Började dagen med ett besök hos tandläkaren. Bök och stök i munnen resulterade i 1 sprucken gammal amalgamlagning, 2 hål och skäll för att jag inte putsar mellan tänderna med tandtråd.
Resultatet omräknat i kronor och ören, ca 6 tusen spänn. Mitt lidande oräknat. Och precis där for min tänka MTB-hoj, eller troligare CX-hoj, ut ur familjens budget.
Sen åkte jag till landet för att återuppta projektet att köra motorbåten till Trosa för upptagning. Projektet lades ju förra vecka på "hold" pga snön som ramlade ner.
Gick ju jättebra, härligt att vara på sjön en stund, även om turen bara tog en kvart eller så.
När jag kom fram till marinan så stog min förbeställda taxi redan och väntade på mig. Perfekt.
Så började eländet. Taxichauffören pratade oavbrutet, då menar jag oavbrutet, den tid det tog att köra mig 10 km tillbaka till stugan. Eftersom han hade så ofantligt mycket att berätta körde han inte någonstans fortare än 50 km i timmen trots att det är en 70-väg.
Mitt bidrag till samtalet var "jasså, jaha, säger du det,jorå, aha, där ser man" och liknande uttryck. 250 spänn för det samtalet och transport 10 km.
Nu börjar problemen eskalera. När jag kom tillbaka skulle jag ta bort ybommarna som båten låg vid vid vår brygga. Har gjort det i säkert 15 år vid det här laget. Inga problem. Utom idag. Plötsligt gled den ur händerna och la sig snygg och prydligt på havets botten. Lyckligtvis inte jättedjupt, men ändå.
Efter lite meck och petande med lite grejer jag hittade, så lyckades jag fiska upp enheten.
Nästa projekt var att ta upp vår lilla jolle till segelbåten. Det projektet går ut på att dra upp båten på bryggan och dra den in mot land, för bryggan är lång och det är både vass och gungfly bredvid bryggan som inte går att promenixa på.
Så där står jag på den smala bryggan och ska för kung och fosterland och mig själv dra upp båten på bryggan. När den nästan är uppe brister tampen jag drar i och jag far baklänges och viftar som en tok för att hålla balansen och min tunga kropp kvar på bryggan. Lönlöst.
Efter några sekunders viftande ramlar jag handlöst av bryggan och ner i vattnet. Nu kommer det värsta. När jag ramlar ner lyckas jag vända runt på något sätt och landar på mitt vänstra ben och jag får hela min tyngd över benet som knäcks till. Gör ont så inih....e.
Kravlar mig upp på bryggan. Det positiva var att jag nu fick rejäl pay back på mitt vattentäta telefonskal, för telefonen hade jag ju såklart i fickan. Fodralet kostade 700 spänn, en ny telefon kanske 5 tusen, så det var en lyckad investering i telefonfodralet.
Det negativa var att båten, som ramlade tillbaka ner i vattnet, nu snyggt och på något sätt värdigt, drivit ut en bit så jag inte når den.
Orkar inte bry mig just då. Drypande av vatten haltar jag mig hemåt för att byta kläder. Det sticker som knivar i benet när jag går.
Efter klädbyte ner igen och då har båtskrället lyckligtvis drivit tillbaka mot bryggan så jag precis når den. Nu får jag upp den och kan dra den in till land.
Till slut så hamnade lilla jollen exakt där den ska vara på vintern.
Sen åkte jag hem och förstörde middagsaptiten genom att trycka i mig en hamburgare på MackeDonken i Södertälje.
Nu ligger jag utsträckt i soffan hemma och funderar på om jag ska uppsöka vårdapparaten i morgon, för benet gör rejält ont. Får sova på saken.
Löpträningen i morgon är härmed inställd. Får bli gymmet istället. Och så håller jag tummarna för att morgondagen blir en bättre dag.