Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


torsdag, juli 02, 2015

1 dag kvar. Ready for take off

Igår kväll sista träningen med gänget. Lite bittert känns det allt. Känner redan saknad.

Vi körde inte så väldigt hårt kan man säga. Några varv runt temposlingan på Gärdet. Men inte jag. Jag hann bara 1,5. På något outgrundligt självklart vis fick jag punka på bakdäcket. Gick rätt fort att fixa i en busskur.

En trasig cykelslang är ett utmärkt träningsredskap.

Sen cyklade vi ut på Gärdets gröngräs och hade en synnerligen trevlig picnic. En riktigt härlig avslutning på all träning. Synd att fler inte hade möjlighet att vara med denna sköna kväll.

En fin test av min nyinförskaffade selfiepinne. 
Egopinne kallas det också.

I morgon är det dax. I morgon gäller det. I morgon ska nästan ett helt års hård träning slå ut i full blom.

Från september 2014 har jag tränat rätt så stenhårt på alla sätt och vis. Några hinder kom i vägen som julafton, några akuta sjukhusvistelser, muskelbristningar och annat tjafs.

Men nu står jag här, förberedd så mycket som min kropp och hjärna orkat med.

Jag har tränat på trainer under vintern medan snön vräkt ner utanför huset, jag har varit på spinning två gånger i veckan hela vintern, jag har spelat tennis, jag har simmat, jag har tränat styrka på gymmet 3-4 gånger i veckan och jag har cyklat på riktigt strax över 300 mil sedan 1:a april. Jag har bara missat en enda av alla våra gemensamma cykelträningar.

De gröna dagarna är träningsdagar. De röda sjuk-eller vilodagar

Man kan säga att jag har varit fokuserad på uppgiften.

En sak är jag dock lite missnöjd med. Min målsättning att hiva upp 150 kg i marklyft innan avfärden klarade jag inte. Man gamle PT, Tommy, som jag skrev om igår, avrådde pga skaderisken såhär nära inpå.

Men jag är toknöjd att jag lyft 140 kg. Om du inte provat kan jag säga att det är j**** tungt. Ren av inihelvete tungt, så jag är ändå nöjd. 140 kg är som att lyfta två medelstora människor samtidigt. Då fattar du tror jag.

Nu är jag 100 % redo för det största äventyret hittills i mitt liv tillsammans med de här helt underbara kompisarna i Team Rynkeby Stockholm. Alla i gänget är dock inte med på bilden.


Självklart vill du följa min och teamets framfart genom Europa. Det gör du om du klickar och håller ordning på den här länken: http://www.team-rynkeby.se/live-se.aspx. Mitt team har nr 24.

Inte bara jag är redo, hela teamet är redo:

 Kylbilen är nu lastad med all vårt depåmat under resan


Följebilarna är strajpade och klara


Coreteamet har tvättat och strukit coreteamsuniformerna

Coreteams-Peter lastar min aluminumponny i lastbilen som idag kör
våra dyrgripar till Malmö där cyklingen påbörjas i morgon.

Nästan så en lastbil inte räcker för allt som ska med.
Man kan ana en grill nere till höger. Vankas riktigt goda luncher med andra ord.

Jag kommer självklart att varje dag blogga om vår cykling, så kolla gärna in på bloggen varje dag.

Äntligen dags att säga samma sak som gurun Paolo Roberto: NU KÖÖÖÖÖÖR VI.

Med mitt personliga tillägg: May The Force Be With Me