Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


fredag, juni 19, 2015

14 dagar kvar. En midsommarnattsdröm

När benen värker och hjärtat bultar, då känner vi att vi lever!

Den raden har jag lånat från Team Rynkeby Helsingborg. De har publicerat en video som förklarar allt.

Många undrar varför man kör som en slags bakvänd volontär i Team Rynkeby. Man betalar alltså själv en skaplig summa pengar, närmare 30 tusen innan allt är klart om man räknar in allt som allt som man köper privat också för det här projektet.

Bara för att få vara med och hjälpa till. Och sedan cykla till Paris.

Under tiden har man lagt ner massor av timmar att samla in pengar, träna sig själv och vara en ambassadör för Team Rynkeby.

Varför, är en bra fråga. Videosnutten längre ner ger dig svaret.

Inte minst, man växer som människa också, vill jag påstå. Jag har gjort det i alla fall. På insidan. På utsidan har jag blivit mindre, cyklingen har hittills skalat av ungefär 5 kg av mig.

Team Helsingborg har gjort den här fantastiska videon som på ett mycket bra sätt förklarar allt. Bara att byta ut Helsingborg i speakertexten och applicera vilket Rynkebyteam som helst.

Många som läser min blogg har också häromdagen genomfört Vätternrundan. Kan vara bra om man vill jämföra vad vi i Team Rynkeby ska genomföra om två veckor. Det är väldigt snart känns det som. Särskilt som vi nu t.o.m ska välja meny på avslutningsmiddagen när vi är framme. Fjärilar av olika storlekar har nu slagit bo i min mage.

Eftersom det är midsommar kommer jag ikväll att lägga sju cyklar under min huvudkudde och drömma om den här rutten som nu är spikad för oss i Team Rynkeby Stockholm.

Fredag 3/7: Malmö - Trelleborg - Rostock 46 km
Lördag 4/7: Rostock - Uelzen 208 km 
Söndag 5/7: Uelzen - Osnabruck 227 km
Måndag 6/7: Osnabruck - Wuppertal 159 km
Tisdag 7/7: Wuppertal - Liege 191 km 

Så här långt har det varit hyfsat platt, men så klart en och annan backe har vi ju bestigit.

Men nu börjar det köra ihop sig rejält. Nu kommer två rätt tuffa avsnitt på raken innan vi når Paris. Jag misstänker att det nu börjar kännas i kroppen och att det nog under kommande dagar som all träning ska blomma ut och ge full turboeffekt. Inte i hastighet men i uthållighet och ork. Här tror jag också ett tjockt pannben kommer till nytta.

Onsdag 8/7: Liege - Fief De Libochant 142 km ca 1200 höjdmeter

Nu dags för näst sista dagen. Jag vet inte, men här blir det nog tufft. Det är Motala - Hammarsundet plus extra höjdmetrar om man tänker Vätternrundan, och jag tror inte jag ljuger om de flesta tyckte det var en lång och jobbig sträcka. Nu ska vi köra den sträckan igen men nu  med fem dagars cykling och med nästan 100 mil i benen. Tufft är nog bara förnamnet.

Torsdag 9/7: Fief De Libochant - Campanille Meaux 240 km ca 1400 höjdmeter

Fredag 10/10: Campanille - Paris 50 km


Du måste hålla med, det här är helt galet. För min del är det så galet så det är fullkomligt oemotståndligt.

Varför, är en befogad fråga. Jag tycker Team Rynkeby Helsingborg förklarar det väldigt bra på den här videon.


Så här kan det se ut när vi den 10 juli cyklar in i Paris. Håll med om att det är rätt lockande. 1450 gulklädda cyklister. Klungan tar ju liksom aldrig slut.