Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


torsdag, juni 04, 2015

Allting har sitt pris

Som vanligt träning med Team Rynkeby igår. Det var ju onsdag. Då är det träning. Som jag skrev igår, fattar inte hur alla med små barn hinner med allt. Det märktes denna onsdag då vi bara blev sju träningssugna teammedlemmar. Men oj så kul vi hade.

Först körde vi i enskild fart från Drottningholms slott ut på Ekerö och till en särskild backe, där vi skulle träna just backe. Hårt, tufft och intensivt. Den backen är ett s.k. Stravasegment så man kan jämföra sig med andra. Sånt är ju kul.

Lotta, Lotta och Daniel kämpar i den rätt tuffa motvinden


 Eftersom vi hade så kul så tog vi såklart en kul bild


En selfie är ju självklart nuförtiden. Inget konstigt med det

Som sagt, den där backen är ett Stravasegment. Jag tänkte taktiskt. Jag tänkte att jag skulle satsa precis allt jag har i första försöket för att klå så många som möjligt.

Så blev det. Tog i för både kungen, drottningen och mamma och pappa i himlen så adrenalinet sprutade ut öronen på mig. Trodde jag skull dö andnödsdöden uppe i backen. Men jag dog inte, men blev en smula förvånad när ingen av ungtupparna körde om mig.

I försök nummer två blev det tjejdäng. Bara att erkänna, i mitten av backen ville inte benen, de viskade bara "-tack och hej, det var kul så länge det varade", så där drog Lotta R om. Men jag är inte bitter för det inte.

Sen körde vi ytterligare några backträningsvarianter. Vi tog t.ex backen på en väldigt tung växel utan att stå upp och vi körde backen med lättaste växeln så benen gick som trumpinnar under en trumvirvel. Jobbiga grejer.

Nu då. Här kommer själva listan på de Rynkebymedlemmar som registrerar sig på Strava. Jag vill särskilt påpeka när du läser tabellen att samtliga namn du ser ovanför mitt namn inte är några duvungar precis. Du vet såna där killar som har snabba högprofildäck och max en halvfylld vattenflaska för att spara vikt. Den typen av cyklister. Jag kör med standardprylar rakt av. Förutom mina två extra bromshandtag på styret som ju väger några extra hekto.

Så slutsatsen efter dagens träning måste ändå bli: jag är fan i mig rätt bra tränad trots allt, även om jag stundtals inte tror det själv.

Inte meningen att du ska uppfatta det här som skryt, okey lite då, men det handlar mest om att jag boostar mig själv. Det gör man när man jämför sig med andra.

Sen vill jag särskilt påpeka en sak, som det dessutom finns sex vittnen till. Mina bakbromsar låg på under mitt första backrejs. Vill bara nämna det.


Jag föreslår att vår kapten Patrik klickar på bilden så 
framgår saker och ting ännu tydligare.

Som sagt, allting har ett pris. I morse när jag klev ur sängen kändes mina ben mer som stolpar än ben. Det ultimata beviset för en superbra träning i går alltså.