Jag vill slå familjerekordet, mamma är nuvarande innehavare av rekordet, hon blev nästan 90 år, fattades bara tre månader, när hon gick bort för två år sedan. Pappsen blev 76 tror jag. Jag ska över 90-nivån, så är det bara.
Pappsen är med mig på jobbet varje dag även om det är bortåt 20 år sedan han gick bort. Han, och mamma såklart, kommer också att var med mig på hela resan till Paris. Jag vet att de är superstolta över mig när de sittter tillsammans på en moln i himlen och håller varandras händer och tittar ner på mig när jag cyklar genom Europa.
Nej, jag är inte religiös, bara lite blödig idag.
Mitt idrottsliga bäst-före-datum är passerat för länge sedan. Men ändå. Som min gamle PT Tommy skrev till mig för några veckor sedan, du är i ditt livs flow nu, ta vara på det och njut av livet.
Han passade dessutom på att ge mig en ny utmaning. Det är ju hans "fel" att jag började cykla överhuvudtaget förra året.
Nu har han gett mig utmaningen att cykla runt Vättern nästa år under 10 timmar. Han är övertygad om att jag med rätt träning, med rätt inställt pannben och i rätt sällskap kommer att klara det. Jag är inte riktigt lika säker.
Har inte svarat än. Lockande? You bet. Men måste fundera ett varv till även om jag innerst inne redan vet svaret.
Näe, det här duger inte. Upp med humöret nu Göran.
Nu har jag också varit hos naprapaten som knäckte ryggen rätt, så jag kan resa mig upp från middagsborden nästa vecka. Känns skönt i kroppen nu, men det gjorde hysteriskt ont när han också tryckte på, och mjukade upp alla superspända cykelmuskler.
Men allvarligt alltså, måste inte en ny vass och snygg cykel införskaffas för att hoja under 10 timmar? Måste man inte i så fall börja köra in sig på en sån rätt snart?
Hur hittar man en sponsor? Om jag nu antar utmaningen alltså. Hand upp. Någon?
Ibland sammanfaller saker och ting på ett märkligt sätt. Fick precis alldeles nu, typ 30 sekunder innan jag skulle publicera det här inlägget, nedanstående mail från ovan nämnde PT-Tommy. Det är nästan så jag blev tårögd.
Nu räknar du väl ner timmarna inför starten till Paris. Du kommer att fixa det galant! Långt lopp naturligtvis men försök att hela tiden njuta av stunden. Till målet kommer du förr eller senare men det är resan fram till målet som är den verkliga upplevelsen. Det är en fantastisk möjlighet och upplevelse som du kommer att få.
.........
Klart att du ska anta utmaningen. .-) Du fixar det och efter det kan du också ta dykcertifikat :-) (i mailet berättar Tommy om att hans familj funderar på dykcert, därför skrev han som han skrev till mig)
Hälsa alla och STORT lycka till. Njut verkligen under hela resan.
Hälsningar
Tommy