Nu har finliret börjat. Tänka packning, beställa tid hos frissan, serva cykeln och inte minst kolla väderprognoserna. Extra viktigt för förra året var det stundtals rena misären för cyklisterna. Ihållande regn och kallt som tusan. Så i år vill vi ha kanonväder.
Det finns hopp. Vi sticker från Rostock den 4 juli. Looking good.
Som sagt, nu är det läskigt nära. Nu är det försent att börja hårdträna, har man inte gjort det de senaste månaderna lär man få det jobbigt. Men jag är så gott som redo, jag har tränat en smula mer än jag tänkt.
Tror jag skrev det redan från början, att jag måste träna dubbelt så mycket som de yngre i teamet, jag har liksom åldern i en extra ryggsäck. Så här långt är jag extremt nöjd med min träningsinsats sedan september förra året. Förutom de sista två veckorna där jag trappat ner träningen lite. Vet inte varför, det har bara blivit så. Det känns inte okey.
Jag är trots det inte särskilt orolig, men man vet ju inte säkert hur kroppen reagerar med i snitt 20 mil om dagen i sex dagar. Om, säger om, det skulle bli jobbigt så har cyklingen lärt mig en sak. När det skiter sig med orken har jag ett s.k. pannben av pansar. Det är bra för mig att veta.
Trots allt har vi har några gemensamma träningar kvar och för mig 4-5 pass på gymmet. Det här kommer bli superkul alla dar i veckan. Som vi cyklar alltså.