mer för att du får en förståelse vilken fara som kan lura i trafiken.
Länken är en film vad en långtradarchaffis ser i sin spegel och vad som finns i verkligheten.
En sak till innan du klickar på länken: du har väl reflexer på dig när mörkret fallit? Så himla enkelt. Så himla lätt, enkelt och billigt att rädda ditt eget liv. Har du reflexer syns du. Har du inga reflexer så syns du inte. Även om du tror det. Fast det visste du ju redan, du har väl bara glömt att sätta fast reflexen, eller hur?
Så här ser jag och Reka ut när vi går kvällspromenad.
Här är länken du bör titta på: http://www.youtube.com/watch?v=Y9E1_1M-qhU
Länken är en film vad en långtradarchaffis ser i sin spegel och vad som finns i verkligheten.
En sak till innan du klickar på länken: du har väl reflexer på dig när mörkret fallit? Så himla enkelt. Så himla lätt, enkelt och billigt att rädda ditt eget liv. Har du reflexer syns du. Har du inga reflexer så syns du inte. Även om du tror det. Fast det visste du ju redan, du har väl bara glömt att sätta fast reflexen, eller hur?
Så här ser jag och Reka ut när vi går kvällspromenad.
Här är länken du bör titta på: http://www.youtube.com/watch?v=Y9E1_1M-qhU
tisdag, november 19, 2013
Varning
Här måste utfärdas en allvarlig varning. Fick just ett mail med ett litet speltips. Här är länken: http://www.spela.se/spel_/Bus-
Bli inte förvånad om du ringer till oss. Vi kanske är djupt upptagna av spelet och kanske inte kan svara på en gång grund av vi måste göra en besvärlig manöver i spelet och som kräver högsta koncentration.
Pröva spelet själv, då får du se hur svårt det är att vara bussförare.
Bli inte förvånad om du ringer till oss. Vi kanske är djupt upptagna av spelet och kanske inte kan svara på en gång grund av vi måste göra en besvärlig manöver i spelet och som kräver högsta koncentration.
Pröva spelet själv, då får du se hur svårt det är att vara bussförare.
måndag, november 18, 2013
Dyrt?
Tycker du det är dyrt att hyra buss? Det är det inte. Egentligen. En buss kostar många miljoner i inköp och är inte precis gratis att underhålla.
Se här fakturan från senaste servicen. En vanligt standardservice plus några smågrejer som skulle åtgärdas.
Inte undra på att man får ett temporärt hjärtstillestånd när man öppnar brev från bussverkstäder.
Se här fakturan från senaste servicen. En vanligt standardservice plus några smågrejer som skulle åtgärdas.
Inte undra på att man får ett temporärt hjärtstillestånd när man öppnar brev från bussverkstäder.
Timber, glädje och sorg
Jag sa ju det, att jag skulle återkomma i Timber-ärendet. I lördags var vi i KulturRallyt och såg föreställningen Timber. En s.k. nycirkusföreställning om ett gäng skogshuggare.
Det bollades med varandra, med yxor, med stubbar och lite till. Det sjöngs, skreks och tjoades. Full rulle hela tiden ackompanjerat av några musiker på scenen.
Kalasbra föreställning med medryckande musik. Undertecknad gav väldigt höga poäng på detta. Oklart hur många, men många blev det.
På söndagen besökte vi nästa kulturevenemang, cykelmässan i Kista. Ingen ny cykel inköptes, däremot fyndades allehanda för årstiden lämpliga cykelkläder för halva butikspriserna. Det kändes kul. Synnerligen höga poäng för detta evenemang.
Så bara en liten notis. Att jag hade rätt och en bilförsäljare fel. Bevisas med följande diagram:
Förklaring: Ungefär vid tidpunkten där pilen i bilden är, skulle jag leasa en ny bil.
"-jag vill ha en vit bil", sa jag. "-jättedumt, sa säljaren, en vit bil är fullständigt osäljbar om tre år.Ingen köper längre vita bilar." Så jag böjde mig och valde en blå bil. Tre år senare hade säljaren inga som helst problem att ge mig en vit bil.
Av diagrammet ser man då tydligt att sedan den dagen väljer allt fler människor vita bilar och allt färre väljer blått. Hade jag rätt eller hade jag rätt?
Till sist det lite sorgliga. Nu är bouppteckningen efter min mammas bortgång klar. Alla hennes ägodelar som vi inte ville spara är nu sålda. Nu finns det inget mer att göra för lilla mamsen. Nu är det liksom helt slut. Nu finns bara alla fina minnen kvar. Och ett litet arv. Med betoning på litet. Mina föräldrar var inte rika på pengar, de var desto rikare på kärlek vilket är viktigare.
Det bollades med varandra, med yxor, med stubbar och lite till. Det sjöngs, skreks och tjoades. Full rulle hela tiden ackompanjerat av några musiker på scenen.
Kalasbra föreställning med medryckande musik. Undertecknad gav väldigt höga poäng på detta. Oklart hur många, men många blev det.
På söndagen besökte vi nästa kulturevenemang, cykelmässan i Kista. Ingen ny cykel inköptes, däremot fyndades allehanda för årstiden lämpliga cykelkläder för halva butikspriserna. Det kändes kul. Synnerligen höga poäng för detta evenemang.
Så bara en liten notis. Att jag hade rätt och en bilförsäljare fel. Bevisas med följande diagram:
Förklaring: Ungefär vid tidpunkten där pilen i bilden är, skulle jag leasa en ny bil.
"-jag vill ha en vit bil", sa jag. "-jättedumt, sa säljaren, en vit bil är fullständigt osäljbar om tre år.Ingen köper längre vita bilar." Så jag böjde mig och valde en blå bil. Tre år senare hade säljaren inga som helst problem att ge mig en vit bil.
Av diagrammet ser man då tydligt att sedan den dagen väljer allt fler människor vita bilar och allt färre väljer blått. Hade jag rätt eller hade jag rätt?
Till sist det lite sorgliga. Nu är bouppteckningen efter min mammas bortgång klar. Alla hennes ägodelar som vi inte ville spara är nu sålda. Nu finns det inget mer att göra för lilla mamsen. Nu är det liksom helt slut. Nu finns bara alla fina minnen kvar. Och ett litet arv. Med betoning på litet. Mina föräldrar var inte rika på pengar, de var desto rikare på kärlek vilket är viktigare.
fredag, november 15, 2013
Det där med män. Förklaring behövs
I min lilla miniserie på Instagram om vad riktiga män gör har inkommit några protester. Visserligen rätt lama sådana men likväl protester.
Min hustru anser att en riktig man ser till att få upp båtskrället på land i tid och inte väntar och väntar och väntar tills det nästan är för sent.
Då säger jag bara: segelbåten, den tog jag upp i tid, till och med innan de flesta andra tog upp sina. Då tystnar diskussionen.
En annan liknande protest inkom från en bussåkare i Västra delen av vårt land. Han verkar ha tagit upp sin båt i "tid" och tyckte tydligen det var manligt.
Näe, en riktig man väntar tills skägget blir frostbitet av fartvinden, då är det läge att ta upp båten, precis innan isen lägger sig. Det är lagom.
Apropå män, KulturRallyt hade ett möte i går kväll på Teater Fyran på Brunnsgatan. Vi besåg enmansföreställningen Limpan framförd av Johannes Brost.
Stycket handlade om en man som hamnat på livets skuggsida och huvudpersonen Limpan berättade om sitt liv. Ett allvarligt och i mitt tycke annorlunda teaterstycke som var rätt bra. Av mig fick stycket 7 poäng av 10.
Men det finns också något som är ohyggligt omanligt. Det är hockeyspelare som slåss. Något fånigare och barnsligare finns knappt. Bortsett från det är hockey en kul sport där det är tuffa tag, men att slåss, det är omanligt och fjunigt. Nästan fjolligt. En riktig man tar smällen, reser sig upp och spelar vidare.
Nu är det färdigsnackat om riktiga män. Fel föresten, i helgen ska KulturRallyt besöka ännu en föreställning, Timber som ges på Hangaren nere i Alby Stockholm. En cirkusföreställning med en grupp från Kanada, Cirque Afonse. Några skogshuggartyper har någon form av nycirkusföreställning. Ska bli kul. Återkommer i ärendet.
Min hustru anser att en riktig man ser till att få upp båtskrället på land i tid och inte väntar och väntar och väntar tills det nästan är för sent.
Då säger jag bara: segelbåten, den tog jag upp i tid, till och med innan de flesta andra tog upp sina. Då tystnar diskussionen.
En annan liknande protest inkom från en bussåkare i Västra delen av vårt land. Han verkar ha tagit upp sin båt i "tid" och tyckte tydligen det var manligt.
Näe, en riktig man väntar tills skägget blir frostbitet av fartvinden, då är det läge att ta upp båten, precis innan isen lägger sig. Det är lagom.
Apropå män, KulturRallyt hade ett möte i går kväll på Teater Fyran på Brunnsgatan. Vi besåg enmansföreställningen Limpan framförd av Johannes Brost.
Stycket handlade om en man som hamnat på livets skuggsida och huvudpersonen Limpan berättade om sitt liv. Ett allvarligt och i mitt tycke annorlunda teaterstycke som var rätt bra. Av mig fick stycket 7 poäng av 10.
Men det finns också något som är ohyggligt omanligt. Det är hockeyspelare som slåss. Något fånigare och barnsligare finns knappt. Bortsett från det är hockey en kul sport där det är tuffa tag, men att slåss, det är omanligt och fjunigt. Nästan fjolligt. En riktig man tar smällen, reser sig upp och spelar vidare.
Nu är det färdigsnackat om riktiga män. Fel föresten, i helgen ska KulturRallyt besöka ännu en föreställning, Timber som ges på Hangaren nere i Alby Stockholm. En cirkusföreställning med en grupp från Kanada, Cirque Afonse. Några skogshuggartyper har någon form av nycirkusföreställning. Ska bli kul. Återkommer i ärendet.
onsdag, november 13, 2013
Uj uj uj
Detta måste meddelas världen. I går kväll spelade jag nämligen en tennismatch igen. Inte särskilt förvånande i sig, men det var inte vilken tennismatch som helst minsann. Motståndaren, Jacob, är farsa till mitt barnbarn Albins absolut bästa kompis.
Barnbarnets far Marcus, alltså min son, hade liksom haussat den här fajten lite grann, typ en ung, pigg, fräsch och hyfsat vältränad farsa i 35-årsåldern mot Farfar, 60 och lite till.
Du fattar vart jag vill komma va? Yepp, den yngre farsan, dvs Jacob, blev fullständigt mosad av Farfar. Tillintetgjord. Krossad. Förnedrad. 6-0, 6-0 stod det när matchen var slut. En av mina bättre matcher faktiskt. Kunde ju inte svika Albin, så kände jag. På köpet tror jag nog min son Marcus också känner sig lite stolt. I smyg.
Ja, mycket mer att tillägga om detta finns väl inte just nu. Annt än respekt Farfar, respekt.
Barnbarnets far Marcus, alltså min son, hade liksom haussat den här fajten lite grann, typ en ung, pigg, fräsch och hyfsat vältränad farsa i 35-årsåldern mot Farfar, 60 och lite till.
Du fattar vart jag vill komma va? Yepp, den yngre farsan, dvs Jacob, blev fullständigt mosad av Farfar. Tillintetgjord. Krossad. Förnedrad. 6-0, 6-0 stod det när matchen var slut. En av mina bättre matcher faktiskt. Kunde ju inte svika Albin, så kände jag. På köpet tror jag nog min son Marcus också känner sig lite stolt. I smyg.
Ja, mycket mer att tillägga om detta finns väl inte just nu. Annt än respekt Farfar, respekt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)