Samma misstag som alltid. Jag sätter mig liksom i fel sandlåda. Jag sätter mig nästan alltid i sandlådan där de stora killarna och tjejerna leker.
Vi blev idag 9 st hjältar som ville cykla trots det usla vädret. Min senaste "riktiga" cykling var den 28 september, så jag började känna en stark längtan efter en tur.
Eftersom vi bara var 9 st var det ingen idé att dela upp oss i olika hastighetsgrupper. Jag var väl, som vanligt då, den svagaste länken, Den snabbaste, Jens, snodde runt Vättern på 7 komma nånting timmar för några år sedan och är vad jag förstår en aktiv tävlingscyklist. Det är den här nivån vi pratar om på dagens träning. Joråsatt.
Men han var snäll Jens, och de andra xl- och xxl-snabbisarna, de höll igen så även jag kunde hänga med i dagens tempo. Nåja, vi var några stycken "mellisar" också. Jag räknar mig faktiskt dit också, även om jag för närvarande nog ligger i det nedre spannet i "mellishastighet". Fast jag har ju som mål att snitta 30 km/tim nästa år, alltså på gränsen till snabbgrupp. Man måste ha ett mål, annars blir det tråkigt.
Efter uppvärmningsmilen var jag redan lite trött. Efter en mil. Låren värkte. Sen började träningen. Fick hänga i så det stog härliga till. Flåsade och stånkade och svor för mig själv. Det går finfint på platten och i nerförsbackarna , men uppför tar det liksom stopp i maskineriet. Fattar inte riktigt varför. Jo, lite fattar jag. Vare sig min ålder eller vikt är ju direkt gynnsamma i de här sammanhangen. Så det är väl bara att gilla läget. Och träna ännu lite mer.
Efter nån timme kom vi till den här fina platsen. I regn och blåst med friskt humör. Vi var två representanter från Team Rynkeby (är jag sådär stor i verkligheten?)
Sen blev det massa backar igen, fasen vad Ingarö är kuperad. Gick rätt tungt nu och jag fick mest vara en trött grindvakt. Eller bojsten. Så här körde vi idag:
På hemvägen fick Magnus dessvärre punka. Men det fixade han snyggt medan Gerry agerade domkraft. Och jag agerade pressfotograf.
Efter lite drygt 5 mil avslutade vi med en traditionell fika i Gustavsbergs hamn. Fast tjejerna och Snabb-Jens körde lite längre, de tog några extra kilometrar med några grymma backar inblandade. Det var tufft gjort.
Trots regn, blåst och bråkiga lårmuskler, en superkul cykling med superhärliga, supersnabba, och supersnygga cykelkompisar.
På den här bilden ser man hur jobbigt det var för mig på andra halvan. Där pendlar jag mellan 80-95 % av min maxpuls. Lite mer värdelöst vetande, det blev en rekordhög genomsnittskadens för mig idag. Alltid något.
Så här galet glad kan man bli efter en vanlig, regnig, blåsig och tröttsam cykling med Fredrikshof.
PS.
Har du tryckt på den röda knappen ute i högerkolumnen ännu? Om inte, gör det. NU.