Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


söndag, november 23, 2014

Stockholm Tunnel Run. Min race report

Min vana trogen skriver jag en race report. Den här gången om mitt första springlopp någonsin. Stockholm Tunnel Run 10 km.

Faktum är att jag bara en enda gång i mitt liv sprungit så långt, det var för några år sedan. Sedan dess har jag bara sprungit, eller snarare lunkat, 5, 6 eller på sin höjd 7 km i träningssyfte. Det finns betydligt roligare sätt att bedriva träning.

Nu skulle jag alltså inleda en officiell löparkarriär i ett organiserat lopp.

Jag hade innan start tre mål:
A/ att komma i mål
B/ att springa oavbrutet fram till 5 km-rundningen, därefter var det okey att varva löpning med korta promenader.
C/ slå nytt personrekord 10 km.

Jäklar vad folk det var vid starten. 42000 människor skulle göra samma sak som jag, inviga en tunnel.



Eftersom jag haft lite problem med ett knä visste jag inte om jag kunde springa hela vägen, men efter bara några meter kändes knät helt bra, så jag hakade omedelbart på mitt delmål B, alltså springa oavbrutet i 5 km. Jag lyckades.

Därefter förbjöd jag mig själv att gå i nedförsbackar, bara i uppförsbackar. Och aldrig längre än 30-40 sekunder. Planen funkade klockrent.

Så av bara farten klarade jag mina två kvarvarande delmål, A/ ta mig i mål, och så höjdpunkten i min korta löparkarriär, delmål C: nytt pers 10 km.


Känns fantastiskt att nu ha avlutat löparkarrriären på topp och med ett rekord att sätta i upp rekordboken. Det här var nämligen som sagt mitt första lopp. Och sannolikt det sista. Tack för kaffet.

Det var kul att springa i tunnlarna och jag ångrar inte för en sekund att jag ställde upp. Det här var inget självvalt lopp, det var förra årets FarsDag-present. Det var därför jag deltog.

Så det som du säkert väntat på: resultatlistan för Familjen Demnert. De är snabba de där ungdomarna. Och jag långsam. Svärson Jonas snabbast av oss alla. Mina barn Marcus och Sofia hyfsat jämnsnabba och svägerskan Magdalena nästan lika snabb. Synd att inte hustrun, brorsan och syrran ställde upp, då hade jag nog inte hamnat på jumboplatsen.


En sak har jag upptäckt, ingen behöver vara orolig för att det roliga tar slut runt pensionsåldern. Jäklar var många kul saker jag gjort sen jag fick sätta en 6:a i min ålder. Och det finns massor kvar att göra. Jag är försiktigvis positiv inför ålderdomen.

PS. Nån som vet hur långt man springer på ett Ironman? Det vore cool att göra 2017. Jag kan komma sist, det gör inget.