Känner mig mest sömntrött. Ångrar ingenting över gårdagen. I övrigt pigg som en lärka. En härlig bieffekt av regelbunden och hyfsat hård träning.
Kroppen känns helt okey efter urladdningen, bara lite träningsvärk baksida lår. Thats all. Ännu en bieffekt av träning, kroppen återhämtar sig snabbt.
Sov som en kratta inatt, siffran 32,7 snurrade fritt i hjärnan som en karusell. Den siffran fanns liksom inte på min hastighetsvärldskarta. Det är bara något jag läst om när snabbgrupperna kör, och när supergubbarna snittar den hastigheten och mer därtill när de kör lågpulsträning.
Om du undrar vad 32,7 är för något kanske du först ska läsa mitt föregående inlägg.
Så idag känner jag bara en stor glädje att ha genomfört något bra tillsammans med ett riktigt kanongäng. Det kan inte nog understrykas vilket gäng jag hade äran att cykla med. Så otroligt föredömligt bra så till och med Mäster Anders var impad.
Men jag glömde ju berätta en grej i går i min race report. Jag har haft problemet att min vänstra hand domnar bort efter några timmar. Det var därför jag satte dit två extra bromshandtag uppe på styret för att kunna variera ställningen ibland.
När jag berättade det i en blogg på Facebookforumet "Vi som älskar landsvägscykling", så fick jag mängder av tips. Även Stilpolisen ägnade tid och energi för att med stor humor förklara saker och ting. Det var hur kul som helst.
Men ingen kom med det avgörande tipset hur jag skulle få bort domningarna. Så jag tog tag i saken själv. Plötsligt bara häromveckan testade jag att sänka däcktrycket fram från 8 kg till 7,5. Jag har alltid från dag 1 i min cykelkarriär haft 8 kg både bak och fram.
Ser man på, kändes jättebra, så i går på Halvvättern beslutade jag att göra en fullskaletest över 15 mil och 5-6 timmar.
Ta mig tjyven, inte en enda domning. Fantastiskt. Tänk att man måste ta tag i och lösa alla världsproblem själv, trots den oerhörda kompetens som finns i Vi som gillar landsvägscykling.
Om du för övrigt inte gått med i den gruppen, så gör det om du gillar att läsa om cykling. Skitkul. Inte många inlägg handlar om korkade bilister eller korkade cykelvägsbyggare. För dom neggomänniskorna som bara skriver om sånt finns andra forum.
Här skrivs det bara positiva och roliga saker om cykling. Ställ en fråga och du får 50 svar. Visserligen är alla svaren olika, men alla frågor besvaras med både allvar och glimtar i ögon. Men passa dig för Stilpolisen, de läser det forumet och de kan slå till när du minst anar det.
Gå med, det är min uppmaning.
Sen så blev jag lite fundersam igår. Mäster Anders, som jag inte sett på väldigt länge sa direkt, "-men va fan vad tunn du har blivit, känner knappt igen dig".
Kanske inte så konstigt när jag faktiskt häromdagen upptäckte att alla mina brallor hasar ner så Gällivarehänget nästan hänger ner till knävecken. Inte bra.
Så här ser mitt skärp ut numera. Funkar ju inte. Jag är på väg att tyna bort.
Mer glass och grädde, det blir det nya receptet. Jag måste upp i vikt igen, så jag instiftar härmed mitt nya valspråk; Inte under hundra. Som min bror säger, en riktig karl ska väga tresiffrigt. Halleluja.
Jag började projektet omedelbart lagom till eftermiddagsfikat på jobbet.
